Inledningen på Anders Nilssons och Örjan Nyströms Den sociala demokratins andra århundrade? (2005) är så fullkomligt, magnifikt briljant – både i analysen och i formuleringarna:
Människors krav på reformer har ett förstadium i en vag känsla av att något blivit fel. En automatik har satts igång någonstans i det stora samhällsmaskineriet, som driver utvecklingen i en riktning man inte vill gå. Någon klocka där ute har börjat gå fel. Det känns som i maffiafilmerna: man måste välja mellan erbjudanden man inte vill ha, men inte kan tacka nej till. I Bibeln talas det om hur man tvingas göra det onda man inte vill, för något hindrar en att göra det goda man vill. Mer vardagligt säger man vi att vi ”kommit in i en ond cirkel”. I denna cirkel dras vi in i en räcka av skeenden där vi inte finner något sammanhang, där det inte går att finna ut hur den ena länken är kopplad till den andra. Vi hittar heller ingen ansvarig bakom det som sker. Att söka få reda i händelseförloppet är som att ringa till en växel och hela tiden bli kopplad någon annanstans. Till slut slänger man på luren, och brister ut i vanmäktiga protester mot ”dom som bestämmer”.
Det slaget av protester är ett karaktäristiskt drag i den nutida politiska kulturen. Den gamle 1600-talsfilosofien Spinoza hade ett träffande namn på dem. Han kallade dem ”ledsna passioner”. Ledsna passioner skiljer sig från ett engagemang som bygger på ett aktivt begär att förändra förhållandena. Man reagerar på vad som sker, men man agerar inte för att ingripa. Politisk aktivitet blir en fråga om protester och missnöjesyttringar, eller att man helt enkelt vänder ryggen till.
Glöm förresten inte att köpa deras senaste bok Jämlikhetsnormen.
Intressant och Netroots.
Storstad 
Det bästa exemplet på detta är politikernas ersättningar och parasiterande på skattebetalarna. Senast på nyheterna idag fick vi höra om två f.d. politiker som vardera kvitterar ut över 80000:- i månaden trots höga inkomster från annan verksamhet som går in i ett bolag. På S-info är det så tyst, så tyst…
Leif: Vi måste sluta se detta som ett individualmoraliskt problem och börja se det som ett strukturellt. På den tiden politiken byggde på aktiva valkretsar kunde politiker inte snylta på det gemensamma. Dom kom inte ens på tanken eftersom dom var genuina representanter och uppfattade sig som sådana. Idag är politik ett yrke, och etiken har blivit, som det heter på engelska ”mercenary” (jag vet inget bra svenskt ord men det associerar till legoknekt), och i förbund med andra kommersiella branscher.
Utvecklingen har skett gradvis och det är inte lätt att se när det började. Förmodligen togs det avgörande steget redan när ”regerandet” började ses som huvudsak, eftersom man då började tillämpa statslogiken – vilken alltid har varit snyltande enligt William McNeill: The pursuit of power, University of Chicago Press 1982. Med tiden slog denna ut representationslogiken. För socialdemokraternas del kanske den sista spiken i kistan slogs med Saltsjöbadsavtalet med dess fokus på att folk skulle arbeta och hålla käften mot att anställt folk skötte politiken och förhandlandet.
Att socialdemokraterna ändå länge kunde styra någotsånär ”rätt” och genomföra välgörande reformer beror på förhistorien – att det var en genuin folkrörelse där ”alla” deltog i utformningen i kraft av klasstillhörighet. Så är det inte längre, och därmed finns inga självklara bromsar för korruptionen. Inte förrän initiativet tas nån annan stans för att organisera en folkrörelsekultur som håller de politiska representanterna (!) till sin uppgift i kraft av social kontroll. Detta kan nämligen inte göras av dem som ska kontrolleras, bara av dem dessa ska representera.
Ethvert valg indebærer altid et fravalg. Godt indlæg. tak for det.
Några artikel-tips som berör citatet ”man måste välja … tacka nej till”, det finns nämligen (såklart!) en akademisk debatt som rör sånt:
Basu, K., 2007. Coercion, contract and the limits of the market. Social Choice and Welfare.
Cohen, G. A., 1992. Incentives, Inequality, and Community. The Tanner Lectures.
Cohen, G. A., 1983. The Structure of Proletarian Unfreedom, Philosophy and Public Affairs.
Mayer, R., 2007A. What’s Wrong With Exploitation? Journal of Applied Philosophy.
Mayer, R., 2007B. Sweatshops, Exploitation and Moral Responsibility. Journal of Social Philosophy.
Nozick, R., 1974. Anarchy, State, and Utopia.
Olsaretti, S., 1998. Freedom, Force and Choice: Against the Right-Based Definition of Voluntariness. The Journal of Political Philosophy.
O’Neill, O., 1985. Between Consenting Adults. Philosophy and Public Affairs.
Peter, F., 2004. Choice, Consent, and the Legitimacy of Market Transactions. Economics and Philosophy.
Sandel, M., 1998. What Money Can’t Buy. The Tanner Lectures
Zimmerman, D., 1981. Coercive Wage Offers. Philosophy & Public Affairs.
Läs även Sandels senaste bok, med samma namn. Den tar upp massa situationer då pengar inte kan rädda allt vi värderar, även om det kan vara effektivt på andra sätt.
Allt gott!
/Dan
Sent svar, men bättre sent än aldrig kanske: Tack för bra tips! Jag har fö recenserat Sandel-boken i senaste Tiden (både ris och ros). Finns dock ej på nätet för tillfället.