Inkomststatistik är nyttigt. Den visar vad som händer i verkligheten. I verkligheten har den fattigaste decilen blivit allt fattigare de senaste åren. Samtidigt har alla andra blivit rikare – fast olika mycket rikare. Ju rikare du var från början, desto rikare har du blivit de senaste åren. Finanskris och lågkonjunktur till trots.
(Statistik från SCB). Det stora tappet i inkomst för den nedersta decilen, det vill säga den tiondel av svenskarna som har de allra lägsta inkomsterna, skedde mellan 2007 och 2008. Detta kan inte i huvudsak förklaras med finanskrisen, eftersom den inträffade på hösten och arbetslösheten under 2008 bara var marginellt högre än 2007 (6,2 procent respektive 6,1 procent enligt AKU). Dessutom är det så att alla andra deciler ökade sina inkomster under samma period (utom den översta decilen, som dock hämtade igen tappet med råge året därpå). Förklaringen står istället att finna i regeringens politik. De nedskärningar som har gjorts av a-kassa och sjukförsäkring har förstås i första hand drabbat den nedersta decilen. De som skördat frukterna av detta är de översta decilerna – det är till dem skattesänkningarna har gått.
(Statistik från SCB). Försämringen för de fattigaste fortsatte dessutom 2009. Jämfört med 2007 hade den fattigaste tiondelen alltså 551 kronor mindre i månaden att röra sig med. Det betyder att man realt sett befann sig på en inkomstnivå som bara var marginellt högre än 2001. Nästan ett helt decennium har gått utan någon som helst inkomstutveckling för denna grupp – samtidigt som medelsvensson under samma period ökat sin inkomst med 26 procent, eller 3700 kronor i månaden. Eller förresten – det är ju felaktigt uttryckt. Den nedersta decilen hade en blygsam men ändock positiv inkomstutveckling fram tills att den borgerliga politiken började verka efter valet 2006. Därefter raderades den.
Även ginikoefficienten fortsätter att öka, vilket innebär att Sverige blir ett allt mer ojämlikt land. Och Reinfeldt kommer att fortsätta spä på denna utveckling: aviserar fler skattesänkningar.
Rekommenderar Dany Kessel om vikten av en socialdemokratisk skattereform. De tystas röst ställer tio frågor om skatter. Alliansfritt Sverige om hur arbetslösa auktioneras ut. Supermiljöbloggen om hur jakt på ökade vinster ledde till oljekatastrofen. AB | NSK |
Andra bloggar om skattesänkning, skatt, inkomstskillnader, ojämlikhet, fattigdom. Intressant och Netroots.
Storstad 
Ping: Brutalisering i samhället i ojämlikhetens spår… « reflektioner och speglingar II…
Ping: Färre jobbar efter utförsäkringen? « Ett hjärta RÖTT
Ping: När skatterna inte räcker till för alla
Vi lever i egoismens tid i Moderaternas Sverige.
Åt dem som redan har ska mer vara givet så att de kan konsumera sig lyckliga.
Reinfeldt gick ut i går om ytterligare pengar till de människor som arbetar!. Dessa pengar skulle istället behövas i vården och skolan! Personalen går på knä, blir sjuka och utbrända. Känner många som till och med säger upp sig. …Du har helt rätt i att egoismen härskar….Mikael Wiehes skiva ”Ta det tillbaka” är klockren!!! Lyssna på den!!!
Tar staten in lägre skatter nu 2011 än t.ex 2006 … ???
Tar kommunerna in lägre skatter .. ???
Strålande diagram! Bra att du tar upp detta. Detta tycker jag är det mest orättvisa i regeringens politik, att de som har det sämst (arbetslösa, sjukskrivna, mfl) har fått det sämre medan övriga grupper fått det bättre ekonomiskt. Snacka om omvänd fördelningspolitik.
Så kunde SN meddela i sin ekonomiska rapport i december:
”Medelförmögenheten i Sverige är världens sjätte högsta. Men de rikaste 10 procenten äger 72 procent av tillgångarna, betydligt mer än i de flesta andra länder. En tredjedel av svenskarna saknar förmögenhet eller ligger på minus.”
Och de mittemellan som inte ligger på minus har förmodligen en belånad fastighet som förmögenhet.
Så sjönk också konsumtionen per capita, vilket i och för sig var väntat när man tar från de fattiga och ger till de som redan har mer än de behöver för nödvändig konsumtion:
Även exportnettot har fallit:
Alltså trots att de förmenta medelklasshushållen får skattesänkningar och lånar som aldrig förr för konsumtion faller den totala konsumtionen när de man tar från de fattiga och ger till de rika. Sjunkande total konsumtion innebär arbetslöshet, sjunker konsumtionen produceras det mindre tjänster och varor.
Alltså faller, som väntat, hela logiken med att det skulle skapas arbete när de fattiga skulle göras ”hungrigare” och deras tjänster billigare. Man kan fråga sig är Borg och hans ekonomer så dumma eller skojar de med oss? Det är förstås en cynisk och grym cirkus Borg och Reinfeldt bedriver när de tar från de fattiga för att de ska få ”incitament” att arbeta när åtgärden i sig sänker konsumtionen och ökar arbetslösheten. Trodde Borg och Reinfeldt att arbeten skulle trilla ner från himmelen.
Det skulle vara intressant att se hur mycket av den sänkning av arbetslösheten som varit sen förra året som är riktiga arbeten och inte folk som förpassats ut ur statistiken via fas 3 eller andra av subventionerade jobb som upphör så fort subventionen upphör.
På tal om medelklassens lånande till konsumtion är det enligt en modell som BKN har så att sen år 2000 så har ca 0,7% av konsumtionsökning per år berott på hushållens lån på sina fastigheter. Närmare 70% av bostadskrediterna sen år 2000 har gått till annat än köp av bostad. Alltså bostadslånebubblan är till största delen inte en fråga om köp av bostäder utan att folk med fastigheter ökar belåningen på dessa. Riksbanken har uppskattat att de senaste åren (uppgiften angav inga årtal) har hushållen ökat sin disponibla inkomst med 3% per år med att låna. Detta är ingen sund tillväxtmodell.
Ping: Reglering ELler inte? S reagerar inte. | Ensson
Jag vill inte ha mina skattesänkningar på bekostnad av arbetslösa och sjuka – inte ens om jag kunde veta att jag aldrig kommer att vara någondera själv. Jag har inte mitt samvete till det priset.
Jag tycker också de siffror du redovisar är oroande, men man kan också se det på ett annat sätt. Säg för enkelhetens skull att det finns en miljon människor i den nedersta decilen, om deras disponibla inkomst minskat med en femhundralapp per månad så blir det totalt sex miljarder kr som gått till skattesänkningar. Eftersom Reinfeldt sänkt skatterna med 100+ miljarder så går det ju inte riktigt ihop. Vad det möjligen visar är hur små medel som krävs för att öka inkomsterna för de som verkligen behöver det, t ex pensionärer som har låga inkomster (förstod aldrig hur S kunde tycka att alla pensionärer skulle ha sänkt skatt) och sjukskrivna med lägsta inkomsterna.
Jag förstår inte din invändning. Det faktum att regeringen skurit ner på fler områden än bara för den nedre decilen förtar ju inte det faktum att de de facto har skurit på den nedre decilen.
Alliansen för en PPD-politik (pinka-på-dig-politik: Det blir varmt och skönt först, men sen blir det väldigt kallt och obehagligt).
Vad man får i sänkt skatt betalar man igen och betydligt mer, i onödiga avgifter och somliga av oss dör så småningom i förtid för dessa tämligen blygsamma skattesänkningar.
Vad som först ser ut som något trevligt (det blir varmt och skönt), lite mer pengar i plånboken, blir snart ett mycket otrevligare samhälle – för alla, och ett väldigt otrevligt sådant för somliga av oss.
Ping: Motvallsbloggen » Borgerliga väljare ska väl inte klaga på elpriserna
Själv är jag lite misstänksam mot denna fixering vid att en variabel skulle vara det enda som behöver styras för att kontroller komplexa kaosartade system.
Nu har jag inte läst Wicksell men jag tror knappast det ens fanns på kartan på den tiden att hushållens skuldsättning skulle vara en dominerande faktor för efterfrågan i ekonomin. Lika lite som jag tror Keynes skulle känna igen någon Keynsianism i att man ”gömmer” arbetslöshet i olika sorters ”åtgärder”.
De framgångar som varit för den svenska ekonomiska politiken efter 90-tals krisen har i praktiken berott på tillväxten av exportnettot, en sk exportledd tillväxt. En sådan är helt beroende av efterfrågan är på den internationella marknaden och inget som en svensk riksbank styr över. Primärt kan man i stora drag se att det berott på expansiv amerikansk politik som ”consumer of last resort”, stora underskottsländer som en del Piigs och England har förstås hjälpt till. Ingen exporttiger i världen kan ha exportöverskott om ingen tar på sig ett underskott. Krugman m.fl. brukar påpeka detta faktum när svenskarna försöker mästra underskottsländer om ”budgetsanering”.
Den tillväxt vi haft o den inhemska konsumtionen sen åtminstone år 2000 har enligt en modells som RKN använt berott till nästan hälften på att hushållen belånat sina fastigheter för konsumtion. Klart förstås att räntan spelat in här. Samtidigt har det offentliga ”sparat”, hushållen skuldsätter sig för att det offentliga ska kunna ha överskott.
Arbetslösheten har varit permanent hög sen landets politiker la om till en modell där man medvetet med den ekonomiska politiken håller arbetslösheten på en hög nivå. I namn av att bekämpa inflationen, vilket är lite märkligt då vi egentligen inte haft konsumtions/löne driven inflation sen rekordåren med kanske ett visst undantag för mitten av 70-talet i rekylen på åtstramningen under de sk förlorade åren. Den lägsta arbetslösheten vi haft sen 90-tals krisen var 2001 och 2002 då den pressades ner till 4% enligt det svenska sättet att räkna,till inte så lite en pressnig av arbetslösheten som berodde på massiv sk kunskpapslyft dvs arbetslösa lyftes ut ur statistiken till sk kompetenshöjning. Enligt det nya EU harmoniserade sättet såg det lite annorlunda ut då var arbetslösheten som lägst år 2000 på toppen av 90-talets högkonjunktur och it-bubbla, strax under 6 %. Om denna tillfälliga ”nedgång” berodde på penningpolitik eller en lättnad i den finanspolitiska åtstramningen från 1998 kan man fråga sig, men efter det usla valet 1998 gick arbetslösheten ner en aning under perioden när stödpartiet V hade fått 12%.
Ping: Klyftorna ökar « Martins Blogg
Vad anser du är de viktigaste åtgärderna för att vända utvecklingen och ge den nedersta decilen ökad inkomst?
Ett annat sätt att formulera samma fråga är att fråga vilken typ av inkomst de som befinner sig i den nedersta decilen har. Jag är ingen ekonom, så jag har svårt att göra mig en bild av det. Det skulle vara intressant om du ville utveckla detta lite.
Det viktigaste är dels en politik som skapar jobb, dels en politik som garanterar starka fackliga organisationer för att förhindra framväxten av en låglönemarknad, och dels en politik som garanterar alla människor som inte kan eller får möjlighet att jobba en hyfsad levnadsstandard.
Den nedersta decilen har ju antagligen sällan heltidsjobb. De ströjobbar, är arbetslösa, sjuka eller kanske pensionärer.
Det dramatiska fall som skett de senaste åren är ju i princip enbart kopplat till nedskärningar av a-kassa och sjukförsäkring. Nedskärningar man aldrig borde ha gjort.
Ping: Kejsarens Nya Kläder = Marknadsliberal tillväxtpolitik | Nemokrati
Ja, hur man väljer vilken statistik man vill visa säger ju också en hel del… Istället för att tjata om 2009 års siffror år 2011 så föreslår jag att du tittar på den nya statistiken från SCB där inkomsten i lägsta decilen har stigit så att den ligger över 2008 års nivå igen.
http://www.scb.se/Pages/TableAndChart____226031.aspx
Om du vill debattera att lägsta decilens inkomster är mer konjunkturkänsliga än andra gruppers, så gör det, men använd åtminstone aktuella siffror.
Skojar du med mig?
Den statistik jag hänvisar till är det faktiska utfallet. Den du hänvisar till är SCB:s prognos. Vi vet ingenting om några verkliga inkomster efter 2009, eftersom den statistiken inte finns ännu.
Jag konstaterar att SCB:s prognos över 2009 är högre än det faktiska utfallet. Jag konstaterar vidare att den prognos de gör är att nedersta decilen mellan 2009 och 2011 ökar sina inkomster med 1,2 procent. Samtidigt ökar översta decilen sina inkomster med 5 procent och medelsvensken med 3,5 procent.
Med SCB:s prognos förväntas den nedre decilen 2011 att ligga på en lägre inkomst än 2004. Du menar alltså att det skulle vara bra?
Eh ja och sen är det alltså inte så att nedersta decilens inkomster är mer konjunkturkänsliga än andras, åtminstone kan man inte utläsa detta av denna statistik. Eftersom tappet sker mellan 2007 och 2008 och då hade, som du ser om du läser min text, inte lågkonjunkturen börjat verka ännu. Arbetslösheten var lika hög 2008 som 2007.
Ping: Fattigdom | Mellan anpassning och motstånd
Ping: Motvallsbloggen » Vad ordinerar Wadensjö – Primes medicin?
Ping: Välfärd utesluter inte tillväxt | Moa Wikén
Ping: Påskupprop – engagera dig! « De Tystas Röst
Ping: Motvallsbloggen » Regel om FRA-insyn blev meningslös – lurade av Alliansen igen