”En släng av fattigdom är väl inte så farligt”

Ett argument jag ofta stött på när jag diskuterat fattigdom med borgerliga debattörer är att det enda som är ett problem är långvarig fattigdom. Att nån gång i livet hamna under en fattigdomsgräns sägs inte spela någon större roll – det är inget som påverkar människor och deras livschanser negativt. Och eftersom de flesta svenskar trots allt inte är kroniskt fattiga – exempelvis beräknas 21 procent av barnen i Sverige vara fattiga vid minst ett tillfälle under sin uppväxt, men ”bara” två procent av barnen är fattiga under sju år eller mer – så finns det egentligen ingen fattigdomsproblematik i Sverige, lyder argumentationen.

Som sagt, jag har stött på detta argument ett antal gånger. Jag kan dock inte påminna mig om att jag nånsin hört några fakta som stödjer tesen. Så jag bestämde mig för att ta reda på vad forskningen säger.

Det första jag stöter på är en ny, svensk studie, som på många sätt bjuder på verkligt sorglig läsning. Yerko Rojas och Sten-Åke Stenberg har studerat pojkar födda 1953 (som ingår i det omfattande datamaterialet i Stockholm Birth Cohort Study, som jag för övrigt skrivit om tidigare).

Rojas och Stenberg finner att pojkar som vid 12-13 års ålder uppgav att de ofta kände sig ensamma oftare hade tagit livet av sig innan de fyllde 31 år än andra jämnåriga. Detsamma gällde för pojkar som ofta var borta från skolan utan giltig frånvaro, och för pojkar vars familj hade uppburit socialbidrag vid minst ett tillfälle under pojkarnas uppväxt. Det som är speciellt med just denna studie, förutom att resultaten är extremt deppiga, är att den visar att fattigdom i barndomen generellt ökar risken för självmord senare i livet – men att detta samband tycks vara som starkast för kortvariga eller sporadiska erfarenheter av fattigdom. Studiens resultat pekar på att pojkar med den typen av fattigdomserfarenheter oftare tagit livet av sig än pojkar som levt i familjer där man mer kontinuerligt uppburit socialbidrag.

Rojas och Stenberg påpekar att det sistnämnda resultat måste tolkas med försiktighet. De understryker att det finns annan forskning som stöder att tillfällig fattigdom är mer skadlig än långvarig, men att det finns också forskning som tyder på motsatsen.

Ett exempel på det senare är en annan svensk studie från 2008, för övrigt medförfattad av Ilija Batljan – numera socialdemokratiskt oppositionslandstingsråd, då forskare vid Stockholms universitet. Denna studie kommer fram till följande (min översättning):

Vårt huvudsakliga resultat är att barn i familjer som långvarigt uppbär ekonomiskt bistånd når betydligt sämre utfall vad gäller hälsa och sociala faktorer än befolkningen som helhet, och även sämre än barn i familjer med låg inkomst [som inte uppbär ekonomiskt bistånd]. Detta samband gäller högre risker för generell dödlighet, självmordsförsök och droganvändande, men också – i än högre utsträckning – högre risk för låg utbildningsnivå och att själv ta emot ekonomiskt bistånd i framtiden.

Studien visar att det finns en skillnad mellan barn som växer upp i hushåll med allmänt låga inkomster, och barn som växer upp i familjer med ekonomiskt bistånd. I båda fallen har barnen sämre livsutfall än barn som växer upp i familjer med god ekonomi, men barn i familjer med enbart låga inkomster – som alltså inte uppbär socialbidrag – har något bättre livschanser än barn i familjer på socialbidrag. Det finns helt enkelt en skala över hur barns livschanser fördelas, och den är tydligt kopplad till grad och persistens av fattigdom:

Riskökningarna var högre för barn med långvarigt uppbärande av ekonomiskt bistånd och för barn i familjer med låga inkomster. De var betydligt lägre för barn i familjer med kortvarigt uppbärande av ekonomiskt bistånd, samt bland dem med högre inkomster.

Alltså: Sämst livschanser har barn som är mycket fattiga, och som är det under lång tid. Men även barn som upplevt fattigdom en kortare period har statistiskt sett sämre chanser, om än inte riktigt lika dåliga. Det är alltså inte bara barn som enligt ett absolut mått är fattiga som har sämre livschanser. Bilden är betydligt mer komplicerad än så.

En amerikansk studie, som undersökt sambandet mellan olika sorters fattigdom i barndomen och beteendestörningar och skolresultat (i form av läsprov), når följande resultat (min översättning):

Barn som växer upp under stabila om än svaga ekonomiska förhållanden, upplevde inte sämre utfall i livet än barn som aldrig varit fattiga [efter att man kontrollerat för diverse bakgrundsfaktorer]. Inte heller barn vars ekonomiska situation gått från att vara svag till att förbättras, löpte större risk att nå sämre resultat. Barn i familjer vars ekonomiska situation blev sämre, eller varierade över tiden, löpte dock större risk att ha beteendemässiga problem. De fick också lägre resultat på läsprov än barn som aldrig varit fattiga.

Även denna undersökning pekar alltså på att instabila ekonomiska förhållanden, snarare än ihållande fattigdom, är det som är mest skadligt för barns livschanser.

Sammanfattningsvis: Att barnfattigdom är kopplat till sämre livschanser får anses vara ett ganska okontroversiellt påstående. Det verkar också sannolikt att fattigdom påverkar barn olika beroende på när i barndomen de är fattiga, hur ofta, hur länge och hur pass allvarligt. Exakt hur sambanden går här är inte helt klarlagt. Det finns ett antal studier som pekar på att tillfälliga upplevelser av fattigdom faktiskt är mer skadliga än långvariga. Hur det än är med den saken, så kan man dra slutsatsen att det i alla fall knappast bara är barn som lever i absolut fattigdom – under eller på socialbidragsnormen – som påverkas negativt av detta. Det är uppenbart att även barn som är ”något mindre” fattiga, eller som är fattiga bara ibland, också påverkas negativt.

Så den borgerliga myten om att det bara är kronisk fattigdom som är negativ för en människa får tyvärr anses vara – just en myt.

De studier jag hänvisar till i detta inlägg är publicerade i vetenskapliga tidskrifter. Alla är tyvärr inte öppna för läsning på nätet, så jag har länkat till artiklarnas sammanfattning istället.

Peter skriver som alltid läsvärt – och mitt inlägg kan väl ses som ett senkommet svar på hans utmaning… Veronica Palm bloggar också, liksom Milischia Rezai. Läs henne! Margareta Persson skriver också bra. I lokalpressen diskuteras fattigdomsökningen mer än i Stockholmsmedia just nu, se exempelvis Värmlands folkblad, Kinda-posten och Eskilstunakuriren. Men allra, allra mest vill jag rekommendera en blogg jag precis stött på: Maja Sigfeldt skriver så att det svider – om fattigdom inpå skinnet, om rutten välfärd, om saker som verkligen betyder nåt. Läs!

Andra bloggar om , , , , . Intressant och Netroots.

About these ads

26 kommentarer

Under Borgerligheten, Klyftor

26 svar till “”En släng av fattigdom är väl inte så farligt”

  1. Bra och tänkvärt. Jag kan konstatera, utan egen forskning, bara att se mig omkring, ser jag dessa samband.
    Från den tid jag fanns i stockholmsområdet minns jag mycket tydligt att sociala- och ekonomiska familjebekymmer smittade av sig negativt till barnen.
    Även på landsbygden finns detta, men kanske inte lika tydligt. Skillnaden kan möjligen bero på att man inte är lika anomym som i de folktätare delarna av landet.

  2. Alltså Marika!!!!

    Jag älskar din blogg

    Du avlivar den ena borgarmyten efter den andra. Fortsätt med det.

    Eller ska vi låta bli att vara snälla och säga borgerliga lögnen!

  3. majanen

    Hej
    Roligt att du uppskattade mitt inlägg om den svenska välfärden, eller bristen där av.

  4. Pingback: Tweets that mention ”En släng av fattigdom är väl inte så farligt” « Storstad -- Topsy.com

  5. Fattigdom handlar inte om pengar. Som Orwell sa, problemet är att utan pengar drabbas man av en massa fullständigt onödiga förödmjukelser.

    Pengar är det (enda) sätt samhället har att visa uppskattning. Att inte ha pengar är då liktydigt med att vara en skit, som inte är värd uppskattning.

    Folk med borgerlig mentalitet tycks inte begripa detta. Eller också begriper dom det alltför väl, och tycker att det är så det ska vara. Förmodligen skulle dom bli olyckliga utan nån att se ner på.

  6. Inga-Lisa Sangregorio

    Intressant och väldokumenterat, som dina inlägg brukar vara. Men faktum är att regeringen skulle kunna använda samma siffror för att motivera sin s k arbetslinje. Om det är sant att ”barn i familjer med enbart låga inkomster – som alltså inte uppbär socialbidrag – har något bättre livschanser än barn i familjer på socialbidrag” bör det rimligtvis vara viktigare att öka föräldrarnas incitament för att arbeta än att höja bidragen. Det är ju ungefär vad Anders Borg hävdar!
    Att dra praktiska politiska slutsatser av den eventuellt ökade risken för framtida självmord för barn (varför bara pojkar, förresten?) som upplever försämrade ekonomiska villkor under sin uppväxt (”Barn i familjer vars ekonomiska situation blev sämre, eller varierade över tiden, löpte dock större risk att ha beteendemässiga problem”)är inte så lätt. Eftersom det handlar om relativ fattigdom kan den vars föräldrar inte längre har råd med terminsavgifterna på Lundsberg eller måste sälja segelbåten och byta till en billigare bil säkert också påverkas negativt av att familjeinkomsten sjunker. Vad gör vi åt det?

    • Inte alls. Den s.k. arbetslinjen består i att tvinga folk att söka arbeten som inte finns.

      Den enda arbetslinje som är värd något är den gamla hederliga politiken ”full sysselsättning” eller i praktiken en arbetslöshetsnivå på 2%. Vilket kräver ett samhälleligt upprustningsprojekt i stor stil, lika stort som 40-70-talets urbanisering. Varför inte t.ex. ett projekt bestående av avveckling av oljan?

    • Marika

      För det första, självklart har du rätt i att det är svårt att göra praktisk politik av detta. Visst kan dessa siffror användas just för att försvara ”arbetslinjen” i den moderata tappningen. Jag menar ju att det är ett felslut.

      Det är inte så att bara för att man gör det svårare för människor att få bidrag – eller att ”öka incitamenten till arbete” – så kommer alla som tidigare fått bidrag att bli rikare. Det är ju där skon klämmer. Det finns ingen som helst logisk koppling däremellan. Och det är en bra illustration över hur svårt det i praktiken är att göra bra politik som verkligen förbättrar människors liv. Det finns inga enkla lösningar, och det är något jag generellt önskar det rådde lite större insikt kring…

      Av en del kommenterar jag får märker jag att vissa läser in i mina texter om klass att jag skulle tycka att lösningen var bara att höja bidrag och ersättningar. Men det har jag verkligen aldrig påstått (även om jag förstås tycker att a-kassan måste återställas). Det är mycket svårare än så. I vissa fall kan pengar vara en dellösning, för människor som långvarigt lever på socialbidrag är verkligen, verkligen fattiga. Men det är ingen lösning på klassamhället. Det måste till mycket mer än så för att alla människor verkligen ska ha lika goda livschanser. Och jag har ingen patentlösning på hur det ska gå till.

      Sen några andra grejer: att studien bara är gjord på pojkar beror på att det fanns för få flickor i materialet som hade begått självmord före 31 år för att det skulle gå att dra några slutsatser om.

      Skrivningen om att ”Barn i familjer vars ekonomiska situation blev sämre, eller varierade över tiden, löpte dock större risk att ha beteendemässiga problem” syftar inte på sämre ekonomi i allmänhet, utan sämre så att familjen hamnar under en viss inkomstgräns och blir ”fattiga”. I detta fall är det alltså inte relevant att dra slutsatsen att föräldrar som inte längre har råd med segelbåt riskerar att få barn med beteendestörningar etc. Sen kan det säkert vara negativt för barnen ändå, men inte på det sättet som de studier jag hänvisar till beskriver, att barnen får sämre hälsa, sämre studieresultat etc i framtiden.

      • jon

        Ännu en mycket bra text! Men jag önskar att högerkonventionen att oreflekterat benämna alla transfereringar ”bidrag” inte ifrågasätts mer. För det är inte så enkelt. Transfereringar kan även förstås som rättvisa, rättigheter och rektifikation.
        Enligt vissa argument för basinkomst t ex reflekterar vissa grundläggande, vilkorslösa transfereringar varje medborgares rätteliga andel som jämlik ägare till jordens naturrikedomar. Om de argumenten vid slutet av dagen är övertygande återstår att pröva. Men det är oklokt att högern walk-over genom att direkt svälja deras nyspråk. http://www.basicincome.org/bien/aboutbasicincome.html

      • Marika

        Jag håller med såklart. Brukar försöka upprätthålla en sån distinktion, det är viktigt.

  7. Du är fenomenal Marika. Ibland skryter jag om att jag känner dig.

  8. Pingback: Vilket samhälle vill vi leva i? Om självhävdelse och individualisering samt att den sociala rörligheten minskar… « reflektioner och speglingar II…

  9. Jag rekommenderar Wilkinson/Picketts bok ”Jämlikhetsanden” till sommarläsning. Där finns också en diskussion kring fattigdom och dess effekter. Och många andra intressanta genomgångar av fördelen med det jämlika samhället. Den har i alla fall fått mig att se nya samband som gör att omvärdering av förd politik behövs i vissa områden. Moderaternas arbetslinje får inget stöd där utan det är det klassiska svenska/nordiska välfärdssamhället som är en bästa väg!
    Marika, dina genomgångar av underlag är fantastiskt bra!

  10. Inga-Lisa Sangregorio

    Tack för bra svar! Min avsikt var självfallet inte att försvara Anders Borgs hjärnspöken utan att erbjuda lite motstånd. Schumacher, han som skrev ”Small is beautiful”,lär ha sagt att han i en småskalig värld skulle ha skrivit boken ”Big is beautiful”.

  11. Chris B

    Keep up the good work!

    Jag tror att jobbet du gör med att lyfta/ta fram statistiskt och vetenskapligt underlag är otroligt viktigt. Det behövs starka argument för saken och det är precis vad du levererar.

    Oavsett om det räcker med att titta ut genom fönstret eller ta en runda på stan för att få en aning om hur det ligger till så är vetenskapligt underlag alltid bättre.

    • Marika

      Tack så mycket! Jag blir jätteglad om det jag skriver kommer till användning. Det finns extremt mycket fakta som talar för exempelvis en politik för ökad jämlikhet, det gäller bara att samla ihop den och försöka få dem att bli kända…

  12. Bernt Blomgren

    Instämmer i föregående inlägg om kvalitén och det faktamässiga upplägget i ditt skrivande. Du och Lena Sommestad borde vara mer tongivande inom socialdemokratin – som många gånger kännetecknas av ett tyckande byggt på känslor. Inget fel i känslor men bara det blir lite magert – till slut.
    Jag kommer ihåg hur full sysselsättning var ett absolut krav från framför allt LO på 50-, 60- och 70-talen. Då var det kris när arbetslösheten steg uppemot 3% ! Kan någon ekonomiskt sinnad person förklara varför inte full sysselsättning går att uppnå ( en viss säsongsarb.löshet får man godta) nu – när vi är rikare som nation. Jag tror att förklaringen är politisk – alltså arbetarklassen/lägre medelklassens inflytande har minskat. Klasskampens triumfatorer är nu den övre medelklassen ( obs den har makten både inom privat OCH offentlig sektor OCH – MEDIA9.Dess geografiska huvudstad är STOCKHOLM, där också den sociala sammansättningen är annorlunda än resten av Sverige.
    Upp till kamp sålunda med siffror, statistik och – agitation.

  13. Får jag lov att citera delar av ditt inlägg på min blogg? Det är mycket bra formulerat!

  14. Pingback: Läs det här om fattigdom « nya flickrummet

  15. lenasommestad

    Jag är nyfiken på en sak Marika. Vet vi något om vad skillnaden mellan att få socialbidrag och att få ersättning från generella försäkringar betyder för barn? Vi vet ju att socialbidrag är mycket mer problematiska och ofta stigmatiserande, eftersom de är behövsprövade. Barnen borde rimligen påverkas de också. I så fall kan en slutats av studien om socialbidrag vara just det vi nu vill uppnå: att fler återigen ska få ersättning från generella försäkringar.

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut / Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut / Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut / Ändra )

Google+ photo

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut / Ändra )

Ansluter till %s