Igår släppte Socialstyrelsen Social rapport 2010. Den konstaterar det vi redan vet: klyftorna har ökat i Sverige. Rapporten konstaterar också att den ekonomiska segregationen ökar, och att den alltmer kopplas till etnisk segregation, åtminstone i de tre storstäderna. ”Ju större representation ett grannskap har av ”synliga” invandrargrupper, det vill säga invandrare med ursprung i sydöstra Europa, Asien, Afrika, eller Latinamerika, desto större är koncentrationen av ekonomiskt resurssvaga”, skriver man.
Okej, så fattiga bor allt mer tillsammans. Men spelar det någon roll? Vi vet (om inte annat visar Social rapport 2010 det med all önskvärd tydlighet) att fattigdom är förknippat med en rad andra välfärdsproblem – högre arbetslöshet, högre kriminalitet, sämre hälsa, kortare liv och lägre utbildningsnivå – men innebär det att det också är ett problem att många fattiga samlas på samma ställe? Om uppväxten i ett fattigt område inte påverkar ett barns livschanser så skulle man ju kunna tänka sig att det här med segregation var rätt okej. Eller?
För att kunna svara på om fattigdom smittar eller inte måste man kunna skilja på grannskapseffekter å ena sidan och sociala bakgrundsfaktorer å den andra. Alltså – vi vet att barn med lågutbildade föräldrar med större sannolikhet själva blir lågutbildade, jämfört med barn till högutbildade föräldrar. Detta är de sociala bakgrundsfaktorerna – det sociala arvet. Men ökar sannolikheten att bli lågutbildad ytterligare om barnet också växer upp i ett område där den generella utbildningsnivån är låg? Detta skulle isåfall vara en grannskapseffekt.
För att inte hålla er på halster – ja, Socialstyrelsen konstaterar att det finns en grannskapseffekt för de flesta välfärdsproblem de undersöker. Alltså: segregation är dåligt. Visserligen tonar rappportförfattarna ner resultaten (i mina ögon onödigt mycket), men skriver ändå: ”grannskapstyp under uppväxtåren har en viss betydelse för ungdomars framtida levnadsförhållanden − ungdomar från grannskap med en större koncentration av resurssvaga grupper och synliga invandrargrupper har en viss överrisk för att ha blivit lagförda för brott, ha varit arbetslösa, ha fått ekonomiskt bistånd samt ha en lägre utbildningsnivå jämfört med ungdomar från resursstarka grannskap som domineras av en sverigefödd befolkning. Däremot tycks det inte finnas några belägg för att större koncentrationer av resurssvaga grupper och synliga invandrare i grannskapet ökar risken för framtida psykisk ohälsa.”
Såhär ser till exempel sannolikheten att få ekonomiskt bistånd ut:
Tabellen visar risken för att någon gång ha levt på ekonomiskt bistånd för personer födda 1977-1979 som bodde kvar i samma grannskap 1990-1994. Det som är intressant är det som kallas modell 2, som visar beräkningarna rensade för bakgrundsfaktorer. Modell 2 visar alltså de rena grannskapseffekterna. Resultaten ska läsas så att en person som är uppvuxen i ett grannskapsområde av typ 5 (mycket resurssvaga/mest dominerade av synliga invandrargrupper) löper 21 procents större risk att någon gång uppbära ekonomiskt bistånd än en identisk person som vuxit upp i ett grannskapsområde av typ 1 (resursstarkt/dominerat av sverigefödda). För en person som vuxit upp i ett grannskapsområde av typ 4 är risken 35 procent högre, för typ 3 är den 23 procent högre, etc.
Fattigdom smittar. Segregationen begränsar människors livschanser och människors frihet att själva forma sina liv.
ps. Även bortsett från grannskapseffekterna tycker jag att det finns andra skäl att vara emot segregation. Men det är ett annat blogginlägg.
Media, tolkningen: här finns inga problem! SMP, SyS, Folkpartiet i Sollentuna och Jonas Pettersson och Badlands hyena 😉 och Henrik Alexandersson. Er vill jag gärna påminna om om att nej, alla har inte fått det bättre. De fattigaste har också blivit absolut fattigare.
Media, tolkningen: här finns jättestora problem! GP, E24, DN, SR, HD, SvD, AB, Claes Krantz och Katarina Nyberg Finn och Peter Högberg och Johan Westerholm och Martin Moberg och Kristian Krassman
Andra bloggar om klyftor, ojämlikhet, inkomstskillnader, grannskapseffekter, segregation, social rapport 2010. Fler intressanta och rödgröna bloggar på Netroots.
Storstad 
..och? Jag har inget emot din slutsats och blir förvånad att någon skulle vara det (som du indikerar med din argumentation). Mer intressant är väl vad man i så fall kan göra åt det.
Ökad progressivitet i beskattningen, större socioekonomisk fördelning av resurserna till skolan, stoppad utförsäljning av allmännyttan, mer gynnsamt att bygga hyresrätter, fördelaktigare att vara med i a-kassan plus höjda tak, en mer generös sjukförsäkring, riktade satsningar på att skapa arbetstillfällen i stadsdelar där sysselsättningen är låg, för att nämna några
Ökad progressivitet i beskattningen är väl knappast möjlig i Sverige idag, vi har redan en högsta marginalskatt som är cirka 60%. Tar man hänsyn till att sociala avgifter på medelhöga inkomster ej ger några förmåner tillbaka är den ännu högre.
Man skall väl lyfta de fattiga, inte trycka ner dem som presterar bra!
Jag är helt ointresserad av att trycka ner någon alls. Men jag tror att en del av de reformer som krävs för att lyfta människor ur fattigdom kostar pengar. Tex en bättre a-kassa och en bättre sjukförsäkring. Och de pengarna måste komma nånstans ifrån, tex från höginkomsttagare som mig.
Politik handlar om att prioritera – det är ohederligt att låtsas som att politiska åtgärder i allmänhet gör det bättre för alla. Man måste välja, kan inte få allt på en gång.
Ökad progressivitet ser jag inte som nåt problem när den regering vi har nu har gett hälften av skattesänkningarna till de 25 procent som tjänar mest.
Ping: Sd tar på sig kjol. Akta dig lilla rödluvan! « Back Nilsson
Om det finns en ”grannskapseffekt” är jag tacksam för segregationen. För om utanförskap, fattigdom och kriminalitet smittar torde det ju också gälla motsatserna. Jag är alltså en sådan där gniden typ som vill mina barn det bästa och gärna ser att de smittas av positiva grannskapseffekter. Mer segregation, tack!
Eller så kan man välja att satsa på att lyfta människor ur fattigdomen.
Ping: Motvallsbloggen » Så har då alliansen lovat att fortsätta med oförnuftet
Jag tänker att många i sverige idag kanske tänker som Gustaf som skrev här ovan, nämligen att ”Om det finns en ”grannskapseffekt” är jag tacksam för segregationen. För om utanförskap, fattigdom och kriminalitet smittar torde det ju också gälla motsatserna”.
När segregationen så tydligt har olika konsekvenser för de fattiga och de rika är det stora problemet att makten över de politiska besluten i så stor utsträckning ligger hos de som är rika, de som också har möjlighet att själv välja var de vill bo.
Segregationen och dess effekter är i stort ett tydligt tecken på den individualism som breder ut sig i vårt höger-samhälle. Jag håller med dig i alla förslag till motåtgärder, men funderar också på vad man kan göra för att faktiskt påverka de resursstarka svenskarna, de med friheten att välja var de vill bo. Subventioner till villabyggande i förorten?
Vad säger du om gentrifiering av tidigare väldigt svensk-glesa områden? Kan det föra något gott med sig, eller trycker det bara de resurssvaga ännu längre ut från stadskärnor osv?
Jag är glad att jag har hittat den här bloggen då storstäder, orättvisor och nationalekonomi råkar vara mina stora intressen. tack!
Jag tror verkligen man kan göra mycket med blandade upplåtelseformer. Problemet är bara att det är så svårt i praktiken. Hittills har ju allt tal om denna blandning bara inneburit en blandning åt ena hållet, dvs att allmännyttan säljs ut… Motståndet är så mycket starkare mot att bygga hyresrätter i rika kommuner eller rika stadsdelar. I Stockholms innerstad finns ju inte heller några större ytor kvar att bygga på som är realistiska. Det känns extremt svårt att göra något åt segregationen där.
Jag kan inte så mycket om de exempel som finns på nybyggda villor och radhus i fattiga områden, men vad jag förstår har det varit svårt att få ekonomi i det, vilket verkligen är tråkigt.
Jag tror att det är lite som du själv är inne på: gentrifiering kan absolut fylla en funktion, men det måste ju också till en blandning åt andra hållet för att det inte ska bli just så att de fattiga trängs bort ytterligare… och den blandningen är så oerhört mycket svårare att åstadkomma i praktiken. Tyvärr.
Den stadsplanering vi har kommer vi att ”sitta fast i” under mycket lång tid framöver, men det är ju extremt viktigt att se till att den inte förvärras. Jag hoppas tex att den storskaliga utförsäljning av allmännyttan som vi sett i Stockholms kommun inte ska äga rum på andra platser också, men jag känner mig inte helt trygg med det. Och visst, det finns ju stor stor segregation även i städer där allmännyttan är stark.
Nej, jag vet inte vad vi ska göra åt segregationen, men jag tänker att i det korta perspektivet så känns det viktigt att satsa på att människor i fattiga områden ska få fler livschanser. Om vi på något sätt kunde försvaga kopplingen mellan socioekonomi och skolresultat, sysselsättning, hälsa etc så skulle det ju inte spela lika stor roll hur människor bodde. Naturligtvis sjukt svårt. Men iaf ett perspektiv som är nödvändigt att ha med sig…
Tack så mycket för de vänliga orden. Det gör mig glad att höra!
Problemet är att befolkningen är alldeles för stor. Det ger upphov till brist på arbete, fattigdom, kriminalitet och miljöförstöring.