Arbetsförmedlingens återrapportering av vad som hänt med dem som utförsäkrats ur sjukförsäkringen är ovanlig läsning, på så sätt att den innehåller formuleringar som är sällsynta i den här typen av myndighetsskrivelser. Har man någon erfarenhet av torr kanslisvenska och byråkratiska myndighetshandlingar är det inte utan att man hajar till inför vissa ordval. Den verklighet som skymtar fram bakom dessa formuleringar gör ont, iallafall i mig:
”Arbetsförmedlingens insatser för målgruppen har inte enbart handlat om att ge adekvata arbetsrelaterade insatser i syfte att personen på sikt ska kunna få ett arbete. En stor och resurskrävande uppgift har varit att agera stöd till individen gällande deras förändrade ekonomiska grundtrygghet, att hjälpa dem att förstå en komplex informationsmängd samt agera förmedlande kontakt till andra myndigheter, företrädesvis Försäkringskassan. För vissa personer har det praktiska runt ekonomi, information och blanketter tagit all kraft från individen […]
Målgruppen har till viss del varit mer resurskrävande än vad Arbetsförmedlingen kunnat förutse […]
I dialog med medarbetare och i svaren från medarbetarenkäten framkommer att arbetet med målgruppen medför svåra samtal med människor i kris. Arbetsförmedlingen har inte den medicinska personal eller de verktyg som behövs för att möta och hantera människor i djup kris.”
Det som beskrivs är att de anställda på Arbetsförmedlingen plötsligt har ställts inför helt nya arbetsuppgifter än dem de är vana vid. I många fall har detta helt överskuggat det som egentligen är myndighetens uppdrag: att förmedla jobb. Istället har det krävts att de anställda ”agera[r] stöd till individen gällande deras förändrade ekonomiska grundtrygghet” i en situation där det rent praktiska ”tagit all kraft från individen”. Handläggarna har många gånger behövt ha ”svåra samtal med människor i kris” snarare än att förmedla jobb – trots att ”Arbetsförmedlingen [inte har] den medicinska personal eller de verktyg som behövs för att möta och hantera människor i djup kris.”
En myndighet – med generaldirektören Angeles Bermudez-Svankvist som främsta undertecknare – formulerar sig inte såhär, om det inte är en mycket tydlig signal man vill sända: det här är åt helvete.
Det som gör det hela så mycket värre är att det här knappast kommer som en överraskning. Detta var vad remissinstanserna sa redan innan utförsäkringen infördes – det är vad personal på Arbetsförmedlingen och Försäkringskassan sa så snart utförsäkringen implementerats – det är vad tusentals enskilda individer, som själva fått uppleva utförsäkringens omänsklighet, har vittnat om. Men regeringen har inte lyssnat.
Förutom att utförsäkringsreformen medfört lidande för tusentals människor, så har den inte nått sitt syfte. Den har inte ”hjälpt” människor att komma tillbaka till arbetslivet. Av de 17.849 personer som utförsäkrades vid årsskiftet har idag 370 stycken ett arbete utan stöd.
Det motsvarar 2 procent.
Ca 3500 personer var så sjuka att de genast fick förlängd sjukpenning eller sjukersättning. Därutöver finns det 6011 personer som inte fick förlängning, men som ändå varit för sjuka för att få någon hjälp av Arbetsförmedlingen. Trots detta har de alltså blivit utförsäkrade. En del av dem skrev aldrig in sig på Af (trots att det innebar att de förlorade sin inkomst). Andra är inskrivna på Arbetsförmedlingen men ”hade begränsade alternativt obefintliga förutsättningar, trots försök till anpassning, för att delta i arbetsmarknadspolitiska program med aktivitetsstöd. Dessa drygt 3 000 personer hade den 31 maj ingen ersättning från arbetsmarknadspolitiken”, enligt Försäkringskassans och Arbetsförmedlingens rapport.
6011 personer som varit sjuka, men tvingats skriva in sig på Arbetsförmedlingen, alternativt avstått och därmed förlorat hela sin inkomst. Människor som trots att de försökt inte ens kunnat gå på enkla möten på Arbetsförmedlingen. Tusentals individer som hamnat i fattigdom, därför att de en gång blivit sjuka. Mer än hälften av Sveriges kommuner uppger att de fått ökade kostnader för socialbidrag som direkt följd av regeringens förändringar av sjukförsäkringen.
Det här har den borgerliga regeringen gjort. Detta är deras omänskliga politik. Samtidigt har vi en valrörelse där man av etablerade media kan få intrycket att ett skatteavdrag som används av 1,3 procent av svenskarna är den viktigaste blockskiljande frågan. Igår presenterades exempelvis en tre år gammal prognos rörande detta avdrag som om den vore en faktisk utvärdering. På nyhetsplats i bland annat DN och SvD – som båda dock glömde att berätta att prognosen beställts av Almega och Svenskt Näringsliv. Hej politiserade nyhetsjournalistik. Hejdå hoppet om en intelligent valrörelse som handlar om det som berör människor, på riktigt (för mer om RUT och prognosen som plötsligt blev en utvärdering rekommenderar jag Ali Esbati). Uppdatering: Hedrande att Konjunkturinstitutets generaldirektör nu åtminstone går ut och tonar ner det märkliga utspelet. Samt är tydlig med att prognosen delfinansierats av Almega och att ingen riktig utvärdering har gjorts.
Stå inte ut med detta. Rösta för något annat. Och värva sedan ytterligare en röst. Det är sjukt jämnt just nu och så mycket som står på spel.
Kjell Rautio skriver mer om sambanden mellan de ökande socialbidragskostnaderna och sjukförsäkringen. Claes Krantz skriver också, liksom Alliansfritt och Meeri Wasberg. Ilse-Marie gör en bra sammanfattning av vad regeringen gjort med sjukförsäkringen, vad det fått för konsekvenser, och hur märkligt ansvariga moderater hanterat detta. Danielssons lakejer skriver också bra om vad valet handlar om – den enda frågan. SR. Mona Sahlin skriver om sjukförsäkringen i SvD.
Tidigare inlägg om sjukförsäkringen:
Kartan före verkligheten – om en teoretisk arbetsförmåga
När ytan krackelerar och siffrorna inte räcker till
Mer om kartan före verkligheten – rehabilitering löser allt?
Andra bloggar om sjukförsäkring, utförsäkrad, arbetsförmedlingen, socialbidrag. Intressant och Netroots.
Storstad 
En lysande sammanställning och analys av myndighetsdata som stämmer till en hel del eftertanke. Denna typ av texter borde i större utsträckning utgöra underlag för våra beslutsfattare!
Hej, vart hittar jag rapporten där cirkeldiagrammet här ovan återfinns…?
Diagrammet har jag gjort själv men siffrorna kommer härifrån:
Klicka för att komma åt Uppf%C3%B6ljning+av+de+personer+som+uppn%C3%A5dde+maximal+tid+i+sjukf%C3%B6rs%C3%A4kringen+vid+%C3%A5rsskiftet+2009-2010.pdf
Tack Marika… får jag använda ditt cirkeldiagram…?
Absolut!
Trots alla uppgifter som kommer fram genom nyhetsartiklar, bloggar osv…så verkar folk tycka allt är bra, jag har varit med i 4 år nu och kämpat mot alliansens otäcka politik, ser folk omkring mig som mår så dåligt, gamla, sjuka,arbetslösa.
Men de som jobbar de blundar, hör inte ser inte, och lägger sin röst på SD för de vill ruska om invandrarpolitiken, de skiter i hur andra har det!!!
Sverige är inte längre det land det varit och ser ut som om det heller aldrig mer kommer att bli tryggt..vi får ett land med fler utslagna, brottslingar, droger, självmord, fattiga osv…där de rika ska ta åt sig äran för de kanske ordnar välgörenhetsgalor och donerar pengar till fattiga…nej uscha …vad har skett med vårt sköna glädjerika land och dess folk?
Ja det är verkligen sorglig läsning, jättebra att du tar upp det. Att socialbidragen har ökat så kraftigt under regeringens fyra år är ju verkligen något som media borde ha ställt regeringen tills svars för inför valet, istället basuneras det ut att antalet sjukskrivna minskar. Var har den granskande journalistiken tagit vägen (om den någonsin funnits)?
Att socialbidragen ökar under en ekonomisk kris är normalt.
Jag tror du läst slarvigt, mer än hälften av kommunerna uppger som sagt att socialbidragen ökar PÅ GRUND AV förändringen av sjukförsäkringen.
den granskande journalistiken försvann i och med att alla tidningar och andra media blev borgliga! ja inte letandet efter fel på dom rödgröna, men all ÄRLIG och rättvis journalistik.
Ping: Länkat & kommenterat 2010-09-10 — emretsson.net
En liten sakupplysning, antalet utförsäkrade var vid årsskiftet 14 321. De 17 849 var de som uppnådde tidsgränsen i den förmån de fick ersättning från i december vilket inte är det samma som utförsäkring. De har obrutet uppburit någon ersättning från Försäkringskassan (i en ny förmån då).
Men… om man tittar på statistiken från andra hållet så har nästan hälften av de ”utförsäkrade” kommit in i någon form av jobb eller utbildning, vilket är helt fantastiskt! Och man kan fråga sig hur mycket sämre de övriga har fått det jämfört med tidigare, och sedan försöka förbättra administrationen så att bytena mellan instanser går smidigare.
Detta är ett första steg i rätt riktning – inte slutet. Att nästan hälften av de som tidigare satt fast i långtidssjukskrivning nu finns i någon form av jobb, utbildning eller annan aktiv åtgärd är ju fantastiskt! Det betyder att nästan hälften var instoppade felaktigt i systemet under s.
Däribland fanns jag – 30 år med reumatism, migrän och en rejäl depression. Jag blev föreslagen förtidspensionering… när jag var 25!!!! Hur tror ni det kändes – 25 år gammal, diagnostiserad med en depression och får veta att jag ska pensioneras för resten av livet och tvingas leva kanske 60 år på existensminimum eftersom jag aldrig hade jobbat. Jag kan säga, att då var jag nära att ta mitt eget liv. Jag hade ju ingenting – jag bodde i ett studentrum och hade inte ens egna möbler och mötte skräcken med att systemet ville pensionera ut mig och förklara mig värdelös för resten av mitt liv.
DET var förnedring.
Jag kämpade dock emot och nu har jag arbetstränat ett tag och efter ett praktikjobb så har jag fått en 30% anställning. Jag känner mig varje dag tacksam över att det gamla systemet bröts sönder och jag möter varje dag respekt och människovärde på min arbetsplats. Andra som jag pratar med har liknande erfarenheter – att det börjar lätta nu och att acceptansen för deltidssjuka börjar öka på arbetsplatserna. Jag kan aldrig bli lärare som jag ville bli och utbildade mig till, men jag kan jobba i butik och jag kan leva.
Alliansen gav mig mitt liv tillbaka och även om jag var rädd inför förändringen och utförsäkringen så är jag tacksam nu.
Håll ut, ni som är där! Jag önskar er all lycka och att ni också får uppleva känslan av att få sitt liv tillbaka och att kunna göra nytta igen.
Kul att det går bra för dig!
Vet dock att liknande exempel fanns under socialdemokraternas styre.
Man har ALLTID kunnat kämpa sig tillbaka, att Alliansen skulle ha gett dig livet tillbaka låter bra men du missar helt att vi hade samma möjlighet förut också!
Att hamna i det här kaoset som utförsäkring och sk Arbetslivsinriktad verksamhet innebär har för många inte varit en morot utan just en stupstock. Inte blir jag friskare bara för att jag hotas av att hänvisas till det sociala, så fungerar ivf inte min egen ”ohälsa”. Ökad stress, ingen kontroll över framtiden och en livssituation som bara sliter på mig minskar snarare min möjlighet att vips bli av med både epilepsi och värk.
Att slå någon lycklig är precis lika naivt som att supa sig snygg… jag behöver tid för rehab, inte att hamna UTANFÖR hela systemet. Men givetvis är jag glad för din skull, visar ju bara än starkare hur vansinnigt det är med generella regler, vi är alla olika, du kan men det funkar inte för mig, ska jag bara kastas på sopstation då?
ja du jag håller med dig,skrev en insändare, jag gick i väggen 98,sen dess har jag haft många lyckliga stunder, men orken i mig själv, finns inte som förut, jag har pluggat, jobbat och varit aktiv. Men sen har saker skadat mig, att jag tappat tro på mycket. sen genalliseringen, jag är en duktig skribent, vill bli författare och håller på med manus, jag är socialutriktad. har vänner från världens hörn, är mamma ,mm.Men saker jag inte kan skriva här ,sadade mig för resten av mitt liv.Har jag fått ersättning, nej blivit omplaserad, jobba där i 5 år,med soc bidrag.5kr timmen i flit peng.helt normalbegåvad, men Jag ville och bad att bli anställd, ville det,för tjäna egna pengar, känna mitt människo värde.Men nej det gick inte ,ändå så gjorde jag ett bra jobb.varje dag.Det var tiden som jag hade problem med. en bakomliggande sjuk dom som gjorde att jag tog tid på mig, att komma i väg. det berodde på ångerst,in för resa med bussen.Men nej då sa man nej. Sen fick jag ingen praktik, inga möjligheter att utvecklas,inget. Då en dag hoppade jag av.började plugga utan förutsättningar. men för läsa in indiviella pogram ,för kunna hantera språk,och samma fatta texter, så jag kan bli författare, Jag gav upp mig själv. Då jag tvingades in i hörnet. Har alltid fått,höra att det var fantasier,tro jag kunde bli konstnär, fotograf,skribent eller författare,skulle inte tro att det kunde göra mig rik. sa jag inte heller, jag vill jobba med det jag tror på. Men nu blir man apatisk. för vad man blir utsatt för.Så det var det dom ville jag skulle göra ,bli en fyrkant, stå på en fabrik, va nöjd inte klaga ,inte förändra,mm,jag som är utbildad till vård biträde och dement utbildad. Men blev sjuk som vuxen. Vem av dom olika myndigheterna kan hjälpa mig, socialen, försäkringskassan, arbetsförmeddlingen. Jag ville bara belysa detta, vi alla är olika. och en del människor lider fruktansvärt. Är inte så sjuk att jag kan få pention, inte så frisk att jag kan arbeta full dag.
Pia så låter en Moderat, ordagrant. De som inte har en aning om hur verkligheten ser ut. Ni bara hånar och föudmjukar oss sjuka och drabbade så mycket ni bara kan. Tyvärr finns det för många av din sort.
Ping: Rösta på högern – för vänsterns skull | Jenner och elände
Jag var en av de utförsäkrad. Minns när jag skulle skriva in mig på AF jag gick dit själv redan i nov 2009. Tog en lapp och en bad mig att sätta sig vid en dator och skriva in mina uppgifter. Jag satt vid dator och stor grät kunde inte få slut på det. Bad mannen om hjälp och han sa att de var jätte lätt att fylla i själv. Klarade ändå inte av att röra tangentbordet. Slutade gråta och bad om hjälp igen. Nu fick jag följa med in handläggare med mycket empati som vill att jag berätta vad jag vill. Sa som det var har 100% tjänst men kan arbeta bara 50% och FK tyckte jag borde skriv in mig hos AF. AFs handläggare sa då att du kan inte skriva in dig här pga du har en 100% tjänst och kan inte ställa sig till arbetsmarknadens förfogande. Fan också då kom gråt attacken igen och vill inte ta slut. Jag hörde från andra sidan skrivbordet -med kära du det är inte så farlig.
Ping: På tal om människosyn…. « Ett hjärta RÖTT
Men det kan ju likagärna ha varit ineffektiva och slarviga FK-handläggare då, om vi ska överföra retoriken kring de orättvist behandlade idag till de orättvist behandlade under S.
Ping: SJÖLANDER: Ett blåbrunt Sverige där både vänstern och liberaler är förlorare
Med egen erfarenhet kan jag säga att det inte var bättre när S styrde. Inte likadant men inte bättre. S vill få det att låta som det är en skillnad på himmel och helvete. Men det är det inte. Att vara sjuk & arbetslös är aldrig annat än besvärligt oavsett politik. Samtliga partier jävlas med dom som inte ingår i mainstream.
Hej!
Vill bara tacka för en underbart bra blogg=)
Å, tack!
Tack för en lysande sammanställning av utförsäkringsreformens konsekvenser. Vi i Nätverket Resurs väntar fortfarande på svar från
statsministern på våra frågor om alliansen syn på reformen och försvaret av den:
Vårt brev hittar ni här:
http://korta.nu/resurs
Ping: Förtroendeingivande Anders Borg och Fredrik Reinfeldt | Libertas
Ping: Saker jag kunde ha sagt « PåRiktigt
Vad innebär ett ”program”? Det kan ju i stort sett vara vad som helst.
Och varför räknas de samman till en grupp? Hur stor andel är i så pass bra skick att de kan sökande arbete, och hur ser möjligheterna ut med anpassade arbeten – och hur stor del är i ett program och vad innefattar ett program (skriva CV och prata med en jobbcoach)?
Pia: ”Detta är ett första steg i rätt riktning – inte slutet.” Första steget togs för snart 10 år sedan. Det var ett steg för att återskapa det som tidigare skurits ner. Alliansen har tillfört en obligatorisk slutgräns för samtliga, oavsett hälsotillstånd. Det finns inte en sådan slutgräns i något annat land.
En tabell som Gunnar Axén även har använt för sin argumentation för tidsgränser. Då har han klippt av kommentaren nedan.
Från socialdepartementets promemoria för tidsgränser i sjukpenningen:
Problemet är och har sedan slutet av 90-talet varit brister i rehabilitering och en svårare situation för sjuka och personer med funktionshinder på arbetsmarknaden.
”Den ”galopperande sjukfrånvaron” har inte främst orsakats av fusk och sjukskrivning på lösa grunder, anser Arbetslivsinstitutet. I stället är det en rad politiska och rättsliga beslut under det tidiga 1990-talet som ligger bakom fördubblingen av antalet sjukdagar sedan 1997, hävdar forskaren Tor Larsson i en ny analys av sjuktalen som lämnats till regeringen.”
http://www.svd.se/nyheter/inrikes/politik-bakom-okad-sjukfranvaro_468005.svd
Klicka för att komma åt 051016_sjukfranvaron.pdf
Istället för att ta tag i det här från rätt ände, har politiker trappat upp en fuskdebatt och en debatt om överutnyttjande. Något de själva är medvetna om inte är orsaken. Det är inte antalet sjukskrivningar som har ökat – det är svårigheten för sjuka att återvända till arbetsmarknaden och avsaknaden av anpassade arbeten för personer med nedsatt funktionsförmåga som ökat och som leder till längre sjukfrånvaro.
Från riksrevisionens – förtidspension utan återvändo:
http://forumbilder.se/show.aspx?iid=0f0201033931P3273
Alldeles lysande!
Tack
ha detta kunde de olika partienrna ha som val sedel detta händer i vårt samhälle.nu måste det bli märkbara förändringar, Det är inte acceptalet, att folk utan utbildning innom,arbets,f och andra myndigheter,derras okunnande kan vara direkt förenad med livsfara för pasienter.Man kan vara bunden till sjukvård hela sitt liv.trotts man inte är boende på sjukhus. Alla politiker borde tänka på koncekvenser för det finns de som tar livet av sig .När de inte förstår innebörden av krav de ställs för. Det finns människor med dolt hndikapp,.som ser ut som vanligt, men ex.ligger bara på en tvårings utveckling.Kan man ställa krav på en tvåring att jobba som en vuxen.det finns barn och ungdomar som är inskrivna på särskolor. De kan inte hantera vår vardag.De kan inte tillgodse ”vanliga människors behov.och utbildning,.Alla är inte kapabla att jobba ,eller studera, sen har vi hjärt pasienter, cancer pasienter. den dä renfelt, har han varit sjuk någon gång. inget jag önskar, men jag hoppas han skickar hela sin familj till arbete, och sin stab,direkt till jobb,vid svår sjukdom,eller avvikelse,pgd: sjukdom. den dagen ska han se till att hans poliktik samstämmer med verkligheten.
Som Arbetsförmedlare måste jag instämma med den bild du ger. MÅNGA av dem som kommit till oss från försäkringskassan har varit alldeles för sjuka. De har stått lååångt ifrån arbetsmarknaden, och det har inte funnits någon som helst möjlighet för oss arbetsförmedlare att påbörja rehabilitering. Istället har vi fått ägna oss åt att vara terapeuter (vilket ytterst få arbetsförmedlare är utbildade till, vi har utbildning i annat) och medmänniskor i en svår situation (där krävs lyckligtvis bara humanism och medkänsla). Lyckligtvis har många varit tacksamma och nöjda att vi åtminstone varit medkännande och förstått deras situation, och inte pressat dem ut i åtgärder.
Jag säger inte att en återgång till det gamla systemet är bra det heller – för det systemet fungerade inte heller. Däremot bör försäkringskassan ha rehabiliteringsansvaret, och ge människor möjlighet att ta sig tillbaka till arbetsmarknaden i sin egen takt och utifrån sina förutsättningar. Inte sparkas ut från sjukförsäkringen bara för att de nått en viss dag.
Ping: Skolan: form viktigare än innehåll? De resurstarka med språk och kontakter kommer att styra ännu mer? Alla elevers rätt? Om flerparallellig skola (istället för sammanhållen) och segregering i svensk skola samt om utförsäkrad lärare… &laqu
Läs, gråt, rösta!
Det finns inte mer att tillägga, dessa 3 ord sammanfattar allt.
Alliansen kommer inte att ändra på detta oavsett rapprorter – det är ju exakt det här resultatet de ville ha.
Dessutom har ”nästa steg” redan påbörjats. På arbetsterapin prövas nu de med psykiska sjukdommar. Människor som aldrig kommer att bli friska men som ändå går igenom en arbetsbedömning. De tvingas ihop epleptiker, bipolära och schitzofrena med de tillfälligt sjuka, de med diagnoser som depression, post traumatisk stress o.s.v.
Kan de komma i tid? Kan de utföra enkla moment? Kan de låta bli att skrika rakt ut av frustration?
Vad de har i åtanke för denna grupp vågar jag knappt tänka på!
Jag beundrar verkligen vad du har valt att lägga din ork och din kraft på!
Ping: Motvallsbloggen » Inser människor vad Alliansen gjort och står för?
Pia: ”Men… om man tittar på statistiken från andra hållet så har nästan hälften av de ”utförsäkrade” kommit in i någon form av jobb eller utbildning, vilket är helt fantastiskt!”
Så står det inte.
Du har räknat med arbetssökande/i program. Arbetsmarknadsutbildning är en väldigt liten del av AF:s verksamhet i dag. Program som jobbsökarkurser och coachning kan väl av en del upplevas som stödjande och uppmuntrande, av andra bara frustrerande, men någon utbildning i ordets normala mening är det knappast.
http://www.arbetaren.se/articles/inrikes20100721-6
Det här säger allt! Varenda rödgrön politiker borde läsa högt härifrån,
Har man läst så behöver man inte fundera över vad man ska välja. Valet är självklart
Ylva.
Mycket av det som Arbetsförmedlingen nu rapporterar framförde våra medlemmar inom FK och AF redan efter ett par månader. Fortfarande är det en del som hävdar att Fackförbundet ST bedriver politisk propaganda när vi rapporterar om detta!?
Ping: MITT GODIS! « Liliths tankar om allt
Mycket bra sammanfattning och även godkännande från några på AF som vet vad det handlar om.
Men jag förstår inte vad det är för fel på den delen av svenska folket som fortfarande inte förstår vidden av denna reform och Moderaternas politik i helhet.
Går inte att skylla på brist på information efter allt som finns i media.
Den dagen de vaknar och förstår att alla olika reportage från sjuka och drabbade var från verkligheten och inte ett nytt såpaprogram kom då ihåg att vi försökte varna er.
Kommer att sno denna kommentar med. 😉 Så bra! =)
Ett bra inlägg som beskrivning av hur det är i dags dato, verkligen… – men den svenska BlockPolitiken = BlockeringsPolitiken = PartiKrati–styre = vanstyre (video 8 min) folkrättsligt sett – tycker jag..
Detta styrks i sig STARKT av bl a de följande länkningarna – som jag ser det i vart fall;
Sanningen om sjukförsäkringen
Stoppa hetsjakten på sjuka – Konekvenserna av de hårda reglerna i sjukförsäkringen
Bekämpa sjukdom, inte sjuka ❗
PYRAMIDMAKTHAVARNAS CYNISKA ”GYCKEL” MED FOLKHÄLSAN
FÖRSTÅR POLITIKERNA FOLKETS VILJA ❓
Ping: adventskalendern :: Läsning för er som inte har bestämt er :: September :: 2010
Ping: Baksidan av högerns klassamhälle är inte vacker « Röda Berget
Jag arbetade många år med socialtjänsten, i samarbete med arbetsförmedlingen, och kunde inifrån följa försämringarna inom detta område.Nu måste jag också säga att nedgången började redan innan den nuvarande borgerliga regeringen – dvs att också Göran Perssons regering förde en poltik som gick ut på att försämra för svagare grupper (trots parlollerna om motsatsen). De som hade praktik o socialbidrag förlorade det tillägg som kallades stimulansbidrag. Möjligheten för missbrukare att få behandling minskade – så att många gick ner sig, en del miste livet. Mitt intryck var att alla politiker hade gått på den nyliberala myten att rikedomen s.a.s. ”sipprar ner”, om man gynnar de rikaste skikten. Att det är genom samhällets välbeställda som välståndet växer fram – inte genom alla människor, dvs även arbetarna.
Sen är det också ett faktum att nästan alla stora medier ägs av ett fåtal ytterst rika familjer, och att propagandan för koncentration av rikedomen är omfattande o förs fram genom reklamen, ledarsidorna, radio-tv etc. Väldigt få journalister eller akademiker som värnar om sina karriärer vågar gå mot strömmen och skriva/berätta som det är – dvs att samhället (även de rika) skadas av ojämlikheten… att en mängd (flertalet) sociala problem skulle lösas om vi förmådde skapa en utjämning mellan fattiga och rika.
Också i den här valrörelsen är det en dominans för den nyliberala propagandan. De borgerligas åsikter trumpetas ut överallt, via nyhetsplats, på affischer – de verkar ha ca tio gånger mer ekonomiska resurser än de rödgröna. Trots det är det ”jämt” i opinionsmätningarn. Hur skulle det te sjg om de ekonomiska resurserna för kampanjerna var jämt fördelade? Självklart: Stoor övervikt för de rödgröna och kanske en möjlighet att bryta dominansen för nyliberala värderingar. Men nu behöver t.ex. inte moderaterna ens redovisa varifrån pengarna till deras luxuösa kampanj kommer. Det säger en del om hur uppriggad vår demokrati är – i vilken ringa grad den speglar folkets verklighet.
Också i den här valrörelsen
Vad bra skrivet!
Tack!
tack för läsning. tyvärr nås inte detta till nyhetsplats inför valet. den sk opositionen har heller inte använt sig av möjligheterna att marknadsföra den här formen av material.
Well, människor som blivit ”conditioned” till att bli mer eller mindre omhändertagna eller hjälpta av ett socialförsäkringssystem eller en social fallskärm om man så vill — är inte nödvändigtvis kapabla till att en lösning bortom den som förmedlas av ”samhället”, och hamnar därmed ”i kris”. Kortsiktigt är det nog bra att individer kan få hjälp när de behöver det, en liten skjuts i rätt riktning. Men det är antagligen mindre bra om individer hamnar i en sådan beroendeställning till samhället att de måste ”bailed out” av samhället varje gång det går åt skogen för sin överlevnad (mentala eller reella).
Den större frågan är om det är skäligt att betala så mycket i skatt när man väl har jobb att man direkt hamnar i beroendeställning när inkomstkranen stängs av. Jag har haft många arbetskamrater som blivit av med jobbet i Sverige såväl som i Kalifornien. Ingen har hamnat ”i kris” eftersom de planerat sitt liv därefter och har en ”rainy day” fund som varar i allt ifrån 3 månader till ett par år beorende på främst ålder och hur länge man varit yrkesverksam. De har tidigt lärt sig (och jag har nyligen lärt mig) att ta ansvar för sin egen framtid och öde genom att själv ta de initiativ som krävs för att överleva.
Här är det viktigt att påpeka att det finns ett socialt skyddsnät i Californien likväl. Unemployment Insurance, and Sector 8 (som förmedlar bostäder och medel till de som absolut inte kan klara sig). Unemployment Insurance är annorlunda än i Sverige (läs: lägre), för den är menad för just ”överlevnad”, snarare än för att man skall kunna behålla samma livsstil som när man hade jobb (vilket skulle vara omöjligt). Här måste också nämnas att Californska Arbetsförmedlingen är extremt mycket mer proaktiv och aktiv i att hjälpa folk hitta jobb enligt min personliga erfarenhet. Det finns också en mycket starkare relation mellan arbetsgivare och olika myndigheter som tar sig i uttryck i jobbmässor, intervjuträningar, CV workshops som leds av professionella, föredrag, o.s.v. Det finns även Community College om man behöver vidareutbilda sig.
Sector 8 är i princip för de som inte vill eller kan hitta någonstans att bo, är outbildade, och är av olika anledningar oförmögna att att ta hand om sig själva. Det skall ganska mycket till för att hamna här om man har ett High School Diploma/GED eller en college utbildning (många är drogberoende).
Ta detta för vad det är, en erfarenhetsberättelse efter att ha tampats med båda systemen och noterat en stor skillnad i hur man blir bemött, och hur det har påverkat mig själv.
Efter att ha varit arbetslös i Sverige var mitt fokus på hur jag skulle göra för att få ytterligare en 6 månaders betald a-kasseperiod, varvat med en 6 månaders betald arbetsmarknadsmässig åtgärd-period (meningslös ifrån karriärssynpunkt), för att återigen bli kvalificerad för en ny a-kasseperiod. Detta pågick i 4 år för mig. Under denna perioden var det idel klapp på huvudet och håll hakan upp attityd, men med undermeningen att inget finns att göra. Det var inte sämre än att jag kunde fortsätta fika, åka till Köpenhamn och festa, och hade snarare fördelen att jag kunde spendera mer tid med familj och vänner än annars. M.a.o. var det ofta ganska bekvämt att vara arbetslös. Visst sökte jag och fick jag sedermera jobb, men det var lite i blindo och framför allt inte som ett resultat av något jag lärde mig på AF.
När jag anlände som arbetslös i USA i 2001 (jag är dubbel medborgare, men hade aldrig bott i USA tidigare) under den den nyss spräckta IT-bubblan och en dalande ekonomi existerade ingen ”tycka synd om” mentalitet. Istället var allting mycket praktiskt. Vad vill du göra? Vad behöver du göra för att uppnå det det du vill och var du vill jobb? Gå till den och den arbetsmässan och nätverka med folk och samla namn? Kom sedan hit och jobba på din CV. När CVn är bra, samarbeta med X och kör en rollspelsintervju och jobba på den tills du inte stakar dig. Har du rätt kläder för det affärssegmentet? Om inte, skaffa dig de kläder du behöver. Har du inga, har vi lite kavajer och slipsar tillgängliga (men ta reda på affärskulturen till det företag du vill säka till så att du presenterar dig rätt). Skillnaden var i attityden, och att de folk du inter-agerade som ofta själva var ifrån affärsvärlden och hade både kontaktnät och fackkunskap. Inga trötta statsarbetare här inte, med ett helt annat mycket aktivare sätt att förhålla sig till arbetslöshet (jag tappade helt respekten för AF när en handläggare anvisade mig till en arbetsmarknadspolitisk åtgärd där han öppet medgav att -”mest sitter ni väl i en barack och dricker kaffe, men du får betalt motsvarande a-kassa”). Då slog det mig att AF bedriver i mångt och mycket vuxendagis.
Det var en rejäl lektion. I USA behövde jag snabbt mogna och anta ett helt annat förhållningssätt. Min konkurrens var nu inte andra trötta bidragsberoende svenskar, utan hungriga högutbildade indier och kineser och collegeutbildade amerikaner.
Mina upplevelser har fått mig att bli skeptiskt emot den svenska ”ta hand om” modellen, till en mer aktiv och involverad metod. Jag tror inte problemet är brist på pengar till arbetsmarknadsinstitutet eller sjukförsäkringssystemet (som finansieras med höga skatter), utan att balansen mellan individen och samhället med dess beslutscentrering inte är praktiskt i förlängningen eftersom det är ett system som inte fungerar av sig själv, utan som kräver ständig konstgjord andning och toppbeslut.
Det är tråkigt att folk har det svårt och att missbrukare inte får den hjälp de behöver. Men det är ännu tråkigare att folk generellt sätt är oförmögna att hjälpa och ta hand om sig själva, och huvudsakligen är beroende av samhället snarare än sig själva, sin familj, och sin bekantskapskrets för att gå vidare i livet. Det där med missbrukeriet har dessutom grund i andra orsaker, men det tillhör ett annat drogpolitiskt ämne.
Där har du bestämt fel, Anne! Den så kallade Oppositionen har viss använd sig av Marikas material och tjänster ….
Du borde veta bättre än att ständigt gnälla på Oppositionen … 😉
Se här!
Ping: Welfare eller warfare, det avgör Du! | Annarkia
…då kanske man skall hoppas på medmänskligt stöd hos arbetsförmedlingen samt lite annan praktisk hjälp, det verka ju finnas där i alla fall även om det inte är vad de är till för. För det lär det vara det enda stödet jag har råd med snart.
Ping: Sorg – utförsäkring « Tristessa
Ping: Kaia kommer hem » Blog Archive » Dags för en lista, tror jag
De som tagit livet av sig till följd utav den här reformen finns inte med i statestiken- det är synd, då det är en del. De har dödat folk.
Läste att det rör sig om 400 som tagit sina liv pga de nya reglerna. Dock obekräftade uppgifter.
Det var det första Alliansen gjorde när de fick makten att ta bort den myndigheten som hade den samordnade skötseln för statistik. Därför finns det heller inte mycket statistik efter 2006.
Långstrut till svenska folket.:(
Ping: Läs, gråt, rösta! « Storstad « Henrik Tengby Unlimited
Det märks att det är valtider, partiarbetare under olika skepnader levererar sina ”livs berättelser” om vilka möjligheter de fått under högerregimen! ”Pia” och ”beefree” visar tydliga tecken på en dold agenda.
Jag själv fick sjukersättning 2003 och blir folkpensionär i februari 2011 och är medlem i Vänsterpartiet. Jag anser att det bör framgå vilka partipolitiska kopplingar man har i den här sortens debatter.
Hur det var under Göran Perssons regering känner många av oss till och vilka som blev sjukskrivna, fick sjukersättning, rehab osv. var ett lotteri. Jag drog en vinstlott och slapp bli totalt förstörd även om jag trodde det skulle bli än värre när jag såg röntgenplåtarna över min rygg samt diverse annat i sjukdomsväg. Idag kan jag leva någorlunda drägligt, om än under begränsade förhållanden.
Högerregeringen minskade kraftigt på slumpmomentet inom sjukförsäkringen eftersom de enligt Husmark behövde många miljarder för att finansiera skattesänkningar, främst för dem som redan hade goda levnadsvillkor, det som kallas Jobbavdrag och som ökar i takt med lönenivån upp till en viss gräns.
Dessutom behövde man finansiera skattesubventioner till de förmögna och högavlönade som vill anlita lågavlönat tjänstefolk för hushållsgöromål. Även de som har fritidshus i andra EU-länder får samma möjlighet till skattesubventioner, trots att det knappast bidrar till mer arbetstillfällen i Sverige. En del kallar det RUT, jag brukar skriva ”Överklassnära tjänster”.
Varför vill man till varje pris tvinga ut sjuka människor på en fiktiv arbetsmarknad? Det hänger delvis samman med försämringarna i a-kassesystemet eftersom man tvingas acceptera arbetserbjudanden som underskrider dagpenningen med 10 procent. Det är en metod att hålla ned lönekraven, en annan är genom det s.k. jobbavdraget. Där förutsätts att man vid löneförhandlingar tar hänsyn till skattesänkningarna, vilket bidrar till sänkta lönekrav.
Kan man slutligen hänvisa till människor som enligt Försäkringskassan är arbetsföra och skapa motsättningar p.g.a. konkurrensförhållanden mellan sjuka och arbetsföra då är lyckan fullständig hos högerpartierna och naturligtvis hos arbetsgivarna! Slutmålet är ju en låglönemarknad där man tvingar människor att konkurrera om jobben, oavsett vad det medför i fråga om utslagning, nedsatt hälsa och kanske förtida död.
Empati och förståelse för mänskliga värden existerar inte hos högerpolitiker, såvida det inte gäller dem själva eller närstående, de ser bara Dollar, Pund, Euro och Kronor som stadigt ökar på deras bankkonton!
Sanningens ord, Hans.
Ping: När den brutala regeringspolitiken får ett ansikte « Joakim Hörsing
I det längsta hoppades jag att Alliansen skulle inse att sjuka drabbas orimligt hårt av sjukförsäkrings-reformen, men alltför mycket tyder nu på att för Alliansen är vi bara siffror på ett papper, som kan tolkas för att passa deras bild av verkligheten. Det är med sorg jag inser att deras vackra ord om egen kraft och nya möjligheter inte gäller för de av oss som inte har förmåga att försörja oss själva.
Försäkringskassans bedömning av olika sjukfall är inte ett dugg mer rättssäker idag än när den reformerades – just för att den inte gav en rättssäker tillämpning av lagen.. Inga politiker har addresserat problemet med FK, och inte lär de göra det heller. Rättvisa och rättssäkerhet finns inte, och har aldrig funnits, för sjuka.
Särskilt bittert är det när man tänker på att många av oss som är för sjuka för att arbeta är det SOM ETT DIREKT RESULTAT av bristande kompetens och resurser i sjukvården, företagshälsovården och psykvården. Först blir vi feldiagnosticerade, felbehandlade eller obehandlade så länge att ingen arbetsförmåga kan återställas, sen utförsäkras vi från den enda försörjning som står oss till buds, sjukförsäkringen, och får leva på socialbidrag.
Eller så blir vi svikna av fega fackföreningar som inte törs ställa krav på arbetsgivarna att ta itu med arbetsmiljöproblem och mobbning, förvägrade vård vi behöver för våra psysiska skador, med hänvisning till bristande resurser, och sedan utkastade till en tillvaro som socialbidragstagare.
Det här har pågått under MÅNGA fler år än Alliansen suttit vid makten. Men nu finns inte längre någon möjlighet att hitta andra förklaringar eller ursäkter för deras politik.
Haha, fascinerande, varje gång jag skriver ett inlägg, var sig det är till vänster eller högerforum och delar med mig av personliga erfarenheter, så har jag en ”hidden agenda”. Nej, så är det inte. Jag är inte partipolitiskt affilierad, vet bara att min egen livskvalitet skjöt i höjden när jag bytte land, lönen dubblades, jag använde 25% av lönen till hyra istället för 60%. Allt är billigare, elektronik, kläder, mat, bensin, helt plötsligt hade jag råd att äta ute flera gånger i veckan.
Men vad som förvånade mig, antagligen eftersom jag gått på den svenska vänster anti-USA propagandan, var att Kalifornien både har arbetslöshetförsäkring och många andra sociala tjänster som i praktiken fungerade bättre i än i Sverige. Sjukförsäkringen genom arbetsgivaren var även bättre än den i Sverige, eftersom den innehöll både tandvård och ett par glasögon om året. Jag tjänade fyra gånger så mycket i pension under 8 år i USA, än 20 år i Sverige. Vi födde ett barn där, sjukhusräkningen var $40,000, men allt betalades av försäkringen. Jag säger inte att allt i USA är bättre i allt, jag säger bara att för mig under den period jag bodde där under 8 år var det mycket bättre för mig personligen. Och mitt vittnesmål är ett som man sällan hör.
Många svenskar (vilket jag misstänker aldrig varit i USA), kritiserar obönhörligen USA utan att ha på fötterna. Jag kan förvisso skriva en halv bok om saker som är dåliga i USA likväl, men just inom sjukförsäkring och arbetslöshetsförsäkring är fallet inte så enligt min erfarenhet ifrån Kalifornien. Inte om du är någotsånär utbildad, kan läsa, har internet, och har lite koll, d v.s. för den övervägande delen av populationen. Igen, skillnaden är attityden, att staten tar inte hand om dig, utan staten och samhället erbjuder vissa tjänster, men det är upp till dig själv att utnyttja och dra fördel av vad som finns. I Sverige är det en linje, statens linje.
Nu skall vi flytta tillbaka till Sverige, och vi får gå ner ifrån fyra till två sovrum, ifrån två till en bil, vi budgeterar som om vi har ca 50% mindre över i Sverige (lägre löner, mer skatt, högre boendekostnad, högre bensinkostnad, dyrare i princip allt). Det skall bli skönt med ”gratis” tand och sjukvård för dottern, billigare dagis – men priset för oss är lägre materiell levnadsstandard så uppenbart är det inte gratis. Vi har råd med sjukvård och dagis i USA eftersom vi är arbetsföra, men noterar att alla inte har det så jag påstår inte att det är ”rättvist”, bara att det är bättre för de som jobbar, vilket är fler än de som inte jobbar.
i Sverige kommer vi inte längre att ha råd med att ekonomiskt stödja teaterföreningar, ideela nyhetswebbsidor, alernativ filmproduktion, internetradiostationer, eller skänka pengar till getbanksprojektet i Uganda (min fru brukade donera 5-10% av sin skattade lön, hon har Ugandisk bakgrund så det ligger henne varmt om hjärtat). Alternativet nu är istället att vi får lita på att de skattepengar som svenska staten tar ar vår lön går till saker vi tror på eftersom valifriheten kommer att tas ifrån oss.
Jag ville bara bidra med lite vinklar som jag tror många inte tänker på. Jag tror nog att båda länderna kan lära mycket av varandra, gå ifrån höger till vänstertänket och bara se vad som fungerar i praktiken. Ett vet jag. Det kommer att bli svårt att förklara för min fru att det är normalt i en socialistisk stat att friska arbetsföra människor måste fråga staten efter pengar för att klara sin vardagliga överlevnad. Här eller där, allt har ett pris, det handlar mest hur man föredrar att leva. Det är även nyttigt att bo på lite olika ställen och känna på det själv. Det skall bli intressant och se hur det kommer att vara i Sverige nu efter totalt 10 års frånvaro. Ett vet jag, mina redan skattade sparpengar vågar jag inte ta med mig eftersom de antagligen kommer att ätas upp i någon slags förmögenhetskatt, eftersom Sverige är ett ”skatteknarkande” land.
Utmärkt!
Varför disskuteras inte orsakerna till att vi vid milleniumskiftet hade ökad sjukpensionering och dess orsaker?
Efter den finasiella härdsmältan under -90-talet avskedades folk i parti å minut, lärarna blev färre och med större klasser, färre vuxna i skolan. Det samma skedde inom vård och bomsorg hela den offentliga sektorn skars ned. Följden blev att färre skulle göra mer, ibland dubbelt. Idag låser man in dementa. Efter det stålbadet kommer notan, folk gick i väggen, vågade inte säga sin mening blev tysta av rädsla för att mista jobbet. Vi fick en ny medicinsk diagnos utmattningssyndrom, är det då konstigt att talen för sjukpensionerin steg så kraftigt.
Jag anser det oförskämt av våra politiker att ”glömma” resultaten av en så vårdslös nedskärning av personal, hur många lärare har bytt jobb? Eller har en del gått in i privata skolor, privat vårdhem osv. Som ägare aktieägare.
Den nu förda blådunstretoriken är enbart ett sätt att inte ta ansvar och blunda för verkligheten.
Folk blir sjukare av systemet än själva sjukdomen, vad är det då som fattas?
Lägg ner och ta vara på initiativen, skapa individanpassade arbetsplatser, låt läkare arbetsterapeuter kuratorer vara rehabteam utan en massa byråkrater eller klåfingriga kontrollpolitiker. Rösta rätt rösta bort cynismen!
”Bee-free”!
Man behöver inte vara partiansluten för att propagera för en viss ideologisk linje, man kan ändå ha starka skäl att stödja en viss politik.
Ditt senaste inlägg avslutas med att du riskerar förmögenhetsskatt i Sverige och det brukar inte vara något problem för de låginkomsttagare som drabbas värst av Högerpolitik. Lika lite har de något överskott att skänka till s.k. välgörande ändamål.
Numera behöver man inte vistas i USA för att få en inblick i hur levnadsvillkoren är för olika kategorier av människor. Tack och lov finns det de som avslöjar den falska bild som sprids till omvärlden och naturligtvis tänker jag främst på Michael Moore som i Sicko beskriver det amerikanska sjukförsäkringssystemet.
Visst tjänar han pengar på sin verksamhet, men vill du påstå att allt är lögn som han presenterar i sina olika filmer?
http://www.michaelmoore.com/books-films/facts/sicko
Om jag minns rätt så var det Barack Obama som lovade att förbättra sjukförsäkringssystemet om han vann. Hade inte det varit ganska onödigt om det paradis du beskriver hade existerat?
Hela ditt inlägg hade passat utmärkt i Högerpartiernas valpropaganda där man hyllar de friska, förmögna och oftast empatibefriade människor som lever på andras arbete.
Ping: Arbets(o)förmåga. « TankariLösVikt
Ping: Bloggutmaningen – Ge dina 8 bästa argument för att rösta rödgrönt « Joakim Hörsing
Tack. Du har övertygat mig ikväll. Jag hade redan förtidsröstat, men jag kommer ändra den och lägga på rödgröna (mp). Den här sortens inkompetens och känslokyla måste bort!
Oj. Det känns stort. Men det är bara stora människor som kan ändra sig! 😉
Tack för att du tog dig tid att kommentera. Och mot ett mänskligare samhälle på söndag!
Allt gott,
Marika
Hej Marika! Tack för din blogg och dina inlägg. Tråkigt bara att jag upptäckte din blogg så ”sent” (i förhållande till valet). Jag har lagt till dig på min bloggroll och hänvisar till inlägget ”Läs, gråt, rösta” på min egen blogg idag.
Vänliga hälsningar,
http://annavoroslindenmyblog.wordpress.com/
Ping: Valet igen… « Gullgossensmamma
Ping: Förnuft mot känslor | Arga Studenten
Din kommentar vittnar om att du har noll kunskap och förståelse över hur det är att vara drabbad.
En vacker dag kan det vara din tur, tänk på det!
Här är en bloggpost om verkligheten bakom de utförsäkrade, en personlig historia: http://klamydiabrevet.blogspot.com/2010/09/sveket.html
Moderaterna har gjort Sverige till ett U-land, och värre kommer det att bli när de regerar med SD!
Jag blir så ledsen.
Moderat politiker hoppar av partiet i protest mot sjukreglerna
http://www.mynewsdesk.com/se/pressroom/aktionsgruppen-foer-de-sjukfoersaekrade/pressrelease/view/moderat-politiker-hoppar-av-partiet-i-protest-mot-sjukreglerna-474264
Hoppas att fler kvinnor i Alliansen inser alvaret!
Hur blåögda kan folk bli? Den arbetslöse sa till handläggaren men jag visste inte, att de skulle göra på detta viset. Det kan de visst… Den trygghet i välfärden som vi har haft, har arbetarrörelsen kämpat för under ett sekel. En seg med många umbäranden och mycket armod för våra far och morföräldrar ledde oss dit där vi är idag. Rättigheter som sjukförsäkring, hälso och sjukvård, skola, a-kassa är alla exempel på segdragna kamper mot överheten, de kan tas bort eller ändras, godtyckligt de är inte grundlagskyddade.
Nu kan vi se hur det gick mycket beroende på detta spm skrevs tidigare i denna spalt: De borgerligas åsikter trumpetas ut överallt, via nyhetsplats, på affischer – de verkar ha ca tio gånger mer ekonomiska resurser än de rödgröna. Trots det är det ”jämt” i opinionsmätningarn. Hur skulle det te sjg om de ekonomiska resurserna för kampanjerna var jämt fördelade?
Ping: Sagan om Embla
Ping: Så här gör man inte mot sina medmänniskor
Ping: Saker jag kunde ha sagt | PåRiktigt 2.0
Ping: Söndagskrönika om makten | Högbergs Tankar
Ping: Rösta på högern – för vänsterns skull | Jenner och Elände