Att accelerera bort från verkligheten

Politiken dessa dagar är inte lätt att tycka om, ens för den som i grunden tycker att politik är det finaste som finns (näst familjen och gulliga djur). Att spela hard to get är sällan en framgångsväg i politiken, men dagens ”hard to want”-stil är ännu mer hopplös. Jag blir ledsen av det, för de flesta av oss kan bättre än såhär.

Häromdagen var jag på ett arbetsplatsbesök i en hemtjänstgrupp. Det var kommunala korridorer i ett miljonprogramsområde. Lysrör och juldekorationer. Flera av enheterna låg i topp vad gällde brukarnöjdhet. En kvinna som jobbade där nämnde att hon var ensamstående och försörjde tre barn på en undersköterskelön. Kort därefter besökte vi ett demensboende. I uppehållsrummet fanns ett akvarium fullt med stora, röda fiskar. Med några i personalen hade vi ett långt och lågmält samtal om döden, minnet och om hur det är att jobba utifrån att de boendes behov alltid ska stå i centrum.

Jag har så svårt att komma ifrån känslan att det är om de sakerna de politiska diskussionerna borde handla. Typ, hur tycker vi att vi ska ha det på äldre dar? Hur borde arbetsvillkoren se ut för för de som är anställda i äldreomsorgen? Vad får det för konsekvenser för exempelvis skatteuttaget? Istället känner jag mig snärjd i en diskussion som enbart handlar om taktik och meta. Vem är svag, vem är stark, vem är regeringsduglig och vem fångades på en ofördelaktig bild. Vem är bäst på att peka finger och vem kommer med den mest dräpande kommentaren.

Är man bara lite intresserad av samhället vet man ju att det finns gigantiska utmaningar. Stora, svåra samhällsfrågor som ingen riktigt verkar orka ta i. Exempelvis att prognoserna pekar på att tiotusentals välfärdsmedarbetare beräknas saknas inom kort, för att för få vill jobba inom dessa yrken. Vilket gissningsvis har att göra med bland annat lön, arbetsvillkor och minutjakt. Det borde beröra oss så mycket djupare. Välfärden tar hand om det käraste vi har: våra barn, våra föräldrar, våra nära när de är sjuka och svaga.

I den budget som röstades ner av de borgerliga partierna och SD fanns bland annat en miljardsatsning på fler anställda i äldreomsorgen, och höjt underhållsstöd för ensamstående. Jag säger inte att det är ett tillräckligt svar på någonting, men det är i alla fall en början. Men än så länge har jag inte en enda gång sett någon ställa frågan: vad vill de borgerliga? Det är uppenbart att de gärna vill få tillbaka regeringsmakten. Men vad vill de göra med den? Vad är deras projekt?

2006 fanns ett projekt. Jag gillade det naturligtvis inte, men det ska inte förnekas att de på den tiden faktiskt ville åstadkomma något. Ambitionerna mattades av under kommande mandatperiod, antagligen bland annat för att regeringen då satt i minoritet – och för att det började bli uppenbart att de flesta av de resultat de hoppades uppnå lyste med sin frånvaro. Det dramatiska rösttappet mellan 2010 och 2014 visar att det som fanns kvar av det borgerliga projektet kraftigt underkändes av väljarna. Jag har hittills inte märkt någon mer allvarligt menad självrannsakan hos de borgerliga partierna på grund av detta. Det förundrar mig lite.

Jag hoppas hur som helst på en mer klargörande politisk diskussion fram till den 22 mars. Det vore så fint om det offentliga samtalet om politik nån gång kunde möta den så kallade verkligheten, snarare än att accelerera bort ifrån den. Och ja, jag tror det är särskilt önskvärt för oss som gärna skulle vilja att SD fick färre röster.

3 kommentarer

Filed under Övrigt

3 responses to “Att accelerera bort från verkligheten

  1. Håller verkligen med om att politik snärjs i aptjatter om taktik och meta eller värdelösa mediediskussioner om någon fotograferades ur en dålig vinkel. För att inte tala om bedömningar av respektive politikers ”retorik”. Inte oviktigt, men det är ju lite som om det inte spelar någon roll vad de säger, bara hur de säger det.

  2. Det lite sorgliga är att vi inte vet så mycket om vad S vill heller, på lite längre sikt än nästa budget.

    Uppenbarligen håller samhället på att spricka sönder – mellan rika och fattiga, mellan växande storstäder och krympande småorter, mellan dem som bedöms ha framtidsutsikter och dem som inte gör det. Annars skulle inte 13% ha röstat på några pellejönsar som bara har en fråga på programmet.

    Jag efterlyser ett program för att bygga landet, ungefär på samma sätt som S för åtti år sen lyckades med detta. Vad ska göras för att de åtta procenten arbetslösa ska gå ner till två procent? Kvittar det vad dom gör? Eller går man inte ens så långt, tror man på stolligheterna om ”den naturliga arbetslösheten”?

    I UK, Sydafrika och Danmark har facket och miljörörelsen gemensamt skrivit ihop program för hur man ska bli kvitt fossilbränslena och på detta program drastiskt skära ner arbetslösheten. Det är bara en liten del av vad vi behöver göra, vi måste också drastiskt skära ner behovet av många andra råvaror om det ska bli något över för dom som är fattiga idag. Mer om detta på http://www.folkrorelser.org/bygg-landet-igen.html (där det också finns en del om hur sprickan mellan stad och land ska kunna helas). I Sverige finns ganska lite tänkt om detta och jag förstår att ett politiskt parti inte kan gå först. Men jag skulle gärna se nån från det hållet med i de lite trevande kontakter som i alla fall finns mellan Transport, Byggnads, Gemensam Välfärd och Jordens Vänner. Skulle du?

  3. ”Eländena i t ex Sverige hänger ju ihop med att Riksdagen ej nyttjar sin författningsenliga rätt att nyproducera pengar via Riksbanken till sina budgetunderskott. Nationalekonomi/pengar är verktyg för att uppnå politik med – och politik skall därför ej begränsas av budgetramar.

    Politiker utan pengar har helt enkelt ingen makt – för den makten finns idag hos den s k marknaden i form av affärsbankerna = ej alls i Riksdagen – oavsett vilket ”röra” som håller i ”styrspaken”.

    Som princip finns det INGET bekymmer i Sverige eller världen i stort – som i grund och botten ej är skapat av den s k marknaden = pengarna – som icke produktivt = samhällstärande används av de stora finansiella aktörerna.

    M a o så har finansiella och andra makthavare – lurat Oss att till att tro på att det skulle kunna finnas brist på pengar.

    Men så länge som det finns Liv i Oss av vanligt folk = väsentligt flera än 90 % av medborgarna i världens alla länder – så finns det hopp – som jag ser det.”

    – slut citat härifrån – där jag också har en hållbar plan för hur detta skall rättas till.

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut / Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut / Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut / Ändra )

Google+ photo

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut / Ändra )

Ansluter till %s