Förnedringens politik

Socialbidragskostnaderna fortsätter att öka. Det har naturligtvis delvis att göra med lågkonjunkturen, men inte bara. När SKL nyligen frågade kommunerna om de har fått ökade socialbidragskostnader på grund av de förändrade reglerna i sjukförsäkringen, svarade en majoritet ja, och bara 17 procent nej:

Men det är inte bara sjukförsäkringens ändrade regler som driver socialbidragskostnaderna uppåt, utan även försämringarna av a-kassan. ”Att det statliga stödet […] har försämrats innebär att fler blir hänvisade till kommunernas bistånd”, skriver SKL i sin senaste ekonomirapport. Sammantaget medför detta att den prognos SKL gör för de närmaste åren visar på högre kostnader för socialbidrag än någonsin tidigare – till och med högre och varaktigare än under 1990-talskrisen, som annars är känd för just skenande socialbidragskostnader (obs – mätt i fasta priser).

SKL:s prognos visar också att det tidigare mönstret, där arbetslöshet och socialbidragskostnader brukar följas åt, numera är brutet. Socialbidragskostnaderna förväntas ligga kvar på en mycket hög nivå även flera år efter att arbetslösheten har vänt nedåt:

Jag skrev nyligen om att personer med a-kassa mätt som andel av antalet arbetslösa har halverats sedan 2006, och numera bara uppgår till ca 40 procent. Det innebär väldigt många arbetslösa som måste söka annan försörjning – antagligen socialbidrag. I mitt inlägg beskrev jag också vilken personlig tragedi det innebär, rent ekonomiskt, att behöva leva på socialbidrag istället för på en försäkring som a-kassa eller sjukförsäkring: inkomstprövningen, krav på fattiggörande och beräkning per hushåll istället för per individ har mycket stora konsekvenser för den enskildes ekonomi, konsekvenser som inte finns för den som lever på a-kassa eller sjukpenning.

Men det finns också andra konsekvenser. Att leva på socialbidrag är mer förenat med skam och mindervärdighetskänslor än vad det är att leva på a-kassa, enligt professorn i socialt arbete Bengt Starrin. ”De som lever på socialbidrag befinner sig längst ned på statusstegen. Känslan av skam bryter lätt ned människor så att de känner sig som förlorare, de blir passiva och får inte energi att vara aktiva på arbetsmarknaden”, säger han i en DN-intervju. Bengt Starrin har bland annat visat att andelen med reducerat psykiskt välbefinnande är hög både bland arbetslösa och bland socialbidragstagare, men betydligt högre i den senare gruppen:

Bengt Starrin har också visat att upplevelsen hos socialbidragstagare av att besöka ett socialkontor, eller, i än högre grad, att behöva handla på rekvisition, är förknippad med starka känslor av skam och förnedring:

Den politik den borgerliga regeringen för är en systematisk politik för att öka socialbidragsberoendet. Det innebär fler människor som får uppleva skammen i att behöva ansöka om socialbidrag. Utöver detta vill dessutom arbetsmarknadsminister Sven Otto Littorin ställa högre krav på unga socialbidragstagare: ”Man får nog anstränga sig lite för att få försörjningsstöd”, sade han häromdagen. Antagligen är han inte alls ovetande om att en rapport från SKL nyligen visade att kommuner generellt sett redan ”ställer tydliga krav på unga hushåll [med socialbidrag] att de också ska ha en intensiv kontakt med Arbetsförmedlingen”. Han bara väljer att inte låtsas om det, för att istället anspela på föreställningen att socialbidragstagare är lata. Trots att det är politiken från hans eget departement som har skapat många av dessa socialbidragstagare.

Ett av socialdemokraternas nya mål inför valet är att halvera andelen som lever på socialbidrag, bland annat genom stora satsningarfler jobb. Mot detta står den borgerliga regeringens bidragspolitik. Eller, för att uttrycka det på ett annat sätt: Är det inte så att man får anstränga sig lite för att få vara arbetsmarknadsminister, Sven Otto Littorin?

Claes Krantz reder ut begreppen när det gäller krav på socialbidragstagare. Jag rekommenderar också Kajsa Borgnäs första maj-tal. Röda berget skriver om hur allting hänger ihop. Och så något helt annat: i veckan besökte jag SEK, socialdemokratiska ekonomklubben på Handelshögskolan i Stockholm. Det var fantastiskt trevligt. Vi pratade bland annat om det här – läs!

Andra bloggar om , , , , , , . Intressant och Netroots.

18 kommentarer

Under Borgerligheten, Klyftor

18 svar till “Förnedringens politik

  1. Nathalie

    Allt som du,Marika, har skrivit här är helt rätt.Jag själv har blivit bidragsberoende Tyvärr.Man skäms att gå till socialen men måste göra det ändå.Mitt välmående har blivit sämre med varje dag som går.Jag har aldrig sovit så dåligt som nuförtiden,har aldrig ätit så mycket medicin som nuförtiden…Det känns att man hamnat i fällan och ser inte vägen ut.Det enda tröst är att jag inte är ensam med sånt men men livet inte kul längre…Man tappar livetsglädje,livetsmening.

  2. Ping: Tweets that mention Förnedringens politik « Storstad -- Topsy.com

  3. balia

    Nathalie:

    Jag har aldrig förstått det där ordet ”bidragsberoende”. För vad är det? Beroende av att ha mat och husrum? Beroende av att överleva?
    Det är inte socialbidraget i sig som skapar någons problem, det är stigmatiseringen, skammen, föraktet och förödmjukelserna som ofta följer med det.
    Andra människors värderingar och attityder.
    Det är de svåra känslorna som kommer ur den situationen, som får människor att dra sig undan och tappa hoppet, lusten och modet.Det är de känslorna som det är lätt att fastna i. Därför att vi kanske vuxit upp utan att känna vårt värde i den egna familjen och därför är särskilt beroende av att accepteras i samhället. Eller därför att det alltid gör ont att känna sig utesluten och utpekad. Framförallt om du inte har någon eller några som tycker om, stöttar, uppskattar och ser dig som du är, trots tillkortakommanden, svårigheter och brister.

    Politiken idag går ut på att få dig och mig och alla andra att känna skuld över att vi ibland behöver hjälp. Trots att det är politiker, banker och finansvärlden som är ansvariga för den kris vi har idag, knappast du eller jag, så är det vi som ska känna oss misslyckade och dessutom skam-beläggas för att vi behöver ekonomiskt hjälp för att överleva.
    Skämmas t.om. för att vi förlitar oss på de transfereringssystem vi varit med om att betala.

    Problemet är att det är svårt att värja sig när trycket och den allmänna uppfattningen har manipulerats till att få så många att tro att det är du och jag som inte gör tillräckligt. Inte anstränger oss nog.
    Den här regeringen borde anmälas för kränkning av de mänskliga rättigheterna.
    Jag minns attityderna från på 90-talet. Då sas det också att det var folket som levt över sina tillgångar när det var spekulation och medveten politik som syftade till att lura oss in i skuldfällor.
    Vi, folket, var även den gången de skyldiga.
    Se mönstret.
    Den här tiden skrämmer och lamslår mig ibland och gör mig också mycket ledsen.
    Att vara människa, att hålla sig vid liv, att känna med sig själv och andra, det är stort! Beroende är mänskligt och gör att man inpå bara skinnet förstår hur det känns att vara utsatt och sårbar.
    Att cyniskt jaga pengar, makt och position genom att kliva på andra människor ger bara en eftersmak av självförakt.
    Det är för mig alltid större att våga vara mänsklig, både livskraftig, skör och livssökande.
    Och beroende av andra människors gemenskap, medkänsla och välvilja.

  4. Så skapar vi tusentals nya gröna jobb där all produktion av saker och ting som skapar Co2 avtryck, ersätts med tusentals nya jobb i tjänstesektorn.

    Se videon:

    http://darenpagatan.blogspot.com/2010/05/tusentals-nya-grona-jobb.html

  5. Ping: Kvinnor diskrimineras systematiskt av FK « Ett hjärta RÖTT

  6. Ping: Var finns valfriheten? « Under den lugna korkeken

  7. Ping: Rödgröna presenterar ny färdriktning för Sverige « Ulrika Falk

  8. Ping: Motvallsbloggen » Apropå Greklands dystra sits och talet om vad devalvering innebär

  9. Ping: Ja kontra nej « Ett hjärta RÖTT

    • Marika

      Ja, det har inget med mitt inlägg att göra…

      • Roger

        Jag tänkte på kopplingen till din referens till de skenande kostnaderna för socialbidrag som SKL prognosticerade – de verkar kanske inte vara så bra på att prognosticera?

      • Marika

        Suck. Jag rekommenderar att du läser rapporten som nyheten baseras på.

        http://skl.se/web/Bra_resultat_trots_samre_forutsattningar.aspx

        På s. 35 skriver SKL bla: ”Det finns ett starkt samband mellan utbetalt bistånd och arbetslöshet. Ytterligare en faktor av stor vikt för vår prognos är de förändringar i olika regelverk som skett sedan 2006. Det gäller ändringar i arbetslöshetsförsäkringen… samt förändringar i sjukförsäkringen… Under år 2010 behöver därför en del av det tillfälliga konjunkturstödet användas till att klara ökningen av försörjningsstödet. Åren därefter blir det betydligt tuffare för kommunerna att finansiera biståndet inom ramen för budget.”

        Men visst, av bilden på samma sida att döma tror de att ökningen blir något mindre än vad de spådde i oktober. Men det är fortfarande så att man tror att biståndet kommer att ligga kvar på en hög nivå även långt efter att arbetslösheten toppat. Så huvuddragen i mitt resonemang stämmer fortfarande överens med hur SKL resonerar.

      • Roger

        OK, men håll med om att SKL har en tendens att måla fan på väggen och hela tiden kräva mer statliga pengar till kommuner och landsting.

        De säger en del vettiga saker i sina rapporter, men det här med att lösningen hela tiden skulle vara ökade statsbidrag tycker jag förtar lite av trovärdigheten.

  10. Ping: Arbetslinjen mot bidragslinjen – Varför inte båda? « Jakob Lundgren

  11. Ping: Arbetslinjen mot bidragslinjen – Varför inte båda? « Gröna ungdomar i Sundsvall

  12. Ping: Läs, gråt, rösta! | Björn Englunds blogg

  13. Ping: Vårhimmel | Anna Vikström

Lämna en kommentar