Förenklat om surrogatmödraskap

Frågan om surrogatmödraskap är på intet sätt enkel. Det är egentligen det viktigaste skälet till varför jag blir provocerad av Nätverket feministiskt nej till surrogatmödraskaps artikel i Aftonbladet. Jag provoceras av den slängiga tonen, tvärsäkerheten med vilken ett antal debattörer jag annars har respekt för, avfärdar en fråga som berör verkliga människors liv och existens. Det finns barn i Sverige som är födda genom surrogatmödraskap. Enbart detta faktum borde göra det uteslutet att tala om barn som har kommit till på detta sätt som en ”vara”, vilket görs i artikeln. Jag kan inte acceptera den människosynen.

Jag har djup respekt för de invändningar man kan ha mot surrogatmödraskap. Men författarna till AB-artikeln förenklar på ett sätt som inte är rimligt. De låtsas bland annat att det från en feministisk ståndpunkt är självklart att landa i att surrogatmödraskap är något förkastligt. Men det är inte självklart. Det är inte en slutsats som med automatik följer av en feministisk övertygelse. Därtill tycker jag inte det håller att låtsas som att det inte råder någon skillnad mellan altruistiskt och avlönat surrogatmödraskap, vilket görs i artikeln. Det är en milsvid skillnad. Den utredning som nu arbetar med frågan i Sverige har att se över huruvida möjligheten till altruistiskt surrogatmödraskap ska införas. Pengar finns inte med i bilden.

Det utvecklas inte i artikeln, men vad jag vet finns det två sätt att resonera om man som där likställer ett avlönat med ett altruistiskt surrogatmödraskap. Det första är att det är svårt att kontrollera att det på pappret altruistiska alternativet inte innebär att pengar ändå betalas i det fördolda. Det andra är att det i alla samhällen, även rika som Sverige, förekommer ojämlika maktförhållanden mellan människor, vilket gör att frågan om frivillighet är svårare än i teorin. Båda dessa invändningar är viktiga, och det är därför i högsta grad rimligt att en statlig utredning har fått i uppdrag att titta på hur pass säker man kan vara på att motverka dem om ett altruistiskt surrogatmödraskap skulle införas. Vad gäller den andra invändningen har jag dock personligen svårt att se att det skulle vara något specifikt för just surrogatmödraskap. Det gäller i så fall alla mänskliga företeelser över huvud taget. Draget till sin spets skulle detta resonemang innebära att inga överenskommelser mellan människor alls fick ingås så länge inte perfekt jämlikhet råder. Det vore naturligtvis orimligt. Och tycker man att det är okej att människor trots samhällelig ojämlikhet exempelvis ingår anställningsavtal, inleder vänskapsförhållanden och har samtyckande sex med varandra har jag svårt att se på vilket sätt surrogatmödraskap skulle vara principiellt annorlunda.

Det avsnitt som jag har allra svårast för i Aftonbladetartikeln är det avslutande, som handlar om barnperspektivet. Det rymmer ett flertal djupt problematiska formuleringar. Såhär lyder det:

En annan röst som såväl Jönsson [surrogatmödraskapsförespråkare] som många andra glömmer bort är barnets. Vi menar att barn har ett absolut och okränkbart värde. Därför får barn aldrig reduceras till att bli ett medel för att tillfredsställa vuxnas längtan, en produkt kring vilken avtal kan slutas. Det är ingen rättighet att få egna, genetiska barn, än mindre att kunna köpa dem.

I den första meningen menar man alltså att surrogatförespråkare inte tar hänsyn till barnets röst. Jag tycker att det generellt är oerhört svårt att tala om ”barnets bästa” i alla frågor som rör reproduktionsteknik. Det kräver att man förutsätter ett antal saker om vad som är bra för barn, som inte alls är självklara. I detta fall är det underförstått att det kan vara problematiskt för barn att växa upp med föräldrar som inte burit dem i sin egen kropp. Det är ett på många sätt tvivelaktigt sätt att se på saker och ting, inte minst för alla som tror att pappor, medföräldrar och adoptivföräldrar spelar en viktig roll i sina barns liv. Vidare är det ett ofrånkomligt faktum att barn som kommit till genom olika former av reproduktionsteknik inte skulle ha existerat om dessa tekniker inte hade använts. Det är inte i sig ett argument för att alla tekniker borde tillåtas, men det gör det vanskligt att tala om vad som är ”det bästa” för de individuella barnen. Det finns ingen parallell verklighet där ett existerande barn som fötts av en surrogatmoder istället skulle ha fötts av en genetisk förälder.

I den tredje meningen säger man att barn aldrig får bli ”en produkt kring vilken avtal kan slutas”. Innebär detta att artikelförfattarna är emot alla adoptioner, fosterhemsarrangemang, formella överenskommelser om vårdnad efter separationer samt all reproduktionsteknik som kräver donerade könsceller? I så fall är jag djupt oenig med författarna. Jag misstänker dock att de inte menar detta. Men då får de faktiskt lov att förklara på vilket sätt surrogatmödraskap särskiljer sig från alla ovanstående varianter, alternativt uttrycka sig mindre svepande.

Slutligen talar man om att det inte är en rättighet att kunna köpa ett barn. Återigen, med hänsyn tagen till de högst verkliga barn som existerar och som kommit till på detta sätt, förstår jag inte hur man kan välja att formulera sig så. Det finns en rad olika reproduktionstekniker som människor som drabbats av ofrivillig barnlöshet använder sig av som medför en kostnad. Det gäller exempelvis adoption och provrörsbefruktning. Det betyder inte att dessa människor har köpt ett barn. Att äga ett barn är en omöjlighet. De har betalat för en behandling eller en procedur som i bästa fall har gett dem ett barn.

Slutligen, för att återgå till skillnaden mellan altruistiskt och avlönat surrogatmödraskap: det är, som sagt, en milsvid skillnad. Personligen anser jag inte att fler områden av mänsklig verksamhet behöver omfattas av marknaden. Det finns många aspekter av den mänskliga tillvaron som över huvud taget inte bör inordnas i pengalogik. Men jag ställer inte upp på synen att det enda sättet att bära någon annans barn på skulle vara genom arbete i en ojämlik maktrelation. Det kan också vara något man gör helt bortom den normativa bilden av kärnfamiljen. Något man gör som en kärlekshandling för en närstående som inte annars kan få ett hett efterlängtat barn. Eller något man väljer att göra för en okänd för att man inte har något emot att vara gravid och vill göra något betydelsefullt för en medmänniska.

Jag instämmer med artikelförfattarna att den praktik som förekommer idag, att svenskar anlitar surrogatmödrar i fattiga länder som Indien, är problematisk, eftersom ojämlikheten i relationen är så uppenbar. Jag tycker i och för sig inte att den frågan är enkel heller, men det är lättare att se komplikationerna jämfört med ett altruistiskt surrogatmödraskap i Sverige.

Familjer kan se så oerhört olika ut. Jag tycker det är märkligt att tongivande delar av den feministiska rörelsen väljer att lägga så stor vikt vid den biologiska aspekten av familjebildning, och därtill talar om människor som om de vore varor. Den aspekt som gör frågan om surrogatmödraskap svår är vad det innebär för en kvinna att bära ett barn och sedan lämna det ifrån sig. Det finns inget självklart svar på det, men det är vad diskussionen borde handla om.

♦♦♦

Och så ett litet PS angående detta om genetiska barn: bortsett från att alla surrogatfödda barn inte är genetiskt släkt med sina föräldrar (åtminstone inte båda föräldrarna), så har jag svårt för den fördömande tonen kring människors längtan. Barn är ALDRIG en rättighet, det är helt självklart. Däremot förstår jag inte varför man ska ha en åsikt om huruvida andra människor önskar att deras avkomma ska vara genetiskt relaterad till dem eller inte. Människor längtar som de längtar, det är inte mer med det. Förhoppningsvis har de flesta barn, även de som kommit till på traditionellt sätt, fötts på grund av just sina föräldrars helt egoistiska längtan. Vem skaffar barn ”för barnets skull”? Men framför allt: Det finns en vanlig föreställning om att alla dessa barnlängtande människor borde adoptera istället. Då missar man att det blir allt svårare att adoptera för alla, och att vissa, exempelvis bögpar och ensamstående av båda könen, i praktiken nästan inte har några möjligheter att göra det. Det är i grunden en positiv utveckling som beror på höjd levnadsstandard och att färre barn föds ”oönskade”,  liksom att efterfrågan från presumtiva adoptivföräldrar ökar över hela världen. Så: nej, det är inte bara att ”adoptera istället”.

9 kommentarer

Filed under Kön

9 responses to “Förenklat om surrogatmödraskap

  1. Thomas

    Fast varför skulle det vara kontroversiellare med pekunjärt surrogatmödraskap än med ett altruistiskt? Är det nån slags återgång till medeltidens klassamhälle det är fråga om? Ska det ”ädla” hyllas, det som folk som inte behöver tjäna pengar gör, medan de som behöver tjäna pengar, skuldbeläggs? En och samma handling handlar det ju om. Olika lagstiftning beroende på motiv? Jo, det är ju skillnad på folk och folk. Tvi!

    • Marika

      En och samma handling betyder helt olika saker beroende på om pengar är inblandat eller inte. Det räcker med att gå till våra egna personliga liv för att inse det. De flesta av oss önskar tex inte att våra vänner umgås med oss för att det ligger i deras ekonomiska intresse. Många mänskliga företeelser kan inte och ska inte kunna köpas för pengar. I den här frågan kan man på många sätt jämföra med lagstiftningen kring sexköp och organdonation – båda företeelserna är tillåtna så länge inga pengar är inblandade.

      Det som bla gör frågan om ersättning problematisk är kopplingen till makt. Fattiga behöver pengar mer än andra och kommer då också ibland att utsätta sig för saker de eg inte vill av ren nödvändighet.

      Det som samtidigt komplicerar frågan är att man naturligtvis kan resonera som så att en person som gör ett så pass stort åtagande som att bära ett barn i sin kropp i nio månader samt genomgå en förlossning också kan vara värd någon form av ersättning. Men personligen landar jag i att detta argument inte väger lika tungt som de argument som talar emot.

      • Thomas

        Vad är inte en mänsklig företeelse? Är det inte en mänsklig företeelse när nån serverar dig kaffe på ett kafé? Skulle det vara en mer ”mänsklig” företeelse detta med surrogatmödraskap? Att in vitro skapa en befruktning, och sedan sätta in detta embryo i en annan kvinna än den genetiska modern, är ju en mycket ny företeelse. Du är verkligen snar på att få nymodigheter att verka vedertagna, som om det skulle handla om vilken vänskapsrelation som helst, eller som när man går på toaletten.

        Jag tycker man anar en påtaglig moralism från din sida gällande detta. Den gäller inte själva verksamheten med surrogatmödraskap – vilken du ju i princip verkar tycka är helt okej -, utan vari orsaken till handlingen skulle bestå. Jag menar, i ärlighetens namn, du kommer ju aldrig att få veta varför den eller den har umgåtts med dig genom åren (och tur är kanske det), och jag kommer aldrig att få reda på av vilken anledning du och andra är engagerade i S. Jag är övertygad om att många engagerar sig i politiska partier för att trygga en framtida försörjning. En välbetald sysselsättning, på skattetbetalarnas bekostnad. Med tanke på hur politikerarvodena stigit under senare år, jämfört med gemene löntagares, så är det ju svårt att se att se något annat än att det handlar om att berika sig. Annars kunde man ju ha protesterat mot höjningen av arvioden till folkvalda! Det parti som faktiskt har markerat en position gällande detta är ju V. Heder åt det partiet för den saken. Det ger dem en stor trovärdighet i sammanhanget.

        F.ö. är jag emot sexhandelslagen, så det argumentet är för mig helt tomt, men det är ju en annan fråga så ska jag inte beröra ytterligare här och nu.

  2. Marika

    Det är helt korrekt att jag menar att en handling betyder olika saker beroende på orsaken, i detta fall huruvida pengar är inblandade eller inte.

  3. Mentat

    En feministisk ståndpunkt är rimligen att kvinnan har rätt till sin egen kropp. Det är grundargumentet för abort. Det märkliga är att när det gäller surrogatmödraskap förvägrar man plötsligt kvinnan denna rätt!

    Det går inte ihop. Har kvinnan rätt till sin egen kropp, vilket hon givetvis bör ha, så måste hon få använda den för att agera surrogatmor om hon så vill på samma sätt som hon har rätt att inte bli mor om hon inte vill det.

    • Marika

      ja, det ligger mycket i den jämförelsen. Särskilt med utgångspunkt i: tror vi att detta är ett beslut kvinnan själv klarar av att fatta?

  4. Pingback: Min syn på surrogatmödraskap – ELINOR ODEBERG

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut / Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut / Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut / Ändra )

Google+ photo

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut / Ändra )

Ansluter till %s