Den här bilden, som kommer från OECD:s Employment outlook 2006, visar vilken effekt en höjning av ersättningsgraden i a-kassan med 4,7 procentenheter har på arbetslösheten, för ett antal olika länder. Vi ser att i länderna till vänster finns det förvisso en sådan effekt, även om det kan diskuteras om den är särskilt stor: I USA, landet med den största effekten, leder en ökning av ersättningsgraden i a-kassan med 4,7 procentenheter till en ökning av arbetslösheten med 0,8 procentenheter. I Japan, Kanada, Australien och Storbritannien m fl finns liknande mönster.
Längst till höger ser vi de länder där effekterna inte är särskilt stora. Det handlar om Sverige, Danmark, Irland och Nederländerna. Vad som är särskilt viktigt ur ett statistiskt perspektiv är att effekten av en högre arbetslöshetsersättning i dessa länder inte bara är låg: den är insignifikant. Det innebär att det inte har gått att visa att det alls finns något samband mellan högre a-kassa och högre arbetslöshet i just dessa länder.
I klartext: I Sverige betyder en höjd a-kassa inte att arbetslösheten ökar. Sven-Otto Littorin har fel.
Skälet till att mönstret ser så olika ut i olika länder har att göra med att effekterna av a-kassan samverkar med den övriga arbetsmarknadspolitiken. I diagrammet ovan visas också hur mycket varje land spenderar på arbetsmarknadspolitiska program (den svarta pilen i varje stapel). Vi ser att det finns ett tydligt mönster: ju större satsningar på arbetsmarknadspolitiska program, desto lägre effekt har en höjning av a-kassan på arbetslösheten. Exempel på arbetsmarknadspolitiska program i Sverige är olika typer av utbildning för arbetslösa, subventionerade anställningar, praktik och jobbcoacher. Att Sverige satsar relativt mycket på denna typ av program betyder att de helt kompenserar för den negativa effekt a-kassan har på arbetslösheten.
(Inom parentes sagt: det spelar förmodligen också stor roll vilken sorts arbetsmarknadspolitiska program man satsar på. Den nuvarande regeringen har en förkärlek för jobbsökaraktiviteter, typ jobbcoacher, på bekostnad av kompetensutveckling. Detta har regeringens eget Finanspolitiska råd kritiserat, vilket jag har skrivit om tidigare.)
OECD:s rapport kom i juni 2006. Tyvärr fick inte resultaten från forskarna på OECD något genomslag i den moderata arbetsmarknadspolitiken. Tråkigt – särskilt som detta inte är den enda forskning som visar att den moderata tolkningen av arbetslinjen är ovetenskaplig: I dagarna presenteras en avhandling av Madelene Nordlund vid Umeå universitet, där inget samband mellan ersättningsnivå och jobbchanser hittas. ”Istället visar resultaten att en relativt hög nivå på a-kassan ökar chansen för höga återanställningsinkomster.”
”Det är visserligen sant att lägre ersättningsnivå leder till att arbetslösa ägnar mer tid och energi åt att söka jobb. Problemet är att detta inte förefaller öka deras jobbchanser”, skrev Madelene Nordlund tillsammans med några andra forskarkolleger på Newsmill för ett tag sedan. Och det känns ju rätt logiskt: inte blir jobben fler bara för att de arbetslösa blir mer pressade att söka jobb. Det här fanns det för övrigt forskning på långt innan regeringen tillträdde: exempelvis visade Margareta Bolinder i sin doktorsavhandling från januari 2006 att arbetslösa som aktivt söker jobb inte får jobb i högre utsträckning än andra.
Det finns en del forskning på hur a-kassan påverkar arbetslösheten i en svensk kontext. Gemensamt för de flesta av studierna är att de hittar ganska små, och blandade, effekter. Gemensamt för forskarna bakom studierna är också att de ofta är mycket försiktiga med att dra några normativa slutsatser – hur hög bör a-kassan vara? – av sina resultat. Eller som Bertil Holmlund, professor i nationalekonomi i Uppsala, uttrycker det: ”Det är svårt att utan mycket specifika och empiriskt svårverifierade antaganden komma fram till t ex hur hög den optimala ersättningen ska vara. Däremot kan man ofta komma fram till slutsatser om andra aspekter på försäkringen, t ex frågor [om] tidsbegränsning och ersättningens tidsprofil.”
Tänk om Sven-Otto Littorin och Anders Borg hade lyssnat lite mer på forskningen i den här frågan!
Claes Krantz skriver också om detta, liksom Johan Westerholm, som citerar alltid lika träffsäkra Badlands hyena: ”Det vet vi väl att sänkt ersättning ökar motivationen hos de fattigaste, medan höjda löner och bonusar ökar motivationen hos de rikaste.” Alexandra Einerstam skriver tänkvärt om hur verkligheten krockar med regeringens politik: hennes a-kassedagar för halvtidsarbetslöshet är snart slut, vilket innebär att hon antingen måste säga upp sig från sitt halvtidsjobb för att börja leva på a-kassa på heltid, eller försöka överleva på enbart en halvtidslön (eller snarare, börja leva på makans lön).
S-buzz bloggar också. Andra bloggar om a-kassa, arbetslinjen, arbetslöshet, ovetenskaplighet. Fler intressanta och rödgröna bloggar på Netroots.
Storstad 
Du skriver:
”Tänk om Sven-Otto Littorin och Anders Borg hade lyssnat lite mer på forskningen i den här frågan!”
Men problemet är att Littorin och Borg inte är intresserade av låg arbetslöshet
De är mest intresserade av att skapa ett låglöneproletariat som skurar bort skit i trappuppgångar.
Därför bryr de sig inte om forskningen på det här området.
Ja, det är nästan så man börjar misstänka det… 🙂
Kul med siffror – men något som förvånar mig är att Sverige och Finland hamnar på så olika ställen i diagrammet, trots att det väl finns en hel del likheter mellan länderna både vad gäller näringslivsstruktur och generella välfärdsambitioner?
Det diagram du tar upp har också följande förklaring:
”The figure shows the estimated effect of an increase in the average benefit replacement rate of
4.7 percentage points, for different levels of ALMP spending per unemployed as a share of GDP per capita
(corresponding to spending levels in different OECD countries in 2000-2001), in a country with the OECD average
level of all other policies and institutions. Standard deviations are computed using only time-series variation
between 1982 and 2003 (that is, netting out cross-sectional variation)”
Har Sverige verkligen ”OECD average level of all other policies and institutions”?
Och, kanske viktigast, vilka reformer i a-kassan i Sverige är det som man har använt för att mäta detta på? Vilka reformer genomfördes under den aktuella perioden?
Slutligen, om man ska kritisera regeringen, och det ska man ju om man är opposition, så kan man väl ta hela politiken och inte halva med i bedömningen? Dvs. ska man titta på jobbpolitiken så måste man se både på ökad försäkringsmässighet i a-kassan (där många dessutom har höga ersättningsnivåer baserade på avtal och inte enbart lag) och de sänkta skatterna på arbete. Det är tillsammans som detta skapar större incitament att arbeta. Och då säger faktiskt forsknignen också att det ger effekt på arbetskraftsutbudet.
Men som sagt, alltid kul med siffror som underlag för diskussion och du är bra på att hitta intressanta siffror!
Det där med ”in a country with the OECD average level of all other policies and institutions” måster betyda att dessa faktorer konstanthålls. Det är alltså ett sätt att beskriva den statistiska modell som ligger bakom beräkningarna. Annars blir ju hela diagrammet meningslöst – uppenbarligen lär de flesta länder som räknas upp inte ha ett OECD-genomsnitt på andra institutioner.
Jo, men frågan är om man verkligen kan konstanthålla så mycket?
Sedan, när man mäter sannolikheten för att förändringar i a-kassan har effekt i Sverige – vilka förändringar är det man mäter då under den aktuella tidsperioden?
Nu är ju OECD på väg fram med en ny rapport 2009. Då får vi kanske mer intressanta siffror som kan säga något om den nuvarande regeringens reformer, eller hur?
Slutligen, vad tror du att OECD säger om effekterna på arbetslöshet av att höja a-kassa och sjukersättning samt höja skatterna för att finansiera det? 🙂
OECD skulle nog säga att det inte finns något direkt samband mellan skattenivå och sysselsättning. De nordiska länderna har under decennier haft en av de högsta sysselsättningarna i världen ”trots” en av de högsta skattekvoterna i världen.
Och effekten av a-kassa: Tja, som OECD visar i diagrammet här ovan, i Sverige blir alltså inte arbetslösheten högre med höjd a-kassa.
Vad man kan konstanthålla och inte får du fråga forskarna på OECD om. Det är en etablerad statistisk metod. Utan den skulle man inte kunna isolera enskilda effekter. Så det vore konstigare om det inte gjordes.
OECD kan väl bara uttala sig om historiska data – dvs. att i Sverige blev inte arbetslösheten högre av högre a-kassa under den aktuella mätperioden?
Eller menar du att OECD lyckats fånga den svenska arbetsmarknadens eviga själ?
Men det är lite roligt det där, att samma personer kan vara helt säkra på att högre skatt på bensin leder till att färre kör bil samtidigt som att högre skatt på arbete inte har någon betydelse för hur många som arbetar.
Har skatter en styrande effekt eller eller har de det bara när det passar?
Ping: Vetenskapen sågar Littorin och Borg « Röda Berget
Ping: Högre a-kassa fler jobb säger vetenskapen « Viktor Tullgren
Men Borg har väl aldrig varit intresserad av att höja ersättningen? Högern tror att sänkt ersättning ger fler i sysselsättning. Så diagrammet är inte så lätt att använda som argument mot Borg(arna). Det skulle vara mer relevant att se en liknande uträkning fast med sänkt sysselsättning.
Teoretiskt skulle det kunna vara så att Sverige har en så hög ersättning så att en höjning inte spelar någon roll men att en sänkning skulle spela roll. Jag säger inte att det är så och de andra sakerna du hänvisar till talar emot det, men det gör ändå att det lite svårt att använda OECD-uträkning för att argumentera mot borgarnas politik.
Viktigast av allt är nog ändå att det finns helt andra argument för att faktiskt ge människor en vettig ersättning även när de är arbetslösa. Men sådan argument har en tendens att inte bita på de som har en annan syn på människor och hur samhället ska vara uppbyggt.
Varför OECD:s beräkningar skulle vara svåra att använda mot borgarna förstår jag inte riktigt. Men av nån anledning tycks alltid den vetenskap som inte passar någons syften vara ”oanvändbar” av olika skäl…
Och som sagt, det finns rätt mycket annan användbar forskning också, varav jag länkar till en del.
”Teoretiskt skulle det kunna vara så att Sverige har en så hög ersättning så att en höjning inte spelar någon roll men att en sänkning skulle spela roll.”
Ja, eller så skulle det teoretiskt sett kunna vara så att en höjning av a-kassan ökar arbetskraftsutbudet medan en sänkning får fler att lämna arbetskraften och blir inlåsta i socialbidrag med 100-procentiga marginaleffekter istället.
Jag gillar empirisk forskning: den talar om vad som gäller.
Min poäng var bara att diagrammet (har inte läst rapporten så vet inte vad som sägs där i övrigt) visar vad som händer om man höjer ersättningen. Det säger inte så mycket om borgarnas politik eftersom det (vad jag vet) aldrig varit aktuellt för dem att göra. Diagrammet säger vad jag förstår inte mycket om vad som händer när man sänker ersättningen vilket snarare är vad borgarna vill och gör.
Ping: Forskare och ekonomer sågar alliansens jobbpolitik « Ett hjärta RÖTT
Kul med en nationalekonomisk vänsterblogg! Måste dock kommentera på det ”träffsäkra” citatet av Badlands hyena, som ju inte alls borde kännas så klockrent, särskilt för dig som nationalekonom. Sänkt A-kassaersättning syftar ju till att man ska bli motiverad att söka ett jobb, medan bonusar och höjda löner för företagstoppar syftar till att de inte ska söka sig till ett nytt jobb, utan snarare bli motiverade att stanna kvar och göra bra ifrån sig. Det här är du såklart medveten om. Därav min undran om vad som gör det här citatet så träffsäkert?
Jag syftade nog mer på att jag tycker att det är en träffsäker beskrivning av den borgerliga människosynen.
Varför förespråkar regeringen morötter när de vill ändra välmående människors beteenden – jämställdhetsbonus, skatteavdrag för hushållsnära tjänster, etc – men piskor när det gäller människor som mår dåligt – sänkt a-kassa och sjukersättning, mm?
Jag har varit inne på de tankegångarna tidigare, tex här (särskilt i kommentarerna):
Du har fått en stammis i den där Roger. Testa och skriva något positivt om borgarna och se om han forsätter protestera. tror knappast det
Jag kan alltid hitta något att gnälla på. Tro mig. 🙂
Marika äger!!!
Haha, tack!!
Forskningen kommer fram till det vi redan vet, och det är ju inte ovanligt. Ändå är det bra att en sanning bevisas vetenskapligt. De allra flesta arbetslösa vill inget hellre än att hitta ett nytt jobb och detta oavsett nivån i
a-kasseförsäkringen. Den moderata grundideologin bygger ju inte precis på en sådan människosyn tyvärr. Därför spelar säkerligen inte forskningsrapporter någon större roll för Littorin och co.
Ping: Viljan att arbeta eller viljan att anställa? (igen) « www.SimonsBlogg.se
Om höjd nivå inte ökar arbetslösheten, då är väl 100 procent en lagom nivå? Och då finns det väl inte skäl att tidsbegränsa akassan heller, de arbetslösa vill ju inget hellre än att ha jobb?
Jag gissar att du inte tycker så. Varför inte? Vad tycker du är en lagom nivå och längd på akassan?
Jag tror på att ekonomiska incitament spelar roll. Visst ska det löna sig att arbeta – därför är tex 80% en lagom ersättningsnivå för a-kassan, men då ska det också vara 80% för större delen av befolkningen.
Jag köper att det enligt rätt mycket forskning är så att en högre a-kassa kan höja arbetslösheten. Men jag köper också den forskning som visar att de effekterna går att motverka. Min tolkning av den arbetsmarknadsekonomi jag har läst är att det går att välja olika vägar till framgång på det här området: om det är hög sysselsättning man vill nå funkar både den ”amerikanska” modellen (eller har gjort hittills, ska väl läggas till) med låga ersättningar och låg anställningstrygghet, och den ”nordiska”, med höga ersättningar, relativt hög anställningstrygghet (men inte så rigid som i kontinentaleuropa) och en aktiv arbetsmarknadspolitik.
Det går inte att säga att den ena modellen är mer effektiv än den andra. Däremot är det skillnad i utfall vad gäller equity…
Av ideologiska skäl som handlar om rättvisa och fördelning väljer jag därför en hög a-kassa som kombineras med en aktiv arbetsmarknadspolitik och en viss utformning av ersättningen, tex att den är begränsad i tiden, och att den är kombinerad med jobbsökarkrav som är reella. Priset för detta är höga skatter. Det har jag inga problem med.
Du skriver:
”Av ideologiska skäl som handlar om rättvisa och fördelning väljer jag därför en hög a-kassa som kombineras med en aktiv arbetsmarknadspolitik och en viss utformning av ersättningen, tex att den är begränsad i tiden, och att den är kombinerad med jobbsökarkrav som är reella. Priset för detta är höga skatter. Det har jag inga problem med.”
Och jag är helt övertygad om att t.ex. Anders Borg håller med dig helt och fullt.
Frågan i svensk politik idag är ju vad som är en ”hög A-kassa”, vad som är en ”aktiv arbetsmarknadspolitik” och vad som är en rimlig ”utformning av ersättningen” och rimlig ”begräns[ning] i tiden” samt vilka ”reella” ”jobbsökarkrav” som är rimliga.
Det finns i princip ingen avgörande målkonflikt och nästan inga när det gäller vilka medel som ska användas heller. Däremot finns det olikheter i den närmare exakta utformningen av medlen.
Men hur länge kommer det gå att engagera väljare om frågorna är på en sådan teknokratisk nivå? Eller finns det någon som tror på retoriken om att valet verkligen handlar om två olika samhällsmodeller?
Jag gillar din blogg skarpt. Men du behöver lägga till en länk för rss-flöde, eller göra den mer synlig. Jag hittade ingen här, dock hittade jag ditt rss-flödes adress via googlesökning.
https://storstad.wordpress.com/feed/
Ok, tack för tipset! Har fixat nu.
Ping: Arbetslinjen mot bidragslinjen – Varför inte båda? « Jakob Lundgren
Ping: Arbetslinjen mot bidragslinjen – Varför inte båda? « Gröna ungdomar i Sundsvall
Ping: Tiina Rosenberg är snällare än du tror, svar till Kerstin Bengtsson Norén | Libertas
Ping: LOs förslag för en bättre a-kassa och forskning som Moderaterna missat… | LO Bloggen
Ping: Låg eller hög ersättning: nationalekonomisk forskning pekar inte med bara en hand | LO Bloggen