Hur ofria vi är

År 1966 fick ungefär 13000 12- och 13-åringar i Stockholm svara på en enkät, som bland annat innehöll följande fråga:

”Om du jämför dina framtidsutsikter med dina jämnårigas, tror du att din framtid kommer att bli sämre, liknande eller bättre?” Frågan hade fem svarsalternativ: Mycket sämre, något sämre, varken bättre eller sämre, något bättre och mycket bättre.

De 13000 tonåringarna ingick i den stora longitudinella studien ”Född i Stockholm på femtiotalet”. Med hjälp av det omfattande datasettet kan forskare följa upp hur det har gått för en stor grupp stockholmare födda 1953 ända fram till år 2007.

De allra flesta tonåringarna svarade att de trodde att det skulle gå lika bra för dem i livet som för andra jämnåriga. Men ungefär 10 procent trodde att det skulle gå sämre för dem i livet än för andra. Drygt en procent trodde att det skulle gå mycket sämre.

41 år senare, år 2007, kollade sociologiprofessorn Björn Halleröd i facit. Hur gick det för de ungdomar som 1966 förutspådde sin framtid? Hade de rätt?

Det ganska obehagliga svaret på frågan är ja. Bilden här ovanför visar att av alla dem som ingår i datamaterialet i ”Född i Stockholm på femtiotalet”, så levde inte 4,1 procent år 2002. Vidare hade 19,1 procent av totalen haft socialbidrag åtminstone en gång under perioden 1991-2002. 22,8 procent hade saknat förvärvsinkomst under minst ett år.

Men bland dem som som 13-åringar trodde att deras liv skulle bli sämre än andras, bland dem är andelarna betydligt högre. Av dem som trodde att deras liv skulle bli mycket sämre levde inte 9,4 procent längre år 2002, alltså mer än dubbelt så stor andel som för totalen. 36,6 procent hade någon gång haft socialbidrag och 46,3 procent hade saknat förvärvsinkomst under minst ett år (för den statistiskt intresserade kan tilläggas att samtliga siffror utom för gruppen ”något sämre” på utfallet ”levde inte 2002” är signifikant skiljda på 0,01 procents nivå från gruppen ”varken bättre eller sämre”, som inte redovisas i diagrammet här ovan men som ligger mycket nära utfallet totalt, dvs de ljusblå staplarna).

Så ja. Livet blev onekligen sämre för betydligt fler av dem som hade negativ framtidstro när de var 13, än för dem som såg mer ljust på framtiden. Men vad beror det på? Hade de sämre förutsättningar redan som 13-åringar, eller blev deras pessimistiska hållning helt enkelt en självuppfyllande profetia?

Björn Halleröd undersöker vilken effekt barnens föräldrars egenskaper har för utfallet. Det är välkänt att föräldrarnas klasstillhörighet och sociala situation påverkar hur det går för deras barn. Björn Halleröd finner dock att barnens syn på framtiden inte var direkt kopplad till sådant som föräldrarnas klassposition, skilsmässa, ekonomiska situation etc. Däremot spelade egenskaper hos barnen själva större roll för deras framtidssyn. När Halleröd kontrollerar för bland annat barnens medelbetyg, resultat på kognitiva tester, antal vänner och eventuella kontakter med socialtjänsten, försvinner mycket av sambandet mellan barnens framtidstro och det faktiska utfallet. Tolkningen av detta, enligt Björn Halleröd, är att barnen har en rationell förståelse av de egna, objektivt sämre, livschanserna. Han finner visst stöd för att även förväntningarna i sig själva spelar in, men menar att det inte är den huvudsakliga förklaringen.

Halleröd finner dock också något annat i sina beräkningar, som möjligen stör bilden något. Den grupp på drygt 4 procent som 1966 trodde att deras liv skulle bli ”mycket bättre” än andras sticker ut. Den är nämligen också signifikant överrepresenterad när det gäller både dödlighet, socialbidragstagande och att ha saknat förvärvsinkomst. Vad kan detta bero på? Innebär inte det att hela resonemanget faller?

Halleröd delar upp den optimistiska gruppen efter skolbetyg. Plötsligt blir det tydligt att det inte är framtidsoptimistiska barn generellt som är överrepresenterade bland negativa livsutfall – det är optimistiska barn med låga betyg. I själva verket ligger hela överrepresentationen hos de barn som har betyg under medianen.

Björn Halleröds analys visar att barn som svarat ”mycket bättre” och har låga betyg har mycket gemensamt när det gäller personliga egenskaper med de barn som svarat ”mycket sämre”. Däremot har de uppenbarligen inte en lika ”realistisk” syn på framtiden – eller kanske är deras positiva svar ett försök att höja självförtroendet och kompensera för en stigmatiserad situation. Hur som helst antyder resultaten att ”positivt tänkande” har ganska liten effekt på människors livsutfall. Taskiga villkor kan inte kompenseras för genom att tänka glada tankar.

Jag vill inte leva i ett samhälle där man vet redan som 13-åring att livet kommer att gå åt helvete. Jag vill verkligen inte det.

För övrigt rekommenderar jag SvD:s artikelserie om ojämlikhet i vården. Upptäcker via Caroline Engvall att BRIS just har lanserat en ny sida, barnperspektivet.se, som är till för att stötta vuxna i sina kontakter med barn. Andra bloggar om , , , . Intressant och Netroots.

4 kommentarer

Filed under Klyftor

4 responses to “Hur ofria vi är

  1. Pingback: Tweets that mention Hur ofria vi är « Storstad -- Topsy.com

  2. Mycket intressant bloggpost och samtidigt nedslående.

    Men nog är det så att redan som barn är man någonstans medveten om klasstillhörighet, även om man inte formulerar denna medvetenhet i ord. Jag insåg långt senare i livet att jag klassificerade människor utifrån samhällsklass redan i småskolan, utan att förstå det. Jag var nog också ganska medveten om min egen plats i denna hierarki.

    Undrar hur det är idag, med mycket mer segregerade skolor?

  3. Och ändå var detta under välfärdsstatens glansperiod!

    I vissa andra avseenden var den dock detta, dvs en glansperiod. En så stor frihet som vi hade då har aldrig någon annan haft och lär inte få igen! ”Om allting går åt helvete kan man alltid få jobb på posten” sa vi, och det var sant!

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut / Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut / Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut / Ändra )

Google+ photo

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut / Ändra )

Ansluter till %s