I Sydsvenskan

Idag skriver jag om tillväxtpolitik och missförståndet kring marknadens roll. I Sydsvenskan.

Snart modererar jag Kriskommissionens seminarier på Rönneberga. De sänds på webben av SVT.

Och så något helt annat: blir gravt deprimerad av detta.

Alexandra skriver också om Rönnebergaseminarierna. LTZ | SyS | DN | Intressant | Netroots

17 kommentarer

Filed under Ekonomi, Marknad vs demokrati, Socialdemokraterna

17 responses to “I Sydsvenskan

  1. apropå betygsraset i utsatta områden

    Vi vet att det inte hjälper så mycket att tillföra mer resurser. Det är segregationen i skolan som är boven i dramat. Vad tänker skolministern göra åt det??? Svaret är: Ingenting.

  2. Intressant perspektiv i din artikel i SDS. I samma tidning skriver Magnus Jiborn på ledarsidan:

    ”Det parti som förmår förena omsorg om den individuella friheten och förutsättningarna för ekonomiskt välstånd, och ett trovärdigt engagemang för jämlikhet, har framtiden för sig.
    Det behöver inte vara Socialdemokraterna som fyller tomrummet.
    Men det kan vara det. ”

    http://www.sydsvenskan.se/opinion/signerat/magnusjiborn/article1351634/Frihet-och-jamlikhet.html

    Marika, se nu till att det blir ett nytt S som stiger ur askan efter krisen! Ett S med ryggrad att våga gå egna vägar och som kan anta de utmaningar som vi står inför. Samhällsbygget har inte nått någon slutfas. Det finns minst lika mycket att göra som under S storhetstid!

  3. Carl

    I artikeln i Sydsvenskan ger du uttryck för en syn på marknaden som något statiskt och förutsägbart. En mer konstruktiv syn på ”marknaden” är att det inte är en viss form av planering som läggs fram av politiker, utan att det är frånvaro av offentligt uppsatta hinder för entreprenörskap. De flesta vill ha sådana hinder i vissa lägen: i en modern blandekonomi är skälen för sådan intervention t.ex. att negativa externaliteter uppkommer eller att det handlar om ”naturliga monopol”, t.ex. som i fallet med järnvägarna (det offentliga kontrollerar marken genom planeringsmonopolet). Mer socialistiskt betonade skäl kan vara exv. jämlikhet, vilket anges som huvudskäl till varför prismekanismen snörps inom välfärdssektorn (man kan tänka sig att ett annat skäl är viljan att behålla denna sektor under stark politisk kontroll).

    Poängen med liberaliseringar av marknader är inte att de ska producera vissa givna resultat på studs, utan att hinder tas bort för den entreprenörs- och innovationsdrivna dynamik som en marknadsekonomi baserad på äganderätt och fungerande prismekanism för med sig. Att det sedan inte fungerar optimalt efter bara något år har oftare att göra med brister i avregleringsförfarandet än med marknaden i sig att göra.

    • Marika

      ”I artikeln i Sydsvenskan ger du uttryck för en syn på marknaden som något statiskt och förutsägbart”, nej då har du helt missförstått. Däremot tycker jag att din syn på marknaden är rätt förutsägbar.

      Precis som du själv är inne på finns det inneboende hinder för den perfekta konkurrensen att råda. Man behöver inte ens räkna jämlikheten till ett sådant för att se stora problem med att låta marknadslogiken råda inom tex järnväg, infrastruktur och elmarknad. Det är bara att läsa nek A så står det svart på vitt i läroboken.

      Att priserna ökar har inget med att omregleringen sköttes fel att göra (obs att de flesta av de omregleringar jag hänvisar till skedde för mellan 10 och 2o år sedan). Det har att göra med att många av dessa marknader är naturliga monopol. Sådana ger alltid möjlighet till prishöjningar. Den kraftiga närvaron av externaliteter är ytterligare ett argument för varför marknaden inte är den optimala organisationsformen för dessa marknader.

      För mer om elmarknaden rekommenderar jag Fastighetsägarna:
      http://www.svd.se/opinion/brannpunkt/fortroendebotten-ar-nadd_5846583.svd

      • Carl

        Naturliga monopol och externaliteter nämnde jag. ”Perfekt konkurrens” är en modell för att förklara en teori och ingenting som någon tror kan uppnås i verkligheten (lite på samma sätt som allmän jämvikt, och en hel del andra begrepp i grundläggande mikro).

        Man kan motivera marknad med ingångsvärden (mångfald av aktörer, entreprenörskap, innovation, valfrihet), resultat (effektivare resursanvändning, välståndsökning, m.m.), eller båda. Men är ens kriterium för varför man ska acceptera marknad framför offentlig planering att marknaden måste producera vissa givna resultat inom en given tid så har man missat att ingångsvärdena är nödvändiga för att resultatet ska uppnås.

        Debattartikeln du länkar till tycker jag illustrerar min poäng väl. Legala trösklar och hinder, statligt manipulerad prismekanism och ett statligt företag som dominerande aktör är synnerligen dåliga förutsättningar för att någon form av fungerande marknad ska kunna utvecklas. Menar du att artikeln skulle stödja caset för staten (”stordriftsfördelar”, eller vad det nu kan vara i detta fall)?

      • Marika

        Artikeln är ett case för att marknaden inte alltid levererar bra resultat. Bara ett exempel.

        Jag tycker att en bra ingång är att tillvaron ska vara så bra som möjligt för så många människor som möjligt. Jag ser varken marknad eller stat som värden i sig. När marknaden inte funkar – dvs gör tillvaron sämre än vad den skulle kunna vara för många – finns det skäl för politiken att gå in. När staten inte levererar finns det skäl för marknaden att gå in. Typ så. El och tåg är två exempel där marknaden inte funkar, det har väldigt lite med värderingar och ideologi att göra. Sen kan man ju dra olika slutsatser vad man borde göra åt det.

    • Ja, och innovationerna sker numer inom finanssektorn, där man är så innovativ att man inte vet vad man gör, och resultatet blir förfärligt – för alla utom för de megarika.

      Denna innovativa sektor drar nu till sig så mycket pengar att alltför lite satsas i faktiskt produktion eller för alla välståndsskapande verksamheter. Det är sjukt, inte sunt, i synnerhet som de megarika innovatörerna blir allt rikare på varje ekonomisk krasch.

  4. Inte ens på 1800-talet var liberalerna så religiöst marknadstroende som idag. Man insåg mycket väl att det inte bara fanns externaliteter utan att det dessutom krävdes utvecklingspolitik för att saker och ting över huvud taget skulle komma igång. Jämför till exempel Gripenbergs engagemang för att få till en offentlig infrastruktur i landet. Man ”byggde landet” som det sedermera hette i socialdemokratisk version.
    Den totala ansvarslöshet som dagens liberaler visar hör närmast hemma i bananrepubliker. Deras eviga mantra är att ”det får nån annan göra.”

    • Och ett fantastiskt exempel är den s.k. elmarknaden. Här finner somliga företag att det lönar sig bättre för dem att sälja ut den el de haft option på när priserna rakar i höjden, än att producera, så då lägger de ner produktionen. Detta är rent otroligt och rena rama nationalekonomiska vansinnet.

  5. Apropå de rasande betygen i utsatta stadsdelar: En anledning till att betygen rasar är nog att det tycks som om det sker väldigt få extrasatsningar mot barnen i utsatta stadsdelar. Jag tittade på min blogg på sambandet mellan Rädda Barnens barnfattigdomsindex och personaltäthet inom förskolan och skolkostnader per elev (exkl. lokaler). Jag hittade i stort sett inga samband alls, trots att man kan tycka att det vore rimligt att barn i utsatta områden skulle få del av extra satsningar. Egentligen borde man gräva mycket djupare i den frågan och fundera på vad privatiseringarna inom förskola och skola fått för effekter på omfördelningen av resurser mellan fattiga och rika kommuner och stadsdelar.

    • Marika

      Mycket intressant! Det är allvarligt om det är så generellt med tanke på att åtminstone en del kommuner (om än för få) har socioekonomiska anslag åtminstone i skolan, för att motverka den här typen av skillnader. men det är ju allvarligt om det inte ger utslag i personaltäthet.

      Ett problem, som du är inne på, är att friskolesystemet gör att det inte är möjligt att genom politiska beslut påverka tex personaltätheten i skolor som inte har kommunen som huvudman. Visst kan man öka anslagen men det finns inget som säger att skolan använder det till att anställa fler lärare. Till skillnad från i den kommunala skolan där man kan styra detta.

    • Och en ännu mer grundläggande bakgrund, om man säger så, är att det över huvud taget finns ”utsatta stadsdelar”. Ingen naturlag säger att stadsdelar ska vara radikalt olika varandra, bara en ogenomtänkt stadsplanepraxis från 30-talet och framåt som utgick från att varje ny stadsdel skulle vara sig själv nog och dessutom ligga långt från alla andra och vara internt homogen. Höginkomststadsdelar för sig, låginkomststadsdelar för sig, och mellaninkomststadsdelar för sig.

      Jämför med artonhundratralets praxis där kvarter lades till kvarter. Ingen segregation där inte, där bodde fattiga och rika i samma kvarter. De fattiga i gårdshus visserligen och de rika i gathus, men det hade ingen effekt på skolan.

  6. Carl

    Jag köper den utilitaristiska utgångspunkten. Däremot så uppfattar jag att de fall som ses som market failure ofta har minst lika mycket att göra med government failure, typ suboptimala regleringar. Och att marknadens ”worst case scenario” ofta jämförs med regleringars ”best case scenario”.

    Sen kan man fråga sig om det är möjligt att så objektivt fastställa att ”marknaden inte fungerar”, givet att preferenser är subjektiva. Men det är lite grann en annan diskussion.

    • Marika

      Tja, vi är inte överens. Jag tycker tvärtom – att man alldeles, alldeles för ofta, typ jämt, jämför marknadens ”best case scenario” (eller snarare lärobokens bild av en perfekt marknad, en sådan som i verkligheten aldrig existerar) med politikens och demokratins ”worst case scenario”.

      Jag tror nog att man ganska objektivt kan fastställa att varken elmarknaden eller tågtrafiken fungerar optimalt. Sen är det klart att vi alla göra olika politiska tolkningar av detta.

    • Och jag är gammal nog att ha sett och upplevt marknadens ”best case scenario”. Det var innan man lät finansmarknaden och banksters börja löpa amok och innan man överlät åt marknaden sådant som marknaden inte klarar av att sköta till allas bästa, som elproduktion och distribution exempelvis. Det var på den tiden då marknaden handlade om produktion och försäljning av nyttigheter och innan den blev ett casino styrt och kontrollerat av de megarika då vi istället gemensamt, via skatten, producerade sådant som skola, vård, omsorg, el och vissa kommunikationer.

      • Kerstin, du är gammal nog att minnas den fjärde kondratievcykeln. De få som minns tiden före den skulle kanske kunna intyga att det var som idag, ungefär.

        Om socialdemokraterna klarar av att sjösätta en femte kondratievcykel – på samma sätt som dom med lysande framtid klarade av att fixa till den fjärde – så har de min röst i alla fall. Hittills ser det inte alltför ljust ut…

        Mer om detta hos Carlota Pérez: Technological revolutions and financial capital.

  7. Och när inföll den fjärde kondratievcykeln då?

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut / Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut / Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut / Ändra )

Google+ photo

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut / Ändra )

Ansluter till %s