Vodpod-video är inte längre tillgängliga.
Ångrar att jag tittade på detta klipp i morse.
Hans Johlgren är arbetslös och har varit det så länge att han hamnat i Fas 3 i den så kallade jobb- och utvecklingsgarantin. Det är sista utposten. När man sökt jobb på egen hand, jobbcoachats, varit på praktik och kanske arbetstränat i några år hamnar man i fas 3. Då ska man jobba hos en arbetsgivare – ”anordnare” – man blir anvisad, men utan lön eller andra rättigheter de flesta av oss är vana vid, typ semester.
Rapporterna om oseriösa anordnare och meningslös sysselsättning är mycket frekventa när det gäller Fas 3. Även Hans Johlgren har uppenbarligen drabbats av detta.
Så han sa ifrån.
Dagen därpå stängdes han av. Idag har han ingen ersättning och ingen sysselsättning.
Tyngden över hans axlar när han blir intervjuad i Östnytt. Blicken. Men också trotset på slutet: – Om du hade vetat det här, hade du ändå varit så kritisk? – Jaa.
Ovärdigheten i det här jävla skitsamhället. Detta att behöva stå med mössan i hand, krypa inför patron/anordnaren/arbetsförmedlingen. Detta att inte ha en lön, inte ha en yttrandefrihet, att behöva finna sig i vilka skitvillkor som helst. Det här är priset för din skattesänkning.
En gång i tiden hade vi kommit längre än så.
Uppdatering: Hans Johlgren fick upprättelse till slut – men tusentals andra har inte fått det. Fas 3 är inte människovärdigt.
Roger Jönsson om fler som blivit avstängda. Även Peter Johansson och Claes Muschkin samt Alliansfritt. Intressant och Netroots.
Storstad 
Ja, det är vi arbetslösa som får betala för att de med ”riktigt” arbete får Jobbskatteavdrag. Men hela samhället ser ju ut just så nuförtiden, ”tänk på dig själv och skit i alla andra”. Mitt Fas3 jobb är riktigt bra med en toppenchef, men skammen över att arbeta utan lön, utan semester, skammen att vara en av ”dom där som lever på VÅRA skattepengar”, den skammen är enormt tung. Så tung att jag äter antidepressiva plus ångest- och orodämpande medicin, går hos psykolog och känner att mitt liv är slut. Jag har ingenting att se fram emot. Inget annat än tio år till i Fas3-karusellen för att sedan gå i pension med i stort sett obefintlig pension. Livet är inte längre värt att leva.
Ping: Tweets that mention Dålig start på dagen | Storstad -- Topsy.com
Hur hamnade vi i detta läge?
18 år av sk NAIRU politik med permanent massarbetslöshet. I stort sett enda året med årsmedels arbetslöshet strax under 6% enligt Eurostat var år 2000. Det var i samband med det sk kunskapslyftet när arbetslösheten skulle sänkas S/Perssons katastrofval 1998 skulle repareras. Som det verkade fanns det då inte så lite skumraskföretag i ”utbildningsbranschen” som såg dagens ljus när folk skulle trollas bort från statistiken. Men så förnedrade som i fas 3 blev de förstås inte. Detta vara samma år som den sk aktivitetsgarantin och ändring av socialtjänstlagen röstades igenom med stöd av MP och V.
FN organet ILO skrev året efter en mycket kritisk rapport ”Workfare Tendencies in Scandinavian Welfare Policies”, men ingen nationell fackförening tyckte att det var ett missförhållande, dvs om ILO ska ta upp saken så måste en nationell fackförening påtala detta, det fans en del SAC:are som försökte men SAC ville inte. Den socialtjänstlag som då infördes var i princip ett brott mot FN konventionens krav på lika lön för lika arbete.
”Den som deltar i praktik eller annan kompetenshöjande verksamhet … ska i det sammanhanget inte anses som arbetstagare.” Detta även när ”den enskilde utför uppgifter som stämmer överens med eller till sin art liknar sådant som vanligen utförs vid förvärvsarbete”.
Det hela är förstås ett led i lönesänkningsstrategin. Under 30-talet så fungerade AK-arbeten som lönesänkande i många branscher.
Men Fas 3 måste nog vara något av det mer vidrigare formerna av förnedring som använts i den sk arbetslinjens namn, väl i klass med sk workhouse och spinnhus.
Det än mer djävulska är att den permanenta massarbetslöshet vi har är politiskt skapad med den sk NAIRU politiken som man i de flesta politiska läger är så stolt över och hyllar som framgångsrik, men det är förstås av folk som har arbete, försörjning och pensioner väl tryggade och inte sällan av det offentliga, folk som är ljusår ifrån någon Fas 3 verklighet. Att den inflation som var under t.ex. 80-talet inte var driven av konsumtion och reallöneökningar verkar inte bekomma dessa. Om man ska bekämpa ett problem som inflation är bör man förstås angripa orsakerna.
Om man vet hur man ska hålla arbetslösheten på en permanent hög nivå med den ekonomiska politiken vet man förstås hur den kan sänkas, om man vill.
Rekommenderar George Akerlof & Robert Shiller: Animal spirits, http://www.amazon.com/Animal-Spirits-Psychology-Economy-Capitalism/dp/0691142335.
Lysande bok där bland annat NAIRU avrättas. Det finns inga som helst empiriska bevis för att någon ”naturlig arbetslöshet” existerar, det var enbart ett hjärnspöke från diverse matematikförgiftade ekonomer på 70-talet som låg bakom. Plus naturligtvis vissa överklassares egenintressen av att pressa ner folk under dom i hierarkin. Inte ens näringslivet i stort torde tjäna på det eftersom det sänker efterfrågan.
det här är bara början.
och jag vet inte hur vi ska stoppa det.
Ping: Alliansens valarbetare – Bermudez Svankvist « Ett hjärta RÖTT
Ja, det här är bara början, och vad värre, sedan finns det ingen väg ut. Då har Alliansen brännt alla de svenska skeppen.
Det enda positiva jag kan säga om detta är att det känns jävligt skönt att bli arg tillsammans! Vi är många som vill ändring.
Ping: FAS 4 – den som kritiserar ska heller inte äta « Ett hjärta RÖTT
Ping: Litet om skolpolitiken idag och dess mindre goda konsekvenser, samt om högern som nu håller på att genomdriva den politik de försökt försvara de senaste 100 åren… « reflektioner och speglingar II…
Ping: Disciplinera arbetskraften « Görans tankar och bagateller
Jag har läst att det här är syftet och det har uppnåtts. Det ska vara så obekvämt för sjuka och arbetslösa att de tar vilket jobb som helst, halvtid, dåligt betalt o.s.v. Frågan är var dessa jobb finns?
De jobben finns, men oftast tas de upp av studenter som måste jobba extra för att studiemedlena inte räcker till. De arbetslösa står kvarlämnade vid vägkanten och får på något sätt skulden.
Man måste börja ta arbetslösheten på allvar, och det inkluderar även socialdemokratin. Det handlar inte om att folk inte söker tillräckligt många jobb, det handlar inte ens om att folk inte har rätt kompetens. Problemet är att det finns för få jobb, även om det reella behovet och finanserna finns där.
Jag kan bara se på mig själv, jag har tre universitetsexamina, lång kvalificerad arbetslivserfarenhet inom administration, analys och utredning, har utmärkta referenser, jag kan tänka mig att bo var som helst i Sverige, jag har inga problem att ta jobb som räknas som lågkvalificerade ingångsjobb, jag har klart lägre lönekrav än vad min erfarenhet och utbildning meriterar. Men likväl förbannat så är jag arbetslös. Och jag skulle ljuga om jag sa att jag såg någon ljusning.
En del av lösningen skulle då vara att säga till så att studenter kan leva på sitt studiemedel samt att ställa lite högre krav på vissa utbildningar så att det inte blir praktiskt möjligt att studera ”heltid” och jobba ”halvtid” samtidigt.
Samtidigt är det så att vissa jobb typ olika typer av lågkvalificerade timanställningar, passar studenter bättre än andra. Personligen tycker jag att sådana jobb borde försvinna då de verkligen inte passar den som måste kunna överleva på sin lön. Inkomsten är helt enkelt för svajig, tryggheten är lika med noll.
Lotta den som ska skämmas som en strykrädd hund är din chef det är han som är den stora snyltaren på skattebetalarnas pengar. Först få han dig som gratis arbetskraft betald av skattebetalarna sedan 5000 i månaden utöver det. Målet med kampanjen och upproret mot fas3 är att detta ska sprida sig. Så att det blir sådan badwill att utnyttja fas3are att denna reform dör ut pga att det inte finns några seriösa företag som ställer upp.
En lösning kan ju kanske vara att skaffa ett jobb istället. Det är inte svårt med rätt attityd oavsett utbildning.
Det är inte svårt med rätt attityd, rätt socialt ursprung, rätt föräldrar, rätt vänner, rätt hudfärg, rätt namn, rätt bostadsort och rätt bostadsområde etc. Stämmer inte detta skulle jag vilja hävda att det kan vara väldigt svårt. För att se lösningen måste man först se problemet. Det gör uppenbarligen inte du. Att säga ”tough shit” ni har fel attityd, inget att göra något åt till 8 % av den arbetsföra befolkningen och sen tro att problemet skall lösa sig är samma sak som att ignorera det.
Ping: Unga funktionshindrade – Gå vidare till Fas 3 « Röda Berget
Tack för inlägget. det var inget nytt, inget oväntat. den stora utmaningen är hur man organiserar människor som lever i varsitt rum, jag vet att man lyckades med det i Frankrike runt år två tusen. men ja, tack för inlägget. fortsätt så här, du behövs verkligen.
Arbetsmarknadspolitik i början av 1950-talet.
en man som heter Brunner från dåvarande Arbetsmarknadsverket som 1954 håller ett anförande i Västerås:
”… vi har i första hand fått inventera och försöka få fram de arbetskraftreserver som samhället har haft. Därvid ha vi till att börja med haft att tillgå de gifta kvinnorna och dem ha vi försökt att få att arbeta utanför hemmet i ökad utsträckning. …
Men sedan på grund av arbetsbristen så har man varit mindre kritisk ifråga om arbetskraften och därför har man tagit emot en del partiellt arbetsföra. Men det är också så, att vid den ökade sociala omvårdnaden om folk har man sagt sig, att det bör väl ändå vara så, att om en människa kan arbeta bara på något enda område, så bör man ge människan tillfälle att göra det och man har utrustat bl.a arbetsmarknadsorganen med resurser att ta hand om partiellt arbetsföra. Och det har vi gjort. Vi har fått särskilda tjänstemän, som har blivit specialister på att räkna ut var en människa, som har det och det felet, ändå skall kunna arbeta. För praktiskt taget alla människor gäller att även om man har en defekt i ett eller annat avseende så gäller det bara att leta upp den rätta platsen där felet inte utgör något hinder för en fullgod arbetsinsats. Och vet ni, vi har plockat fram både blinda och döva och lytta av alla slag, lungsjuka och andra, bara de varit något så när återställda, och de har satts in i produktionen, Vi har först arbetsprövat dem, vi har arbetstränat dem och när vi har gjort det har vi kommit underfund med att de kan arbeta. Så har vi yrkesutbildat dem när det har behövts, och sedan har de också fått jobb, Och det är åtskilliga 10.000-tals människor här i landet som under sista 10 åren har tagits i anspråk och getts arbete, om vilka man förut trodde, åtminstone beträffande en del av dem, att de aldrig skulle kunna göra något i sitt liv.”
Från bjornbrum.blogspot
Då utgjorde exporten mindre än 20% relativt BNP och nettot hovrade runt nollstrecket då vi importerade maximalt vad exporten tillät. Produktion med full sysselsättning som till största delen producerade för de inhemska behoven i ett land där välfärden och standarden växte snabbt. Någon sk exportledd tillväxt fanns inte då ungefär plusminusnoll i exportnetto inte ger något bidrag till BNP-tillväxten. De senaste decennierna har det mesta av tillväxten varit exportledd, dvs ett stort exportnetto, ett produktionsresultat som konsumeras i utlandet.
På den tiden facken hade riktiga a-kassor och staten inte var inblandad. Det lär dock inte återuppstå utan skattesänkningar.
Ping: Politik är det att byta ut demokratiska principer mot företagsprinciper? « reflektioner och speglingar II…
Ping: Det moderna tvångsarbetet – FAS mot ILO « De Tystas Röst