Dynamiska effekter, eller: mer voodo i ekonomin!

[Uppdaterat] Den stora nyheten efter Fredrik Reinfeldts sommartal är att Moderaterna vill sänka skatterna mest för höginkomsttagare. Jag lär återkomma till det, men tills vidare vill jag uppehålla mig något vid det som enligt Fredrik Reinfeldt är själva skälet till att skatterna bör sänkas mest för de rika: nämligen de ”dynamiska effekterna”. I en intervju i Aftonbladet försvarar Reinfeldt de ökade klyftorna med dessa ord:

Det har visat sig att både den kortsiktiga och dynamiska effekten av jobbskatteavdragen är att de minskar inkomstskillnader.

Vilket osökt får mig att tänka på en bloggpost jag skrev i våras, när Anders Borg i Ekots lördagsintervju förklarade att ökade klyftor var nödvändiga för att minska klyftorna. Och mekanismen för detta är det som kallas dynamiska effekter.

Resonemanget var lika orimligt då som nu, av tre skäl: För det första kan man sätta stora frågetecken inför begreppet ”dynamiska effekter”. För det andra är det högst oklart varifrån Anders Borgs beräkningar på dessa dynamiska effekter kommer – inte från Finansdepartementets budgetavdelning, iallafall. Och för det tredje: Verkligheten hittills visar en besvärande avvikelse från modellernas prediktion, eller annorlunda uttryckt: inkomstskillnaderna har inte minskat  med regeringens skatteförändringar, utan tvärtom ökat.

Mer om dessa tre punkter i mitt gamla blogginlägg, som jag nu återpostar i bearbetad form här:

I Ekots lördagsintervju förklarar Anders Borg att politik handlar om avvägningar. Inom politiken finns olika mål, till exempel tillväxtmässiga, budgetmässiga och fördelningsmässiga. Ibland krockar de med varandra. ”På kort och lång sikt ska en regering försöka motverka inkomstklyftorna”, säger Anders Borg. Men det målet har krockat med andra mål, som till exempel, enligt Anders Borg, nödvändigheten av att göra något åt att fastighetsskatten var impopulär bland storstadsbor. Ja, det är ju onekligen en tydlig prioritering.

I torsdags presenterade Anders Borg fördelningseffekterna av vårpropositionen som läggs nästa vecka. Ali Esbati sammanfattar budskapet bäst: ”Efter att i snart fyra år ha fört en politik som har varit inriktad på att gynna män med höga inkomster, visar det sig nu att de som har gynnats av regeringens politik har varit män med höga inkomster. Anders Borgs budskap är därför glasklart: de som gynnas av regeringens politik är kvinnor med låga inkomster.”

För att bevisa detta lyfter Anders Borg vikten av att ta hänsyn till de långsiktiga effekterna. Till stöd för det presenterar han en bild som i suddig version finns här. Jag gissar att det är samma diagram som publicerades i pappers-DN den 9 april och som ser ut såhär:

Bilden visar är att om man tar med de ”långsiktiga effekterna” (även kallat ”dynamiska effekter”) i beräkningen, så tjänar den fattigaste tiondelen skyhögt mer på borgarnas politik än alla andra grupper. Den nedersta decilen blir nästan 17 procent rikare, vilket är ungefär dubbelt så mycket som alla andra.

Åkej. Två saker: För det första, prat om ”långsiktiga effekter” får mig att osäkra både det ena och andra. Det ligger alltför nära det som brukar kallas voodoo economics – teorin om att utbudsstimulanser har fantastiska effekter på tillväxten – något som de flesta ekonomer är överens om helt enkelt inte fungerar. Jag menar, jag kan också gissa om framtiden. Jag kan till och med rita staplar i ett diagram. Inte blir det mer sant för det (och hur pass långt är ”långsiktigt”? In the long run we’re all dead, som Keynes brukade säga).

För det andra: När jag ringer Finansdepartementet för att fråga hur de har beräknat de här långsiktiga effekterna så blir jag hänvisad till den 75-sidiga promemorian ”Arbetsutbudseffekter av reformer på inkomstskatteområdet 2007-2009”. I den beskrivs den mikrosimuleringsmodell de har tagit fram för att beräkna vilka effekter inkomstskatteförändringarna har på arbetsutbudet – långsiktigt, alltså. Det vill säga med hänsyn tagen till beteendeeffekter. Det är säkert en jättebra modell, men det kan jag egentligen inte avgöra. Hur som helst, modellen kommer fram till att sysselsättningen ökar med 1,2 procentenheter tack vare regeringens inkomstskattereformer. Den beräknar också hur detta påverkar inkomstfördelningen i befolkningen. Resultatet skiljer sig en hel del från bilden här ovanför: på lång sikt ökar den nedre kvartilen sina inkomster med 12,1 procent, p25-p75 med 7,5 procent och den översta kvartilen med 5,5 procent.

Hur som helst: om vi bortser från osäkerheten i att detta bara är en simuleringsmodell, så verkar det ju trots allt fördelningsmässigt jättebra! Eller? Nja. Modellen tar nämligen bara hänsyn till inkomstskattereformerna. Inget annat. Promemorian utger sig inte för att ge några svar på hur regeringens totala politik påverkar inkomstfördelningen. Alltså ingår inte den sänkta a-kassan, den sänkta sjukpenningen, sänkt fastighetsskatt eller slopad förmögenhetsskatt, etc.

Men Anders Borgs diagram i DN och i budgetpresentationen talar inte bara om förvärvsarbetande, utan om alla. Därför  måste det rimligen ingå även andra sorters beräkningar i Borgs staplar. Och var de kommer ifrån har jag ingen aning om.

Jag föredrar nog att titta på vad som verkligen har hänt, och då inte bara för de som jobbar. Gör man det visar det sig ju att den fattigaste tiondelen i befolkningen har förlorat 554 kronor i månaden bara mellan 2007 och 2008. Och när SCB tittar på regeringens politik i sin helhet spår man att inkomsterna kommer att förändras på detta sätt (favorit i repris):

Vi har alltså inte bara ökande klyftor – de fattiga blir också absolut sett fattigare. Även om Anders Borg inte alls ville gå med på det i lördagsintervjun, så är själva logiken bakom regeringens politik att klyftorna måste öka för att kunna minska. Och det känns ju inte särskilt rimligt. Ens på lång sikt.

Allas våran Aset skriver också, liksom Fredrik Jansson och Peter Högberg.  Vänsterekonomerna går grundligt igenom varför inte jobbskatteavdraget skapar jobb. Katrine Kielos upplever déjà vu: ett val om välfärd vs sänkta skatter, det har vi bestämt varit med om förut. Andra bloggar om anders borg, ojämlikhet, inkomstskillnader, skatter, voodoo economics, dynamiska effekter. Fler intressanta och rödgröna bloggar på Netroots.