Kartan före verkligheten – om en teoretisk arbetsförmåga

Eftersom Gunnar Axén skyller på Försäkringskassan när det uppdagas att de nya socialförsäkringsreglerna tvingar sjuka människor att lämna deltidsjobb för att skriva in sig på Arbetsförmedlingen, kan det finnas anledning att titta på regeringens ursprungliga formuleringar. Orkar man bara ta sig igenom den snåriga textmassan i regeringens proposition så framgår följande:

Vid den tidpunkt då den försäkrade har haft nedsatt arbetsförmåga under 180 dagar, ska det prövas om den försäkrade har arbetsförmåga ”genom fortsatt arbete hos befintlig arbetsgivare eller genom annat förvärvsarbete […] Detta innebär att det inte kan bli aktuellt att skjuta upp prövningen mot den reguljära arbetsmarknaden på grund av att det är stor sannolikhet att den försäkrade kan återgå i arbete hos arbetsgivaren, men endast på deltid.”

Tja, ganska tydligt. Nej, jag tror inte att regeringens intention bakom lagtexten är att dödligt sjuka cancerpatienter ska tvingas ut på arbetsmarknaden. Däremot tror jag att regeringen varit så angelägen om att få ner antalet sjukskrivna att man låtit det målet bli överordnat allt annat. Den nya lagstiftningen har genomförts alltför snabbt, utan ordentliga konsekvensanalyser, och utan att ta hänsyn till hur verkligheten faktiskt ser ut. Som lagstiftare kan man inte vara så oprofessionell. Det är människors liv det handlar om.

Ett exempel på detta är att Läkarförbundet redan i remissvaren till propositionen varnade för att ”det är oklart om det går att avgöra hur länge arbetsförmågan kan komma att vara nedsatt”. Aina Johnsson, kurator och en av undertecknarna till den DN-artikel som startade debatten, uttrycker det ännu tydligare: ”Det är en myt att en doktor kan avgöra hur lång tid du har kvar att leva.” För många sjukdomar är det helt enkelt svårt att exakt dag 180 avgöra om det råder ”stor sannolikhet” eller ej att den sjukskrivne kommer att kunna jobba mer än deltid. Den absurda situationen uppstår att arbetsförmågan prövas ”mot ett tänkt arbete, trots att ett sådant inte existerar i verkligheten” (DN).

Det verkar fullständigt osannolikt att en person som varit sjukskriven i sex månader och bara bedöms kunna gå tillbaka till deltid på sitt gamla jobb ska kunna få ett heltidsjobb i ett helt annat yrke. Som TCO har visat är hela 54 procent av arbetsgivarna negativt inställda till att anställa sjukskrivna. Det stora problemet på dagens arbetsmarknad är att kraven är så höga att väldigt många människor inte passar in. De får helt enkelt inga jobb, hur många de än söker. Inte ens fullt friska människor kan räkna med att enkelt få jobb i ett yrke där de saknar branscherfarenhet. Varför då tvinga personer som nyss varit allvarligt sjuka att lämna ett befintligt deltidsarbete för att skriva in sig på heltid på Arbetsförmedlingen?

Skälet till att regeringen är så angelägen att få ner sjuktalen ser ut såhär:

(Härifrån.) Kring millennieskiftet började sjukskrivningarna öka kraftigt, och med dem kostnaderna. Diagrammet ovan är lite gammalt och sträcker sig bara fram till 2002, men utvecklingen fortsatte i några år till.

Självklart är det angeläget att minska ohälsan. Det finns väl få viktigare politiska uppgifter. Före valet 2006 anklagades socialdemokraterna av borgarna för att gömma arbetslösheten i ökade förtidspensioneringar. Och visst finns det ett samband mellan sjukskrivningar och arbetsmarknad. Men det är knappast så enkelt som att folk som inte hade lust att jobba automatiskt fick förtidspension.

Snarare handlar det om att arbetslivet förändrats de senaste tjugo åren. Många studier visar att de psykiska kraven i arbetslivet ökat kraftigt under 1990-talet. Hundratusentals jobb försvann i 1990-talskrisen, samtidigt som effektiviseringarna i krisens spår ökade kraven på de som fortfarande hade jobben kvar. De ökande långtidssjukskrivningarna kan ses som ett uttryck för att allt färre passar in på dagens arbetsmarknad.

”Det är möjligt att erfarenheterna från lågkonjunkturen innebär att det har blivit enklare, och även mer accepterat, att göra sig av med personer som inte fungerar optimalt. De ökade långtidssjukskrivningarna kan då ses som ett uttryck för en accelererande utsortering av personer med någon form av problem”, skriver man exempelvis i en rapport från Folkhälsoinstitutet.

Detta är en problematik som överhuvudtaget inte finns närvarande i regeringens politik, varken när det gäller sjukförsäkringen eller a-kassan. Istället använder man sig av en ganska fyrkantig och verklighetsfrånvänd analys, som går ut på att människor måste piskas till att prestera. Det kan man tycka är inhumant. Men det är mer än så. Det funkar helt enkelt inte.

UPPDATERING: Bra att regeringen nu förtydligar lagen. Men grundproblemet består. Folk kommer fortfarande vara tvungna att lämna deltidsjobb för att skriva in sig på Arbetsförmedlingen.

DN, DN2, AB, AB2,

Läs gärna Utredarna1 och 2, flera läsvärda inlägg av Ett hjärta rött, Krassman. Fler bloggar på Netroots.

Andra bloggar om försäkringskassan, utförsäkrad, sjukskrivning, sjukförsäkring, socialförsäkring. Rödgrönt. Intressant?