Efter Sanna Raymans svar i vår diskussion om sjukförsäkringen skrev jag ett långt svar i den senaste kommentarstråden, men vid närmare eftertanke passar det ju bättre som ett eget blogginlägg. Så här kommer det, rakt av.
Sanna,
här kommer ett svar.
Ang sänkta ersättningar: Regeringen har sänkt taket i sjukförsäkringen från 10 prisbasbelopp till 7,5 prisbasbelopp vilket gör att färre får ut 80 procent av sin inkomst i ersättning. Dessutom beräknas sjukpenningen numera till 0,97*80 procent av inkomsten, istället för som tidigare 80 procent. Utöver detta har regeringen, precis som du påpekar, även infört en sänkning av sjukpenningen från 80 till 75 procent för vissa som varit sjuka i mer än ett år, samt infört en bortre parentes. Men detta är alltså inte den enda sänkningen, vilket man kan få intrycket av när man läser din invändning.
Jag har aldrig påstått att alla människor som lämnat sjukskrivning under denna mandatperiod egentligen skulle vara sjuka. Det jag framför allt är skeptisk mot är att använda piskan för att få folk att lämna sjukskrivning. Eftersom piskan, i form av sänkta ersättningar och hårdare krav, även viner över alla dem som inte kan lämna sjukskrivningen. Det tycker jag är orimligt.
Du ställer upp ett falskt motsatsförhållande: om jag inte gillar att piskan viner över sjuka, så måste det innebära att jag är emot att friska människor lämnar sjukskrivningen. ”Men du tycker ’inte att det priset är värt att betala’, eftersom en tredjedel återgår till sjukskrivning? Ska jag förstå det som att du på allvar tycker att det var bättre när de andra två tredjedelarna hölls kvar?” frågar du. Öh, nää. När har jag sagt det? Självklart ska inte friska vara sjukskrivna. Självklart ska sjuka få all den rehabilitering, stöd och vård de behöver för att kunna bli friska/re. Det har de inte fått, varken idag eller under den socialdemokratiska regeringen.
Det går ju liksom att tänka sig fler alternativ än att behålla sjukförsäkringen som den ser ut exakt idag, eller att gå tillbaka till sjukförsäkringen exakt som den såg ut i september 2006.
Angående rehabiliteringen vill jag instämma i David Eklinds kommentar: ”problemet med regeringens politik är att man INTE satsat på vård och rehabilitering. Tvärtom skyfflas människor som är i behov av just vård och rehabilitering över i arbetslöshet… Konflikten handlar inte, som högern vill låta påskina, om sjukskrivning vs rehabilitering utan om individuellt anpassade kombinationer av rehabilitering och sjukskrivning vs arbetslöshet (som leder till att sjuka människor i ren desperation tvingas ta lågkvalificerade arbeten på en framväxande låglönemarknad).”
Jag har aldrig påstått att det inte finns någon rehabilitering alls i det borgerligt styrda Sverige. Men satsningarna är alldeles för små, och inte alls i paritet med regeringens retorik. Som TCO har visat består större delen av det regeringen kallar för rehab-satsning i själva verket av ersättningar. Man har väl helt enkelt bytt namn på nån budgetpost eller så. Gör ingen människa friskare.
Sen är du kritisk till att jag inte har tillräckligt många egna förslag. Nej, kanske inte. Jag tror nämligen inte att man kan skapa en seriös sjukförsäkring i ett blogginlägg. Jag ser några tydliga drag att jobba efter: En högre ersättning än idag. Mer pengar till rehabilitering. Och en administration som i görligaste mån undviker att kränka enskilda människor. Jag erkänner gärna att det är vagt. Men låtsas inte som att du håller med mig om denna skiss samtidigt som du omfamnar regeringens sjukförsäkring. Då förnekar du de skillnader som finns. Det är inte hederligt.
Jag förstår att du gärna vill få det till att om man, som jag, är kritisk till regeringens förändringar av sjukförsäkringen, då betyder det att man vill att friska ska vara sjukskrivna eller, som du skriver i gårdagens ledare, att sjukskrivningstillvaron ”nästintill försvaras med näbbar och klor, trots att det är vård och rehabilitering som är det viktiga”. Som sagt, jag förstår att du vill måla på mig och andra den etiketten. Men det är inte en särskilt saklig argumentation. Det är inte där striden står, och det tror jag att du egentligen vet om.
SvD. Vill å det varmaste rekommendera Ett hjärta rötts inlägg om vad forskningen säger – gör själva sjukskrivningen oss sjukare?
Andra bloggar om sjukförsäkring, utförsäkrad, sanna rayman, väderkvarnar, morötter och piskor. Fler intressanta och rödgröna bloggar på Netroots.
Storstad 
Jag har tidigare uppfattat Sanna Rayman som en av de mer sakliga liberala ledarskribenterna. Efter hennes utspel om sjukförsäkringarna är jag mer tveksam.
Men utspelen kanske kommer av insikten att utförsäkringsreformen ser ut att bli en starkt bidragande faktor till att Alliansen sparkas ut inte bara från Rosenbad i höst utan även från många landstings- och kommunstyrelser.
Marika, ta tjuvnypen som en komplimang. Hon kan uppenbarligen inte bättre.
🙂 Tack!
Borgerlig loserretorik: Höj tonläget och klistra på opponenten åsikter denne aldrig haft! Polarisera samtidigt debatten med exempel som bygger på lögner och att livet är svart eller vitt! Stå på dig Marika, Rayman stekte du redan i första inlägget. Nu trollar hon bara i ren desperation (även om hon har SvD att trolla i).
Socialistisk loserretorik: Höj tonläget och klistra på opponenten åsikter denne aldrig haft! Polarisera samtidigt debatten med exempel som bygger på lögner och att livet är svart eller vitt! Stå på dig Sanna, Marika stekte du redan i första inlägget. Nu trollar hon bara i ren desperation (även om hon har sin blogg att trolla i).
Ping: Debatten Marika Lindgren Åsbrink sv Sanna Raymann fortsätter « Röda Berget
Hej Marika och kommentarsfältets urtrevliga befolkning..
Tack för svar, hörs sen! 🙂
Hej Sanna! Får jag gissa på att det är ett stänk av bitter sarkasm i din kommentar? Blir nästa inlägg om ”bloggträsket”? Fan vad jag längtar att få läsa om det på Hyenan i så fall! Ha det så länge!
Hörru Wonder. Om jag betraktade bloggosfären som ett träsk, hade jag då engagerat mig i ett samtal med en bloggare? Jag har ju för fasen bloggat mig till mitt jobb, verkar det troligt att jag sitter på en hög häst i det avseendet då?
Min enkla poäng var att om jag och Marika kan ha ett vuxet samtal kanske det kan vara möjligt också för den här bloggens läsare att bete sig lite i den andan? Men för all del, du är naturligtvis fri att låta bli också.
Det är ett problem på alla bloggar vilken sida person som bloggar än står på. Du har möjligen inte sett kommentarerna Esbati får på alla sina inlägg?
Okej. Det börjar gå lite i cirklar det här. Du skriver:
”Det går ju liksom att tänka sig fler alternativ än att behålla sjukförsäkringen som den ser ut exakt idag, eller att gå tillbaka till sjukförsäkringen exakt som den såg ut i september 2006.”
Jovisst. Och jag upprepar min önskan om att få höra en del om hur du tänker dig detta. Jag är förstås helt på det klara med att man inte ritar ett helt system i en bloggpost, men det har hittills varit väldigt tunt med det konkreta och väldigt mycket retorik uppblandad med stapeldiagram (diagram som texten egentligen inte drar några logiska slutsatser av). Den skiss du nu ändå ger är högre ersättning, mer pengar till rehabilitering och en administration som inte kränker.
Okej. Men du har läst ekonomi och svävar sannolikt inte i okunnighet om att ekonomiska incitament. Som till exempel att det är en god idé att det faktiskt är lite skillnad på att arbeta och vara sjukskriven, så att drivkraften att återgå till jobbet inte vissnar bort efter en tids sjukdom. Om de drivkrafterna inte finns där så kan jag lova dig att du inte kommer ha särskilt mycket pengar till rehabilitering att röra dig med. Din sista idé? Jodå. Bra idé. Den tar vi. (I själva verket tror jag att tydliga och begripliga regler i ett stabilt system är viktigare. Nere på marken handlar allt ändå til syvende og sidst om interaktion mellan människor som har bra och dåliga dagar och vi en nollvision mot kränkningar är dömd att misslyckas.)
För egen del anser jag ju att Alliansen är på rätt väg med sin modell, vilket förstås är en bättre sits rent debattmässigt, jag är medveten om det. Men jag kan utan omsvep ge dig rätt i att mer rehab vore önskvärt – behoven har ju samlats på hög ett bra tag. Men att påstå att de inte skulle vara substantiella stämmer inte riktigt. Alliansen har hittills lagt i runda slängar 900 miljoner på den och det är i sammanhanget inte kaffepengar. Särskilt inte om man jämför med förut. Här motsäger du också dig själv. Först instämmer du med en av dina kommentatorer och hävdar att: ”problemet med regeringens politik är att man INTE satsat på vård och rehabilitering”, men i nästa andetag skriver du att du aldrig har ”påstått att det inte finns någon rehabilitering alls i det borgerligt styrda Sverige”.
Du får ursäkta om jag inte tycker att det där hänger ihop riktigt. Det är ju det som är ett av mina problem med den här debatten, att kritikerna av reformen ständigt hävdar att det inte finns någon rehab. Såg du ens länkarna jag postade? Vore det inte rimligt att åtminstone i en bisats hålla med om att de stora KBT-satsningar som görs inom ramen för rehabiliteringskedjan är bara litegrann bra? Eller skippa ordet bra. Man kan ju nöja sig med ”hyfsat”, eller nåt. 😉
Som jag skrev i ledaren. Stora generella system är trubbiga till att börja med och reformer i sådana innebär en del övergångsbesvär. Förändring är jobbigt – men jo, jag tror att det är bra med lite kontrollstationer och även med vissa krav. Lång sjukskrivning är psykiskt nedbrytande. Jag kan själv, utifrån kortare perioder av omhändertagande av döende i min närhet, dra den slutsatsen att när man varit borta från yrkeslivet under en längre sammanhängande period så blir man rädd för att återgå, känner sig skör och oduglig. Knuffen som vissa mått av krav innebär kan faktiskt vara en hjälp och jag förstår inte varför det ska utmålas som ondskefullt att låta det elementet finnas med i bilden när man ritar upp ramverket för hur ett välfärdsstatens sjukförsäkringssystem bör se ut.
Vad gäller ersättningen. Jag tänker inte bråka decimaler med dig, men det du påpekar med 0,97*80 stämmer förstås och jag känner mig föga upprörd över det. Vi har haft lägre ersättning än så förut, även med ditt lag ska kanske tilläggas, och vi kallade oss välfärdsstat även då. Procentsatsbråket lämnar jag därhän, liksom dina bisatser om låglönemarknader o.d, då jag finner det en smula utanför det vi pratade om.
Angående din hänvisning till Ett hjärta rött. Du måste ursäkta mig om det verkar snobbigt, men det är faktiskt inte forskning hon refererar utan uttalanden av läkare på ett ganska avgränsat område av sjukdomstillstånd. Visst, de må vara specialister, men forskning är någonting helt annat än det du hänvisar mig till. Du vet lika väl som jag att det inte tar mer än trettio minuter att hitta en annan specialist som är av motsatt uppfattning och påstår tvärtom. Det är därför vi har forskning, för att det måste till mer än inbördes påståenden inom skråen.
Jag tror inte att det är en bra ingång för diskussion om sjukförsäkringssystemen att bygga den på ganska omstridda fenomen, vilket flera av de sjukdomstillstånd som nämns i artiklarna som hon refererar är. Vill du ha forskning som pekar i delvis andra riktningar på de specifika sjukdomsområden som omnämns, så finns det sådant att läsa här.
Om whiplashskador, ett tillstånd vars karaktär verkligen inte kännetecknas av en enhetlig konsensus i forskningen:
Klicka för att komma åt Buitenhuis_2008_Spine.pdf
http://www.springerlink.com/content/nrxnqx9ur9p53w9h/
(Den senare intressant också för att den visar att ekonomiska incitament har/kan ha påverkan på sjukdomsförlopp)
Om fibromyalgi, också den omstridd och spretigt tolkad
http://www.jrheum.org/content/36/4/671.short
Detta alls inte nämnt som inlägg i respektive debatt om dessa sjukdomar, utan mest som kompletterande lästips till de artiklar du hänvisade mig till. Ett hjärta rött förenklar kraftigt i sin bild av forskningsläget om man säger så. Men framför allt menar jag förstås att ovan länkar ger en vink om att det är tämligen meningslöst att hänvisa mig till att läkare X och specialist Y tycker si och så om en snävt avgränsad del av den betydligt mer mångfasetterade grupp vi talar om – nämligen hela gruppen sjukskrivna.
Avslutningsvis.
Du har rätt. Det finns skillnader. Jag är förmögen att se det positiva i den reform som pågår och du vill inte göra det. Nej, jag inbillar mig inte att motsättningen oss emellan därmed är att du bara vill återgå till ingenting alls. Motsättningen består i att du hävdar att allt har blivit sämre nu.
Och om det är ohederligt av mig att därav bemåla dig med åsikten att det var bättre förr, vad är det då av dig att hävda att allt är sämre nu – utan att tycka att det ankommer på dig att ha särskilt konkreta eller konstruktiva motförslag?
Faktum kvarstår. Du begråter en tredjedel som snart återgår till sjukskrivning efter tre månader på arbetsförmedlingen – en instans som senast jag kollade inte var ett arbetsläger, utan en del av den välfärdsstat som Socialdemokratin har byggt. Men du gläds inte det minsta över att två tredjedelar lämnat de staplar du själv ritat upp förut – staplar i vilka man mår mycket dåligt. Jag är ledsen, men jag kan bara inte förstå hur detta är möjligt. Blev dessa människor ointressanta för dig i samma stund som de började arbetsträna/jobba/studera eller vad?
Oh well. Vi vill säkert väl båda två, som du skrev.
Trevlig helg och allt det där!
Bra Sanna! Saklighet och resonlighet har tyvärr helt saknats i debatten från vänsterns håll. Skönt att du och många andra på den borgerliga sidan inte faller in i samma överdrifter, svartmålning och lögner som vi hört så mycket av de senaste månaderna.
Och frågan är ju verkligen vad vänsterns eget alternativ är? Vi ser ju hur det gick med 12 års sjukförsäkring a la vänstern. Skenande sjuktal och förtidspensionering på löpande band… Vad är deras alternativ idag?
Rayman tack vara hjärnar som dig har det blivit sååååå många tårar att havsnivån har rest sig flertal meter. De fruktansvärde strama tolkningar som råder under Alliansens politik går inte beskriva när jag och många fler utsätts för dem. Att ha smärta och skador och samtidig sparkas ut ur sjukförsäkring och in i arbetslösheten är fucking sick.
Samtidig far Alliansen med osanningar om rehab och hjälp. Den enda hjälp i detta läget är om jag/vi får pengar till att anlita jurister för att få någon rymlig chans mot försäkringskassan. Man får helt enkelt står ensam mot denna gigantisk myndighet. Det verkar inte spelar någon roll hur många experter uttalar sig om min arbetsoförmåga det finns alltid en läkare hos försäkringskassan som säger emot. Till er som stödja denna inhuman systemskift säger jag bara…….. Vi sjuka och skadad drunkna och ett fåtal verkar har fattat hur illa behandlad vi är!
Sanna,
jag kom av mig lite, ber om ursäkt för det. Tack för diskussionen, det var trevligt.
Några punkter avslutningsvis:
jodå, det verkar bra med KBT, och jag läste de länkarna. Tyckte bara inte att själva terapimetoderna var det centrala i diskussionen.
Jag tror ”hör och häpna” att människor ibland kan bli sjukare av att vara sjukskrivna, eller av att inte få rätt sorts hjälp. Men jag tror inte att fasta tidpunkter för att bli utförsäkrad är en bra lösning på det. Eller hårdare krav. Eller tre månaders arbetslivsintroduktion på Arbetsförmedlingen.
Jag tror på rehabilitering, men jag tror också att det är svårt, det är ingen quick fix. Men hur som helst går det ju utmärkt att både vara för rehabilitering – dvs att människor ska få hjälp att lämna sjukskrivning – och samtidigt vara emot stupstockar, hårdare krav och sänkta ersättningar.
Aja. SOm sagt, tack för diskussionen!
Men Sanna då! Du är alltså vuxen! Och ändå använder du samma debatteknik som Luffare och Cuffare.
Ditt senaste inlägg tillför ju ingenting utan bevisar bara det jag skrev tidigare: Du (iofs tillsammans med hela borgerligheten) är stekt i den här debatten. Ditt resonemang bygger på att man måste sparkas ut från ett trygghetssystem till ett annat innan man rehabiliteras. Det är ju som om man bryter benet och får börja med gå-träning innan man gipsas. Det hjälper inte hur du än försöker dölja cynismen i systemet med eufemismer,faktum kvartstår: Hela den borgerliga sjukförsäkringsreformen bygger på helt andra aspekter än den mänskliga. Hur kan du annars förklara att de farhågor remissinstanserna hade så tydlig slog in?
Och vad fan är det som säger att de två tredjedelar som inte återgått till sjukförsäkringen mår bra? Tror du att arbetslöshet är något jävla spa kanske?
Wonder – du verkar inte vara speciellt vuxen med tanke på ditt fula språk och dina svepande anklagelser.
”Sparkas ut” skriver du. Hur blev det att sparkas ut att flyttas från ett system till ett annat? Där man får den hjälp som man behöver. Arbetslivsinriktad rehabilitering sköts förstås lämpligast av Arbetsförmedlingen. Fungerar det inte, ja då får man återvända till sjukförsäkringen. Hur detta kan vara cynism mm är för mig helt obegripligt? Du tar verkligen till brösttoner!
Två tredjedelar har börjat jobba eller arbetsträna. Är det inte bra tycker du? Nej arbetslöshet är inget spa men menar du att dessa människor för alltid ska finnas i sjukförsäkringen istället? Som ju knappast heller är något spa.
Min fråga till dig blir – vad vill du själv egentligen? Och vad vill vänstern? Brösttoner och lögner om regeringens reform har vi hört väldigt mycket av. Men speciellt många tankar om vad som ska komma istället – det är det tyst om. Förutom att ”sjuka ska få vara sjuka” då… Jag ser hellre att sjuka ska få hjälp att bli friska för egen del…
nej Petter
2/3 är arbetslös. De har mao sparkas ut ur sjukförsäkring för att vara arbetslös och ingenting annat. Jag vet för att jag hör till den lilla grupp som kanske bli försäkrad igen. Ganska tilltuggad och i mycket sämre skick än innan jag blev utförsäkrad.
Vi är många både till vänster-mitten och till höger som vill ha en sjukförsäkringssystem som är human. Hjälpa folk in i rehab innan man utförsäkrar de. Denna politik som Alliansen ha kommer att leder till att det bli regerings byte i sep 2010.
KC, vänligen ange källa till att 2/3 numera är arbetslösa. Hur vet du det?
Okej, Petter, Wonder mfl:
Nu tar vi och taggar ner tonen lite va?
Jag gillar att diskutera och välkomnar olika åsikter men det blir så tråkigt när man bara skriker åt varann. Särskilt när man har vettiga saker att säga egentligen.
Kommer tillämpa kommentarspolicyn hårdare än nu om inte tonen blir sakligare… 😉
Sanna, tack för svar, jag håller med dig om att vi nog inte kommer så mycket längre i denna vända. Men återkommer med några funderingar lite senare iaf.
Tycker att jag hållit en saklig ton i mina inlägg. Och jag har definitivt inte skrikit åt någon…
För det första Petter, varför tar du för givet att jag är vänster?
För det andra så bygger Sannas och ditt resonemang på att man inte är sjuk förrän man uppbär sjukpeng.
För det tredje ser jag också helst att sjuka blir friska, inte som för min MS-sjuke vän som fick sluta sin anställning (där hon jobbade deltid som arbetsträning och sjukskriven resten) för att tvingas anmäla sig arbetslös och gå på arbetsträning.
För det fjärde är det ingen merit att vara ”vuxen”. Snarare verkar det låsa folk i åsikter. Mitt språk är mitt och jag skiter i vad andra tycker om det.
För det femte: Ok Marika och jag tackar för mig i denna tråd och ser fram mot vidare inlägg.
Det hänvisas till forskning i Sannas inlägg.
Tänkte göra ett inlägg i frågan utifrån en forskaraspekt….
Själv har jag så där 25 års erfarenhet av forskning främst inom ämnesområdet kemi. När jag planerar och lägger upp mina experiment så gör jag det mycket noggrant. Man vill ju inte göra något onödigt och jag är ofta ute efter att visa någon hypotes. När jag tolkar resultaten så funderar jag länge och väl på vad de säger mig och vilka eventuella förklaringar som finns. Alla alternativa förklaringar tas med i diskussionen i den vetenskapliga artikel som i regel följer och även i framtida studier. Så är det i forskningen: man kollar vad andra har gjort och är noga med att titta på alla aspekter.
Jag gör också experiment på människor. Då måste man noga motivera till den etiska nämnden varför man vill göra studien och det är inte lönt att försöka göra något för skojs skull. Man måste också göra en statistisk beräkning som motiverar storleken på studien. Har man lagt in en väl motiverad ansökan så får man bifall och kan genomföra studien.
Om jag nu drar parallellen till sjukförsäkringsreformen så får jag en känsla av obehag. Det är möjligt att syftet var att få tillbaka folk i arbete när dessa har varit sjukskrivna en längre tid. Det är möjligt att syftet är gott.
Men som jag ser det från min vetenskapliga horisont och utifrån vad människor som drabbats av detta har berättat för mig så ser jag ett gigantiskt fullskaleexperiment med svenska folket. Man har inte tänkt igenom noga, man har inte lyssnat på invändningar man har bara kört på.
1) Man la ett förslag som remissbehandlades; och det ska väl en regering göra. Så gör jag i princip också i min forskning: jag funderar ut en bra metodik för det som jag vill göra och sen diskuterar jag med mig själv och kollegor om jag har tänkt rätt. Kan det göras på ett annat sätt? Mera effektivt?
2) när remisserna kom in valde man att inte lyssna på de farhågor som fördes fram från remissinstanserna. Efter ovan nämnda diskussion med mig själv, kollegor och i litteraturstudier skulle jag ha tagit mig en rejäl funderare och formulerat om min forskningsstrategi, tagit in nya metoder och kanske förändrat upplägget. Kanske hade någon redan gjort det jag planerat och/eller om kritiken varit saklig och hård hade jag nog lagt ner projektet.
3) sjukförsäkringsreformen sjösattes och de farhågor som lagts fram började besannas.
4) man har från alliansen börjat att laga och lappa. Man har också börjat ljuga för att lugna folk. Littorin sa före jul att så gott som ingen skulle få sänkta ersättningar snarare höjda dito. Vi vet hur det gick.
Jag trodde inte att någon regering skulle vara så cynisk. Man använder svenska folket i ett fullskaleexperiment. Ingen etisk nämnd skulle godkänna ett sådant projekt.
Som sagt: det är möjligt att syftet är gott! Och ja, jag tycker att det är bra för människor att ha ett arbete att gå till eller en utbildning för omskolning eller en rehabilitering. Ingen mår gott av att lämnas hemma med smärta i fullständig sysslolöshet. Möjligt är också att det finns några solskenshistorier i eländet.
Min tro är dock att ett av det grumliga syftena med denna reform är att urholka det generella sjukförsäkringssystemet så att de som har råd börjar ta egna privata försäkringar.
Ett annat skäl till denna reform har man ju meddelat offentligt: man måste få besparingar i sjukförsäkringsssystemet för att ha råd med skattesänkningar för de som är friska och har ett arbete.
Om alliansen verkligen var ute efter att rehabilitera sjuka människor och få dem i arbete borde man ha förberett sig noggrannare för att vara trovärdig.
Britta,
bra och tänkvärd illustration!
Tänk att ni på vänsterkanten älskar att utmåla oss borgerliga som välfärdshatare och att vi vill ”urholka den generella välfärden”. Tänk om ni för en gångs skull kunde prata om er själva och vad ni vill istället för att gissa/illvilligt tolka vad de borgerliga vill?
Har sagt det många ggr och säger det igen, samtliga borgerligare partier är FÖR en generell välfärd som är skattefinansierad. Att påstå annat är bara trams!
Däremot är vi inte FÖR att förtidspensionera 140 pers om dagen, att låta folk gå i passiva sjukskrivningar år efter år, att ha världens högsta skatter för låg och normalinkomsttagare, att ha ändlösa köer i vården och att man ska få lika mycket pengar oavsett om man arbetar eller inte!
Både alliansen och sossarna har länge varit eninga om att sjukförsäkringen inte fungerade. Sjuktalen steg i rasande fart och kostnaderna ökade. Tyvärr vågade sossarna inte göra några förändringar under sin regeringstid och sköt över ansvaret på alliansen. Och nu agerar man populister av värsta slag trots att det egan skissförslaget som kom för några månader sedan till stor del liknar alliansens system. Förutom stupstocken vid 58 års ålder då förstås…
För övrigt roade jag mig att kolla i Sannas egen blogg. Rena Mosa-Mona kampanjen i kommentarsfälten.
Inte särskilt vuxet av Sanna att klaga på kommentarerna i Maritas blogg. Här är det rena söndagsskolan jämfört med vad hon själv tillåter!