Till 40 procent förutbestämd

40 procent. Det är måttet på hur mycket klass (och i viss mån kön) kan förutsäga elevernas resultat, på skolnivå. Så starkt är det sociala arvet – 40 procent.

Det här är förstås ingen naturlag – men det är vad Skolverket har kommit fram till gäller i Sverige här och nu. Det vill säga, på skolnivå beror ungefär 40 procent av variationen i svenska elevers betygsresultat på följande tre bakgrundsfaktorer:

1. Föräldrarnas utbildningsnivå.

2. Andelen pojkar bland eleverna.

3. Andelen elever födda utomlands.

Absolut störst effekt har föräldrarnas utbildningsnivå. Resterande 60 procent av variationen beror på andra, mer svårfångade saker, som elevernas förmåga och intresse, lärarnas kompetens och skolans arbetssätt.

Klasskillnaderna är större i Sverige än på decennier. Samtidigt som ojämlikheten har ökat, har detta hänt med svenska elevers matematikkunskaper:

Matematik

(Från Skolverket) Även för naturvetenskap ser utvecklingen lika dålig ut. Det ovanstående bild inte visar är att skillnaderna mellan olika skolor vad gäller resultat är mycket stora, och dessutom ökande. I Stockholm ser det t ex ut såhär på skolnivå (varje stapel är en skola):

Behörighet

I ett gäng skolor, som nästan uteslutande ligger i innerstan eller i villaförorter med hög medelinkomst, blir 100 procent av eleverna behöriga till gymnasiet efter nian. I andra änden finns det skolor där bara omkring hälften av eleverna får behörighet. De skolorna ligger oftast i förorter med låga medelinkomster.

Samtidigt som skolans problem till stor del beror på klassamhället, så är skolan ett av få medel vi har för att utjämna skillnader. Men sker det? Nej, uppenbarligen inte tillräckligt. Detta konstaterar också Skolverket i en ny studie, som visar att social bakgrund har fått större betydelse för elevernas skolresultat och att detta är en av förklaringarna till svenska elevers försämrade kunskaper de senaste åren.

Sakligt sett vore det inte så svårt att göra nånting åt detta. När kommunen fördelar resurserna mellan sina skolor, så skulle den kunna ta större hänsyn just till de faktorer som forskningen visar påverkar studieresultaten. Idag finns socioekonomiska tillägg bara i 28 procent av Sveriges kommuner, och oftast är det ganska litet, bara 4-5 procent av de totala resurserna som går till skolan, enligt Skolverket.

Skolverkets rekommendation är att den här andelen bör öka, av det enkla skälet att ökade resurser till skolan inte ger bättre resultat på ett övergripande plan, men däremot om de satsas på de svagaste: ”När det gäller lärartäthet och klasstorlek visar både svensk och internationell forskning sammantaget att de generella effekterna är relativt svaga. Däremot är dessa resurser betydligt viktigare för yngre elever samt elever med sämre studieförutsättningar och svagt stöd hemifrån”, skriver Skolverket.

Men om det rent faktiskt är lätt att veta vad man borde göra åt problemet, så är det svårare politiskt sett. En ökad socioekonomisk fördelning innebär att vissa elever får mindre pengar än vad de får idag. Det gäller dessutom de elever som kommer från de allra mest röststarka familjerna. Knappast ett populärt beslut. Men om man tror på att bättre skolresultat är bra för hela samhället, så skulle det ju i längden gynna oss alla.

Aftonbladet, SvD, DN skriver om Skolverkets rapport.

Erik Pelling och Roger Jönsson är några som bloggat i frågan.

11 kommentarer

Filed under Klyftor, Skola och utbildning

11 responses to “Till 40 procent förutbestämd

  1. Återigen, ett mycket bra inlägg. Jag puffar på det på FB.

    Mvh

    Johan

  2. ”skolans problem till stor del beror på klassamhället” är en enkel och populistisk slutsats som antyder att orsakernas källa inte analyserats. Varken av Skolverket eller bloggaren.

    Det som finns naturligt hos höginkomstfamiljer är en mer utvecklad färdighet att hantera impulser vilket leder till ökad koncentrationsförmåga och lättare till bättre motivation för studier.

    Frågan blir då hur kan man förbättra impulskontrollen hos de unga som inte lyckats utveckla denna färdighet i hemmet?

    kjh

    • storstadspolitik

      Hej kjh,

      hela inlägget handlar om att Skolverket i flera olika undersökningar konstaterat att låga skolresultat bland annat hänger ihop med klass. Läs gärna de studier jag hänvisar till.

      Och att skillnader i skolresultat uteslutande skulle förklaras av att impulskontroll finns ”naturligt” hos höginkomstfamiljer, det tar jag gärna källa på.

      • Hej

        Jag bestrider inte att det statistiskt sett finns en koppling mellan klass och studieintresse, men att mena att orsaken är just ”klass” är att inte vilja förstå själva problemet.

        Att ofördjupat mena att ”klass” i sig är orsaken till problemet leder bara till att bevara och utveckla motsättningar mellan klasser.

        Man måste fråga sig vad som normalt finns i akademihem och vad som normalt saknas i icke akademihem.

        Studier kräver koncentration vilket i sig kräver färdigheten god impulskontroll. I sk akademihem fostras barn i denna färdighet naturligt då föräldrarna utvecklat koncentration och intellektuell analys den vägen.

        Den ”bästa” källan till logiken bakom detta är min egen text
        booksondemand.e-butik.se/?artnr=1608 . Annars är ämnet dåligt analyserat, märkligt nog.

        vänligen
        Karl J Hjurup

  3. Bara lite tankar så här på kvällskvisten…

    Amerikanske skolforskaren Richard Kahlenberg menar att man är tvungen att välja och att det är nödvändigt att motverka segregationen. Han menar att fristående skolor (om vi nu ska ha såna) bör inordnas i ett system för ”kontrollerat” skolval. Att ha fri etablering av fristående skolor är förödande det ser vi nu i Sverige i och med de sjunkande kunskapsnivåer hos våra ungdomar. (De höga betygen har ju inte någon motsvarighet i ökad kunskapsnivå utan är mer ett uttryck för att skolorna använder det som ett instrument för att attrahera elever)

    Segregation har så starka negativa effekter på skolprestationerna att det inte finns några skäl att subventionera skolor som har socio-ekonomisk segregation som affärsidé. Det har nu skolverket också visat.

    Det räcker antagligen inte att fördela resurser efter något socialt index även om det nog är bättre än dagens system. I stället menar Kahlenberg att skolor i socialt utsatta områden skall ges en så hög attraktionskraft att de lockar till sig medelklassens barn. Alla barn ska ha rätt till en bra skola!

    Här är en länk till Kahlenbergs bok. Det finns så klart andra böcker också som spinner på samma tema…. men denna har i alla fall jag tänkt att studera närmare under hösten.

    http://books.google.se/books?id=SpTmlQILBZIC&printsec=frontcover&source=gbs_v2_summary_r&cad=0#v=onepage&q=&f=false

    • storstadspolitik

      Jag tänker att ett sätt att göra skolor i ”utsatta” områden till magnetskolor är just att fördela en betydligt större andel av skolresurserna dit. Om klasserna där har femton elever medan de i privilegierade områden har trettio, skulle inte några av de privilegierade också söka sig till skolorna med högre lärartäthet?

      I diskussionen om friskolor tycker jag att det är viktigt att skilja på själva valfriheten och på friskolorna som sådana. Man skulle ju kunna ha ett system med full valfrihet men bara kommunala skolor, t ex. Vad gäller valfriheten är jag mycket medveten om att den har ett pris, i form av ökad segregation. Icke desto mindre tycker jag att den också har många fördelar. Jag tror att det är bra att skolor kan profilera sig olika och att individen kan välja den profil som passar henne bäst. Jag tror att det har positiva effekter på kvaliteten i alla skolor.

      Vad gäller friskolorna finns det många problem med hur dagens system är utformat – som t ex att det råder i princip fri etableringsrätt. Det är också problematiskt att det svenska friskolesystemet snarast uppmuntrar utvecklingen av stora koncerner som använder den av skattemedel bekostade vinsten till annat än själva verksamheten. Jag tycker att man på nåt sätt måste ändra reglerna så att skattepengarna stannar i skolan – liknande systemen i Danmark eller Norge.

      Och angående den segregation som onekligen följt av friskolereformen så är jag trots allt inte säker på att det hade sett så mycket bättre ut utan friskolor… åtminstone inte i en stad som Stockholm. Boendesegregationen här har ju ökat kraftigt under den tid friskolorna har funnits, så även om all valfrihet försvann är det troligt att skolorna ändå skulle vara djupt segregerade…

      • Jag tror att människor i Sverige generellt sett inte vill bli styrda än hit eller dit. Tacka den (s) märkta sk flumskolan för det. Den har skapat starka individer som inte står med mössan i hand.

        Men det innebär de facto att man också vill ta makten över sitt liv. Man vill inte bara bli anvisad en enda vårdcentral eller en enda skola för att man råkar bo där. Det är i grunden helt naturligt. Men om det i andra ändan innebär att stora grupper lämnas kvar i en usel skola med dåliga resurser då är det inte acceptabelt i mina ögon.

        Nej som du skriver: gör skolor i utsatta områden till magneter. Inte bara med mer resurser och en fräsch skola. Utan också med lite unika personella resurser. Tänk en skola med idrottsinrikting och en Henke Larsson som jympalärare. Lite så!

        Sen anser jag precis som du att blir det vinster i skattefinansierad verksamhet så ska det återföras till kommunen eller landstinget. Men jag hoppas på klokt beslut i kongressen.

  4. Pingback: Ungdomsarbetslösheten finns inte « Storstad

  5. Pingback: Arbetslöshetspolitik à la alliansen | viharraknatpadethar.se

  6. Pingback: Arbetslöshetspolitik à la alliansen | Vi Har Räknat På Det Här | viharraknatpadethar.se

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut / Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut / Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut / Ändra )

Google+ photo

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut / Ändra )

Ansluter till %s