1990 års partiprogram – dystopi och förvaltning

Kom av mig lite i min genomgång av tidigare partiprogram. Är nu framme på det näst senaste – från 1990 – som utgör närmast dystopisk läsning. Kort sammanfattning: Allt är förändrat, allt är mycket svårt. Världen kommer att gå under av miljöförstöring och kärnvapenkrig och dessutom är människor stressade på jobbet. Hela programmet i tolv typiska citat:

”Så länge någons frihet är hotad, är allas frihet hotad; solidariteten får därför inte stanna vid det egna landets gränser utan måste omfatta alla folk.”

”Jordens alla länder och folk har för sin överlevnad och utveckling blivit beroende av varandra i en utsträckning som aldrig tidigare i historien.”

”Dagens uppgifter är i många avseenden svårare och de politiska förutsättningarna helt annorlunda än tidigare.”

”Jorden är sålunda en hotad planet inte bara till följd av risken för ett kärnvapenkrig. Miljöförstöringen är liksom en osynlig fiende, som smyger sig fram längs kända och ännu okända stigar och slår till på oväntade platser långt från föroreningens källa och rovdriftens ursprung.”

”Det svenska samhället har, trots sina fel och brister, blivit ett gott samhälle att leva i.”

”Nya skillnader i kunskap och därmed möjligheter att påverka hotar ständigt att skapa nya typer av klassklyftor.”

”Många anställda känner sig isolerade i arbetslivet. Stress och dåliga arbetsmiljöer hotar alltjämt många människors hälsa.”

”Kapitalets internationalisering försvårar för de fackliga organisationerna att ta till vara löntagarnas intressen. Den begränsar regeringens, riksbankens och riksdagens möjligheter att förverkliga de nationella mål som har beslutats i demokratisk ordning.”

”Kunskapssamhället bidrar till att sätta auktoriteter i fråga. Människor vill i kraft av sina egna kunskaper själva påverka och bestämma. Otåligheten över att utvecklingen går för sakta på områden, mot vilket detta engagemang riktas, växer också gentemot de politiskt förtroendevalda. Medborgarnas engagemang i enskilda politiska frågor ökar och är något positivt. Men det är viktigt, att detta engagemang inte kanaliseras uteslutande i enfrågerörelser och direkta aktioner i isolerade frågor. Den politiska demokratin måste bygga på en helhetssyn på samhället.”

”För att försvara och vidga sina maktpositioner söker den moderna kapitalismen aggressivt begränsa respektive ta över väsentliga delar av den gemensamma sektorn. Den vill, att den gemensamma verksamheten ska präglas av de värderingar, den marknadsanpassning och därmed de vinstmaximeringsprinciper som gäller i varuproduktions- och tjänstesektorn i övrigt.”

”Den reformistiska socialismens väg är mödosam och tidskrävande.”

”även i den gemensamma sektorn finns skillnader, som har sin grund i produktionsförhållandena och i svårigheten att förena ledningsansvar, brukarinflytande och politisk demokrati med de anställdas rätt till inflytande över sitt arbete.”

Inget tidigare partiprogram är så dystert som 1990 års. Det handlar inte bara om verklighetsbeskrivningen, utan också (kanske framför allt?) om språket. Vilket jag tycker syns i de citat som finns med i detta inlägg. Notera exempelvis första citatet: istället för att skriva t ex (något mer positiva) ”ingen är fri förrän alla är fria” skriver man ”så länge någons frihet är hotad, är allas frihet hotad”. Istället för att skriva ”solidariteten är gränslös” skriver man: ”solidariteten får inte stanna vid det egna landets gränser utan måste omfatta alla folk”. Och beskrivningen av miljöförstöringen som en kringsmygande, lurpassande ”osynlig fiende” är också oerhört talande.

När jag twittrade om detta häromveckan fick jag reaktioner från jämnåriga sossar som var förvånade att man ”redan” 1990 var så dyster. För de flesta som är aktiva i socialdemokratin är det ganska uppenbart att rörelsen länge varit på defensiven och haft dåligt självförtroende. Men jag, och antagligen många i min ålder, har nog tolkat detta som en reaktion på 1990-talskrisen, de efterföljande nedskärningarna, allmänna högervindar i opinionen, osv. Jag blev själv förvånad över att se att dysterheten uppenbarligen är äldre än så. Av programmet att döma kämpar man med en insikt om att de traditionella socialdemokratiska redskapen inte biter längre; typ, vi har styrt under decennier, ändå är inte samhället tillräckligt bra. Det är också uppenbart att miljöhotet uppfattades som mycket reellt och skrämmande för de som skrev programmet. När jag pratar med min mamma, som var med och skrev programmet, hänvisar hon framför allt till osäkerheten i världspolitiken - järnridån hade fallit, men ingen visste vad som skulle komma istället.

Tidigare inlägg här (1897 och 1905) och här (1911 och 1920) och här (1944) och här (1960) samt här (1975). Läs alla partiprogram 1897-1990 här.

Mer föga uppmuntrande läsning: Paul Krugman och depression och demokrati (närmare bestämt antidemokratiska stämningars uppsving i Europa i krisens kölvatten), här med illustrativ graf. Lisa Magnusson skriver bra om ett obehagligt blogginlägg från Katrin Zytomierska. Alliansfritt påminner om den senares kopplingar till Moderaterna.

Intressant och Netroots.

About these ads

36 kommentarer

Under Programkommissionen, Socialdemokraterna

36 svar till “1990 års partiprogram – dystopi och förvaltning

  1. Visserligen en anekdotisk bevisföring, men redan 1985 var jag inbjuden till en diskussion om stadsplanering bland en massa sossar på Folkets Hus. Och det var ingen måtta på dysterheten. ”Vi har gjort allting fel, vi är helt körda” var budskapet man kom med.

    Ungefär tre år senare hade jag sällskap i en hiss med en kommunalpolitiker från Nacka. Han såg att jag hade ett rockmärke mot motorvägar, och han hånade mig. ”Är du så naiv att du tror att något går att förändra? Jag har varit med så länge att jag vet att det bästa vi kan hoppas på är att om vi gör det lite bättre för överklassen sipprar lite ner till underklassen också.”

    Så hjälplöshetssyndromet fanns långt före 1990.

  2. Anders

    Intressant inlägg!

    Du skriver:

    ”istället för att skriva t ex (något mer positiva) ”ingen är fri förrän alla är fria” skriver man ”så länge någons frihet är hotad, är allas frihet hotad”. Istället för att skriva ”solidariteten är gränslös” skriver man: ”solidariteten får inte stanna vid det egna landets gränser utan måste omfatta alla folk”.

    Man kan också beskriva de formuleringar, som valdes, för en konkretisering och precisering i stället för abstrakta, luftiga formuleringar typ:

    Gränslös frihet, gränslös solidaritet…

    Det är en intressant fråga, om sådana formuleringar skulle locka väljare, som är tveksamma till SAP – eller om abstrakta, luftiga formuleringar främst (eller enbart?) fungerar på inbitet socialdemokratiska väljare.

    Detta är på inte sätt någon retorisk fråga från mig – jag är osäker betr. hur effektivt det vore med formuleringar typ gränslös frihet, gränslös solidaritet…. Skulle sådana formuleringar locka väljare?

    Du skriver: vi har styrt under decennier, ändå är inte samhället tillräckligt bra – är inte detta SAPs stora problem, snarare än med vilka fluffiga formuleringar, som partiet formulerar sina framtidsvisioner?

    Väljarna har FACIT. De kan se, hur det i praktiken blir, när SAP styr landet.

    Ett slaktat MIttelstand, en slaktad kunskapsförmedling i skolan m.m. m.m.

    SAPs enda mottargument verkar vara, att det blir inte ”tillräckligt bra” med borgarna heller – tja, övertygar det argumentet verkligen tveksamma väljare??

    En tveksam väljare torde nog snarare tänka, att SAPs politik uppenbarligen inte är något att satsa på, eftersom det inte blir tillräckligt bra, när SAP får styra under decennier.

    • Marika

      Å vad jag tycker det är tråkigt med en politisk analys som alltid börjar i ”hur man lockar väljare”. Partiprogram är knappast till för att locka väljare i första hand – det vänder sig i hög grad till den lilla gruppen mest övertygade i ett parti. Visst finns det i alla politiska program en tendes till fluffiga formuleringar, och mina exempel på hur man hade kunnat skriva mer positivt hade säkert kunnat göras bättre och mer genomtänkta, men min poäng i detta fall var just att ordvalet så ofta i programmet var påfallande dystert, i min mening. Jag gillar det konkreta, men det tycker jag är en helt annnan diskussion än frågan om det negativa språkbruket.

      Vad gäller vad SAP har åstadkommit så vågar jag nog – med facit i hand – påstå att det är det mest mänskliga samhället i historien. Uppslutningen kring detta är fortfarande mycket hög i det svenska samhället, så hög att konkurrerande partier som Moderaterna numera omfamnar stora delar av den svenska modell de en gång så hårt bekämpat. Men inget politiskt parti någonsin kommer att åstadkomma utopia. Min tolkning är att det var insikten om detta som börjat smyga sig på SAP 1990. Det var det min analys handlade om. Smärtan i att inse att politiken har gränser.

      • Dan

        ”Smärtan i att inse att politiken har gränser” skriver du. Själv ser jag det precis tvärtom. Otroligt skönt att politikers klåfingrighet minskat på senare år. Men jag förstår att du som tillhör den politiska makteliten är bekymrad.

      • Marika

        Hej Dan!

        Du har kommenterat vid flera tillfällen på sistone, och jag tycker att du ofta använder en tråkig ton som gränsar till osaklighet. Det känns som att du oftare är ute efter att trycka till snarare än att föra en saklig diskussion om, exempelvis, politikens gränser. Jag hänvisar till min kommentarspolicy och meddelar att jag inte kommer att släppa igenom kommentarer med den här tonen framöver.

        Vad gäller själva sakfrågan så uttryckte jag mig medvetet provokativt, men det var uppenbarligen dumt av mig. Jag borde ha skrivit ”smärtan i att inse att demokratin har gränser”. För det är vad det handlar om. Demokrati är inte att en politisk maktelit bestämmer, det är precis tvärtom. Demokrati betyder att alla bestämmer gemensamt. Minskas politikens omkrets till förmån för exempelvis marknaden, kommer färre människor att ha reellt inflytande över sitt liv. Men det är inte vad jag syftar på med den ursprungliga kommentaren, utan snarare smärtan i insikten om att hur goda intentioner man än har så finns det gränser för vad demokratin kan åstadkomma.

      • Anders

        Hej Marika och tack för svar.

        Det verkar som du (implicit) framför, att fluffiga, visionära formuleringar främst är avsedda för de egna partimedlemmarnas konsumtion. Du kanske har rätt, att sådana formuleringar inte fungerar på andra än inbitna socialdemokrater/partimedlemmar… jag vet faktiskt inte, vad jag ska tro…

        —–

        Men väljarna har, som sagt, FACIT. De kan se, hur det i praktiken blir, när SAP styr landet. Ett slaktat Mittelstand, en slaktad kunskapsförmedling i skolan, krympande pensioner m.m. m.m. Du kallar detta för ”det mest mänskliga samhället i historien”. Jaha? Tror du att de orden (i sig) är tillfyllest??

        Du skriver vidare, att ”inget politiskt parti någonsin kommer att åstadkomma utopia”. Men det var just utfästelsen, att SAP skulle åstadkomma utopia, som var SAPs budskap från femtio-talet och framåt. Partiet gick till val på denna utfästelse. SAP övertalade väljarna (i val efter val), att samtycka till jordens högsta skatter genom att utlova de beskattade, att de skulle få en god pension, god äldrevård och god sjukvård, när de blev gamla.

        Tja.. idag har väljarna, som sagt, FACIT. SAP höll inte sitt löfte.

        Pensionerna krymper och ”de senaste tio åren har en fjärdedel av vårdplatserna på äldreboenden försvunnit”. Under samma tid ”har hemtjänsten i snitt minskat med 1,5 timme per vecka för varje vårdtagare. Det motsvarar en minskning på 18 procent.” ”Samtidigt har andelen över 65 år ökat med 16 procent”.

        Det faktum, att moderaterna fortsätter SAPs hänsynslösa politik mot de allra svagaste – det är tyvärr inte något som hjälper SAP.

        Det var ju inte moderaterna som övertalade folk att inte spara enskilt till sin ålderdom och sjukdom, lovade runt – och höll tunt… Det var SAP.

        Folk känner sig, föga förvånande och med rätta, blåsta av SAP.

        Där ligger imo SAPs problem.

      • Marika

        Du läser mig konstigt, det du menar att jag påstår påstår jag inte alls. Läs om, läs rätt.

      • Anders

        Marika, du skriver, att ett ”partiprogram … vänder sig i hög grad till den lilla gruppen mest övertygade i ett parti.” Jag tolkade det, som att du (implicit) framför, att fluffiga, visionära formuleringar inte entusiasmerar så många fler än hängivna partimedlemmar. Det är möjligt, att det var en feltolkning.

        —–

        Hursom, jag hade emellertid hoppats att du skulle kommentera resten av mitt svar till dig. Är du medveten om, att folk känner sig blåsta av SAP?

    • Lassalle

      De tre senaste läroplanerna är framlagda av Borgerliga regeringar,ingick dessa i ”slaktambitionerna”,eller visste man inte vad man gjorde?
      Jag får intrycket när jag läser dina inlägg att du hyser ett Borgerligt sinnelag och bedriver en demagogi så god som någon.Intresset ljuger inte och man öser ur sin fatabur.

  3. Intressant när du analyserar partiprogrammen det ger på något vis en distans till det dagsaktuell. Hittade nyligen vid en städning i bokhyllan SSUs debattbok Omdaningen och har läser den med viss förtjusning. Inser vad det var för tongångar vid den tid som jag blev politiskt aktiv och varför jag också känt mig lite nedslagen av den återhållna politiska kraft som jag tycker partiet har varit under många år nu. Vi vill lite för lite, vi vågar lite för lite och vi verkar inte tro att folk i allmänhet vill något annat än att få några kronor mer i plånboken och mer att välja på. Rekommenderar Omdaningen (inte så mycket för det som sägs utan för att få en känsla av en annan tids strömningar)och hoppas att nästa partiprogram klarar av att fånga upp våra önskningar om ett bättre samhälle.

  4. Dan

    Marika,

    Kom gärna med några exempel där jag gränsar till osaklighet. Att du tillhör makteliten inom politiken kan väl knappast vara osakligt? Det är ju ren och skär fakta. Att jag har rätten att tycka att det är bra att politiker får mindre makt är heller inte osakligt. Tvärt om.

    Du verkar ha svårt för när någon kommenterar kritiskt till dina inlägg. Du skyller gärna på att visa kommentarer är för hårda men själv har du inga problem att raljera ganska friskt. Din ton skiljer sig ganska mycket från exempelvis Lena Sommestad. Jag tycker du borde lära lite av henne i det fallet. Hur roligt vore det egentligen om alla lovprisade dina inlägg?

    • Marika

      Det är osakligt eftersom innebörden i det jag skrev inte har något att göra med att jag som person skulle vilja ha mer makt över andra, vilket är vad du menar.

      Du diskuterar ju inte sakfrågan – som i detta fall är att SAP 1990 i min tolkning verkar ha upplevt en smärta över att inte kunna förändra världen enligt de ideal som präglade partiet – utan byter ämne till att insinuera mina personliga maktambitioner, etc.

      Hur som helst, jag har en kommentarspolicy, lev med den. Har inget att göra med att jag inte tål mothugg, det har att göra med hur de presenteras. Detta är min blogg, gillar du den inte föreslår jag att du inte läser och kommenterar den. Internet är stort, det finns gott om plats för dig på annat håll.

      • Dan

        Kent Persson i Örebro har en ganska välbesökt blogg. Om du skulle kolla vad han får utstå i kommentarerna från vänsterfolk skulle du med din ”kommentarspolicy” få en smärre chock. Han låter ALLT stå kvar och då snackar vi verkligen personangrepp. Personligen tycker jag det gått överstyr och att han borde rensa men samtidigt hedrar det honom. Där här är off topic nu jag vet,men för din bloggs skull borde du tänka igenom vilka signaler du sänder när du till och med överväger att radera mina inlägg.

      • Marika

        Kent Persson får göra som han vill, jag får göra som jag vill.

        PS du vet inte vad jag brukar rensa bort… dvs vilka kommentarer jag brukar få. Just därför jag har en policy.

      • Marika

        PS 2 Det bästa sättet för dig att undvika moderering är att du skriver sakliga inlägg. Just sayin.

      • Anders

        ”SAP 1990 i min tolkning verkar ha upplevt en smärta över att inte kunna förändra världen enligt de ideal som präglade partiet”

        Vilken slutsats drar du själv av, att SAP inte lyckades ”förändra världen enligt de ideal som präglade partiet”?

        Var det idealen som var orealistiska och måste förändras? Eller var det befolkningen/väljarna som måste förändras? Eller måste något annat (isf vad) förändras?

      • Marika

        Idealen är inte orealistiska och det har inget att göra med att ”förändra befolkningen”, hur man nu skulle göra det. Men eftersom omvärlden förändrats, inte minst genom globaliseringen, har (den nationella) demokratins verkningsgrad minskat och det finns inte internationella demokratiska institutioner som stigit in i dess ställe. Det som behövde/behöver göras är att ta fram nya politiska redskap. Den analysen är inte så svår att göra, det svåra är att verkligen ta fram dessa redskap.

      • Anders

        Tack för svar, Marika.

        Din förklaring till varför ”de ideal som präglade partiet” ej varit möjliga för SAP att realisera förklarar inte, varför du antar, att dessa ideal är realistiska.

        Det kan ju faktiskt vara väldigt enkelt… idealen gick inte att realisera, eftersom de var orealistiska.

        Det var en chimär …”de ideal som präglade partiet” bara framstod (under ett par decennier) som realiserbara givet Sveriges gynnsamma konkurrenssituation efter kriget och därefter genom att SAP förde en kortsiktig politik, intecknade framtiden och konsumerade upp det, som folk godtroget betalat i förskott för sin pension, äldrevård och sjukvård.

        Är detta en helt främmande tanke för dig – isf varför?

      • Marika

        Frihet och jämlikhet är inte orealistiskt. Det är upp till oss människor om vi vill leva så.

        Kan inte hålla med dig om att S bedrivit en kortsiktig politik, tvärtom. Den välfärd som mödosamt byggts upp under decennier är ju mycket långsiktig och har byggt vårt land starkt, åstadkommit en hög utbildningsnivå, utbyggd infrastruktur, etc. Pensionsinbetalningarna har inte konsumerats upp. Däremot var inbetalningarna i ATP för små för att långsiktigt täcka utbetalningarna, vilket är en förklaring till att pensionssystemet behövde göras om.

      • Anders

        ”Frihet och jämlikhet är inte orealistiskt.”

        Inser du verkligen inte, att frihet OCH jämlikhet inte kan realiseras samtidigt? Om person A jobbar och person B (i arbetsför ålder) inte är anställningsbar… hur skapar SAP då s.k. jämlikhet? Jo, genom att tvinga person A att försörja person B. Därmed har partiet beskurit friheten för person A att kunna välja, att använda sina egna pengar efter eget gottfinnande (t.ex. kunna spara pengarna för sin egen ålderdom). När SAP sedan utsätter person A för ett lidande, när han blir gammal (och därmed lätt för partiet att trampa på).. så framstår partiet som cyniskt.

        Jag läste f.ö. någon socialdemokrat, som ansåg, att resursfördelningen, mellan dem som arbetar och de (i arbetsför ålder) som ej arbetar, radikalt borde reformeras. De, (i arbetsför ålder) som ej arbetar, bör (enl. honom) ges tillgång till betydligt mer pengar (än de som arbetar), eftersom de, som ej arbetar, har mycket större behov, då de har mycket mer fritid (jämfört med dem som arbetar). Det här kanske vore något för SAP att gå till val på…

        Du skriver: ”Kan inte hålla med dig om att S bedrivit en kortsiktig politik, tvärtom. Den välfärd som mödosamt byggts upp under decennier är ju mycket långsiktig och har byggt vårt land starkt, åstadkommit en hög utbildningsnivå, utbyggd infrastruktur, etc.”

        Den välfärd, som tidigare generationer mödosamt hade byggt upp, har SAP förslösat. Det är stötande, att SAP inte verkar skämmas över, vad partiet har ställt till med.. t.ex. slakten av kunskapsförmedlingen i skolan m.m. Och våldet… se här t.ex. en liten interiör från SAPs skola:

        ”Mest utsatta för fysiskt våld är pojkar. 15 procent av pojkarna i årskurs 6-9 har det senaste året blivit slagna, sparkade eller på annat sätt fysiskt skadade under skoltid eller på väg till och från skolan. Motsvarande siffra för flickor är 9 procent.

        Inte bara elever drabbas av hot och våld i skolan. Bland lärarna uppger 5 procent av de kvinnliga och 7 procent av de manliga lärarna att de har blivit sparkade, slagna eller på annat sätt fysiskt skadade. Värst är situationen i Malmö och Helsingborg, visar studien.

        -Jag har kommit in på skolor som är en krutdurk. Det är bara en fråga om när det smäller. Det är uppjagad stämning. Jag känner av det bara jag stiger innanför dörren. Det är ingen bra utbildningsmiljö, säger Henrik Wollter, huvudskyddsombud för Lärarförbundet i Malmö.”

        http://svt.se/2.22620/1.2638785/manga_barn_utsatts_for_vald_i_skolan

        Du skriver: ”Pensionsinbetalningarna har inte konsumerats upp. Däremot var inbetalningarna i ATP för små för att långsiktigt täcka utbetalningarna, vilket är en förklaring till att pensionssystemet behövde göras om.”

        Skatteinbetalningarna var naturligvis inte för små – hur skulle jordens högsta skatter kunna vara ”för små”??!

        Men SAP prioriterade inte att hålla de utfästelser partiet gjorde, när folk övertalades (i val efter val) att godtroget betala i förskott för sin pension, äldrevård och sjukvård.

        PS Vad föreställer egentligen din avatar? Är det ett baseballträ dvs ett potentiellt ”gatustridsmedel”?

      • Marika

        Din beskrivning av frihet och jämlikhet är inte så relevant. Jämlikhet betyder inte att alla har det likadant. Detta är ganska grundläggande.

        Apropå skolan vill jag påminna om att vi sedan fem år har en borgerlig regering och skolresultaten har vad jag vet sjunkit under den perioden.

        Pensionsinbetalningarna kan naturligtvis vara för små om utbetalningarna i pensionssystemet är högre än inbetalningarna. Dvs: Även om du betalar mycket höga belopp, säg 40% av din lön, så är detta ändå för lite om utbetalningarna ska vara tex 80% av din lön (beroende på räntan och hur många år du har pension resp jobbar etc, men förenklat uttryckt). Sen är det ju inte riktigt så att det är skatteinbetalningar som finansierar pensionen, läs gärna på lite om hur pensionssystemet fungerar.

        Bilden på min avatar är en arm, jag gissar att du också har en eller två sådana. Om du klickar på den ser du nog bättre.

        Tror inte vi kommer mycket längre i denna diskussion nu.

      • Anders

        ”Din beskrivning av frihet och jämlikhet är inte så relevant. Jämlikhet betyder inte att alla har det likadant. Detta är ganska grundläggande.”

        Oavsett vilken nivå du väljer att stipulera för ”jämlikhet”, så förändrar det inte, att en materiell jämlikhet (oavsett nivå) för dem, som ej är anställningsbara och i arbetsför ålder, måste förverkligas på bekostnad av andra människors frihet.

        ”Apropå skolan vill jag påminna om att vi sedan fem år har en borgerlig regering och skolresultaten har vad jag vet sjunkit under den perioden.”

        Jajamensan! Och det är slående hur KORT tidsperspektiv, som du (och socialdemokrater som regel) föredrar. SAP inledde sin nedmontering av kunskapsförmedlingen i skolan när 1946 års skolkommission fick ersätta den tidigare skolutredningen. Det är sextio (60) år som du kontrasterar mot fem (5) år. (Eller ca 50 år, om du vill räkna bort borgeliga regeringsperioder.)

        Det är mycket tveksamt, om det (under din eller min livstid) kommer att vara möjligt att åtgärda SAPs minst femtioåriga slakt av den svenska skolans kunskapsförmedling.

        ”Pensionsinbetalningarna kan naturligtvis vara för små om utbetalningarna i pensionssystemet är högre än inbetalningarna. Dvs: Även om du betalar mycket höga belopp, säg 40% av din lön, så är detta ändå för lite om utbetalningarna ska vara tex 80% av din lön (beroende på räntan och hur många år du har pension resp jobbar etc, men förenklat uttryckt). Sen är det ju inte riktigt så att det är skatteinbetalningar som finansierar pensionen, läs gärna på lite om hur pensionssystemet fungerar.”

        SAP har valt att skapa en liten snårskog av olika begrepp och kallar t.ex. somlig statlig penningindrivning för ”avgifter” m.m. – för enkelhets skull så kallar jag det, som stat/landsting/kommun indriver, för ”skatteinbetalning”.

        Och statens och kommunens penningindrivning från gemene man har naturligvis inte varit för liten i Sverige – hur skulle jordens högsta skatter kunna vara ”för små”?

        Men SAP prioriterade inte att hålla de utfästelser, som partiet gjorde, när folk övertalades (i val efter val) att godtroget acceptera denna höga uttaxering – en uttaxering som partiet motiverade med, att gemene man betalade i förskott för sin pension, äldrevård och sjukvård.

        Det kanske vore en bättre strategi för SAP att tillstå detta… snarare än att stonewall (vilket du verkar ha valt).

  5. Hej

    Först och främst en eloge till dig för att du gör den här exposén över tidigare partiprogram. Det är ju inte så att man spontant sätter sig ned och läser dem.

    Hur som helst, jag hade precis fyllt fem 1990 så har ingen egen uppfattning om läget då. Däremot så måste ju vi såklart erkänna att det som hände i Östeuropa påverkade socialdemokratin i Sverige. Med Sovjets fall såg världen helt plötsligt mycket osäkrare ut.

    Socialdemokratin har ju under hela efterkrigstiden tiden försökt balansera mellan öst och väst. Vi ville ju inte ha kapitalism men vår socialism skulle vara annorlunda. När östblocket började kollapsa inifrån satte högern in en rejäl stöt för att slänga ut barnet med badvattnet. Socialdemokratin drogs med i detta. Man slutade tro på sitt samhällsprojekt.

    Det är en av anledningarna till att socialdemokratin genomförde de brutala nedskärningarna under 90-talet. Det är oerhört viktigt att påpeka att man hade ett val. Det fanns alternativ till den enda vägens politik men det skulle innebära att man skulle behöva gå i klinch med högern och kapitalet. Det orkade man inte med, socialdemokratin var försvagad både ideologiskt och organisatoriskt i och med förändringarna i världsläget.

    Till sist vill jag säga att SAPs ideologiska utveckling alltid varit en reflektion av konflikten mellan arbeta och kapital – klasskampen om man så vill – och det inger hopp för framtiden. Idag har vi chansen att starta en utveckling som leder bort ifrån RUT-avdragets vara eller icke vara och istället får igång en rejäl diskussion om vilket samhälle vi vill ha. Men det kräver mod, den logiska slutsatsen av det Håkan Juholt säger idag är att samhället måste ta makten över marknaden – på riktigt den här gången.

    • Marika

      Hej,

      kul att du gillar min genomgång av partiprogrammen! Jag håller med dig om mycket av det du skriver, men inte fullt ut om beskrivningen av nedskärningarna på 90-talet. Jag tror att de var en helt nödvändig konsekvens av en kraschad ekonomi. Utan dem hade vi aldrig stått så starka som vi gör idag, internationellt sett. Det mesta av de nedskärningarna har vi dessutom tagit igen med tiden. Jag tror alltså inte att de primärt kan förklaras med ett ev bristande självförtroende. Däremot tror jag att de bidrog till att på sikt urholka en känsla av vad socialdemokratin står för, både hos människor i allmänhet och hos partimedlemmar. Det var ingen lätt sak, men jag har svårt att se vad alternativet skulle ha varit.

  6. Pingback: Sjukförsäkringen är fortfarande som ett öppet sår för regeringen! | LO Bloggen

  7. Pingback: Sverige – den avreglerade marknadens naiva kassako « Ett hjärta RÖTT

  8. Olof Johansson-Stenman

    Jag tenderar nog också att tycka att åtgärderna huvudsakligen var nödvändiga, men jag tycker ändå inte att svaret är trivialt. Nedskärningarna skedde ju i en lågkonjunktur, vilket i sig är mycket olyckligt av stabiliseringspolitiska skäl, och det skulle ju ha varit mycket bättre om man hade gjort nedskärningarna under den tidigare högkonjunkturen (så att man istället hade kunnat öka utgifterna under lågkonjunkturen), men då var det väl av olika skäl politiskt omöjligt. Hur som helst så ledde detta till extremt svåra konsekvenser för många utsatta grupper i samhället.

    Annars är jag lite skeptisk till påståenden som att ”ta makten över marknaden” om man inte specificerar vad man menar. EMU är ju t ex huvudsakligen ett politiskt projekt som många (inte minst vänstern i flera europeiska länder) argumenterat för innebär just detta, att man poltitiskt begränsar marknadens makt, men konsekvenserna blir ju inte alltid som man tänkt sig… I detta konkreta fall tror jag ju rent allmänt att det är att föredra ett system med flytande växelkurser, vilket faktiskt innebär att de bestäms helt av marknaden. (Därmed inte sagt att jag har något enkelt svar på hur man bör agera i Europa idag, även om jag iofs har åsikter även om detta.)

  9. lenasommestad

    Intressant med din genomgång av partiprogrammen. I denna blogg tror jag att du är något viktigt på spåren; en lång period av osäkerhet i socialdemokratisk samhällsanalys och en oförmåga att tydligt formulera vad som är det nya uppdraget, i ett samhälle där många av arbetarrörelsens barn har blivit medelklass och nya grupper marginaliseras.

    Debatten i kommentarsfältet är en intressant illustration till partiets kris. Socialdemokratins historiska insats handlar ju om hur solidaritet och jämlikhet skapar framgång. Att detta fungerar och att de mångas framgång kräver solidaritet, det kunde var och en se, som levde genom decennierna från 1920-talets fattigdom till 1960- och 1970-talets välfärdssamhälle.

    I det mogna välfärdssamhället, däremot, upplever jag allt oftare att det är den oreflekterade individualismen som styr. Många som under sin uppväxt, från 1960-talet och framåt, har fått del av samhällssolidariteten i form av allmän förskola, utbildning, subventionerade idrottsarenor och kultur verkar anse att de inte har något skäl att dela med sig. Vuxna som har sina föräldrar och familjer att tacka för en god start i livet, sätter sig till doms över dem som fått starta under långt hårdare omständigheter. Varför ska någon som saknar försörjning få stöd PÅ BEKOSTNAD AV ANDRA MÄNNISKORS FRIHET, undrar till exempel Anders förtrytsamt i kommentarsfältet ovan. Ja, varför?

    Kanske därför att vi respekterar alla människors lika värde. Kanske därför att vi vet att risker fördelas ojämnt, och att vi alla vinner på att våra medmänniskor inte faller igenom och tappar sin förmåga att bidra till samhällets rikedom. Kanske därför att vi inser att den egna framgången aldrig kan realiseras utan ett väl fungerande samhälle. Hög produktivitet skapas genom specialisering och förtroende för andra.

    Frågan är hur vikten av solidaritet kan formuleras i en ny tid? Omsorgen om planeten är en ny utgångspunkt, som i grunden bärs av samma idé som den socialdemokratiska väfärdspolitiken. Omsorg om det gemensamma, och omsorg om varandra, är grunden för individuell framgång.

    • Anders

      Lena Sommestad skriver: ”Varför ska någon som saknar försörjning få stöd PÅ BEKOSTNAD AV ANDRA MÄNNISKORS FRIHET, undrar till exempel Anders förtrytsamt i kommentarsfältet ovan.”

      Lena, jag undrar inte något betr. omöjligheten att kombinera jämlikhet och frihet – än mindre undrar jag det ”förtrytsamt”. Du kanske projicerar din egen förtrytelse på mig?

      Det vore ärligare av SAP att tillstå, att partiet vill realisera den enes jämlikhet på bekostnad av den andres frihet och därefter (som du gör) argumentera för, varför partiet vill prioritera en implementering av jämlikhet. Det är inte otroligt, att uppriktighet skulle vara till fördel för partiet.

      • Marika

        Jag är socialdemokrat eftersom jag vet att frihet enbart är möjligt genom jämlikhet. För referenser på detta, se min blogg (tex under kategorin Klyftor).

      • Anders

        Marika, jag googlade på ”frihet” på site:https://storstad.wordpress.com/category/klyftor/

        0 resultat

        Det är imho lite svårbegripligt, varför SAP inte vill tillstå, att partiet anser, att den enes jämlikhet ska realiseras på bekostnad av den andres frihet. Som Lena Sommestad visar, så har socialdemokrater inga problem med att argumentera för denna prioritering. Och det är, som sagt, inte otroligt, att uppriktighet skulle vara till fördel för partiet.

      • Marika

        Falsk uppriktighet gagnar ingen. Det du påstår att vi tycker tycker vi ju inte.

      • Marika

        Men om jag ska svara lite mer utförligt, eftersom du själv tydligen inte orkar läsa det jag skrivit tidigare, så hänger det ihop såhär. Ojämlikhet i inkomster innebär med nödvändighet ojämlikhet i möjligheter. Människor med lägre inkomster och/eller lägre utbildning lever kortare liv än andra, har sämre hälsa, större risk för arbetslöshet, större risk för arbetsolyckor, sämre tillgång till vård, sämre tänder, etc. Dessutom löper deras barn större risk än andra att vårdas för självskadebeteende, råka ut för olyckor, själva bli låginkomsttagare, att växa upp till arbetslöshet och sämre hälsa, etc. Redan i åk tre syns ganska stora skillnader i provresultat mellan barn med hög- resp lågutbildade föräldrar. Socioekonomisk bakgrund är nu lika viktig för barns läsförståelse i Sverige som i USA.

        Detta är inte frihet. Så länge risken för arbetslöshet, kort livslängd och dålig hälsa inte är slumpmässigt fördelad i befolkningen och så länge de ärvs från föräldrar till barn, så är vi inte fria. Det innebär att det finns strukturer som stör vår fria vilja och gör oss ofria. Därför måste det till ett starkt samhälle som kan utjämna orättvisa skillnader och erbjuda alla barn reella lika möjligheter till ett bra liv.

        På så sätt är jämlikheten frihetens förutsättning, och formuleringar av den typen finns fö i de flesta tidigare socialdemokratiska partiprogrammen. Det är inte för inte som socialdemokratins tre ledord är frihet, jämlikhet och solidaritet. Notera vilket ord som kommer först.

        Detta har jag skrivit om många gånger förut och det var det jag menade att du kunde läsa om under fliken Klyftor. Eller tex i kommentarstråden till detta inlägg: https://storstad.wordpress.com/2011/01/24/om-faran-med-fel-foraldrar/

  10. Pingback: Ett gyllene tillfälle

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut / Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut / Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut / Ändra )

Google+ photo

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut / Ändra )

Ansluter till %s