Vem är det egentligen som bestämmer?

Det här tycker jag är otroligt intressant (hittat i Socialdemokraternas valanalys 1991):

(A-klassid och M-klassid betyder arbetar- respektive medelklassidentitet, dvs vilken klasstillhörighet de svarande själva uppgett att de har.)

”Enligt undersökningen ansåg en majoritet av befolkningen 1950, att de tillhörde en arbetarklass med makt. 1988 ansåg en majoritet att de tillhörde en ‘medelklass utan makt’. Nu är det en ‘annan klass’ som har makten […] I undersökningen utpekas ett nytt skikt av makthavare. Enligt de tillfrågade har makten förflyttats från arbetarklassen till socialgrupp 1. Till socialgrupp 1, den nya makteliten, räknar de utfrågade upp; ‘rika, högavlönade, akademiker och politiker’. Det verkar alltså som att det finns en utbredd föreställning om en ny elitgrupp – dit också politiker räknas – som har makten i det svenska samhället.”

Till bilden hör också förändringen av klassidentifikationen:

Baserat på dessa två tabeller är jag i och för sig inte säker på att det verkligen var en majoritet av befolkningen som uppfattade sig tillhöra ”en arbetarklass med makt” 1950. Men en mycket stor del handlade det om i vilket fall. Och det intressanta är den enorma förskjutning som skett vad gäller uppfattningen kring vem som har makten i samhället. Personligen har jag oerhört svårt att föreställa mig ett samhälle där nästan hälften av arbetarmännen tycker att de tillhör den klass som har makten i samhället. Det känns som en saga.

Det är också oerhört talande att så få 1988 tyckte sig tillhöra den klass som har makten. Det var exempelvis betydligt större andel bland medelklassmännen som inte tyckte sig ha makt 1988 än 1950. Jag undrar hur det ser ut idag?

♦

I övrigt rekommenderar jag Lars H Gustafsson som i ett inlägg om den växande barnfattigdomen på ett ovanligt snyggt sätt avslöjar en borgerlig ledarskribents djupa okunnighet. Apropå barnfattigdomen rekommenderar jag även Badlands hyena. Vidare är jag tacksam över att Roger Mörtvik och Katrine Kielos orkar med det som den ledarlösa socialdemokratiska oppositionen (eller, typ, journalistkåren i allmänhet) inte mäktar med, nämligen att förklara att dagens svenska tillväxt beror på den svenska modell som regeringen Reinfeldt nu sakta monterar ner, hur mycket cred de än tar för den i Davos. Och apropå ”bidragspartiet” – Cecilia Verdinelli påminner oss om något viktigt. Och ja, klyftorna ökar, vad än Reinfeldt säger. Skrev själv om detta för inte så länge sedan, med lite annan statistik.

Och så gillar jag Ulf Bjerelds lilla lektion i grundläggande Marx apropå Egypten och sociala medier. Det är faktiskt rätt ofta man i diskussioner på vänsterkanten kan sakna en lite mer historiematerialistisk förståelse av världen.

Intressant och Netroots.