Allt handlar om boendet

DN skriver så bra om de ökande inkomstklyftorna i Stockholm idag att det förtjänar ett alldeles eget inlägg. Passa också på och läs Stockholms citys läsvärda reportage i samma ämne från förra veckan.

Det här är ju till exempel väldigt snygg och informativ grafik:

(Från DN.) Det som i artikeln pekas ut som boven i dramat är de stora ombildningar som skett i framför allt innerstan sedan 1990-talet. Bostadspolitiken har också lyfts fram i tidigare reportage i DN, läs gärna här och här. Det dagens artikel missar är dock att det helt och hållet är de borgerliga partierna som drivit fram ombildningarna. Socialdemokraterna har, så vitt jag vet, varit emot vartenda steg. Det nämns inte i DN.

Såhär har andelen allmännyttiga hyresrätter i innerstan förändrats sedan 1990:

(Källa: USK). Av bilden framgår exempelvis att under den rödgröna mandatperioden 2002-2006 ombildades ingenting. Men för den som tror att borgarna slutat ombilda framgår med all önskvärd tydlighet att detta inte är sant. Andelen allmännytta har fortsatt krympa, från en redan extremt låg nivå, även efter 2006. Och för bara några veckor sedan fattade den borgerliga majoriteten beslut om att ombildningarna kommer att fortsätta även under innevarande mandatperiod.

Förutom allmännyttan finns det naturligtvis även privata hyresrätter i Stockholm. Men totalt sett är hyresrätten som upplåtelseform kraftigt underrepresenterad jämfört med hur det ser ut i övriga riket, och allra särskilt i innerstan.

”Det här är förstås inte bra. Jag tror inte att någon tycker att det är en önskvärd utveckling att alla med höga inkomster bor i innerstan och alla med låga bor i exempelvis Järva. Vi brinner för att skapa en stad som verkligen är blandad”, säger Sten Nordin i DN:s reportage och får tyvärr inte den självklara följdfrågan: men varför har ni då ända sedan 1990-talet konsekvent fört en politik för ökad segregation och minskad blandning? Detta är nämligen vad som gjorts, varken mer eller mindre. Borgerliga majoriteter har ombildat hyresrätter och därmed gjort upplåtelseformerna allt mer homogena. Detta har oerhörda konsekvenser. Förutom att en ökad segregation är negativ för personer med lägre inkomster, så innebär det nackdelar för samhället i stort:

Forskaren Zara Bergsten visar i en aktuell doktorsavhandling att blandningen av hyresrätter, bostadsrätter och äganderätter leder till positiva socioekonomiska effekter. Resultaten gäller främst ungdomars studieresultat.

– Det finns inga signifikanta skillnader i studieresultat mellan äganderättsområden, alltså områden som vanligtvis är resursstarka och har de högsta inkomst- och utbildningsnivåerna, jämfört med områden som har blandade upplåtelseformer, säger Zara Bergsten, som är knuten till både Institutet för bostads- och urbanforskning och kulturgeografiska institutionen vid Uppsala universitet.

De stora skillnaderna ligger i stället främst mellan områden med blandade upplåtelseformer och icke-blandade områden, främst de med många hyresrätter.

(Från Byggindustrin.) Blandade områden är alltså positiva för skolresultaten, och bra skolresultat är bra för samhällsekonomin. Även icke-blandade områden som präglas av äganderätter visar goda skolresultat (men märk väl – inte bättre än blandade områden), men priset för att satsa på sådana områden – vilket ju är exakt vad Stockholms borgerliga majoriteter gör – är att personer som inte har råd att bo där allt mer samlas i områden som blir icke-blandade på ett sätt som är negativt för skolresultaten.

En politik för blandade upplåtelseformer på riktigt tror jag skulle vara bra – det vill säga, att även områden som idag präglas av en stor del hyresrätter kunde bli mer blandade. Men för att det ska funka måste ju även de välmående icke-blandade områdena öppnas upp för hyresrätter. Så har aldrig skett. Och även om en del av de ombildningar som görs sker i hyresrättstäta områden, så har tyngdpunkten alltid legat på områden där behovet av fler bostadsrätter är som minst, typ Stockholms innerstad. Det är ju där man kan tjäna pengar. Vi ser alltså en stadig rörelse mot fler bostadsrätter, men hyresrätterna blir inte fler någonstans. Tvärtom.

Idag är bristen på hyresrätter i Stockholm så stor att till och med mörkblåa Stockholms handelskammare slår larm. Bostadsbristen och de upptrissade bostadspriserna minskar rörligheten på arbetsmarknaden, och är därmed direkt tillväxthämmande. Samtidigt är Riksbankens direktion oense om behovet av att höja räntan, och bostadspriserna är ett viktigt skäl till detta. Vissa menar att de stigande priserna och den därtill kopplade ökade belåningen hos hushållen gör det nödvändigt att höja räntan. Andra menar att det är fel instrument i ett läge när det inte i övrigt råder överutnyttjande i ekonomin och en räntehöjning därmed dämpar konjunkturen för tidigt. Alltså: risken för en bostadsbubbla bekämpas på arbetslöshetens bekostnad.

Bostadspolitiken står alltså i centrum för det mesta just nu. Segregation, skolresultat, tillväxt och ekonomisk politik. Jag hoppas att socialdemokratin förmår plocka upp facklan.

Läs mer om ombildningar och de enorma förluster de innebär för Stockholms skattebetalare på stockholmsrean.se. Läs också Barbro Engman och Peter Högberg och Martin Moberg och Sebastian.

Intressant och Netroots.

19 kommentarer

Filed under Ekonomi, Klyftor, Storstaden

19 responses to “Allt handlar om boendet

  1. Jesper

    Bra text som vanligt! Men varför är (S) i Sundbyberg sådana förespråkare för ombildningar när de i Stockholmsstad som du säger varit emot vartenda steg? I Sbg har de ju till och med varit på väg att spräcka den gamla S-V-Mp majoriteten för att kunna gå vidare med omvandlingar.

    • Marika

      Jag vet inte. Jag tycker inte att det är bra.

      S i Sundbyberg var emot ombildningar fram till 2006. Då förlorades valet och man gjorde väl bedömningen att ett viktigt skäl var att borgarna förespråkade ombildningar. När det sedan blev rödgrön majoritet igen mitt under mandatperioden kände man väl att man på något sätt behövde förvalta att rösterna 2006 trots allt fallit ut för borgerliga partier och därmed också för ombildningar. Ungefär så tror jag att det var, själv var jag inte med på den tiden.

  2. Marielle

    Gör samma reflektion som kommentatorn här ovan. I Sundbyberg är det ju ett självändamål att sälja. Dels gör man en gigantisk förmögenhetsöverföring och dels förstör man möjligheterna för att driva en aktiv bostadspoitik. Just nu förhandlas dom nya ägardirektiven för det allmännyttiga fastighetsbolaget, inget tyder på att man kommer att byta inriktning utan utförsäljningarna fortsätter. Det kanske är dags att aktivera sig i frågan?

  3. Pingback: Dagens bloggtips: Marika om bostadspolitik « Röda Berget

  4. Ett annat problem är att Stockhholm är så extremt uppdelat på enklaver som var och en har massproducerats för en viss sorts publik. Villaförorter för borgerskapet, kaninburar för lägre medelklassen, miljonprogramsområden för arbetarklassen, numera alltmer för underproletariatet. Det var inget som borgarna hittade på, så har man gjort konsistent oberoende av politisk regim. Istället för att bygga blandat och sammanhållet som man gjorde ungefär fram till 1920.

    Din partikamrat Johannes Åsberg har skrivit bra om det här, se http://biospolitikos.blogspot.com/2010/03/en-radikal-och-progressiv-stadspolitik.html

    Har du några fler idéer än vad gäller bostädernas upplåtelseformer? Handlar det inte till stor del om kvaliteter som rika människor har råd att efterfråga medan fattiga inte har det? Och om att sådana kvaliteter måste utvecklas även där fattiga bor, jfr Åsberg?

  5. Marielle

    Fast, med resonemanget att man skulle hedra valresultatet borde man vän sålt ut skolor och vårdinrättningar också?

    • Marika

      Som sagt, jag var inte politiskt aktiv i Sundbyberg på den tiden, så jag vet inte hur man resonerade. Men rent principiellt tycker jag det är rimligt att i den situation som rådde vara lyhörd för valresultatet samtidigt som man inte genomför den tidigare majoritetens program rakt av. En balansgång.

      Och med facit i hand är jag väldigt glad att man inte knoppade av skolor etc, eftersom det i efterhand visat sig vara olagligt. Ombildningar av hyresrätter däremot har vad jag förstått prövats men inte funnits bryta mot kommunallagen.

      • Marielle

        På detta sätt ”svek” man både sina egna väljare och dom blå väljarna så jag fattar fortfarande inte resonemanget. När det gäller skolor och vårdinrättningar så är det förvisso olagligt att knoppa av till underpris men det är inte olagligt att lägga ut till den som begär lägst ersättning.
        Hur som helst, just nu förhandlas dom nya ägardirektiven, jag kan bara hoppas att dom politiker som tagit på sig att styra faktiskt tar lärdom av den segregation som uppstår och inte minst den gigantiska förmögenhetsöverföring man bidrar med och stoppar vansinnet. Dom fakta som inte minst du presenterar här i din blogg borde ju komma dom styrande till del för nu är det ju en ny mandatperiod.

  6. Inga-Lisa Sangregorio

    Det är obegripligt att de borgerliga, som annars brukar hylla marknaden, har valt att sälja ut stockholmarnas gemensamma egendom till priser som ligger långt under marknadsvärdet. Borde det inte strida mot kommunallagen att godtyckligt berika vissa medborgare på det sättet?
    Samtidigt är det, vilket alla läsare av denna blogg kommer att slå ihjäl mig för att jag påpekar, omöjligt att förneka att hyresgäströrelsen har bidragit till att näst intill utplåna hyresrätten genom att alltför länge hålla fast vid en orimlig tolkning av ”bruksvärdet”. Operationen lyckades men patienten dog.
    De verkliga vinnarna i det bostadspolitiska lotteriet är de som först kunnat bo i de mest attraktiva områdena i innerstan till hyror som legat långt under marknadshyran och sedan fått möjlighet att köpa till priser som ligger långt under marknadspriset.
    Intressant är att de hyresgäster som varit mest aktiva för att driva igenom en omvandling till bostadsrätter ofta varit de som inte tänker bo kvar utan främst är intresserade av att omedelbart kapitalisera skillnaden mellan försäljningspris och marknadspris. För den som vill bo kvar blir det omedelbara resultatet av en omvandling till bostadsrätt i allmänhet högre boendekostnader, och för den som går in och köper till marknadspris av den tidigare hyresgästen blir nettokostnaden betydligt högre än den tidigare hyran.
    ”Ägandet” eller snarare lånandet skulle bli mindre attraktivt om rätten till underskottsavdrag successivt avskaffades. Jag har aldrig förstått varför det är en helig dogm att folk som lånar pengar ska kunna vältra över 30 procent av sina räntekostnader på andra skattebetalare. Det behöver inte alls innebära motsvarande sänkning av skatten på kapitalinkomster, vilket ofta hävdas (bland annat i den DN-serie Marika skriver om). ”Symmetrin” påstås kräva detta. Men ursäkta, då borde ”symmetrin” väl kräva att vi får dra av alla våra utgifter eftersom vi måste betala skatt på alla våra inkomster? Ett avsteg från denna tvivelaktiga symmetri finns för övrigt redan i kapitalbeskattningen, nämligen när det gäller vinster och förluster på aktieaffärer.
    En invändning kan vara att yngre människor med stora lån missgynnas i förhållande till äldre som hunnit amortera. Det är sant, men det borde kunna lösas genom övergångsregler. Med mindre gynnsamma villkor för lån skulle bostadspriserna inte fortsätta att öka på samma hysteriska sätt, och hushållen skulle inte lockas/drivas till att skuldsätta sig upp över öronen och därmed bli extremt sårbara för förändringar i den egna ekonomin.
    En annan sak jag aldrig förstått är varför alla är så lyckliga när priset på just bostäder stiger. Jag har högvis med tidningsklipp av typen ”hushållen optimistiska: tror på stigande bostadspriser”. Aldrig ser vi rubriken: ”hushållen optimistiska: tror på stigande mat- och bensinpriser”. För dem som ännu inte kommit in på bostadsmarknaden är stigande priser knappast en anledning till optimism, och för dem som redan bor och vill bo kvar spelar de ingen roll och utgjorde tvärtom med den tidigare bostadsbeskattningen ett ständigt hot. Den som flyttar inom samma region har ingen anledning att glädja sig åt att priset på den tidigare bostaden stigit, eftersom den nya bostaden stigit lika mycket och en del av vinsten (den för äldre innehav ofta fiktiva vinsten) måste beskattas före köpet.
    De enda som tjänar på stigande bostadspriser är mäklarna, bankerna och möjligen en och annan arvinge.

  7. Pingback: Eftertankens kranka blekhet… « Ett hjärta RÖTT

  8. Pingback: Bokstavsvänstern och nyliberaler, i och utanför regeringen, tänker väldigt lika… | LO Bloggen

  9. Envar

    Bra att du skrev ett inlägg med anledning av DN:s artiklar och statistiken, bostadspolitiken i Stockholm upprör mig (som är född, uppvuxen och bor i Stockholm) något enormt. Bra att du nämnde att blandande boendeformer är bra för skolresultaten, och påpekar det uppenbara; att resursstarka samlas i innerstaden och att resurssvagare hamnar längre ut, det är faktiskt direkt vidrigt. Att köa sig in till stan (om man nu vill det) kommer snart vara omöjligt. Men denna diskussion öppnar upp för fler viktiga aspekter att diskutera.

    För det första, omvandlingarna förutsätter ju att folk belånar sig, och det faktumet borde framhållas mycket mer, och diskuteras mer kritiskt. Sen är det ju som sagt så att alla inte kan få lån, vilket jag berört ovan. MEN angående lånen, när glömde man bort att ‘den som är satt i skuld inte är fri’ ?! Varför diskuteras inte detta mer? Dessutom kan man kritisera borgarna här, eftersom de brukar motivera ombildningarna med att individen får mer egenmakt om man kan äga sitt boende. Men det är ju inte sant, för vem äger egentligen bostäderna?! Jag menar att bankerna ju gör det, och folk amorterar ju knappt på sina bolån, de betalar ju mest av en massa ränta till bankerna, så det hela går inte ihop. Egenmakten borgarna tjatar om är en bluff, för alla med bolån blir direkt underordnade bankerna och marknaden på ett annat sätt än de som har hyresrätter. De med bolån är mycket känsliga för konjunktursvängningar och ekonomiska kriser, frågan inbegriper alltså in en viktig trygghetsaspekt. Är man fri om man inte är trygg? Nope. Detta bör man tala om för borgarna så många gånger och så tydligt att de får hål i huvudet. Men folk verkar tro att det enda man kan göra är att köpa en bostadsrätt (när/om man får fast jobb), och det är direkt olyckligt. Jag tycker att man från vänsterhåll bör påpeka att staten kan/ska gå in med investeringsstöd till bostadsbyggande av hyresrätter. För att dra bort ögonbindeln från alla som vill bo i Stockholm måste man påtala detta, att staten kan och att oppositionen vill bygga mer, bättre och fler hyresrätter!! Dvs. att oppositionen bör framhålla att det finns alternativ till borgarnas politik! Detta måste folk för höra/läsa om och övertygas om!

    Dessutom innebär det minskande antalet hyresrätter i Stockholm problem när det handlar om arbetsmarknaden, eftersom folk blir mindre flyttbenägna om de har en lägenhet i Stockholm, samt upplever att de inte KAN flytta hit pga bostadsbristen (i kombination med att hyresrätterna är så få). Arbetsmarknadsminister Engström pratar om hur viktigt det är med en fungerande ‘matchning’, och då borde man från oppositionen påpeka att ‘matchningen’ försvåras pga bostadsbrist och bristen på hyresrätter som ju möjliggör en större rörlighet i vårt land. De olika politiska områdena hänger ju ihop, och detta bör man påpeka för de naiva och/eller korkade borgarna.

    Jag tycker att man borde påpeka sambandet mellan lågt byggande och hög efterfrågan, eftersom att detta ju trissar upp priserna (vilket, som vi vet, är direkt farligt för ekonomin och i förlängningen enskilda individer). Och självfallet gynnar de resursstarka ytterligare. Bostadspolitiken i Stockholm är en katastrof, och borgarna gör ingenting. Deras politik gynnar tydligt de välbeställda i samhället, även på detta område, detta kan inte påpekas nog. Jag tror, att om S vill gå fram i Stockholm är bostadspolitiken en fråga att verkligen satsa stenhårt på, för jag vet att frågan berör och upprör många! Ta chansen, ha en bred diskussion, finn argumenten och för fram budskapet med ert alternativ!!!!

    • Det verkligt upprörande är att en ohelig allians av politiker, markspekulanter, planbyråkrater och byggbolag sedan nästan hundra år har envisats med att bygga som folk inte vill bo. Dvs glest och utspritt. Redan på 40-talet visste man att folk ville bo i centrum alternativt eget hus, men man byggde det som ingen ville bo i, nämligen hyreshus i förort.

      Spanska städer är innerstad rakt igenom. Hade man byggt så i Stockholm också hade ingen behövt köa för att bo centralt. Och inte hade det varit dyrt heller eftersom behovet av infrastruktur då hade varit bråkdelen så stort som det är idag.

      Det är bra att man nu har börjat rätta sig efter marknaden och bygger vid Norra Station och snart vid Värtan. Men vad gör man med den glest utspridda smet vi redan har? Impopulär, snart – med höjda energipriser – omöjlig att hålla vid liv med sina långa avstånd.

  10. e

    En från högerhåll mycket vanlig invändning mot att bevara (eller återbilda) hyresrätter i stockholms innerstad har varit att alternativ till marknadshyror inte fungerar eftersom det leder till en stor andel svartaffärer istället. Har du koll på forskningsläget kring svarta avtal för lägenheter? Finns några statistiska tendenser där senaste årtiondet? Det torde idag finnas tekniskt mycket billiga och effektiva medel för stark prevention av svartaffärer om vi är beredda att godta viss utökad övervakning t ex i hyreshusens entré eller trapphus.

    • Marika

      Har ingen koll tyvärr, nån annan kanske har?

      • e

        Vår statsminister TROR sig ha total koll på frågan iaf. Han spelar ut svartköps-kortet som invändning mot hyresrättssatsningar här http://www.dn.se/sthlm/reinfeldt-domer-ut-hyresratter :

        ”Fredrik Reinfeldt försvarar ombildningarna – och är skeptisk till hyresrätten som idé i city.
        – Det har funnits en efterfrågan från fler att äga sin bostad och den har varit rätt att bejaka, säger han.
        – Alla som varit i närheten av Stockholms innerstad vet att hyresrätten som idé inte funkar där. Hyresrätten ska man lämna över till nästa hyresgäst, men i realiteten har det blivit en svart marknad.

        Menar du att de säljer kontraktet svart?
        – Nej, det sa jag inte, men de använder kontraktet i en bytesaffär med en villa eller en bostadsrätt. Då blir det ingen rörlighet, inga nya får en chans.

        Moderata politiker har talat om att en balans – hälften hyresrätt, hälften borätt – vore bra. Vad tycker du?
        – Din utgångspunkt är att hyresrätten fungerar som hyresrätt och det gör den inte. Ingen skulle hålla med dig.”

  11. Pingback: Motvallsbloggen » Regel om FRA-insyn blev meningslös – lurade av Alliansen igen

  12. Pingback: Christian.Ottosson.nu » “Få politiker bor i hyresrätt”

  13. Pingback: Regeringen leker Ja-leken | Nemokrati

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut / Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut / Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut / Ändra )

Google+ photo

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut / Ändra )

Ansluter till %s