Idag skriver jag gästkrönika på Aftonbladets ledarsida. Om faran med fel föräldrar:
”Det går allt sämre i skolan för svenska elever. Trenden har hållit i sig sedan 1990-talet, och allra mest tappar de lågpresterande. Det finns många skolor runt om i Sverige där bara hälften av eleverna blir behöriga till gymnasiet. Det är ingen slump vilka skolor det rör sig om. Sannolikheten att klara betygen är mycket starkt kopplad till klassbakgrund. Oroväckande nog blir denna koppling dessutom allt starkare. Dina föräldrar blir allt viktigare för dina skolresultat.
Hur det går för dig i skolan spelar roll för det mesta här i livet. Den som inte klarar skolan löper betydligt större risk än andra att bli arbetslös, fattig och sjuk. Till och med döden diskriminerar: Personer med låg utbildning lever flera år kortare än personer med hög utbildning. Ojämlikhet är inte något oskyldigt.”
Läs hela! Alliansfritt har tidigare skrivit om Jan Björklunds resursbluff. Jag har tidigare skrivit om motsvarande för Lotta Edholm.
Intressant och Netroots.
Storstad 
Ja, ett problem som tåls att lyftas upp gång på gång. Tyvärr verkar det som en lång väg tillbaka mot jämlikhet verkar snarare bli värre och värre.
Det där med döden/livslängd som indikation på ojämlikhet finner jag alltid lite lustigt. Är målet att alla ska leva i så stor utsträckning som möjligt exakt lika länge? Och det faktum att kvinnor lever längre än män, är det ett jämlikhetsproblem som staten borde söka gå in och ”rätta till”?
Sen är det ju det här med korrelation och kausalitet…
Målet är att livslängd inte ska avgöras av din klassbakgrund. Det vill säga: visst kommer folk att leva olika länge, men man ska inte kunna se en statistisk koppling mellan livslängden och klass.
Kön och medellivslängd: om det har med biologi att göra är det ju svårt att göra något åt. Om det har med livsstil att göra, så ja, självklart borde man försöka åtgärda det så att männens livslängd höjdes.
Så länge din klass avgör din hälsa, livslängd och arbetslöshetsrisk, så är du inte fri. Det finns strukturer bortom din egen fria vilja som påverkar dig på ett avgörande sätt. Min dröm är ett samhälle där alla människor är så fria att dessa strukturer inte ska spela roll.
Vad du tänker rätt!!
jag håller med dig i det här
Kristina
Visst finns det strukturer men de går inte att förändra hux flux genom politiska beslut, eftersom de ofta uppkommit genom människors samfällda handlingar och inte genom politiska beslut (”of human action, not of human design”, som man skulle kunna uttrycka det). Strukturerna skiftar också över tid beroende på förändringar i såväl yttre omständigheter som mode, tidsanda och preferenser.
Klasstruktur, om man nu vill benämna det så, är inget statiskt utan förändras också över tid och om man definierar klass relativt till andra klasser så blir det ett självuppfyllande cirkelresonemang (i stil med ”underklass är de som har det sämre i aspekt X och eftersom det finns folk som har det bättre respektive sämre i aspekt X finns det alltså en underklass”).
Endast i ett oerhört statiskt samhälle – sannolikt då på grund av kontroll – kommer alla människor ha samma grad av frihet/jämlikhet/möjligheter över tid. Frivilliga handlingar rubbar snabbt sådana statiska mönster och de kan endast upprätthållas genom något mått av tvång/intervention. Man kan ogilla strukturer som uppkommer genom andra människors frivilliga handlingar – t.ex. konsumtions- eller samlevnadsmönster – men sådana strukturer kan endast på ett konsekvent sätt bemötas med andra frivilliga handlingar. Alltså inte med politiska ingrepp (=tvång).
I detta sammanhang kan man sammanfatta det som att det viktiga torde vara att medellivslängden stiger över tid även för de som dör tidigast, inte att det finns andra som lever (ännu) längre.
Carl,
”Visst finns det strukturer men de går inte att förändra hux flux genom politiska beslut” skriver du. Nej det går inte hux flux men ingen politik någonsin handlar om att förändra mänskliga företeelser hux flux. Konstigt argument – ungefär som att bara för att det inte går att göra genast så ska man skita i det helt och hållet? Varför då?
”Klasstruktur, om man nu vill benämna det så, är inget statiskt utan förändras också över tid och om man definierar klass relativt till andra klasser så blir det ett självuppfyllande cirkelresonemang”. Också ett icke-argument med tanke på att den forskning jag bygger mitt resonemang på inte bygger på relativa definitioner utan absoluta. I fallet med livslängd handlar det om antal år i utbildning:
”Endast i ett oerhört statiskt samhälle – sannolikt då på grund av kontroll – kommer alla människor ha samma grad av frihet/jämlikhet/möjligheter över tid”. Öh, kan jag få beviset för det? Självklart är det inte så. Det går att skapa strukturer som gör människor betydligt friare än idag.
”I detta sammanhang kan man sammanfatta det som att det viktiga torde vara att medellivslängden stiger över tid även för de som dör tidigast, inte att det finns andra som lever (ännu) längre” Du förstår verkligen inte vad jag menar. Jag vill att livslängden ska variera helt slumpmässigt i befolkningen samt, naturligtvis, vara så lång som möjligt generellt sett. Det räcker inte att underklassen får något längre livslängd om det fortfarande är deras klasstillhörighet som bestämmer hur länge de lever. Vi är inte fria i en sådan struktur, eftersom strukturen då är starkare än individens fria vilja. Jag är inte nöjd med den ofrihet vi lever i idag.
Man kan – och bör i många fall – söka förändra strukturer som uppkommer genom människors sammantagna frivilliga handlingar men min poäng (som uppenbart missförstods) är att det inte kan göras på _politisk_ väg, på grund av politikens tvångsmässiga natur och de incitament politiskt arbete bygger på.
Att bevisa att människors handlingar rubbar givna mönster, ptja… Även om alla börjar med 100 så kommer ditt beslut att t.ex. köpa en bil för 50 och mitt beslut att sätta in alla 100 på banken leda till att vi efter ett tag har olika fördelning (du har bil, jag inte), olika frihet (jag har 100+ränta att handla för, du endast 50) och olika möjligheter (du kan köra din bil, jag får nöja mig med ett mindre utbud av färdmedel än du). Vet inte vad du efterfrågar för typ av bevis, jag uppfattar detta som en så uppenbar effekt av handlingsfrihet att det inte tarvar fotnoter.
Och jag förstår visst din poäng med att önskan är att livslängd endast ska variera beroende på slumpen. Min kommentar om det var relaterad till korrelation/kausalitet: om man definierar underklass som den (t.ex.) femtedel som lever kortast så kommer det alltid att finnas en underklass, oavsett vad deras livslängd eller snittlivslängden eller högsta livslängden är – det blir ett cirkelresonemang, som dessutom inte har något påvisat kausalt samband. Och även om man köper beskrivningen endast utifrån korrelation så kan man i så fall fråga sig om ”problemet” är skillnaden i livslängd mellan de som lever längst och kortast eller huruvida lägstanivån stiger eller ej (och i vilken takt).
Goddag yxskaft. Det har inget med relativa definitioner att göra, vilket jag nu påpekar för andra gången. Läs innantill.
Politik är inte tvång. Demokrati handlar om att vi gemensamt bestämmer det som är bäst för oss alla i samhället. Friare och rättvisare än så blir det inte.
Den så kallade ”frihet” vi skulle leva i under frånvaro av demokratin skulle i själva verket vara en brutal ofrihet. Om alla agerade efter sin egen fria vilja, utan hänsyn till andra, skulle ju samhället vara fruktansvärt och bara ett litet fåtal människor verkligen vara ”fria”.
Vi skördar frukterna av den vänsterstyrda flumskolan.
Palmes dröm om en skola med samma insatser och läroplan oberoende av förutsättningar har skapat en skola där ingen trivs eller lyckas. Jo kanske 1 elev strax under mitten som det passar in på. I princip alla andra misslyckas. Även de ”högpresterande” som mest sitter av tiden. Där blir det inga nobelpris.
Jag rekommenderar att du tar del av forskningen på området så kommer du väldigt snabbt se att du har fel. Fram till mitten av 1990-talet hade svenska elever – som alltså gått i ”Palmes skola” – mycket goda kunskapsresultat. Det är främst under 2000-talet som kunskapsresultaten sjunkit mycket kraftigt. Efter en mycket stor forskningsgenomgång av Skolverket lyfts fyra skäl fram till detta:
”Ett komplext pussel av faktorer träder fram där den ökade segregeringen i samhället, den decentraliserade styrningen av skolan och den alltmer differentierade och individualiserade undervisningen alla har betydelse.”
Läs gärna sammanfattningen hos Skolverket.
Så verkar det vara men även i den bättre skolan före ”Palmes skola” har jag för mig det var skillnad på vilka föräldrar man hade. Kanske en valfrihetsreform för Alliansen barnen ska naturligtvis ha valfrihet att välja vilka föräldrar de vill.
”Ett komplext pussel av faktorer träder fram där den ökade segregeringen i samhället, den decentraliserade styrningen av skolan och den alltmer differentierade och individualiserade undervisningen alla har betydelse.”
Vad de säger är alltså att en hög andel invandrare, kommunalisering o friskolereform har gett sämre skolresultat.
Inte bara det nämnda har förmodligen spelat in, redan på 80-talet begåvades det här landet med lärarlösa lektioner när man ”sparade” ihop till en av OECD:s ”starkaste” offentliga balansräkningar. På 90-talet drogs det in pengar en året från skolan för att det andra delas ut ”Perssonpengar” till skolan, detta för att uppfylla egenpåhittade budgetkritstreck som var viktigare än landets framtid.
Lasse,
det är fel att uttrycka det som att det har med ”hög andel invandrare” att göra. Läs Skolverkets rapport. Det handlar framför allt om en socioekonomisk segregation samt en segregation efter hög- och lågpresterande elever.
”Det handlar framför allt om en socioekonomisk segregation samt en segregation efter hög- och lågpresterande elever.”
Men är inte speciellt invandrare missgynnade i det avseendet, en ekonomisk politik som innebär hög arbetslöshet drabbar dem hårdast och de lever segregerade områden och har med dessa och språkliga handikapp också lätt att hamna i lågpresterande områden. Invandrare drabbas hårdast av en politik som leder till socioekonomisk segregation.
Det stämmer att det finns en mycket hög korrelation mellan utländsk bakgrund och klass. Men det kan vara värt att trycka just på klassaspekten eftersom det är den som är avgörande, inte födelselandet. Det blir så lätt missförstånd annars.
Ja, vi lever i en flumskola idag, som förvärras av alltmer ovetenskapligt dravel som Björklund med flera försöker tvinga på oss. Marikas länk visar just det haveri vi upplevt under de senaste 20 åren.
Fallet i de internationella studier som genomförts påbörjade alltså för 20 år sedan. Så när vi stod på topp hade eleverna genomgått Palmes statliga enhetsskola. Med likvärdighet, men stöd efter behov, i princip inga privatskolor, 1-5 betyg och mer katederundervisning. Sedan kom det liberala flummet. Som även (s) får ta sitt ansvar för.
Skolan är det område där den ekonomiska ojämlikheten och skammen över att ha det sämre än andra, upplevs som intensivast. Antagligen är barnen av idag mer utlämnade än någonsin till att jämföra sig med andra och dra självdestruktiva slutsatser. Går vi tillbaks till femtio-, sextio-, sjuttiotal fanns trots allt en politisk medvetenhet som erbjöd förklaringar.
Intressant ämne!!
Rätt föräldrar, rätt skola, rätt kompisar.
inga funktionsnedsättningar. ja då kan man gå långt!
Få vara frisk tjäna mycket pengar, vara intelegent
Framgångsrik med bästa utgångspunkt
för ett lyckat liv 🙂
Ping: Ojämlikhet kostar « Röda Berget
En smärre kommentar till detta stycke: ”Personer med låg utbildning lever flera år kortare än personer med hög utbildning.”
Jag gissar att det är slutsats dragen från data om medellivslängd i grupper med olika utbildningsnivåer, men tror(?) att det vore mer korrekt att man som lågutbildad löper större risk att dö i förtid, snarare än att man lever kortare. Kvalitativt ingen skillnad, det är fortfarande helt fucked up – men statistiknörden måste ju ändå få påpeka 😀
Ptja, tycker inte att det är felaktigt uttryckt. Man kan tänka sig att det ligger ett underförstått ”i genomsnitt” efter ”lever”. För självklart finns det alltid individuella variationer. Så visst, för att verkligen undvika missförstånd ska man antingen uttrycka sig som du föreslår eller med orden ”i genomsnitt”. Men eftersom jag tror risken för rena missförstånd är rätt små här tycker jag det är okej att använda sig av ett lite mer rakt språk. Det är fler som hör vad man säger då…
Ping: Jag har rätten att bo och rätt att bo värdigt
All utveckling innebär att det begås misstag, man provar sig fram till stor del, klart att man bör ha hyggligt underlag för att prova nya vägar men det är alltid en risk. Därför är det extra riskabelt att göra stora fullskaleexperiment som innebär lappkast som man har svårt att backa ur.
Mängdläran inom matteundervisningen var väl en god tanke men fungerade inte så bra. Palme som ecklistiastikminister fick detta från USA där man hetsat upp sig över propagandan om hur avancerade man var i Sovjet med Sputniks etc och utbildningen skulle reformeras. Men man kan inte sluta prova nya vägar bara för att det är något som inte var så bra.
Jag tror inte att man kan bortse från familjesituationen för barn och ungdomar i utsatta områden där arbetslösheten är det viktigaste.
Ansvaret för skolan borde åter förstatligas så vi får ett bättre grepp om detta.
Ping: Jämlikhet, tillväxt och konkurrenskraft förutsätter varandra! | LO Bloggen
Helt ovetenskapligt frågade jag för ett tag sen runt bland bekanta födda på 70-talet om vilken skola de ville att deras barn skulle gå i. Alla hade gått på helt vanliga grundskolor i Södertälje, Linköping, Helsingborg etc och sedan gått vidare till högre studier. Alla hade upplevt sina skolor som ganska stökiga och att det var jobbigt att vara en ”pluggis”. Det intressanta (men inte så oväntade) var att ingen ville att deras barn skulle få samma erfarenheter, de ville helst av allt att barnen skulle gå på en skola med barn som var högt studiemotiverade. Man kan på aggregerad nivå säga att det var bättre tidigare, men det behöver för den delen inte betyda att det var särskilt bra för den enskilda eleven.
Eftersom resultaten sjunker för alla elever – även de mest studiemotiverande och högpresterande – så är det ju rätt uppenbart att något är fel med dagens system också, eller hur?
Men det jag läser ut av din invändning är att du tror att jag vill gå tillbaka till ett gammalt system, exakt så som det såg ut då. Vad får dig att tro det?
(Självklart vill jag inte det).
Ett märkligt fenomen det där att de som kritiserar det som skett menas tro att tiden skulle stått still om det som hänt inte hänt och att det inte skulle skett eller funnits vilja till förändring om system och organisation varit annorlunda.
Jag försökte lägga in en hänvisning till en artikel jag skrev för SVT Debatt, men lyckades inte begripa hur man gör. Bifogar därför en kopia av artikeln, som jag tycker har anknytning till den här diskussionen.
Privat läxläsning gör oss dummare
Publicerad 22 januari, 2011 – 17:05
RUT Häromkvällen hade Rapport ett inslag om en ny trend: det har blivit allt vanligare att familjer köper läxhjälp till barnen. Eftersom detta räknas som en ”hushållsnära tjänst” behöver köparen bara stå för halva kostnaden. Problemet är att det som på kort sikt kan vara rationellt för individen på längre sikt kan vara förödande för helheten. Det skriver författaren Inga-Lisa Sangregorio.
Häromkvällen hade Rapport ett inslag om en ny trend: det har blivit allt vanligare att familjer köper läxhjälp till barnen. Eftersom detta räknas som en ”hushållsnära tjänst” behöver köparen bara stå för halva kostnaden. Den andra halvan står Skatteverket och i slutändan alla skattebetalare för.
Det konkreta exemplet i reportaget var en familj i Danderyd som köper extraundervisning i matematik för tonårsdottern, som siktar på att få MVG i matte. En privatlärare kommer hem till familjen en och en halv timma i veckan för att hjälpa henne förstå matematiken bättre. För detta betalar föräldrarna 1 600 kronor i månaden och skattebetalarna lika mycket. När några av flickans klasskamrater intervjuades visade det sig att alla har privatundervisning i hemmet.
Jag har tvekat att skriva om detta eftersom jag har all förståelse både för den ambitiösa flickan och för hennes föräldrar. Det är faktiskt modigt att ställa upp i ett sådant reportage, i synnerhet om man heter Mörner och bor i Danderyd. Självklart har de all rätt att utnyttja de möjligheter som finns att ge sitt barn ett så gott utgångsläge som möjligt.
Samtidigt är detta ett övertydligt exempel på att privata lösningar på vad som i själva verket är gemensamma problem inte bara blir orimligt dyra utan också riskerar att skapa onda cirklar. Om alla de fem elever som framträdde i inslaget betalar lika mycket för privat läxhjälp kostar det deras föräldrar 8 000 kronor i månaden och skattebetalarna lika mycket. Hur många elever finns det i svenska skolor? Multiplicerar vi det antalet med 1 600 och den siffran med säg nio månader om året hamnar vi snart i astronomiska tal.
Nå, alla behöver inte extraundervisning, alla har inte lika höga mål som flickan i reportaget, alla har inte råd att köpa den typen av tjänster. Ändå måste vi fråga oss om detta är ett rimligt sätt att använda våra gemensamma (och för den delen även privata) resurser. År 2009 var genomsnittskostnaden per elev i svensk grundskola 85 600 kronor, i gymnasiet 90 400 kronor. Mycket pengar kan man tycka, men det är alltså inte mer än ungefär tre gånger totalkostnaden för en och en halv timmas privatundervisning i veckan.
Det är möjligt att den svenska skolans problem inte beror på för lite pengar. Men när det numera i vissa kommuner åligger lärarna att städa i skolsalarna, samtidigt som de kan få rutavdrag för att låta någon annan städa sina hem, då måste man fråga sig om det finns någon som vinner på det arbetsbytet.
Som individer gör vi vårt bästa utifrån de förutsättningar som existerar. Problemet är att det som på kort sikt kan vara rationellt för individen på längre sikt kan vara förödande för helheten. Om skolans undervisning inte är bra nog för att uppfylla dess egna mål blir det rationellt att själv ge eller köpa stödundervisning för de egna barnen.
Det ökar sannolikt klyftorna mellan olika elever på ett sätt som inte motsvaras av en skillnad i begåvning, men betydligt allvarligare är att det kan dölja brister i den ordinarie undervisningen. Om hon och han kan – varför kan inte du? Så länge kostnaderna, i form av tid eller pengar, bärs av den enskilde är det svårt att invända mot vissa föräldrars legitima omsorg om sina barns framtid, men det blir en annan sak när samhällets resurser tas i anspråk.
De resurserna är inte obegränsade. Under de senaste årtiondena har många delar av den offentliga sektorn tvingats spara även på viktiga delar av sin verksamhet. Att låta lärarna sköta städningen är bara ett exempel; betydligt allvarligare är de inblickar i sjukhusens städning eller brist på sådan som bland annat Uppdrag granskning gett.
Sannolikt skulle de flesta hellre välja rena operationssalar och lärare som får ägna sig åt undervisning än skatteavdrag för privata tjänster, men det valet existerar inte. I valet mellan ingenting och något som gagnar den egna familjen väljer många, begripligt nog, det senare. Privatiseringen av det som i själva verket är gemensamma problem gör oss både fattigare och dummare.
Det är bara politikerna som har möjlighet att välja.
Inga-Lisa Sangregorio
Den andel som är offentlig konsumtion har i praktiken stått still sen 1993, det har endast varit några enstaka procents tillväxt medan BNP hade växt med 47% fram till 2007 för att efter att alliansen fått göra sitt endast ha växt med 37%. Det är i praktiken en stor relativ krympning av offentlig konsumtion. Privat konsumtion växte med 31% och den del som utlandet netto konsumerar av vad vi producerar här växte med 405%.
lasse:
Oj, då måste folk ha fått det otroligt mycket bättre de senaste 20 åren. Tänk, att de tjänar nästan 50% mer nu än 1993 🙄
Hur hänger det i hop?
Många pratar om att en del av skolans problem är ”fel föräldrar”.
Hur hänger det i hop med att t.ex Finland har lyckats så mycket bättre med skolan? Rimligtvis har ju Finland ungefär samma befolkningsstruktur och typ av klassamhälle som vi i Sverige.
”Fel föräldrar” bör alltså inte ha någon avgörande betydelse i sammanhanget, eller hur?
Mikko
Det beror på att i Finland har man lyckats skapa en skola som i hög grad kompenserar för att eleverna har olika förutsättningar och olika bakgrund.
En gång i tiden var även den svenska skolan i toppklass när det gällde att ge alla barn, oavsett bakgrund, en lika bra utbildning. Sedan genomfördes en rad reformer som förändrade detta. Skolvalet har gjort att elever mer och mer går med sina likar. Eftersom sk kamrateffekter är välbelagda i forskningen spelar det stor roll vilka ens klasskompisar är: är man själv svagpresterande och alla andra i ens klass också är det tenderar det att förstärka varann.
En annan sak som skolverket lyfter fram är att det blivit vanligare med sk nivågruppering i skolan, dvs att man delar in elever i olika grupper efter deras i kunskapsnivå. Typ allmän och särskild matte. Forskningen visar att detta är negativt för elevernas kunskapsutveckling. Ytterligare en reform som gör att bakgrunden fått större betydelse är att det blivit vanligare med eget arbete i skolan. När elever jobbar individuellt och på egen hand blir det allt viktigare vad de har med sig hemifrån, och vilket stöd de kan få hemifrån.
Några exempel. Det är alltså ingen naturlag att bakgrunden ska ha avgörande betydelse på hur en människa lyckas i skolan, det är vårt skolsystem som har gjort att det blivit så.
Ping: Om lika möjligheter | tillbakatillframtiden
Ping: Segregation, skolval och skolresultat « Ekonomistas