Den apolitiska samtiden? Politikens villkor idag

Rekommenderar mycket varmt samtalet mellan professorerna Sverker Sörlin och Eva Erman om den apolitiska samtiden på Kriskommissionens Bommersviksseminarier.

Vodpod videos no longer available.

Sverker Sörlin sa bland annat:

”Det berättelselösa och framtidslösa Blade Runner-samhälle där människor skyndar sig hem för att i avskildhet göra av med de extra tusenlappar som jobbskatteavdraget gett dem… Man är beredd att avstå de där tusenlapparna. Jag skäms nästan över dem, jag har massor av såna. Vad ska jag göra av dem allihopa?

Jag mår illa vid tanken på att de  faktiskt skulle kunna få en bättre användning i samhället… varje månad häpnar jag över att jag har mer pengar över än förut. Jag tänker – detta är ett missförstånd!”

Kristina Persdotter skriver också om för många tusenlappar. Ann-Sofie Hermansson om något liknande – hur egoismen förråar. Ulf Bjereld skriver bra om partiledarkarusellen. Kjell Rautio om att jämlikhet, tillväxt och konkurrenskraft förutsätter varandra. Peter Andersson och Johan Sjölander om en skrämmande nyhet – att antalet förtidspensionerade unga ökade med hela 50 procent under förra mandatperioden. Intressant och Netroots.

38 kommentarer

Filed under Övrigt

38 responses to “Den apolitiska samtiden? Politikens villkor idag

  1. Pingback: Tweets that mention Den apolitiska samtiden? Politikens villkor idag | Storstad -- Topsy.com

  2. Freddy

    Ser ut som ni har en del problem med löss i fanan ?:
    Magnus Hedberg, ordförande för sossarna i Täby, skriver att S bör lära av Tony Blair och både ”tillfredsställa de framgångsrikas strävanden och lugna de utslagnas farhågor.”

    • Marika

      Nu förstår jag inte, du menar alltså att Magnus Hedberg skulle vara kommunist? Eh, skulle inte tro det.

      • Freddy

        Blind spot för blå löss ?

      • Marika

        Hm, förstår fortfarande inte. Uttrycket du hänvisar till brukar användas om kommunister. Om du menar att Magnus Hedbergs uttalande skulle innebära att han var en lus (alt. högerspöke) hänger jag nog inte riktigt med. Det där är standard socialdemokrati.

  3. Anders A Nilsson

    Men, alla dessa extra tusenlappar som professorn får över varje månad – vad är det som hindrar att han använder dem till något gott? *Måste* han använda dem till egoistiska, förråande syften? Han kan väl köpa kläder och skicka till flyktingläger, köpa leksaker och böcker och skänka till skolor och daghem, starta en fond som delar ut pengar till goda ändamål. Han måste väl inte köpa ipads och vitvaror för alla sina pengar, eller är han en robot som inte kan fatta självständiga beslut? Kan pengar endast användas till goda syften om de passerar skatteverket? Dessutom borde han tänka på att alla inte har professorslön, utan kanske har behov av de där extra hundralapparna.

    • Marika

      För det första är det en avgörande principiell skillnad mellan välgörenhet och välfärd. Det finns därutöver inga system uppbyggda för att jag ska kunna skänka mina tusenlappar till en bra och välfungerande a-kassa eller sjukförsäkring. Det är mycket stor skillnad på att skänka pengar till en enskild behövande och till att upprätthålla välfungerande socialförsäkringar. Det senare är eftersatt idag, på ett sätt som skadar jämlikheten och människors frihet. Den friheten blir inte större för att jag ger en tusenlapp åt någon ”fattig”. Friheten ligger i att inte behöva stå med mössan i hand, att veta att sjukförsäkringen fungerar om jag någon gång skulle ha oturen att bli sjuk.

      Dessutom: skattesänkningarna har ju till allra största del gått till personer med professorslöner och andra höginkomsttagare som jag själv. Personer med låga inkomster har fått betydligt mindre del av kakan. Så ditt sista argument håller inte.

      Här framgår hur snett skattesänkningarna fördelar sig: https://storstad.wordpress.com/2010/02/03/fattigdom-i-sverige-statistiken/

      Och här ser du att den fattigaste tiondelen har blivit absolut fattigare sedan regeringen tog över, min skattesänkning kommer alltså rakt ur deras fickor, jag tycker det är oanständigt: https://storstad.wordpress.com/2011/01/11/paminnelse-harifran-kommer-din-skattesankning/

      • Anders A Nilsson

        Jag är själv låg-/medelinkomsttagare och har inga problem med att höginkomsttagare får en högre skattesänkning i kronor räknat – det är ju en naturlig följd av att skatten sänks men inte marginalskatten. (Ett dynamiskt samhälle mår inte bra av för hög marginalskatt.) Men det jag vänder mig emot är att skattesänkningar, och att vilja kunna försörja sig själv, likställs med egoism och girighet. Självklart måste vi ha gemensamt finansierad välfärd, men frågan är väl vad som är en rimlig nivå. Inte ens du tycker väl att skatten ska vara 100 %, trots att det borde vara mest ”osjälviskt”. Om nu Sverige *efter* jobbskatteavdragen ändå har världens högsta eller näst högsta skatter, och detta har lett till den katastrofala situation vänstern beskriver, så undrar man ju hur resten av världen har det. De måste svälta ihjäl på gatorna i drivor.

      • Marika

        Jag har inte nämnt något om egoism. Vad som är motiven bakom regeringens reformer är för mig helt ointressant. Jag är intresserad av de konkreta resultaten. Och då är det så att jag har blivit rikare genom att ta en femhundralapp rakt ur fickan på den tiondel av befolkningen som har lägst inkomster. Det handlar alltså inte bara om olika stora skattesänkningar – det handlar om att de allra fattigaste också har blivit absolut fattigare, och det ganska rejält. För mig är det oanständigt.

        ps Höginkomsttagare har inte bara fått en högre skattesänkning i kronor utan procentuellt. Det tycker jag egentligen är allvarligare. Och jag har inte nämnt något om folk som svälter ihjäl, tycker det är roligare att ha en diskussion som håller sig till ämnet och är hyfsat saklig.

  4. Ante

    Du sätter huvudet på spiken Anders A Nilsson! Finns det en naturlag som säger att politiker alltid bäst kan avgöra hur pengar ska fördelas? Äntligen får svenska folket avgöra, i LITE större utsträckning, vad deras surt förvärvade slantar ska gå till. Man glömmer lätt att vi fortfarande har de näst högsta skatterna i världen.

    I övrigt vill jag säga att trots att jag inte delar dina åsikter politiskt så uppskattar jag den här bloggen Marika.

    • Marika

      Tack för det. Men menar du på allvar att den tiondel av den svenska befolkningen som förlorat ca 500 kronor i månaden genom den borgerliga regeringens politik skulle vara friare idag? Hur tänker du då?

      https://storstad.wordpress.com/2011/01/11/paminnelse-harifran-kommer-din-skattesankning/

      • Ante

        Jag tror det var nödvändigt att ta tag i det faktum att Sverige på pappret hade den sjukaste befolkningen i västvärlden under första halvan av 00-talet. Det krävdes en attitydförändring i grunden för att få Sverige på fötter igen och med det också en något tuffare bidragspolitik. Problemet för er(S) är ju att svenska folket verkar ha insett detta. Sen tycker jag att det är den största formen av hyckleri att först gå till storms mot varje enskilt jobbskatteavdrag,för att sedan i valtider acceptera alltihop.

      • Marika

        NOterar att du öht inte svarar på min fråga.

        Jag undrar också lite om du tycker att den borgerliga regeringen ”tagit tag i” problemet med sjukskrivningarna, när media idag rapporterar om att antalet förtidspensionerade ungdomar ökat med 50 procent under den senaste mandatperioden?

        http://www.svd.se/ego/mainColumn_s185/http://www.svd.se/nyheter/inrikes/fortidspension-for-allt-fler-unga_5892741.svd

        samtidigt som enbart 2 procent av de brutalt utförsäkrade sjuka fått jobb på den reguljära arbetsmarknaden?

        https://storstad.wordpress.com/2010/09/10/las-grat-rosta/

        Och ja just det, nu ökar dessutom de totala sjukskrivningarna: http://lotidningen.se/2011/01/25/antalet-sjukskrivna-okar/#

      • Det här med folks ”attityder” är ett intressant fenomen. Något som riktiga beteendevetare borde titta närmare på, det är något som vi borde veta mycket mer om då det kan blixtsnabbt förändra sig kollektivt hos stora delar av nationers medborgare. Från att ha varit idogt arbetande befolkningar som inte verkat ha haft några som helst tendenser att ägna sig åt utbredd lättja, lathet och obstinat arbetsvägran eller att inbillad eller verklig arbetsoförmåga i ett slag breder ut sig och folk måste förtidspensioneras för att inte nämna att verklig eller inbillad sjukdom breder ut sig närmast från en dag till en annan. Som av en händelse sker samma fenomen i en lång rad länder där man börjar driva en politik som avskaffar den fulla sysselsättning som var normen i efterkrigstidens industriländer. Det märkliga r att folk inte hade dessa attityder före denna politik trots att de sociala systemen var generösare och incitamenten för de lata och attityddegenererade medborgarna borde ha varit långt högre.

      • Ante: Det är otroligt att du inte har upptäckt vad denna ”sjuklighet” bestod av, trots att den nu är väl redovisad. Nämligen att arbetsmarknadsrehabiliteringen kraschade i början av 90-talet och att de sjuka lades på hög. Vi hade inte fler sjuka än tidigare, men de som blev sjuka var sjukskrivna mycket längre.

        Sen fick a-kassan en ny organisation och högarna började betas av. Det är fortfarande inte lika bra som före 1992, men bättre än 2000.

  5. Pingback: Intoleransen vinner mark i Sverige

  6. Ante

    Svaret på din fråga låg ju i min beskrivning av problemet som vi framförallt hade(och fortfarande har)under första halvan av 00-talet. Med andra ord kan också svaret ges att det ska löna sig(ännu) mer att arbeta än att leva på bidrag. Jag noterar att du inte replikerar mot det paradoxala att Sverige var det ”sjukaste” västlandet i världen. Råder det månne viss konsensus här även bland sossar? Har man så att säga indirekt accepterat att situationen som rådde inte var hållbar vare sig ur ett samhällsekonomiskt eller humant perspektiv?

    Sen noterar jag också att du inte kommenterar hyckleriet i att först såga jobbskatteavdraget vid fotknölarna,för att sedan acceptera detsamma.

    • Marika

      Fast då håller ju inte din argumentation ihop, för det du säger är att alla utom de fattigaste bör få högre inkomster genom skattesänkningar, men att den fattigaste tiondelen de facto blivit absolut fattigare pga att de behövt ge upp delar av sin inkomst till höginkomsttagare som mig, det är ok. Det är alltså bara de rika som ska bli friare. Tack för ärligheten.

      För det är ju som sagt inte så att varken arbetslösheten eller antalet sjuka blivit färre. Så det har ju inte hjälpt att göra folk fattigare. Eller hur?

      Jag tycker att det är mycket allvarligt att människor är sjuka (även om jag känner mig tveksam till om det stämmer att vi har det sjukaste landet i världen. SOm du antagligen känner till började sjukskrivningstalen att gå ner ganska många år före 2006). Det jag inte begriper är hur det gör människor friskare att bli fattigare. Kan du förklara det för mig? Läs gärna Arbetsförmedlingens rapport som finns med i inlägget Läs, gråt, rösta som jag länkar till ovan också. För att se vad som verkligen hänt de som blivit utförsäkrade, och hur Arbetsförmedlingens personal beskriver situationen att arbeta med människor i djup kris.

      Din sista kommentar: det där är ju off topic, klassiskt retoriskt knep att försöka skifta ämne. Men för all del. Jag skulle hjärtans gärna avstå samtliga jobbskatteavdrag för att få leva i ett lite mer anständigt samhälle. Jag menar det, jag vill inte ha ett enda av dem, och jag tycker att politiken från S hade kunnat vara betydligt radikalare på den punkten.

    • @Ante; myten om Sverige som ”sjukaste” landet lever visst fortfarande…

      Marika har rätt i sin tveksamhet. Grejen är att det beror på hur och med vilka länder man jämför. Vi har t.ex. fler kvinnor i arbetslivet än andra länder = mer sjukskrivningar statistiskt sett. Lägg därtill att vi redovisat sjuktalen mer ärligt än andra. Finns flera andra aspekter också på detta. För mer info, se:
      “Björn Johnson: Hög svensk sjukfrånvaro en myt”
      http://www.sydsvenskan.se/opinion/aktuellafragor/article627513/Hog-svensk-sjukfranvaro-en-myt.html

      Björn Johnson har också skrivit boken “Kampen om sjukfrånvaron”. Ett bra lästips för den som är intresserad i sjukförsäkringsfrågan på allvar. Hans blogg: http://stardustsblogg.blogspot.com/

  7. Ante

    Jag säger att det var nödvändigt att göra det mer lönsamt att arbeta kontra leva på bidrag. Skulle uppskatta om du kunde behålla en viss mån av seriositet och inte kleta på mig åsikter som jag inte framfört.

    Sen är det ju ytterst intressant att du hävdar att jobbskatteavdraget är ”off topic” för att lite längre upp i din replik ta just jobbskatte avdraget som exempel på hur de ”rika” skott sig på de fattiga. Ni accepterar officiellt jobbskatteavdraget. Det innebär att pengar till ytterligare bidrag måste tas från en annan post. Ändå använder du det som slagträ och när min fråga blir för jobbig hänvisar du till ”off topic”. I rest my case…

    • Marika

      Förlåt,vilken åsikt är det jag har tillskrivit dig? Du försvarar ju att den fattigaste tiondelen blivit av med en femhundralapp i månaden för att höginkomsttagare som jag ska bli rikare. För mig är det oanständigt, allra särskilt som att varken arbetslöshet eller sjuka blivit färre.

      Du inleder med att skriva ”Äntligen får svenska folket avgöra, i LITE större utsträckning, vad deras surt förvärvade slantar ska gå till”, men då låtsas du ju inte om att en tiondel av befolkningen i betydligt lägre grad än tidigare har några inkomster att avgöra vad de ska användas till.

      Jag förstår inte heller din kommentar om jobbskatteavdraget. Som du ser svarar jag alldeles ordentligt på din fråga om det. Jag säger att jag inte vill ha det, att jag tycker att S borde varit radikalare. Vad är det du menar att jag undviker att svara på?

    • Återigen: det blev inte fler sjuka på 90-talet, däremot kom aldrig de kroniskt sjuka i ett lättare arbete som de hade gjort tidigare. Det fanns två orsaker till detta – och inget handlar om att de fick så förbannat mycket bidrag! Bidrag är ALLTID mindre än lön.
      1. Dels kraschade den apparat som fanns före 1992 för att slussa över kroniskt sjuka till lättare jobb. Det berodde delvis på att alla ”lättare” jobb rationaliserades bort i samband med krisen. Det berodde delvis också på att de organisatoriska strukturer som fanns togs bort, i nedskärningarnas namn (regeringen Bildts ansvar). Följden blev att sjuka människor lades på hög istället för att man aktivt hittade nya jobb åt dom.
      2. Sen fick FK hårdare direktiv 1997 (regeringen Perssons ansvar). FK fick order att inte satsa på rehabiliteringar om det inte fanns stor sannolikhet att de ledde till jobb. Och vem kunde garantera det? Alltså fortsatte folk att vara sjuka.
      Sjukskrivningarna började minska för att Arbetsförmedlingen fick en ny organisation i slutet av 90-talet för att i någon mån städa upp bland sjukskrivningsfallen, Af Rehab. Det fungerar inte på långa vägar lika bra som före 1992, men bättre än 2000. Följaktligen har antalet sjukskrivna minskat.
      Jag begriper inte varför du, Ante, fortsätter att påstå att folk är sjukskrivna för att de får pengar för det och att de lika gärna skulle kunna jobba. Som Arbetsförmedlingens säger i sin skrift – som Marika refererar till ovan – KAN de oftast inte jobba i sitt gamla jobb och det är få som vill anställa dom i nåt nytt.

  8. Ante

    Jag finner det ganska osportsligt att plocka bort min sista replik. Men jag tar det som en komplimang att den tog där den skulle..=) Har självklart dock sparat vår konversation och kommer självklart posta min sista replik imorgon igen. De som läser kommer inse det fåniga i att du plockade bort den.

  9. Ante

    Beklagar föregående inlägg, jag såg fel.

  10. Pingback: De fyras gäng ute och cyklar…. « Ett hjärta RÖTT

  11. Rickard Olseke

    Citatet av Sverker Sörlin är kanske missvisande, men uttrycker ett vänsterintelektuellt förakt för väljarna, för medborgarna – de som svikit partiet, och som dessutom inte känner vederbörlig tacksamhet. Men partiet måste orientera sig i den verkliga världen, i den värld där dess väljare lever sina liv. Det måste återknyta kontakten med medborgarna och sätta sina värderingar främst. Framför strukturer, ledare och ståndpunkter från en annan tid och en annan verklighet. Sökes: en Tony Blair årgång 1992-97.

    • Marika

      Hur kan det vara ett förakt för väljarna när han talar om sig själv? Han säger att han har fått för många tusenlappar och att han tycker att det är ett missförstånd. Hur du kan få in att det skulle vara ett svek förstår jag inte, eller vad tacksamhet har med saken att göra (jag tror att du kanske menar att Sverker Sörlin borde vara tacksam för att han fått några tusenlappar av Reinfeldt – eller snarare, en utförsäkrad – och inte komma här och gapa om värden och sammanhang).

      Sörlin nämner inte öht ”partiet” eller socialdemokraterna. Jag vet inte vad Sverker Sörlin röstar på (även om jag gissar att det inte är borgerligt), han är definitivt inte aktiv socialdemokrat. Han är alltså inte en företrädare för socialdemokraterna. Du läser in väldigt mycket i citatet som helt enkelt inte finns där. Men det är rätt vanligt i den här tråden. Tror det mer handlar om att människor som du känner sig anklagade.

      Också intressant att du efterlyser en Tony Blair i samma andetag som du efterlyser bättre kontakt med verkligheten och samtiden. Blair hade många förtjänster men det finns få politiker vars eftermäle solkats så. Han fångade något viktigt där och då – dvs 90-talet – men 90-talet är sedan länge över, tiderna har förändrats mycket, och som du antagligen känner till förlorade Labour mycket stort i våras. Så att leta efter en Blair idag vore ett allvarligt misstag. Det gäller att hänga med sin tid.

      • Rickard Olseke

        ”Det gäller att hänga med sin tid.” Helt riktigt. Problemet är att Sveriges Socialdemokratiska Arbetareparti fortfarande verkar befinna sig ungefär där brittiska Labour befann sig 1992. Därför behovet av en Tony Blair som vann tre val genom att tydliggöra partiets värderingar och återknyta partiet till den verklighet som väljarna då levde i. Citatet av Sverker Sörlin är intressant eftersom det representerar en syn som visar att socialdemokraterna förlorat kontakten med medborgarnas vardag; min kommentar är därför inte analys av Sörlins personliga politiska hemvist. Lycka till med letandet!

      • Marika

        Du är rolig du. S vann också tre val på raken med start 1994. Sen förlorade vi. Precis som att Labour förlorade. Så hur Tony Blair kommer in som frälsare för S känns inte helt glasklart.

        Sen förstår jag fortfarande inte varför Sverker Sörlin har tappat kontakten med väljarnas vardag när han föreslår att det finns andra än han som behöver jobbskatteavdragen bättre. Det känns mer som tvärtom – att det är jobbskatteavdragens förespråkare som har lite dålig verklighetskontakt.

  12. David Lindén

    Hej Marika,
    Än så länge har jag inte träffat en låginkomsttagare som anser sig ha fått en för stor skattesänkning. Har du? När du sedan säger att Labour förlorade stort i våras så förlorade de för att de gick in med en klassisk Old Labour agenda. Exempelvis att man skulle spendera sig ur lågkonjunkturen. För väljarna var det gamla Labour som under efterkrigtstiden varit vid makten endast tre gånger i Storbritannien. S vann tre val på raken för att man ansåg att de kunde sköta Sveriges ekonomi. De förlorade när Alliansen visade att de kunde göra samma sak. Labour i Storbritannien vann tre val på raken för att de ansågs kunna sköta ekonomin. Innan dess hade the Conservatives vunnit fyra val och dominerat efterkrigstiden. När Labour 1992 ställde upp som röda sossar skrattade folk mestadels. Sen så undrar jag om du skulle kunna redovisa vad du gör för ditt jobbskatteavdrag? Du vet att du kan donera det till skatteverket. Jag har kollat.

    Vänligen,
    David Lindén

    • Marika

      Jag undrar vad du tror att den tiondel av befolkningen som har lägre inkomster idag än 2002 på grund av regeringens politik tycker?

      Jag har träffat massor av låginkomsttagare som tycker att deras skattesänkning hade kunnat användas på bättre håll på annat håll. Har inte du? Alla gillar naturligtvis att få pengar. Det som är intressant är vad som är den alternativa användningen. Man kan inte koppla loss skattesänkningen från vilka effekter den har på andra utgiftsområden. Där finns det massor med låginkomsttagare som hellre hade använt skattesänkningen på ett annat sätt.

      (jag påminner om att bland låginkomsttagare har trots allt en majoritet röstat på det rödgröna alternativet…)

      Angående din analys av Labours valförlust 2010 känner jag inte igen mig, det är inte en analys som känns särskilt träffsäker (däremot stämmer det att deras valförluster före 1997 hade att göra med att de bedrev en politik som var irrelevant för de flesta och som fö låg rätt långt från vad svenska socialdemokrater stått och står för).

      Jag har redan förklarat tidigare i tråden den principiella skillnaden mellan välgörenhet och välfärd. Jag vill leva i ett samhälle där välfärden är starkare och där det finns pålitliga system för a-kassa och sjukförsäkring. Jag vill inte leva i ett samhälle där detta ersätts av välgörenhet. A-kassan och sjukförsäkringen kommer tyvärr att vara paj oavsett om alla som röstat S donerar sina jobbskatteavdrag till Skatteverket. Det enda som kan förändra det är politiska beslut, inte välgörenhet.

      • Marika

        Ditt resonemang om jobbskatteavdraget antyder att du tror att jag ser själva inbetalandet av skatten som det avgörande. Ungefär som om det fanns en moraliskt korrekt och fastställbar summa som alla människor borde betala in i skatt, oavsett vad skatten sedan användes till. Så är det naturligtvis inte. Jag är intresserad av vad skatten går till och vilka utgifter det offentliga har. Det är av dessa skäl jag är emot den borgerliga politiken, inte för att jag är emot skattesänkningar i sig.

  13. David Lindén

    ”Angående din analys av Labours valförlust 2010 känner jag inte igen mig, det är inte en analys som känns särskilt träffsäker”: Följde du den brittiska valkampanjen? Med tanke på att regeringen Brown spenderade väldigt mycket pengar på att ”spendera sig ut” ur krisen och folk sade att de trodde inte på Labour när det gällde ekonomin, handlar det då inte om gammal Keynesiansk politik? Alltså röd socialdemokrati. Tony Blair sade själv i sina memoarer att Labour förlorade när de avveck från New Labour och de flesta ansåg att de gjorde detta 2010. Så vad gjorde du med ditt jobbskatteavdrag?

    • Marika

      Jag tror du behöver läsa på lite om brittisk politik. Du nämner tex inte ens Irakkriget, vilket var ett betydande skäl till Labours impopularitet. Det var inte Keynes som förlorade det brittiska valet. Du har hört talas om de folkliga protesterna mot den konservativa regeringens nedskärningar va? Universitetsavgifter, ringer någon klocka?

      Vad Tony Blair säger i sina memoarer är kanske inte den absoluta sanningen, han är i högsta grad biased – jag förutsätter att du känner till att hans eftermäle inte är särskilt positivt, samt att han naturligtvis har extremt mycket prestige investerat i just New Labour. Ett av problemen för dagens socialdemokrati ligger i att människor inte känner förtroende för den ”tredje väg” som framför allt New labour och SPD i Tyskland stod för.

      Som sagt, jag rekommenderar att du läser på lite om såväl Labour som socialdemokratins problem i Europa generellt.

      Sen förstår jag att du känner dig listig som vill visa på att jag skulle ha en bristande trovärdighet i min politiska övertygelse pga hur jag hanterar regeringens skattesänkningar. tycker däremot att det är lite oseriöst av dig att överhuvudtaget inte bemöta min argumentation eller svara på de frågor jag ställer dig. Du förstår att varken jag eller ens alla socialdemokratiska medlemmar tillsammans kan skapa en fungerande a-kassa och mänsklig sjukförsäkring även om vi skänkte hela våra löner till Skatteverket va? Eller ska jag förtydliga något för dig här? Alltså: färre kommer inte att bli utförsäkrade även om Skatteverket skulle få miljondonationer. Beklagar om du trodde att det var så det fungerade, men isåfall har du rätt mycket att lära om grundläggande samhällskunskap.

      Jag lägger större delen av min vakna tid på att arbeta för ett annat samhälle, ett socialdemokratiskt samhälle. Jag gör det avlönat såväl som oavlönat. I åratal har jag lagt flera timmar varje dag på helt obetalt arbete för ett bättre samhälle. Jag gör det trots att jag privatekonomiskt skulle förlora på en socialdemokratisk politik. Därutöver skänker jag varje månad pengar till välgörenhet, men det har inte med saken att göra. Jag är helt ärlig när jag säger att jag inte vill ha jobbskatteavdragen. jag vill att de pengarna ska användas till att bygga ett mer anständigt samhälle än det vi lever i idag.

      Jag förstår att det är hemskt provocerande för människor som du. Det är intressant att så många kommit med den typen av anklagelser du gör i just den här tråden, det var rätt länge sen sist. Jag inser att det betyder att jag – eller snarare Sverker Sörlin – hittat en känslig punkt. Ni känner er anklagade. Ni försöker vända den anklagelsen från er själva. Istället för att föra en saklig diskussion försöker du smutskasta mina motiv. Gör det du, själv är jag intresserad av sakfrågor. Och av att göra samhället mer anständigt.

  14. Pingback: Politiska rockader « De Tystas Röst

  15. David Lindén

    Du vet att Blair vann ytterligare ett val efter Irak? Folk protesterade väldigt mycket mot Thatcher och Major och dessa båda vann val. Det var mer Gordon Brown som påstod sig ha avskaffat ekonomiska cykler och räddat världen (som han sade under Prime Ministers Question Time) som folk inte hade förtroende för.

    • Cameron, och framför allt liberaldemokraterna, angrep labour ”från vänster”, kritiserade privatiseringspolitiken och hur den slog mot vanligt folk. Man lovade till och med att avskaffa de s.k. privat-offentliga samarbetena som new labour hade kört hårt med, eftersom dessa blev för dyra för statskassan.
      Sen när de kom till makten är mycket glömt av detta. Det är väl därför folk blir så förbannade. Det finns inget man retar sig lika mycket på som hyckleri, det är därför folk är så förbannade på sossarna…

  16. Pingback: SAP:s krisarbete kräver in(s)ikter om viktiga paradoxer! | LO Bloggen

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut / Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut / Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut / Ändra )

Google+ photo

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut / Ändra )

Ansluter till %s