Klädkedjan Urban Outfitters sparkar hela sin personal efter att de krävt kollektivavtal. Skälet till att de ville ha kollektivavtal var bland annat att personalen saknade ob-tillägg (vilket brukar utgöra en ganska stor del av en handelsanställds lön) och att pensions- och försäkringsvillkoren inte var tillräckligt bra. Historien får mig osökt att tänka på följande berättelse om 74 sömmerskor som förlorade jobbet för att de ville bli medlemmar i en fackförening:
”Konfliktens anledning består […] däri, att sömmerskorna tecknat sina namn på en lista i akt och mening att, på ett samma kväll av fackföreningen utlyst möte ingå i densamma. På omvägar kom detta till direktörens kunskap. Han uppkallade en av sömmerskorna och antydde för henne att hon finge sluta om hon inginge i fackföreningen.
Återkommen till ateljén meddelade hon kamraterna om direktörens beslut, och då denne senare kom dit, och ytterligare uttalade att inga fackföreningsmedlemmar finge vara anställda hos honom, reste flickorna sig och förklarade att de ämnade ingå i fackföreningen, samt ej ämnade tåla att en kamrat fick sluta, därför att hon uttalat den mening som alla hyste.
Direktörern, som tycktes retad av flickornas enighet, dekreterade nu att alla som ämnade ingå i fackföreningen fingo gå genast, och så brått blev det med att utrymma lokalen, att flickorna under hot om polis måste i största skyndsamhet plocka till sig sina ytterkläder, och springande ge sig iväg, ty i brist på polis hade direktören kallat upp sina tre gårdsdrängar för att utkasta de genstridiga. På aftonen samlades de utestängda i Folkets hus för möte och inskrevo sig i Linnesömmerskornas fackförening.”
Texten kommer från Morgonbris, s-kvinnors tidning, årgång 1905. Det är svårt att förstå att vi, 104 år senare, inte har kommit längre. Urban Outfitters agerande är ett sätt att komma runt föreningsrätten, som är grundlagsstadgad. Den finns dessutom inskriven i FN:s allmänna förklaring om de mänskliga rättigheterna, artikel 23: ”Envar har rätt att bilda och ansluta sig till fackföreningar till skydd för sina intressen.”
Det har varit mycket tal om LAS på sistone. Svenskt Näringsliv, Centern och Folkpartiet vill alla se inskränkningar av LAS. Jag tycker det vore bra om tryggheten i arbetslivet diskuterades mer. Självklart ska lagar och regler vara anpassade efter den verklighet som råder här och nu. Det finns anledning att misstänka att LAS inte är det. Men knappast så som högern menar: att vi skulle vara för trygga idag. Det är ju precis tvärtom!
Otryggheten i arbetslivet har ökat. Ett exempel på detta är att andelen tidsbegränsat anställda har ökat med 60 procent sedan 1990, trots att de allra flesta vill vara fast anställda. Tricket att säga upp folk på grund av arbetsbrist, och sedan återanställa (samma personer eller andra) via bemanningsföretag, används av många företag. Av Urban Outfitters för att slippa kollektivavtal med Handels, av andra företag som ett sätt att kringgå LAS. Helt plötsligt blir det möjligt för arbetsgivaren att göra sig av med obekväma arbetstagare, oavsett turordningsregler.
Alla som är någorlunda insatta i LAS – vilket inte verkar gälla t ex Maud Olofsson – vet att turordningsreglerna är fullt möjliga att förhandla bort. Något som också görs i väldigt många fall. Turordningsreglerna är ett skydd för arbetstagarna mot arbetsgivarens godtycke. De finns där för att ingen ska kunna sägas upp bara för att arbetsgivaren känner för det eller ogillar någon personligen. Att inskränka LAS genom att undanta personer från turordningsreglerna är att öka arbetstagarnas otrygghet ytterligare.
Det är uppenbart att lagstiftningen och de fackliga avtalen inte har hängt med utvecklingen, och detta har lett till en ökad otrygghet i arbetslivet för många arbetstagare. Jag skulle gärna se en översyn av LAS, men syftet med det skulle naturligtvis vara att öka tryggheten i arbetslivet – inte att minska den.
Läsvärt: Adventskalendern
DN, Metro, AB, Exp, SvD1, SvD2
Andra bloggar om urban outfitters, las, arbetsrätt, bemanningsföretag, facket. Fler bloggar på Netroots. Rödgrönt. Intressant?
Storstad 
I ett pennstreck lyckades urban outfitters att helt förinta den svenska avtalsmodellen. Bara en tidsfråga innan resterande idkare inom näringslivet tar efter. I framtiden är svensk arbetskraft relegerad till daglöneri som underbetalda inom bemanningsbranschen. Bemanningsbranschen betalar notoriskt lägre löner för samtliga branscher inom vilka de verkar, jämfört med stamanställd personal. Tidigare har vi sett denna utveckling i Japan och USA, nu är det Sveriges tur. Dvs ett A-lag med stamanställda på ett företag, sedan en enorm armé av fotfolk som är anställda via bemanningsföretag, och som därmed är extremt lätta att sparka v.b. Finns flera sådana här svenska arbetsgivare, bl.a. DHL.
Förhoppningsvis blir det väl inte billigare för dem att hyra in personal och man får hoppas att bemanningsföretagen har kollektivavtal. Men visst är det för j-ligt! Tycker att vi går bakåt med stormsteg. Rasismen blir allt mer uttalad, snart har vi rasister i riksdagen, vi måste visa leg på tåget – något som inte en kotte uppmärkssammat. Vi är så menlösa och tama. Dax att plocka fram 1800-talets stridsvilja igen!?
Ping: Trottens Betraktelser » Bojkotta Urban Outfitters!