I Stockholm får de fattiga barnen allra minst

Den psykosociala miljön på Bredbyskolan i Rinkeby är så dålig att skolan hotas av vite. ”Enligt DN:s källor är roten till det onda de stora besparingar man tvingats göra. – Klasserna blir bara större och större. Det är inte självklart att barnen får det stöd de har behov av, vi klarar inte heller av att möta nyanlända barns behov, säger en person med stor insyn”, skriver DN.

Jag vet ingenting om arbetsmiljön på Bredbyskolan. Däremot vet jag att den nuvarande borgerliga majoriteten har sparat in på skolorna i Stockholm. Och de skolor som drabbats hårdast ligger i socioekonomiskt utsatta områden – till exempel Rinkeby. Bredbyskolan är en av de skolor som fått spara allra mest.

Detta kan tyckas märkligt, men har att göra med att den nuvarande majoriteten inte har räknat upp den socioekonomiska schablonen när resurserna fördelas till skolorna. Däremot har man räknat upp den allmänna schablonen. Det innebär att den socioekonomiska delen av resurserna hela tiden blir mindre. Eftersom det socioekonomiska anslaget år 2006 uppgick till halva budgeten för vissa skolor, så innebär den borgerliga politiken att dessa skolors budget procentuellt sett fått betydligt mindre påslag än skolor som knappt har något socioekonomiskt anslag alls.

(Källa här.) Av tabellen framgår att de skolor som fått störst påslag ligger i välbärgade delar av Stockholm, medan de skolor som fått minst påslag ligger i områden med låga medelinkomster.

Detta kan tyckas vara siffermässiga spetsfundigheter. Alla skolor har ju ändå fått påslag sedan 2006, om än olika mycket? Ja, så kan det se ut, men då tar man inte hänsyn till att både priser och löner stigit sedan 2006. Inflationen har hittills ökat med 7,7 procent sedan januari 2006, och lärarnas löner har (enligt avtalen) stigit med ca 12 procent sedan 2006. Detta innebär att skolornas kostnader ökat med betydligt mer än de 5,4 procent som exempelvis Bredbyskolan fått i höjda anslag sedan 2006. Utöver detta har majoriteten dessutom sparat in generellt på skolan, vilket inte syns i själva schablonökningarna. Summa summarum: De facto nedskärningar för de skolor där det råder allra störst behov.

Som jag skrivit om tidigare har socioekonomiska faktorer, framför allt föräldrarnas utbildningsbakgrund, stor påverkan på en elevs skolresultat. Skolverket rekommenderar att en större andel av skolans resurser bör fördelas på socioekonomisk grund, av det enkla skälet att forskningen visar att ökade resurser till skolan inte ger bättre resultat på ett övergripande plan, men däremot om de satsas på de svagaste.

Den borgerliga majoriteten i Stockholm gör alltså precis tvärtom. Samtidigt ser vi att betygsresultaten för elever med lågutbildade föräldrar i Stockholm sjunker (dvs i de skolor som fått lägst påslag), samtidigt som de stiger för barn med högutbildade föräldrar (dvs i de skolor som fått högst påslag). Skillnaderna ökar. Livschanserna blir allt mer ojämnt fördelade mellan barnen i Stockholm. Det händer här. Nu. På riktigt.

Läs gärna vad socialdemokraternas oppositionsborgarråd Roger Mogert skriver om alliansens omvända Robin Hood-politik. SvD skriver också om att unga utanför skolan inte får tillräckligt stöd av Stockholms stad.

Andra bloggar om ojämlikhet, skola, socioekonomisk fördelning, betyg, stockholm, bredbyskolan, skolresultat. Fler bloggar på Netroots. Rödgrönt. Intressant?