Efter bland annat en diskussion med Andreas Bergström i denna kommentarstråd, och ett småsurt meningsutbyte med Daniel Waldenström i den här kommentarstråden, har jag funderat en del på det här med rättvisa. Hur förhåller sig möjligheterna och utfallet till varandra? Hur stora skillnader mellan människor är möjliga att acceptera för att ändå kunna kalla samhället rättvist?
Tja, jag har inte lösningen. Men frågorna har iallafall inspirerat till denna lilla gästkrönika i Frihet. Läs den gärna! Om inte annat så för att det var en ovanligt rolig text att skriva…
Och när vi ändå är inne på Frihet: Till alla dem som fortfarande undrar om det inte är kvinnofientligt att vara emot RUT, eller nedvärderande mot alla städare, eller ologiskt att vara för ROT men emot RUT, rekommenderas å det varmaste Katrine Kielos krönika på detta tema i samma tidning. Rätar ut alla dina frågetecken, promise!
Jag vill också rekommendera Nina Björks recension av en bok om anknytningsteorin i Aftonbladet, där hon
”undrar […] över hur psykologiska teorier ofta kan vara så normativa vad gäller den ideala människan och samtidigt så ointresserade av det samtida samhällets krav på människan.
Så här: ur Tor Wennerbergs bok växer det fram en bild av en ideal mänsklig utveckling. Den handlar om att vi ska vara öppna för våra djupaste känslor och värderingar; att vi ska kunna både se och förverkliga våra inre möjligheter, att vi ska vara trogna våra relationer, att vi ska erkänna och artikulera även våra negativa känslor.
Men varför ska vi kunna allt det här, varför ska detta vara målet för individens psykiska utveckling om vi lever i ett samhälle där vi mår bättre om vi inte är såna här varelser – helt enkelt för att samhället inte har plats för sådana, eller i alla fall bara plats för ett fåtal?
Jag kan bara se det som att om man ställer upp ett ideal för mänskligt blomstrande måste det också finnas möjlighet för människan att praktiskt leva detta ideal. Om idealet och praktiken krockar måste man antingen skippa sitt ideal eller arbeta för dess politiska förverkligande. Är psykologin beredd att bli politisk? Är den ens beredd att erkänna att den faktiskt, i sin teori, rymmer en politisk vision – helt enkelt för att den rymmer en människovision?”
Läs hela denna tänkvärda text!
Andra bloggar om rättvisa, jämlikhet, rut, psykologi, nina björk. Fler intressanta och rödgröna bloggar på Netroots.
Storstad 
Huruvida de rödgröna nedvärderar kvinnors arbete känns inte så viktigt i debatten. Däremot tycker jag det är viktigt att dessa kritiska röster konsekvent undvikit två valida poänger med RUT
1) även om bara rika använder RUT, tjänar även låginkomsttagare på det eftersom det är de som städar. Allt tal om dålig fördelningsprofil har baserat på efterfrågasidan.
Visst är det oklart hur många jobb som tillkommit, men för alla som hävdat att x kr per jobb är för dyrt har jag inte hört vad en rimlig summa är. Har inte hört någon jämföra med hur mycket ROT-jobb kostar heller.
2) kvinnor som använder RUT får större möjligheter att satsa på karriär, då de kan undvika det hemarbete som de ofta lär få göra lejonparten av.
Två effekter i rätt riktning för kvinnor, tycker jag. Sedan är Ramsey-regeln om lägre beskattning av varor med elastisk efterfrågan kanske den främsta poängen
1. Har du frågat låginkomsttagarna om det är just den här typen av jobb de vill att staten subventionerar?
I vilket fall, jag har inte hört någon ekonom hävda att RUT är ett bra sätt att skapa jobb på. Katrine beskriver bra varför. Det finns ingen multiplikatoreffekt för hushållsarbete.
2. Det är 1,3 procent av Sveriges befolkning som använder RUT. Det går liksom inte att prata om ”kvinnor” i allmänhet då. Det finns en mycket liten grupp högavlönade kvinnor som köper denna tjänst, men det är oklart om det påverkar deras karriärer. Återigen, som Katrine skriver, de allra flesta av dem skulle ha råd att köpa tjänsten även utan subvention.
Den främsta motiveringen för subventionen var ju Ramseyregeln, inte mina punkter. De effekterna jag nämnde är dock två goda egenskaper med avdraget, som inte verkar räknas av kritikerna.
Kielos är beskrivning är inte bra, den är irrelevant. ROT är väl tänkt att vara en tillfällig stimulansåtgärd. Som sådan skapar den inga jobb utan tidigarelägger jobb som ändå skulle funnits. Det må ha multiplikatoreffekt, men det skapar inga jobb på lång sikt. Då är det konstigt att använda detta som grund för att kritisera RUT, som är tänkt att vara permanent och inte motiverats med stimulansargument. De 70 procent av Sveriges BNP som tjänstesektorn utgör har inte heller någon multiplikatoreffekt (och jo, en del av den subventioneras visst 🙂 )
Klart det inte är kvinnor i allmänhet jag syftar på, men kanske just dessa som vi vill ska kunna avancera i näringslivet, in i styrelser och andra nyckelpositioner. De må redan vara höginkomsttagare, men alla gör som bekant tradeoffs. Det är ju spekulativt, men utvärderingar baserade på användarstatistik 2,5 år efter RUTs införande kan inte anses vara en stabil grund heller.
Jag har skrivit mycket om RUT förut, läs gärna
Högersidan motiverar RUT med att det skapar jobb. ALla seriösa ekonomer säger att RUT skapar väldigt få jobb per krona (och att ROT skapar fler jobb per krona).
Ramseys regel om skatter handlar om effektivitet. Men skatter sätts inte bara utifrån effektivitet. De flesta människor skulle inte gilla ett skattesystem med 50 procents matmoms men noll moms på hushållsnära tjänster. Vilket mycket väl skulle kunna följa om man bara använde sig av Ramsey.
Apropå att sänkt tjänstemoms ger få nya jobb: läs DN:s utmärkta intervju med Anders Forslund, iFAU:
http://www.dn.se/nyheter/valet2010/sankt-tjanstemoms-ger-fa-nya-jobb-1.1071534
Att borgerliga politiker fokuserar på sysselsättningen är en sak, det betyder inte att det är rätt måttstock för att utvärdera RUT. Jag tycker ju att det finns vissa fördelar och så länge reformen inte visar sig vara orimligt kostsam så…
IFAU-studiens resultat håller inte direkt i RUT-fallet eftersom, som Forslund säger, man kan fövänta sig att svarta jobb blir vita vilket gör reformen billigare.
Sen menar Forslund implicit att utbudskurvan skulle vara i det närmaste vertikal så att löntagarna får hela skattesänkningen i höjda löner. Det känns svårt att tro att inträdesbarriärerna, i alla fall på städmarknaden, skulle vara särskilt höga. Utbudet borde vara närmast platt => högre sysselsättning.
Tja, för egen del litar jag nog mer på IFAU och Anders FOrslund i det här fallet. Att RUT skulle ha andra fördelar än sysselsättningsmässiga kan man naturligtvis tycka, men det är ju en rent politisk värdering.
I slutändan handlar det om skattesystemet. Vilka utgifter tycker vi att det offentliga ska ta hand om och vilka skatter ska vi sätta utefter det. Jag har extremt svårt att se RUT som ett viktigt skatteavdrag med det som bakgrund.
Jag kunde inte sluta tänka på den där undersökningen, så jag skrev ett inlägg om varför den inte är vägledande i RUT-frågan
http://www.skick.se/2010/04/rut-jobben-lonerna.html
Vänligen läs på: Det finns inget RUT-avdrag längre, det är samordnat med ROT-avdraget under benämningen HUS-arbete.
http://www.skatteverket.se/skatter/husarbetenrot.4.2e56d4ba1202f95012080002966.html
Därmed har jag svårt att se på vad sätt Kielos artikel rätar ut frågetecken, eftersom även hon missat detta. Ganska många argument som bygger på att ROT är något helt annat än RUT faller.
Eh ja om du läst det jag skrivit om RUT tidigare så framgår det ganska tydligt (kolla särskilt i kommentarstrådarna, jag har fått de här frågorna massvis med gånger)… Men visst, Katrine kunde ha varit tydligare med att hon syftar på ROT och RUT i deras gamla tappning. Det är dock rätt uppenbart på hennes beskrivning att hon syftar på gamla ROT.
Sakargumenten faller knappast bara för att åtgärderna har bytt namn…
Den statistik jag själv hänvisar till i tidigare inlägg kommer från den tid då det fortfarande gick att särskilja de två avdragen.
Fö undrar jag vad du själv tycker om RUT. Dina frågor, här och tidigare, antyder en försiktigt positiv hållning. Det tycker jag är intressant, eftersom det finns så få rent ekonomiska skäl som talar för just denna typ av avdrag. Och du brukar ju argumentera utifrån en hyfsat ekonomisk hållning, vad jag har förstått iaf. Upplys mig gärna varför just detta skatteavdrag är bra att satsa på jämfört med allt annat som skulle kunna göras för samma pengar.
Hennes argument är ju att RUT och ROT är helt olika saker. Det faller väl, när de nu samordnats under samma begrepp?
Det *går* att tolka henne som att hon vill avveckla hushållsdelen av husavdraget och använda ROT-endast för att (försöka) styra konjunkturen, men jag är inte säker.
Själv tror jag att skattesystemet behöver anpassas efter det faktum att Sverige förmodligen befinner sig i en strukturomvandling från industri- till tjänstesamhälle. Problemet med riktade avdrag är väl gränsdragningsprobleme, fördelen är att man kan uppnå större effekter än via allmänna skattesänkningar.
Hade hellre själv sett en stor skattereform med avskaffad statlig inkomstskatt, men det lär ju inte vara politiskt möjligt på ett tag.
Nejmen, det principiella resonemanget om skillnaden mellan å ena sidan ett konjunkturstöd till byggbranschen och å den andra ett permanent stöd till hushållsarbete förändras ju inte av att båda åtgärderna görs permanenta och dessutom får samma namn.
För egen del tycker jag att ett konjunktur-ROT är bra men RUT är inte bra vare sig permanent eller tillfälligt.
Jag tror också att vi befinner oss i en långsam strukturomvandling även om industrin fortfarande är och kommer vara mycket viktig. Det är mycket möjligt att skattesystemet behöver förändras men jag har svårt att se just den här reduktionen som bra för nånting alls. Jag menar, om vi verkligen snackar strukturomvandling, varför behövs skattelättnader för just den ”vinnande” sektorn? Ska inte hushållsbranschen klara sig på marknaden som alla andra branscher?
Gränsdragningsproblematiken är ju som du påpekar högst reell. Är det inte ett problem snarare att vi får allt mer av ett lapptäcke till skattesystem? Finns det inte ett egenvärde i att ha ett enkelt och transparent skattesystem?
Och det är ju dessutom skillnad på tjänster och tjänster. Jag tycker faktiskt det är lite oroväckande att den nuvarande regeringen är så förtjust i att odla fram en lågproduktiv tjänstesektor. Jag är ingen expert på detta, men det känns ju onekligen som att hoppet för vårt lilla land att i längden klara sig i den internationella konkurrensen inte står till att satsa på en blomstrande hemarbetssektor.
Om staten nu ska stödja något, verkar det inte bättre att stödja potentiella exportbranscher, tjänster med högt kunskapsinnehåll men där marknaden inte är riktigt färdigutvecklad ännu, typ green tech?
Flera har ju påpekat att den ringa uppmärksamhet som AZ:s nedläggning i Lund fått i jämförelse med RUT-debatten är lite obehaglig. Tom PJ Anders LInder verkade ju önska lite större politiskt fokus på AstraZ och diskussionen om FoU, innovationer etc.
…och innan du påpekar att jag inte svarade på sista frågan (varför just detta avdrag jämfört med annat som skulle kunna göras för pengarna) noterar jag att du fortfarande argumenterar som om det är jättedyrt för statskassan, vilket det absolut inte är. plus minus noll ungefär, skulle jag tro, mer troligt plus än minus. Men den diskussionen har vi ju haft.
Fast då räknar du inte med undanträngningseffekterna. Pengarna som läggs på de här tjänsterna skulle resultera i andra jobb och andra skatteintäkter om inte reduktionen fanns. Så jag är skeptisk till om reduktionen verkligen går plus.
Ping: Fp stödjer Socialdemokraternas krav « Ulrika Falk
pja, en lågproduktiv tjänstesektor innebär ju att lågproduktiva har någonstans att jobba, så jag blir desto mer oroad av att oppositionen inte verkar se poängen med en sådan sektor.
(det är också svårt att utbilda bort alla former av låg produktivitet – mycket lär man sig bäst ute på arbetsmarknaden).
Sedan undrar jag vad du menar med ”hoppet för vårt lilla land” att ”klara sig i den internationella konkurrensen”
Globaliseringen är ingen tävling, det är inget egenvärde att exportera, och inget egenvärde i att arbeta lika mycket som de gör i andra länder.
Jag trodde faktiskt att det främst var folkpartiet som körde den typen av retorik:
http://www.makthavare.se/2007/07/06/fp-tar-upp-kampen-for-svenskt-varldsmastarskap/
Det är skillnad på att se att en viss typ av lågproduktiva jobb behövs, och på att med politiska åtgärder och skattepengar aktivt uppmuntra en konstgjord tillväxt av en sådan lågproduktiv sektor.
Du undviker hela tiden att förklara varför det sistnämnda skulle vara nödvändigt. Varför marknaden behöver manipuleras i just detta fall.
Som sagt, jag tror inte att åtgärden är gratis, du beaktar inte undanträngningseffekterna.
Över hälften av Sveriges BNP kommer från export. Menar du på allvar att det inte skulle spela nån roll för vårt välstånd?
Menar du att det inte spelar nån roll om politiken satsar på lågproduktiva eller högproduktiva sektorer?
Om du vidhåller att en skattesänkning är att ”manipulera marknaden” så är jag av uppfattningen att marknaden mår bra av att manipuleras i flera fall. Skälet är att höga skattekilar gör flera transaktioner olönsamma. Men ”nödvändigt” är det naturligtvis inte.
Jag anser inte att de jobb som uppstår för att skatten sänks är ”konstgjorda” (gäller oavsett vilken skatt/sektor vi talar om)
Ang export: Det är viktigt att komma ihåg att vi exporterar för att vi värderar det vi kan köpa för exportintäkterna högre än varorna vi exporterar. Hög export – eller ens hög BNP – är i sig inget självändamål.
Jag vet inte vad du menar med att politiken ”satsar på” olika sektorer. Jag tror det är bra att hitta en struktur på skattesystemet som ger stabila villkor för olika sektorer att utvecklas utan att politiken måste satsa särskilt på dem.
Men visst, om sänkt skatt på arbete är att satsa på arbete, då tror jag det vore en bra idé. Vi kan höja skatten på prylar och fastigheter istället, det gör mindre skada.
och slutligen: förklara gärna vad du menar med ”hoppet för vårt lilla land” att ”klara sig i den internationella konkurrensen”. Det är lätt att haspla ur sig något dylikt, men det målar upp bilden av den internationella konkurrensen som något hotfullt mot vårt lilla land.
I själva verket är det snarast tvärt om: Just för små länder är internationaliseringen extra bra, eftersom vi svårligen skulle kunna tillverka allt vi behöver på egen hand i Sverige. Därför är det alldeles utmärkt för Sverige att andra länder blir mer produktiva.
Med ”manipulera marknaden” menar jag naturligtvis att man skattemässigt gynnar vissa branscher. Det har inget med skattelättnader i sig att göra – jag föredrar skattesänkningar som är lika för alla framför enstaka avdrag som snedvrider konkurrensen. Noterar att du fortfarande inte svarar på varför det skulle vara bra i det här fallet.
Att politiken ”satsar på” vissa sektorer är att med hjälp av politiska styrmedel, tex skatteavdrag, gynna eller missgynna vissa branscher. Jag håller med dig om att ett stabilt skattesystem är det bästa, där politiken inte behöver lägga sig särskilt mycket i marknaden. Det är ju bla därför jag tycker att RUT är dåligt…!
Meningen om den internationella konkurrensen var ett tillspetsat sätt för mig att uttrycka att om nu politiken ska göra sådana satsningar, så förstår jag verkligen inte varför det är just hushållsarbetet som ska gynnas. Jag prövade tanken att det kanske finns andra sektorer som vore smartare att satsa på isåfall, för tex tillväxtens skull. Men i grunden tycker jag inte att politiken ska välja ut vissa branscher och satsa på dem. Historien är full av exempel på politiker som inte kan avgöra vad som är en ”framtidsbransch” och inte. Alltså: jag gillar ett neutralt skattesystem, transparent och stabilt. Dvs rätt långt från vad den nuvarande regeringen håller på med.
Jag är alltså inte ”emot globalisering”, om det är det du undrar. Inte heller att det går bra för andra länder än Sverige (vilket du av nån anledning verkar läsa in i det jag skrev)
På ett teoretiskt plan stämmer såklart det du säger om exporten. Varken export eller tillväxt är ”nödvändigt”, det är det ju fö få saker här i världen som är. Men som politiskt mål känns det viktigt att vi ska ha en rimlig tillväxt. Allt annat blir oerhört teoretiskt/utopiskt.
Frågan är vad man menar med rättvisa.
En ultraliberal menar att rättvisa är att få behålla så mycket som möjligt av lönen själv, dvs alla skattesänkningar är rättvisa.
En vänsterperson som jag menar att rättvisa är: av var och en efter förmåga åt var och en efter behov….
Jag föredrar som Bengt Göransson att använda ordet rättfärdig.
Ja, det är ett begrepp man verkligen kan vända och vrida på. För mig är det så självklart att fördelningspolitik är det enda som är rättvist, eftersom alla människor inte har samma chanser från början. Men jag är fullt medveten om att det också finns andra perspektiv på rättvisa som i det närmaste är en rak motsats till mitt synsätt…
Det gäller att ta tillbaka de fina orden från högern.