Provinsiellt om ojämlikhet

Jag läste en artikel i Forskning och framsteg om ojämlikhetens utveckling i Sverige. Den gjorde mig nedslagen.

Forskning och framsteg har intervjuat i princip alla ledande nationalekonomer (samt Tapio Salonen, som är professor i socialt arbete) som håller på med ojämlikhet i Sverige. Det är en genomarbetad artikel som på många sätt presenterar utvecklingen på ett rimligt sätt. Den beskriver hur ojämlikheten i Sverige har ökat sedan 1980, och att det som framför allt har drivit utvecklingen är att toppen – den rikaste tiondelen, och, i ännu högre utsträckning, den rikaste hundradelen – har dragit ifrån. De fattigaste har däremot stått stilla och stampat. Vidare framgår att trots att ojämlikheten i Sverige ökar snabbast i OECD, så är den internationellt sett fortfarande låg.

Allt detta är sant. Det som gör mig nedslagen är artikelns inramning. Av ovanstående empiriska fakta drar de intervjuade nationalekonomerna (och möjligen också artikelförfattaren) nämligen en rad värderingsbaserade slutsatser, som inte har stöd i vetenskap. Vidare framstår det som att den pågående internationella ekonomdiskussionen om ojämlikhet inte har haft något som helst genomslag på svenska forskare. Det som pågår utanför Sverige är antagligen en av de största omvärderingarna av en politiskt laddad fråga som nationalekonomin sett. Av detta märks intet i FoF-artikeln. Det är faktiskt lite sorgligt.

Jag återkommer till detta, men först något om de värderingsbaserade uttalandena. Det mest uppenbara är att flera av de intervjuade forskarna vill tona ner den ökande ojämlikhetens betydelse: ”Frågan har blivit överdramatiserad i svenska medier på senare år”, säger Anders Björklund. ”Det finns ingen anledning till jätteoro, menar jag”, säger Daniel Waldenström. Det är naturligtvis åsikter man kan ha, men det är inte påståenden som är grundade i vetenskap.

Sammanblandningen av ideologi och vetenskap återkommer flera gånger i artikeln. Det är förvisso sant att den växande ojämlikheten såväl i Sverige som internationellt i hög grad drivs av en liten grupp av de allra rikaste. Men att påstå att övriga grupper knappt berörs är inte rättvisande. Tittar man på decilernas inkomstutveckling i Sverige sedan 1991 ser vi ju att den rikaste tiondelen har gått från att tjäna drygt tre gånger så mycket som den fattigaste decilen 1991 till fem gånger idag. Den nionde decilen har gått från att tjäna drygt dubbelt så mycket till att tjäna mer än tre gånger så mycket som den nedersta decilen. Den åttonde decilen har gjort nästan samma utveckling, och så vidare.

Att beskriva det som att det enbart är en liten grupp superrika på ca 80 000 personer som dragit ifrån alla andra stämmer helt enkelt inte.

deciler kopia(Bild från artikeln)

Ett särskilt märkligt påstående i artikeln är detta: ”Daniel Waldenström betonar även de politiska faktorernas roll för inkomstspridningen. En reglerad och högbeskattad ekonomi har ersatts av en avreglerad och lågbeskattad ekonomi – det har medfört såväl ökade klyftor som ökad tillväxt.” Eftersom det inte är ett direkt citat vet jag inte vad Waldenström verkligen har sagt, men innebörden är anmärkningsvärd (på flera sätt – det är sant att skattekvoten sänkts på senare år, men inte ens jag skulle beskriva det som att en ekonomi med en skattekvot på ca 45 procent är ”lågbeskattad”).

Att påstå att avregleringar och lägre skatter leder till högre tillväxt har begränsat stöd i forskningen. Det finns inga etablerade, enkla samband mellan skattenivå och tillväxt. Det är en rent ideologisk utsaga att påstå något annat. Korrelation är som bekant inte kausalitet, men det är lätt att se att det inte finns några enkla samband mellan positiva ekonomiska utfall och skatter genom att titta på utvecklingen i Sverige sedan 1976.

syss T giniTill exempel var sysselsättningen som allra högst när vi hade en av de högsta skattekvoterna, över 51 procent. (Statistik från AKU, SCB och Ekonomifakta. Gini på höger axel, övriga på vänster. Obs att sysselsättningsgraden för jämförbarhet över tid redovisas som 16-64 år, vilket inte längre är standard.)

T G(Statistik från SCB och Ekonomifakta. BNP-tillväxt på höger axel)

Ytterligare något jag reagerar över är de fyra faktorer artikeln listar som konsekvenser av ekonomisk ojämlikhet, enligt forskningen: Sociala jämförelser/stress, minskad tillit, politiska konsekvenser samt våld och kriminalitet. Rubrikerna är förvisso breda – det mesta kan klämmas in i dem. Icke desto mindre ger sammanställningen ett godtyckligt intryck. Framför allt är det uppenbart att några av de riktigt stora frågor som internationellt diskuteras kopplat till ojämlikhet helt lyser med sin frånvaro, nämligen vilka effekter ojämlikhet har på samhällsekonomin som helhet, inte minst tillväxten. IMF släppte som bekant nyligen en rapport som visar att ojämlikhet generellt ger lägre tillväxt. Från samma forskningsavdelning har tidigare kommit studier som pekar på riskerna för att kraftig ojämlikhet skapar finansiella kriser. Denna typ av resonemang lyser helt med sin frånvaro i artikeln i Forskning och framsteg (jag tycker dessutom att det är orättvisande att som i artikeln presentera det som att ojämlikhet inte har någon påverkan på hälsan. Det är förvisso en omstridd fråga i forskningen, men det råder definitivt inte konsensus om att det bara skulle vara absoluta resurser som spelar roll för hälsan).

Ett annat tydligt ideologiskt resonemang i artikeln är det återkommande påståendet att ökade klyftor skapar starkare incitament till ansträngning. Detta är naturligtvis sant på en mycket grundläggande nivå: det vore otvetydigt skadligt för den ekonomiska utvecklingen om alla människor, oavsett utbildningsnivå och grad av ansvar i arbetet, tjänade exakt lika mycket. Men vilka drivkrafter som skapar ett verkligt dynamiskt samhälle, där människor är sanna entreprenörer snarare än rent seekers, är en betydligt mer komplicerad fråga än så. Detta är möjligen lätt att vifta undan som förenklingar som lätt förekommer i populärvetenskapliga texter, men jag menar att det snarare är ett exempel på vilka starkt ideologiska premisser som ligger till grund för somlig nationalekonomi.

Även här är det sorgligt uppenbart hur mycket av den pågående internationella ekonomdiskussionen som uppenbarligen inte fått genomslag hos svenska nationalekonomer. Thomas Pikettys omtalade beskrivning av ojämlikhetens utveckling (där för övrigt Daniel Waldenström och Jesper Roine bidragit med data för Sveriges räkning) vänder upp och ner på ett antal av de underliggande föreställningar om klyftor som återfinns i artikeln i Forskning och framsteg. Han visar hur den växande ojämlikheten och förmögenheternas växande vikt i ekonomin bland annat påverkar just människors incitament att anstränga sig. Om klyftorna blir för djupa, och den riktigt stora rikedomen framför allt uppnås genom arv (eller genom att gifta sig rikt) är detta inte något som skapar en dynamisk ekonomi eller uppmuntrar individuell ansträngning.

Det som händer internationellt i ekonomdiskussionen om ojämlikhet är inte något mindre än en smärre revolution. Men om FoF-artikeln är rättvisande är diskussionen i Sverige på detta område sorgligt provinsiell.

9 kommentarer

Filed under Klyftor

9 responses to “Provinsiellt om ojämlikhet

  1. Forskning och framsteg är en musse-pigg tidskrift. Lika gärna kan man förvänta sig vetenskaplighet i Kall’anka tidningen.

  2. Henrik

    En förklaring till denna proviensialitet skulle ju kunna vara att Sverige till skillnad from U.S. och Storbritannien varifrån mycket av västvärldens akademiska diskussioner tar sitt avstamp, Pikettys bok till trots, kommer ifrån det andra hållet. Dvs från samma normativa uitgångspunkt kan två akademiker nå två helt olika slutsatser beroende på den miljö de verkar i= Sverige som relativt jämlikt och de andra länderna relativt ojämlika. Implicit anser kanske många nationalekonomiska forskare att skiftet i tankesätt inte är relevant för Sverige. Om det sedan stämmer eller ej är en annan fråga.

    I övrigt, bra kommenterar! Särskilt detta med att akademiker gärna får tycka normativt, men att det då bör vara tydligt att det är en personlig uppfattning och inte byggt på deras egen eller andras forskning.

    • Marika

      Jo, jag har också funderat lite i ungefär de banorna. Och jag håller med om att forskare får vara normativa men bör vara tydliga med detta (att det inte verkar så i just denna artikel kan dock ha mer med journalisten än akademikerna själva att göra, det vet jag inte) – men en sak som jag faktiskt tycker rent sakligt är konstigt är just uttalandena om att det inte finns någon anledning till oro.

      Jag gissar att det baseras på att ojämlikheten fortfarande är relativt sett låg i Sverige. Men det kan ju omöjligt vara den enda parametern att ta hänsyn till. Ökningstakten borde ju också spela roll. Och om om nu ojämlikheten ökat i trettio års tid men ändå inte är ”dramatisk”, hur menar de att en utveckling skulle se ut för att kunna kallas dramatisk? Det är det jag inte riktigt förstår.

      Nåväl. En utvikning. Roligt att du uppskattade texten!

  3. Pingback: IMF-studie: Stora klyftor skadar tillväxten | Klyftor

  4. Pingback: Ett offentligt utredningsväsende i intellektuellt och moraliskt förfall | LO Bloggen

  5. Nu förstår jag inte – att man är normativ betyder väl att man säger hur något bör vara. Inte att något är.

    Att påstå att ojämlikhet leder till hög tillväxt är till exempel inte normativt, det är falskt. Inga sådana samband har någonsin kunnat visas.

    Eller kanske man kan säga att det är postmodernt. Ungefär som när förre miljöminstern avvisade naturvetenskaparna med ett ”jag anser inte det”, och tyckte det räckte med det. Och vad värre var, han kom undan med det.

  6. Pingback: Ett offentligt utredningsväsende i intellektuellt och moraliskt förfall | LO Bloggen

  7. Martin

    Har svårt att förstå varför du upprörs så mycket av artikeln. Den är relativt välskriven och ger en god överblick av forskningen. Hyfsat neutral.

    Vad man bör vara upprörd över är att vi har fickor i ekonomin där vissa grupper har svårt att ta sig in på arbetsmarknaden (lågutbildade ungdomar och invandrare) – och för dessa grupper är situationen definitivt problematisk. Men det är inte vad artikeln handlar om. Den handlar snarare om att den översta procenten har fått enorma ökningar i arbetsinkomster och (främst) kapitalinkomster, och att medelklassen har fått det bättre ställt. Detta anser forskarna inte vara ett stort problem, dvs att denna utveckling sannolikt inte ge lägre tillit, sämre hälsa för låginkomsttagare och högre kriminalitet etc.

    Men jag är övertygad om att samtliga forskare tycker att den höga arbetslösheten bland lågutbildade ungdomar och invandrare är ett mycket stort problem. Sen kan man naturligtvis tycka att det finns ett samband mellan arbetslöshetsproblematiken och de ökade inkomstklyftorna – och att en lösning vore att öka skatterna och använda dessa inkomster till att sänka arbetslösheten. Men huruvida detta är en klok strategi är oklart och synen präglas givetvis av ideologiska åsiktsskillnader.

    Men vad som drivit inkomstojämlikheten bland den arbetande befolkningen (främst globala trender) och vad denna utveckling i sin har tur har inneburit för samhället är en annan fråga; och det är denna fråga som jag anser artikeln handlar om.

    Sen finns de givetvis mycket som man kan problematisera ytterligare – allt är som du noteras långt från självklart. Men det är inte rimligt att en översiktsartikel av detta slag skall brotta ner sig i varje delfråga.

    Jag tycker även att det är ganska tydligt vad som är forskarnas värderingar och vad som snarare är deras syn på saken. T ex att detta är en åsikter tycker jag är ganska självklart (och kan knappast anses vara faktautlåtande):

    – Så länge vi har våra generella välfärdssystem är klyftorna inget större hot mot samhället i stort. Det finns ingen anledning till jätteoro, menar jag, säger Daniel Waldenström.

    – Frågan har blivit överdramatiserad i svenska medier på senare år, säger Anders Björklund.

  8. Pingback: Vändpunkt 1980 | Svensson

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut / Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut / Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut / Ändra )

Google+ photo

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut / Ändra )

Ansluter till %s