Om ojämlikhet, 10-tal, ett löfte och en förhoppning

Jag är rätt sent ute, men nu har även jag läst The Spirit Level, boken som visar att stora inkomstskillnader innebär fler samhällsproblem. Bokens resultat är slående. Genom att analysera data från 23 rika länder, samt data från USA:s delstater, så visar de på område efter område att ojämlikhet är korrelerat med en rad sociala problem. Alltså: Klyftor kostar. Stora inkomstskillnader i ett i-land (eller en amerikansk delstat) är förknippade med sämre hälsa, mer våldsbrottslighet, sämre skolresultat, fetma, sämre tillit människor emellan, etc, etc.

(Härifrån). Det som är särskilt slående är att att det inte bara är personer med de lägsta inkomsterna som drabbas av detta. Medellivslängden är kortare för alla – även de rikaste! –  i mer ojämlika länder. Kolla t ex på resultaten från denna svenska studie från SU/Karolinska Institutet (rätt gammal, från 1989, men ändå):

I Storbritannien har The Spirit Level väckt ganska stor uppmärksamhet (se t ex recensioner i Guardian och Sunday Times). I Sverige än så länge något mindre. Aftonbladet har skrivit om den och en rad vänsterbloggare (läs gärna exempelvis Ulf Bjereld, Peter Weiderud, Enn Kokk och Tankar från vänster). Föga förvånande är det tyst från högerhåll. Jag hittar dock en bloggpost från Andreas Bergh. Jag tycker ofta han skriver bra, men i det här inlägget gör han det alldeles för lätt för sig, och det känns symptomatiskt. Han avfärdar helt enkelt användandet av scatter plots (och, antar jag, regressionsanalyser) som ovetenskapliga – bara för att det finns statistiska korrelationer mellan två företeelser betyder inte det att det också finns ett orsakssammanhang. Alltså: även om det finns samband mellan inkomstskillnader och lägre livslängd, högre kriminalitet, sämre trygghet mm, så behöver inte det ena bero på det andra. Det kan vara en slump eller förklaras av helt andra faktorer.

Nej, självklart är det så. Jag minns anekdoter om fler storkar i områden där det föddes många barn från introduktionskursen i statistik. Men The Spirit Level är en populärvetenskaplig sammanställning av en mycket stor mängd vetenskaplig forskning gjord av två brittiska professorer med flera decenniers forskningserfarenhet på området. Det handlar inte bara om några löst skisserade punktdiagram. Det är inte seriöst att avfärda boken på så lösa grunder, och framför allt inte utan att överhuvud taget bemöta själva innehållet.

Roligt nog skriver Andreas Bergh i ett annat inlägg, som handlar om den där boken från Svenskt Näringsliv om att inkomstskillnader inte är något problem, och förresten så existerar de ändå inte, följande: ”Naturligtvis innehåller boken ett antal provocerande och tämligen ovetenskapliga scatterplots som meningsmotståndare kan förfasas över och undermedvetet använda som ursäkt för att slippa ta till sig bokens huvudbudskap”. Nähänä. Kan det möjligen vara så att Bergh själv ”undermedvetet” vill slippa ta till sig The Spirit Levels budskap? För egen del skulle jag kanske inte lita mer på Stefan Fölsters vetenskaplighet än på professorerna Wilkinsons och Picketts. Men det är ju bara lilla jag det.

Jag rekommenderar alla att läsa The Spirit Level (snart på svenska). Om man är lite känslig för halvflummiga vänsterinriktade policy-rekommendationer kan man strunta i den sista delen av boken. Den del som går igenom ojämlikhetsforskningen är dock ovärderlig. Jag skulle säga att detta är 2009 års viktigaste bok. Och, hoppas jag, en bok som kan vara med och sätta agendan för hela 10-talet. Vi behöver prata mer om klyftor och om vad de kostar. Att de har ett pris – för oss alla. Nu har vi chansen. Jag tror verkligen att pendeln är på väg att svänga –  det är dags för ett vänsterdecennium nu, efter tre årtionden präglade av nyliberalism och ekonomism, uppenbarligen framme vid vägs ände. För egen del planerar jag att jobba mig blå för en valseger i september, och därefter att ägna hela 10-talet åt att jobba mig ännu blåare för ett mindre ojämlikt samhälle. Japp, det är ett nyårslöfte.

Om fler politiska förhoppningar inför framtiden skriver bl a Helle Klein, Hanne Kjöller, Fredrik Reinfeldt, Anders Borg, Tony Blair, Göran Everdahl samt Anders Rydell och Tobias Nielsen.

Vill också slå ett slag för Approximations analys av 10-talets utmaningar – jag håller kanske inte med om allt, men denna mening är fantastisk: ”‘Marknadsfundamentalismen är fortfarande operativsystem’ konstaterar Ali [Esbati], men det här operativsystemet lutar sig, liksom Windows Vista, inte längre mot några illusioner om att det är den bästa varianten utan blott mot den uppnådda inlåsningseffekten: det finns inget alternativ, motstånd är lönlöst.”

Uppdatering: Detta inlägg blev början på en bloggdiskussion mellan mig och Andreas Bergh. Här finns del 2 och del 3 i diskussionen.

Andra bloggar om ojämlikhet, inkomstkillnader, the spirit level, vetenskaplighet, 10-tal, nyårslöfte. Fler bloggar på Netroots. Rödgrönt. Intressant?