Det är något märkligt med att så mycket politisk energi ägnas åt att diskutera vilka som får bjudas in vart. Nu senast fick feministkonferensen Nordiskt forum kritik för att Norges jämställdhetsminister Solveig Horne var inbjuden som talare. Horne representerar Fremskrittspartiet och har tidigare gjort rasistiska, homofoba och sexistiska uttalanden. Bland annat har hon sagt att kvinnor bär ett eget ansvar vid våldtäkt och att det är främst invandrade män som våldtar.
Kontroversen speglar en reell målkonflikt. Vilka plattformar är till främst för intern diskussion och vilka är till för yttre påverkan? Båda behövs. Vissa rum ska vara egna, och det finns avgjort behov av separatistiska mötesplatser. Men ska man förändra något måste man också tala med meningsmotståndare och personer som inte redan är övertygade. Ibland står dessa två behov emot varandra. Och om man ska tolka den offentliga diskussionen känns det som att det senare behovet allt oftare hamnar i skymundan.
Nordiskt forum är en uppföljning på FN:s kvinnokonferens i Beijing 1995. NF:s uttalade syfte enligt hemsidan är att formulera konkreta krav och strategier för att uppnå ett jämställt samhälle. Man vill identifiera utmaningar och möjligheter för genomförandet av den handlingsplan som antogs av världens regeringar i Beijing 1995, men som uppenbart inte till fullo blivit realiserad. I detta syfte bjöds Nordens samtliga jämställdhetsministrar in för att ta emot konferensens slutdokument, som innehåller ett antal politiska krav riktade mot regeringarna.
Mot denna bakgrund skulle det varit djupt ostrategiskt att inte bjuda in Norges jämställdhetsminister. Det skulle innebära att man gav upp om att försöka öka jämställdheten i Norge så länge det finns problematiska partier i den norska regeringen, eller så länge innehavaren av en specifik statsrådspost har sagt djupt olämpliga saker. Horne var ju inte inbjuden som FrP:are eller privatperson, utan i egenskap av sin funktion som den ytterst ansvariga för jämställdhetspolitiken i Norge.
En parallell är just Beijingkonferensen, där 189 länder var representerade. Flera av dem har säkerligen en mer bakåtsträvande politik för jämställdhet än Norge. Alla är inte ens demokratier. Betyder det att man inte borde ha försökt hålla denna konferens och anta det tillägg till FN:s kvinnokonvention som konferensen resulterade i? Jag tycker inte det.
I just denna kontext tycker jag att man hamnar snett om man menar att Horne aldrig borde ha bjudits in. Målet med konferensen var samhällsförändring, och ska man förändra måste man tala med till exempel regeringar eller andra människor, även om man inte gillar deras politiska färg.
Utöver denna specifika kontext tycker jag att det finns något allmänt märkligt med att så mycket i samhällsdebatten handlar om meta. Det finns självklart många situationer när det förvisso är olämpligt att bjuda in vissa personer. Men jag kan inte låta bli att tycka att det är en förlust att den diskussionen ibland tar över diskussionen om själva sakfrågorna. Jag tror vi kommer längre om vi diskuterar innehållet i olika feministiska reformer, snarare än att definiera vilka som är okej att bjuda in till en feministisk konferens.
Storstad 
Var ansatsen någon gång att prata med jämställdhetsministern? Forumet har ju bara givit svaret att inbjudan gjordes för att hon är demokratisk vald.
Jag var inte där, men av media förstår jag att hon talade på scen, liksom de övriga ministrarna. Vet inte hur formerna såg ut. Men NF har inte bara sagt att hon blev inbjuden för att hon är demokratiskt vald, utan för att hon liksom övriga nordiska ministrar skulle ta emot slutdokumentet eftersom det är regeringarna som är ansvariga för implementeringen av Beijingplanen.
Jodå, på sin facebooksida skrev forumet att hon var tvungen att bjudas in pga folkvald. Om hon sen bara höll ett litet tal utan att behöva stå för sina uttalanden eller sin politik var det inte inte mycket till samtal.
(utan att veta om det ens fördes en debatt skriver du ett långt inlägg där du försvarar inbjudan i utgångspunkten att man måste ta debatten)
Jag har läst kommentarer både på NF:s FB-sida och i media som säger det jag skrev i kommentaren innan. Jag tycker inte att det utifrån den kontext jag beskriver och som jag alltså hämtat från NF:s officiella uttalanden om syftet med konferensen ens är nödvändigt att Horne skulle ha behövt delta i någon omfattande debatt.
Du läser mig helt fel, mitt inlägg handlar inte alls om huruvida man måste ta debatten (det måste ingen). Jag talar om framkomliga strategier för politisk påverkan.
Okej, miss av mig att skriva att de _bara_ svarat att hon måste bjudas in p.g.a. folkvald, det var _ett_ av svaren.
.
Du skriver att det skulle vara ”ostrategiskt” att inte bjuda in och du skriver att man måste tala med exempelvis regeringar. Finns det över huvud taget tillfällen då det är bättre att inte bjuda in och istället ta ställning mot en person/representant?
Är en viss typ av strategi alltid att föredra framför en annan?
Jag undrar vilken dialog som uppstod eller fanns där och då som gjorde det värt det, vi verkar bägge ha fått infon att hon talade på scen, men ifrågasattes hon?
Nej, lite av min poäng är att det inte alltid bara finns en strategi som är rätt. Det finns många tillfällen då man ej ska bjuda in personer pga deras ställningstaganden. Men med det syfte konferensen hade menar jag att det rimliga var att bjuda in regeringsrepresentanter, och det är det jag försöker beskriva i texten.
Jag vet inte vad som hände på plats. Jag tycker inte heller att det spelar någon större roll för själva huvudfrågan om huruvida det var rätt att bjuda in eller inte. Men om folk visade sitt missnöje där är det naturligtvis helt i sin ordning, alla har rätt att argumentera emot/visa avstånd gentemot talare man ej sympatiserar med.
Om jag nu förstår dig rätt så är det helt i sin ordning, men märkligt att det läggs så mycket tid på metadiskussioner.
Men det är väl inte så märkligt att meta dyker upp när ”ska man förändra något måste man också tala med meningsmotståndare och personer som inte redan är övertygade” inte ens till hälften är upfylld? Meningsmotståndarna var där, men ingen pratade egentligen med dem, så ingen förändring kan antas vara på gång.
Min poäng, och NF:s poäng, är att de vill påverka de nordiska regeringarna. De vill att de krav konferensen kom fram till ska genomföras. För att det öht ska vara möjligt måste man bjuda in och prata med representanter för dessa regeringar. Det är vad som skett. Sannolikheten att en regering genomför vissa krav påverkas inte i särskilt hög utsträckning av hur moderatorn eller publiken på ett seminarium beter sig. Det är helt andra saker som spelar roll. Jag utgår dessutom från att personer från NF har pratat med Horne och hennes medarbetare i olika sammanhang för att detta skulle komma till stånd. Vad som sker på scen är inte det enda som händer, och sällan det viktigaste.