Dynamiska effekter, eller: mer voodo i ekonomin!

[Uppdaterat] Den stora nyheten efter Fredrik Reinfeldts sommartal är att Moderaterna vill sänka skatterna mest för höginkomsttagare. Jag lär återkomma till det, men tills vidare vill jag uppehålla mig något vid det som enligt Fredrik Reinfeldt är själva skälet till att skatterna bör sänkas mest för de rika: nämligen de ”dynamiska effekterna”. I en intervju i Aftonbladet försvarar Reinfeldt de ökade klyftorna med dessa ord:

Det har visat sig att både den kortsiktiga och dynamiska effekten av jobbskatteavdragen är att de minskar inkomstskillnader.

Vilket osökt får mig att tänka på en bloggpost jag skrev i våras, när Anders Borg i Ekots lördagsintervju förklarade att ökade klyftor var nödvändiga för att minska klyftorna. Och mekanismen för detta är det som kallas dynamiska effekter.

Resonemanget var lika orimligt då som nu, av tre skäl: För det första kan man sätta stora frågetecken inför begreppet ”dynamiska effekter”. För det andra är det högst oklart varifrån Anders Borgs beräkningar på dessa dynamiska effekter kommer – inte från Finansdepartementets budgetavdelning, iallafall. Och för det tredje: Verkligheten hittills visar en besvärande avvikelse från modellernas prediktion, eller annorlunda uttryckt: inkomstskillnaderna har inte minskat  med regeringens skatteförändringar, utan tvärtom ökat.

Mer om dessa tre punkter i mitt gamla blogginlägg, som jag nu återpostar i bearbetad form här:

I Ekots lördagsintervju förklarar Anders Borg att politik handlar om avvägningar. Inom politiken finns olika mål, till exempel tillväxtmässiga, budgetmässiga och fördelningsmässiga. Ibland krockar de med varandra. ”På kort och lång sikt ska en regering försöka motverka inkomstklyftorna”, säger Anders Borg. Men det målet har krockat med andra mål, som till exempel, enligt Anders Borg, nödvändigheten av att göra något åt att fastighetsskatten var impopulär bland storstadsbor. Ja, det är ju onekligen en tydlig prioritering.

I torsdags presenterade Anders Borg fördelningseffekterna av vårpropositionen som läggs nästa vecka. Ali Esbati sammanfattar budskapet bäst: ”Efter att i snart fyra år ha fört en politik som har varit inriktad på att gynna män med höga inkomster, visar det sig nu att de som har gynnats av regeringens politik har varit män med höga inkomster. Anders Borgs budskap är därför glasklart: de som gynnas av regeringens politik är kvinnor med låga inkomster.”

För att bevisa detta lyfter Anders Borg vikten av att ta hänsyn till de långsiktiga effekterna. Till stöd för det presenterar han en bild som i suddig version finns här. Jag gissar att det är samma diagram som publicerades i pappers-DN den 9 april och som ser ut såhär:

Bilden visar är att om man tar med de ”långsiktiga effekterna” (även kallat ”dynamiska effekter”) i beräkningen, så tjänar den fattigaste tiondelen skyhögt mer på borgarnas politik än alla andra grupper. Den nedersta decilen blir nästan 17 procent rikare, vilket är ungefär dubbelt så mycket som alla andra.

Åkej. Två saker: För det första, prat om ”långsiktiga effekter” får mig att osäkra både det ena och andra. Det ligger alltför nära det som brukar kallas voodoo economics – teorin om att utbudsstimulanser har fantastiska effekter på tillväxten – något som de flesta ekonomer är överens om helt enkelt inte fungerar. Jag menar, jag kan också gissa om framtiden. Jag kan till och med rita staplar i ett diagram. Inte blir det mer sant för det (och hur pass långt är ”långsiktigt”? In the long run we’re all dead, som Keynes brukade säga).

För det andra: När jag ringer Finansdepartementet för att fråga hur de har beräknat de här långsiktiga effekterna så blir jag hänvisad till den 75-sidiga promemorian ”Arbetsutbudseffekter av reformer på inkomstskatteområdet 2007-2009”. I den beskrivs den mikrosimuleringsmodell de har tagit fram för att beräkna vilka effekter inkomstskatteförändringarna har på arbetsutbudet – långsiktigt, alltså. Det vill säga med hänsyn tagen till beteendeeffekter. Det är säkert en jättebra modell, men det kan jag egentligen inte avgöra. Hur som helst, modellen kommer fram till att sysselsättningen ökar med 1,2 procentenheter tack vare regeringens inkomstskattereformer. Den beräknar också hur detta påverkar inkomstfördelningen i befolkningen. Resultatet skiljer sig en hel del från bilden här ovanför: på lång sikt ökar den nedre kvartilen sina inkomster med 12,1 procent, p25-p75 med 7,5 procent och den översta kvartilen med 5,5 procent.

Hur som helst: om vi bortser från osäkerheten i att detta bara är en simuleringsmodell, så verkar det ju trots allt fördelningsmässigt jättebra! Eller? Nja. Modellen tar nämligen bara hänsyn till inkomstskattereformerna. Inget annat. Promemorian utger sig inte för att ge några svar på hur regeringens totala politik påverkar inkomstfördelningen. Alltså ingår inte den sänkta a-kassan, den sänkta sjukpenningen, sänkt fastighetsskatt eller slopad förmögenhetsskatt, etc.

Men Anders Borgs diagram i DN och i budgetpresentationen talar inte bara om förvärvsarbetande, utan om alla. Därför  måste det rimligen ingå även andra sorters beräkningar i Borgs staplar. Och var de kommer ifrån har jag ingen aning om.

Jag föredrar nog att titta på vad som verkligen har hänt, och då inte bara för de som jobbar. Gör man det visar det sig ju att den fattigaste tiondelen i befolkningen har förlorat 554 kronor i månaden bara mellan 2007 och 2008. Och när SCB tittar på regeringens politik i sin helhet spår man att inkomsterna kommer att förändras på detta sätt (favorit i repris):

Vi har alltså inte bara ökande klyftor – de fattiga blir också absolut sett fattigare. Även om Anders Borg inte alls ville gå med på det i lördagsintervjun, så är själva logiken bakom regeringens politik att klyftorna måste öka för att kunna minska. Och det känns ju inte särskilt rimligt. Ens på lång sikt.

Allas våran Aset skriver också, liksom Fredrik Jansson och Peter Högberg.  Vänsterekonomerna går grundligt igenom varför inte jobbskatteavdraget skapar jobb. Katrine Kielos upplever déjà vu: ett val om välfärd vs sänkta skatter, det har vi bestämt varit med om förut. Andra bloggar om , , , , , . Fler intressanta och rödgröna bloggar på Netroots.

About these ads

25 kommentarer

Filed under Borgerligheten, Ekonomi, Klyftor

25 responses to “Dynamiska effekter, eller: mer voodo i ekonomin!

  1. Pingback: Tweets that mention Dynamiska effekter, eller: mer voodo i ekonomin! « Storstad -- Topsy.com

  2. Pingback: Reinfeldt plockar fram Bo Lundgrens gamla Woodooekonomi « Röda Berget

  3. Pingback: Peter Andersson - med rätt att tycka....: Torftig och på förhand given kritik mot Sahlins tal

  4. David Eklind

    Det är väl också märkligt att redovisa förändringarna i procent. Även om den med lägre inkomst skulle få en större inkomstökning i procent så kan ju det vara förenligt med att glappet mellan låg- och höginkomsttagare ökar i absoluta tal.

    Som Daniel Ankarloo sagt: Om Hammarby har 9 poäng och AIK har 30 poäng och Hammarby spelar oavgjort (vilket ger 1 poäng och ökar Hammarbys poängskörd med 11%) medan AIK vinner (vilket ger 3 poäng och ökar AIK:s poängskörd med 10%) så skulle nog Hammarbys fans bli ganska upprörda om coachen gick ut med ett pressmeddelande om att man närmat sig AIK eftersom man vunnit en större procentuell ökning av sin poängskörd.

  5. Pingback: Högbergs tankar: Det skiner igenom den "nya"retoriken

  6. Kul att du postar om den här märkliga granskningen.

    Jag är fortfarande väldigt sugen på en förklaring till varför du gör en stor grej av att icke-förvärvsarbetande inte har fått någon hjälp av jobbskatteavdraget. Anders Borg får antas vara minst normalbegåvad varför han aldrig skulle påstå något sådant. Folk som lever på social-/studiebidrag och pensioner är inte låginkomsttagare – de är bidragstagare och pensionärer.

    Bortser man från pensionärerna (som så vitt jag förstått ska få skattesänkningar vem som är regerar efter valet) får man också ta i åtanke att gruppen ”fattiga” inte är tänkt att vara en statisk grupp som för evigt ska bli fattigare medan alla andra blir rikare. Studenter väntar sig rimligen att de ska bli klara med sin utbildning och få ett jobb därefter; folk på socialbidrag gör förhoppningsvis vad de kan för att få ett jobb.

    • Marika

      Jag har redigerat ditt inlägg eftersom jag inte accepterar random personanagrepp, kanske ännu mindre när de inte är riktade mot mig utan någon annan, vilket var fallet denna gång. Läs gärna min kommentarspolicy.

      Anders Borg, liksom jag själv, talade inte om förvärvsarbetande utan om klyftorna i ekonomin som helhet.

      Jag menar att det är orimligt att definiera bort alla de som förlorar på regeringens politik om man vill få fram en rättvis bild över vad som hänt med hela samhället.

      Låginkomsttagare är naturligtvis alla som har låg inkomst. Sen kan ju du hitta på alla möjliga andra definitioner, men det blir inte så intressant att diskutera då.

      Det är också mycket möjligt att du ”tänker dig” att gruppen fattiga inte ska vara det länge. Men all empiri visar att många som är fattiga faktiskt är det under en lång tid. Och även de som inte är det under en lång tid påverkas av det genom att på olika sätt få sämre livschanser, sämre hälsa, etc. Det är fakta och inget tyckande. Har skrivit om vad forskningen säger bla här, läs gärna:

      http://storstad.wordpress.com/2010/07/30/en-slang-av-fattigdom-ar-val-inte-sa-farligt/

      • Nej, det du gör att är att hans diagram och först skriva om den ”fattigaste” tiondelen vilket är helt inkorrekt. Det är den decilen av förvärvsarbetande som tjänar minst – det är bara du som likställer den med ”de fattigaste”. Senare i posten påstår du, med understöd av ditt eget diagram, att ”de fattigaste” förlorat på politiken. Det finns inget som tyder på att du talar om två helt olika grupper.

        Du vill få fram en bild av vad som hänt i samhället – Borg är klar (givet rubriken på diagrammet) med att de som diskuteras är förvärvsarbetande.

        Som sagt – du är ensam om att prata om gruppen ”fattiga”. Jag pratar om de som får studiebidrag, och de som får socialbidrag. De på studiebidrag kan vi inte rimligen anta skall göra det resten av livet eftersom bidraget är tidsbegränsat till sex år. De som går på socialbidrag är en knepigare grupp, men en del av regeringens politik (eller åtminstone ideologi) är att göra det lättare för dessa att få jobb (ja, sossarna vill ge dem jobb som SYO-konsultenter men jag pratar alltså om utomstatliga jobb) och således ta sig in i det diagrammet som Borg använde sig av.

        Min hang-up är att du försöker att få det att framstå som att Borg på något sätt far med osanning. Han påstår inte att de som vid en given tidpunkt lyfter socialbidrag har fått det bättre, och det kan man tycka vad man vill om, men lögn är det inte.

      • Marika

        Det är möjligen lite otydligt i detta inlägg, men tydligare i mitt tidigare: det diagram jag visar är inte det Anders Borg syftar på.

        Det han syftar på är det jag två gånger länkar till hos s-buzz, som visar en presentation han höll i våras. Där visas ett liknande diagram som det som finns i BP:n, men det sägs ingenting om att det bara gäller för förvärvsarbetande. S. 2 här: http://www.s-buzz.se/2010/04/med-borgs-logik.html

        diagrammet fanns även med i en dn-artikel som dock inte ligger på nätet (vilket framgår av mitt ursprungliga inlägg).

        Så Anders Borg talar om ”hela befolkningen”, inte bara förvärvsarbetande.

        Sen har jag aldrig sagt att han far med osanning, jag säger att han inte har presenterat de beräkningar han bygger sitt resonemang på, och ringer man Finansdepartementet så får man inte ut dem.

      • Marika

        Har uppdaterat inlägget och försökt göra det tydligare att den bild jag visar alltså inte är den som Anders Borg syftar på.

      • Oj, vad renhårigt av dig. Det uppskattas väldigt mycket – helt utan ironi.

        Jag lovar att försöka ta en djupare titt på det du länkar här när jag tagit morgondagens tenta. Tack för nu.

      • Marika

        Har nu uppdaterat ännu en gång – fick tag i bilden som fanns i pappers-DN.

  7. Pingback: Läsläxa « nya flickrummet

  8. Pingback: Om så kallade ”dynamiska effekter” – det som också kallats ”trickle-down” – samt om chockterapi och ”förändring”… « reflektioner och speglingar II…

  9. Pingback: Om så kallade ”dynamiska effekter” – det som också kallats ”trickle-down” – samt om chockterapi och ”förändring”… « reflektioner och speglingar II…

  10. Pingback: Håller inte ens egen politik får man sno annan(s) retorik | - Det perfekta livet

  11. Pingback: Försäkringar och bidrag | Mellan anpassning och motstånd

  12. Andreas

    Skatterna sänks INTE mest för de rika! Jag är trött på dessa lögner. Om man räknar i kronor så är det OMÖJLIGT att sänka skatten som gör att de flesta kronor inte hamnar hos dom som tjänar mycket. Räknar man i procent så får de som tjänar mindre en större skattesänking.

    • Marika

      Jag tror du ska akta dig lite för att kalla mig för lögnare. Det är fakta att regeringen sänkt skatten mest för rika, ingen åsikt, och definitivt ingen lögn. Du kanske tänker på jobbskatteavdraget, men det är ju bara en av många skatter regeringen sänkt. Och alla andra skattesänkningar har i princip skett riktat till höginkomsttagare.

      Slopad förmögenhetsskatt, sänkt fastighetsskatt och höjd brytpunkt för statlig inkomstskatt gynnar otvetydigt höginkomsttagare. Oavsett om man räknar på procent eller kronor.

      Se mer om det här:

      http://storstad.wordpress.com/2010/02/03/fattigdom-i-sverige-statistiken/

      eller om du inte litar på mig, läs Riksdagens utredningstjänst dnr 2009:1061. Där framgår tydligt att om man lägger ihop regeringens sammanlagda skattepolitik så har de rikaste 25 procenten fått nästan 50 procent av de totala skattesänkningarna. Samtidigt har de fattigaste 25 procenten bara fått 6 procent (!) av de totala sänkningarna att dela på.

      • Andreas

        Ja jag tänker på jobbskatteavdraget och det är möjligt att du har nån poäng med det andra du skriver. Men vad gäller jobbskatteavdraget får man gång på gång får man höra att det gynnar de rika på bekostnad av de som tjänar mindre. Vilket är en lögn.

  13. Pingback: Arbetslösheten en jämförelse med övriga Europa « Viktor Tullgren

  14. Det där med ”dynamiska effekter” låter ju skräckinjagande – för alla oss som blev lovade sådana i slutet av 80-talet, av ett annat parti, vars dåvarande finansminister i efterhand har erkänt att man bara hittade på begreppet för att det nya skattesystem man presenterade skulle låt bättre än det var. Så förlorade man valet efter också.

  15. Pingback: Egenintresset styr… « Ett hjärta RÖTT

  16. Pingback: Svaga grupper förlorare på regeringens politik | Martins diagram

  17. Bo Nilsson

    Är det inte trolöshet mot huvudman när Regeringen medvetet ger en falsk bild av Sverige? Folket är väll huvudman?
    Finns det en text där jag kan få en entydig bild av det som hände med vår ekonomi under Bildt’s Regering?

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut / Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut / Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut / Ändra )

Google+ photo

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut / Ändra )

Ansluter till %s