Mer om kartan före verkligheten – rehabilitering löser allt?

I januari får regeringens nya sjukförsäkringsregler fullt genomslag. Tusentals människor kommer att bli utförsäkrade. Tanken är att de ska återgå till arbete. Vad kommer egentligen att hända med dem? I våras genomförde Försäkringskassan en uppföljning av personer som avslutat sin sjukpenning i januari 2009, efter att de ha varit sjukskrivna i minst 180 dagar. Situationen är inte rakt av jämförbar med dem som nu blir utförsäkrade, men säger ändå något. Resultaten visar att de flesta hade återgått i arbete, men långt ifrån alla.

Före sjukskrivningen hade 96 procent anställning eller var egenföretagare – efter sjukskrivningen var siffran 71 procent. Andelen arbetslösa hade ökat från 1 procent till 11 procent. Särskilt svårt verkar det vara för unga att komma tillbaka – bland personer upp till 29 år hade endast 49 procent en anställning efter sjukskrivningen, jämfört med 91 procent före. Alltså nästan en halvering.

Bland dem som trots allt återgick till arbete efter sjukskrivningen var det många som arbetade färre timmar än vad de gjorde innan de blev sjuka. Andelen som arbetade heltid hade till exempel minskat från 77 procent till 59 procent.

Den absoluta majoriteten – ca 90 procent – av de sjukfall som ingår i undersökningen avslutades så att säga ”naturligt”, vanligen genom att läkaren inte längre rekommenderade sjukskrivning. Enbart i knappt tio procent av fallen handlar det om personer som blivit direkt nekade fortsatt sjukpenning. Man kan tänka sig att det är just dessa tio procent som är mest ”komplicerade”.  Ändå ser vi att det är betydligt fler än tio procent som inte gått tillbaka till jobb efter sjukskrivningen.

Lägger man ihop dem som inte gått tillbaka till anställning/företagande med dem som gått tillbaka till jobb, men på kortare arbetstid, så blir det hela 38 procent av samtliga sjukskrivningar. Det säger något om hur svårt det är att faktiskt komma tillbaka till arbetslivet efter en långvarig sjukdom. De som nu blir utförsäkrade kan dessutom antas befinna sig längre ifrån arbetsmarknaden än dem som som studeras i Försäkringskassans uppföljning.

Det magiska ordet i detta sammanhang brukar vara ”rehabilitering”. Och självklart är rehabilitering något grundläggande. För att minska ohälsan och sjukfrånvaron borde större fokus läggas dels på förebyggande åtgärder – att förhindra att långvariga sjukskrivningar ens uppstår – och dels rehabiliterande, för att se till att människor kan komma tillbaka till ett friskt liv.

Problemet är bara att det här med rehabilitering är svårt. Vi vet helt enkelt inte så mycket om vad som funkar. Socialförsäkringsutredningen konstaterar exempelvis att ”rehabiliteringen inom sjukförsäkringens ram har utsatts för utredning efter utredning i stort sett oavbrutet under åtminstone det senaste tjugotalet år” men att det trots det råder stora skillnader ”mellan de stora förhoppningarna och de mätbara faktiska resultaten”.

Socialförsäkringsutredningen skriver också att ”befintliga studier stödjer inte föreställningen att arbetslivsinriktad rehabilitering leder till kortare sjukskrivningstider. Däremot finns det studier som indikerar att byte av arbete, arbetsuppgifter eller yrke har positiva effekter”. Och det är säkert sant. Problemet är bara att vi inte har ett arbetsliv som är anpassat efter detta.

Sjukskrivna är inte direkt högvaluta på arbetsmarknaden – hälften av arbetsgivarna är direkt negativa till att anställa någon som varit sjukskriven länge. Trots att arbetsgivaren har ansvar enligt lagen att vidta åtgärder för att underlätta långtidssjukskrivnas återgång till arbete, så skedde det bara i 29 procent av fallen år 2002. Det är uppenbart att det inte finns någon systematisk beredskap i arbetslivet att plötsligt ge en anställd helt nya arbetsuppgifter. Det är inte ens säkert att det är praktiskt möjligt – på många arbetsplatser finns bara ett begränsat antal yrkesroller.

Det finns alltså mycket kvar att göra vad gäller rehabiliteringen. Det saknas inte förslag – socialförsäkringsutredningen lägger fram flera stycken. Dystert nog verkar det inte vara här regeringen lägger krutet i sina nya reformer. Man aviserar visserligen en rehabsatsning på 17 miljarder, men som TCO har visat så avser merparten av dessa pengar ersättningar och alltså inte alls rehabilitering.

Den här genomgången kan verka ganska deppig – betyder detta att det är kört för den som en gång blivit långvarigt sjukskriven? Nej, självklart inte. Men frågan är komplicerad. Det finns inga enkla lösningar. Och det var väl där nånstans som regeringen gick fel – man trodde mer på kartan än på verkligheten.

För lite andra perspektiv på frågan, läs gärna detta och detta.

SvD, AB, Exp1, Exp2, Exp3, GP

Andra bloggar om , , , , , , . Fler bloggar på Netroots. Rödgrönt. Intressant?

1 kommentar

Filed under Arbetsmarknad, Socialförsäkringar

One response to “Mer om kartan före verkligheten – rehabilitering löser allt?

  1. Pingback: Läs, gråt, rösta! | Björn Englunds blogg

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut / Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut / Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut / Ändra )

Google+ photo

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut / Ändra )

Ansluter till %s