Vad innebär det att växa upp i fattigdom?

Uppdrag granskning igår handlade om en indragen kampanj från Rädda barnen, några felaktiga sifferuppgifter om glasögon från Majblomman och en formulering i en kampanj från Bris. Den som såg programmet kunde dock lätt få intrycket av att programmet främst handlade om att begreppet barnfattigdom används på ett felaktigt sätt, kanske till och med att barnfattigdom inte existerar i Sverige, och att Rädda barnen, Majblomman och Bris på ett allvarligt sätt trixar med statistik kring detta.

Enligt Rädda barnen lever i Sverige idag 242 000 barn i ekonomisk utsatthet, eller barnfattigdom. Den här siffran är framtagen av forskare och ifrågasätts inte i Uppdrag gransknings reportage. Rädda barnens fattigdomsbegrepp är inte heller relativt, vilket många verkar tro.

Uppdrag gransknings reportage kretsade i hög grad kring huruvida det finns barn i Sverige som inte får äta sig mätta eller som går klädda i sommarkläder på vintern. Personer i bostadsområden där barnfattigdomen skulle vara hög intervjuades och fick svara på frågor om barnen som bodde där saknade mat och kläder. Nä, sa de flesta.

Förutom att detta är en statistiskt mycket tveksam metod, så är det alltså ingen etablerad definition av barnfattigdom att sakna mat och kläder, vilket man lätt kunde få intryck av. Jag har många gånger skrivit om varför barnfattigdom spelar roll – även för de som får äta sig mätta och slipper frysa på vintern. Barn som lever i fattigdom – oavsett vad den kallas – har nämligen betydligt sämre chanser till ett gott liv än andra. Här kommer en sammanfattning:

Myndigheten för samhällsberedskap redovisar följande konsekvenser av att vara barn i en fattig familj:

Ungdomar i åldern 18 – 19 år i hushåll med med socialbidrag löper två till fyra gånger högre risk för självdestruktiv handling jämfört med andra jämnåriga.

Den relativa riskökningen att utsättas för ett övergrepp är mer än tre gånger så stor för pojkar i hushåll med socialbidrag.

Två svenska forskningsstudier visar bland annat detta:

Pojkar vars familj hade uppburit socialbidrag vid minst ett tillfälle under pojkarnas uppväxt hade oftare tagit livet av sig före 31 års ålder jämfört med andra pojkar.

Barn i familjer som långvarigt uppbär  ekonomiskt bistånd når betydligt sämre utfall vad gäller hälsa och  sociala faktorer än andra. Detta  samband gäller bl a högre risker för generell dödlighet, självmordsförsök och  droganvändande.

Social rapport 2010 visar att en uppväxt i ett fattigt område (”grannskap med större koncentration av resurssvaga grupper”) innebär ökad risk för att i framtiden bli lagförd för brott, bli arbetslös, få ekonomiskt bistånd och ha en låg utbildningsnivå.

Och ja, även relativ fattigdom spelar roll, eftersom den bland annat påverkar vår hälsa. Liberalismens fader Adam Smith hade för övrigt inga problem med ett relativt fattigdomsbegrepp: ”Med livets nödtorft menar jag inte enbart de varor som är oundgängligen nödvändiga för att man skall kunna uppehålla livet, utan vadhelst som landets vanor gör det otillbörligt för aktningsvärda personer, även ur de lägsta samhällsskikten, att vara utan.”

Vi ska inte heller glömma att det är omöjligt att som den borgerliga regeringen sänka a-kassa och sjukförsäkring utan att det innebär fler fattiga barn.

Som vanligt när de här frågorna diskuteras menar vissa att de problem fattiga barn drabbas av inte främst har med ekonomi att göra, utan med deras föräldrars sociala problem. Och ja, det är sant att socialdemokratin byggt upp en välfärdsstat i Sverige, och att fackföreningsrörelsen gjort så att lönerna är anständiga. Det är alltså inte meningen att man ska svälta i det här landet. Men sociala problem finns och de går hand i hand med ekonomi. Ur barnets perspektiv är det fullständigt egalt om materiell trygghet saknas på grund av att deras föräldrar har sociala problem, eller på grund av ”ren ekonomi”, hur man nu över huvud taget skulle kunna särskilja detta från varandra. Därför blir jag helt förtvivlad när den vanliga moralismen kring fattiga föräldrar och cigaretter dyker upp, även i Uppdrag gransknings reportage. Ja, alla föräldrar borde sätta sina barns behov i första hand. Nej, alla gör inte det (förmår inte göra det). Deras barn ska inte lida för det. Det är inte svårare än så.

Läs hemskt gärna Rädda barnens kommentar till Uppdrag granskning, den är mycket klargörande. Läs också Susanna Alakoski om vad fattigdom innebär. Daniel Swedin om att Josefsson gör som Reinfeldt. Själv blev jag arg på Twitter igår, vilket bland annat syns här.

Intressant och Netroots.

35 kommentarer

Filed under Klyftor

35 responses to “Vad innebär det att växa upp i fattigdom?

  1. Svante

    Angående rökning kan man också tillägga att nikotin är en av de mest beroendeframkallande substanser vi känner till. Detta är extremt välbelagt sedan flera årtionden.

    Att man inte kan avstå fast man borde och egentligen vill ingår i definitionen av beroende!

  2. Pingback: Vi måste se varenda unge! | sundbergmonica

  3. Pingback: Att slå nedåt – den nya trenden « Ett hjärta RÖTT

  4. Din kommentar är i vart fall mera nyanserad och analyserande än var de flesta kommentarerna på facebook är, åt olika håll. Och har vissa likheter med min bloggtext: http://lars-ericksblogg.blogspot.se/2013/01/fattig-men-stolt.html

    Så jag kan i långa stycken instämma. Men att Janne J punkterade en hel del av de siffror som RB m fl använder är ju bra. För en mera nyanserad och saklig debatt.
    Jag växte upp en tid med fattigdom av värre slag – och vanligare – än i dagens Sverige. Men det förringar inte att det finns problem idag. Med olika komplicerade orsaker.

  5. Pingback: Våga mäta och diskutera barnfattigdom | En bättre värld!

  6. Lars Erick: fattig Sverige är tillbaka och det är i vissa avseenden värre än på mycket längre. Det är värre än på 50-talet. Tro mig.

  7. Pingback: Igår drog Janne Josefsson ner byxorna på sig själv | signerat || kjellberg

  8. Pingback: Janne Josefssons klassförakt | Svensson

  9. Pingback: Flera sätt för högern att bemöta utsatthet « Johannes Blogg.

  10. Magnus

    Att ställa frågor som ”Får du/dina barn äta sig mätta hemma? Har era föräldrar råd att köpa ordentliga skor till er på vintern? Om byxorna är söndriga och lagade alldeles för många gånger, köper mamma nya till dig då? Om barnen blir sjuka, åker ni till läkaren då? Har ni råd till detta utan att tveka?”, att ställa dem inför rullande kamera, det är ungefär som att fråga en prostituerad ifall hon ser sitt jobb som fritt, stimulerande och helt självvalt. Det ska jävligt mycket till för att folk ska svara nej i det läget, när det handlar om en själv och ens bärkraft i livet och man vet att svaret kommer att publiceras. Och med bild. Och dessutom kommenteras på nätet, med namn och bild.

    Ann-Charlott Altstadt skrev för ett par år sedan att det idag är betydligt lättare (i större städer i alla fall) att komma ut som gay eller lesbisk än att outa sig som en person som inte själv kan bestämma över, eller lobba fram, goda valmöjigheter i sitt liv – därför att man inte ekonomiskt står på säkra, egna och stadiga ben.. Jag håller med. Det är ju så vist ordnat att den sortens valmöjlligheter idag ofta beror av att man själv, eller ens pappa, kan slänga upp pengar under startsträckan – det handlar inte om några stekta sparvar som skulle kunna flyga in i munnen på någon, om vi ska citera majestätet. För att t ex kunna sikta på en flytt till en annan del av landet, praktik utomlands för sina studerande barn eller ett engagemang i en ideell förening som skulle generera nya kontakter, jobbanbud och i längden positiv uppmärksamhet behövs oftast en del pengar att sätta i rörelse, och en viss ekonomisk säkerhet – annars kommer det djärva greppet antingen inte att hända eller kommer det att malas sönder mellan de myndighetspersoner och pysselsättningskneg du förväntas utföra och den totala bristen på rörligt kapital. Men bristen på trygghet och framförhållning ingick nu inte i tv-teamets definition på fattigdom, liksom inte heller i regeringen Reinfeldts.

  11. Om fattigdom är nåt som bara inkuderas av Janne Josefssons hjärna, då är det riktigt fattigt. Läs gärna mitt blogginlägg om det här på, http://friattleva.blogspot.se

  12. Pingback: Barnrikedom | I denna tid … tyvärr

  13. PO

    Att säga att att BRs mått inte är relativa är delvis missvisande. Både låg ekonomisk standard och försörjningsstöd har relativa komponenter eftersom de är beroende av var och när man lever.

    Där med inte sagt att de är dåliga mått på ekonomisk utsatthet.

    • Marika

      Så är det naturligtvis, men i den bemärkelsen existerar ju ingen absolut fattigdom alls. Denna gräns – om man nu tänker sig att den går vid att kunna äta sig mätt och ha tak över huvudet, typ – varierar ju mellan länder och över tid. Det blir lite poänglöst att resonera så.

      Som man brukar använda begreppet relativ fattigdom i såväl forskning som allmän debatt syftar det på att man inte definierar en fast fattigdomsgräns i kronor (”detta behöver man för att klara sig”), utan på att relatera fattigdomsgränsen till exempelvis medianinkomsten. Det innebär att fattigdomsgränsen förändras om medianinkomsten förändras – höjs den kommer tex fler personer att räknas som relativt fattiga, även om de har samma standard som tidigare.

      I denna bemärkelse är RB:s mått inte relativt, eftersom den slår fast en gräns i kronor som går ut på att detta är vad man beräknas behöva för att klara en grundläggande materiell standard – mat, kläder, hyra, etc – i Sverige idag.

      • Magnus

        Nu har jag inte sett den aktuella reklamfilmen som UG sköt in sig på (och som RB redan för länge sen hade dragit tillbaka), men låt oss anta att den t ex korsklippte bilder av fattiga och halvsvältande barn i Bangladesh eller Peru med lite mera oprecist gråsuddiga bilder på barn i Sverige, och blandade det med talade uppmaningar som syftade först på utsatta barn allmänt i världen och sedan på att ”en kvarts miljon barn växer idag upp i fattigdom i Sverige”: då kan det naturligtvis ses som en slirig retorik. Men samma slags eller värre slirande mellan anekdoter, exempel och motsatser som förskjuts från en situation, en epok till en annan (”alla socialister älskar Lenin och det har de alltid gjort”, ”med LAS skyddas de lata, det blir som i DDR”, ”feminism är att ge fler kvinnliga sjuksköterskor chans att starta egte eller vill du ha en öststat?”), slogans och användning av laddade ord – det här glatta PR-tugget finns idag precis överallt, särskilt i större dagstidningar, t ex Expressen, DN och hos diverse krönikörer i radio och tidningar. Man kör den sortens grepp för jämnan och har gjort det länge. Vi har helt enkelt fått ett mycket mer PR-inriktat (och mindre tes- eller problemgrundat) sätt att berätta och sälja in åsikter och problemställningar i den politiska debatten. Att Rädda Barnen kan ha lånat något från den repertoaren av grepp är naturligtvis tråkigt men det diskvalificerar inte den forskning de bygger på eller det angelägna i frågan.

      • PO

        Ja men vad som är låg ekonomisk standard växer ju med välstånd och det är helt naturligt. Men det blir per definition också en relativ komponent. ANYWHO, det är inte det intressanta.

        Det intressanta är ju såklart hur barnfattigdomen idag jämfört med tidigare och vad som bör göras åt det. Tittar man på längre serier ser man ju att nivån är ungefär samma som 2005 och 1991 ( Diagram 1 i Rädda Barnens ”Barnfattigdom – ett faktum i dagens Sverige” ). Sittande regeringen är alltså inte ett dugg sämre än tidigare på denna sport. Vidare ett problem med dessa tvärsnittstudier är att det bara visar en ögonblicks bild av verkligheten. 242 000 fattiga barn får det att framstå att dessa barn lever i fattiga hem från födsel till de fyller 18. I själva verket är bara om kring 2% av barnen som är kroniskt fattiga (ca 40 000 med dagens siffror), Källa: http://www2.sofi.su.se/~mjl/docs/Lindquist_&_Sjoegren_Lindquist_January_2010.pdf. (De använder ett annat, relativt mått, med lite gammal data)

        Du skriver att det finns långtgående konsekvensen av att växa upp i ekonomisk utsatthet och det är jag helt övertygad om du har rätt i. Vad bör göras?

        Du skriver att ”Ja, alla föräldrar borde sätta sina barns behov i första hand. Nej, alla gör inte det (förmår inte göra det). Deras barn ska inte lida för det. Det är inte svårare än så.” Du ser inga problem med att staten ska ta över ansvaret för 242 000 barn? Jag tycker det är problematiskt.

        Lite förenklat så är ju barn fattiga för deras föräldrar är fattiga. Deras föräldrar är fattiga för att de saknar arbete. Bör det inte vara där man i första hand sätter in åtgärder? Att justera ett bidrag upp och ner några tusen gör ju varken från eller till då de fortfarande kommer vara relativt fattiga.

      • Marika

        Jämförelseåren spelar naturligtvis mycket stor roll. 90-talskrisen tog barnfattigdomen till helt nya nivåer, men det som faktiskt S-regeringen klarade av att göra var sedan att halvera barnfattigdomen fram till 2006. Och det hade bla att göra med att man (precis som du tycker att man ska göra) prioriterade att få ner arbetslösheten. Man hade ju ett mål på 4%.

        Under den borgerliga regeringen är trenden tvärtom ökande. Efter att under lång tid ha pressat ner barnfattigdomen ökar den nu igen. Inte så förvånande eftersom den totala fattigdomen också ökar, vilket fö började innan den stora krisen fick genomslag. Det kan naturligtvis kopplas till att regeringen redan 2007 skar i a-kassa och sjukförsäkring.

        Jag har aldrig påstått att staten ska ta över ansvaret för alla fattiga barn. Det är naturligtvis oerhört komplicerat att mota sociala problem, det finns inga enkla lösningar. Men de som lever med lägst inkomster i Sverige idag, tex på socialbidragsnivå, de har verkligen inga marginaler alls. Vi kan inte bortse från att en del av dem kommer att göra ”felaktiga” prioriteringar. Om priset för att färre barn ska lida för detta är något högre skatteuttag för något högre nivåer i bidrags- och ersättningssystem så vill jag mer än gärna betala det priset. Problemet är ju att just dessa bidrags- och ersättningsnivåer urholkats mycket kraftigt.

        självklart är fler jobb första prioritet, därför är det så extremt allvarligt att vi idag har en arbetslöshet på nästan nio procent. Men för många av de personer som är fattigast idag är ju problematiken mer komplicerad än att ”bara” vara arbetslös. Det måste vi också kunna se, och ändå erbjuda dem och deras barn drägliga villkor.

      • Magnus

        Alliansen har ju också en agenda om lönedumpning för ska vi säga de nedre 30 procenten av dem som har ”riktiga jobb” – en strävan som man sällan vill vare sig driva öppet eller kännas vid; möjligen antyder man att den är en konsekvens av ofrånkomliga ekonomiska lagar som vi inte kan göra något åt. Man kommer nästan att tänka på de tidiga tyska Gotha-socialiisternas ”järnhårda lönelag”. Strävan finns där ganska tydligt, och den accepteras av massmedia och av många journalister. Att man delvis lyckas dölja detta genom jobbskatteavdragen betyder föga när pengarna snabbt äts upp av att folk tvingas ta miljonlån för att ha 55 kvadratmeter att bo på och kostnader för vård och studier vältras över på familjer och ensamstående..

  14. Pingback: JANNE JOSEFSSON FINNS INTE. « KajsaLisasblogg's Blog

  15. Pingback: Granska Granskningen | Nemokrati

  16. Endre Persson

    Du missade uppenbart helt poängen med UGs granskning. Rädda Barnen m.fl. har lagt stora pengar på kampanjer som ger uttryck för att det skulle finnas 240 000 barn i Sverige som inte har mat och kläder för dagen. Dessa rapporter har vänstern okritiskt använt i syfte att begära politiska reformer som inte är påkallade. Juholt stod i ett tal – som visade på UG – och hävdade att tiotusentals barn inte kunde se griffeltavlan i skolan. Stora samhällsresurser har förslösats baserat på myter och lögner. Självklart ska sådana samhällsföreteelser granskas av journalisterna. Janne Josefsson gjorde denna gång ett utmärkt jobb när han blottlade förljugenheten hos vänstern, Rädda Barnen och andra liknande organisationer. Nu börjar alla plötsligt att istället hävda begreppet relativ fattigdom, som är ett synnerligen diffust begrepp. I en debattartikel i SvD under gårdagen definierade tre Miljöpartister detta begrepp som att inte ha råd att åka på semester varje år, som att det vore en mänsklig rättighet. Hur ska vi då uppnå det diffusa målet att alla ska ha råd med semesterresor och märkeskläder till sina barn? Höja bidragen? Med vilka pengar då? Ska de som jobbar och betalar skatt avstå ännu mer av sina surt förvärvade pengar i det svarta skattehålet? Då sänks ju levnadsstandarden för den arbetande delen av befolkningen också och motivationen att arbete minskas. Vänsterns argumentation i denna fråga bygger på känslor inte realism och ansvarsfull politik,

  17. Pingback: Stockholm har antagligen landets mest blåsta befolkning! | LO Bloggen

  18. pairis

    Jag förstår inte att du som socialdemokrat försvarar rökning! Att utsätta sina barn för passiv rökning är som att låta dem röka med. De har outvecklade lungor och tar direkt skada. Dessutom är cigaretterna belagda med skatter just därför. Vill socialdemokraterna nu göra dem billigare för att ”fattiga” skulle få rättigheten att röka. Kapital är mycket mer än pengar. Det bästa kapitalet är kunskap. Det behövs folkkampanjer igen: bra frukost, bort med socker, läsk ,chips, godis i onödan. Fritidsaktiviteter ,icke rökning, minska på alkohol. Barnens utevistelse. Hur många timmar per dag framför skärmen. Biblioteksbesök. Högläsning. Museebesök. Fria frukostar på skolan. Alla barns rätt til allmän förskola 30 timmar oavsett vad föräldrarna gör. Bättre fritids, bättre fritidsaktiviteter på sommaren när föräldrarna jobbar.
    Allt är inte pengar i fickan.
    Det gäller att använda dem rätt. Konsumentupplysning osv.
    Att reta sig på att Josefsson tar upp rökning är bara så löjligt. Det är en stor och giftig kostnad för en barnfamilj. Hellre havregryn och hemkokt äppelmos på morgonen.
    Använd inte ordet fattig. Det finns många mer nyanserade ord. Men det verkar som vi nu i datoråldern får allt mer onyanserat språk och sättet att resonera . Päivi Rissanen Nilsson

    • Marika

      Oj, nu missförstår du mig. Jag har ju aldrig försvarat rökning (och definitivt aldrig förespråkat att cigaretter skulle bli billigare! Var har du fått det ifrån?) Däremot anser jag inte att man bör ha annorlunda synpunkter på rökning beroende på om den som röker har mycket pengar eller lite.

      Min poäng är att människor med låga inkomster ibland prioriterar ”fel”. Det kan vi ha hur mycket åsikter som helst kring, men det förändrar inget. Folk kommer inte att sluta röka för att vi säger att de ska köpa havregryn istället. Man måste utgå från verkligheten, och där gäller att inga barn ska behöva lida för vilka val deras föräldrar gör. Hur dåliga de är. Inget barn väljer sina föräldrar.

      • pairis

        Hej Marika,
        Jag är sen att läsa och sen att svara. Ja, du profilerade i debatten som den som försvarade särskilt rökningen. Bra förslag ni hade om allmän förskola. men ha ett underinfrån perspektiv som innebär att det måste finnas en bra personaltäthet i alla fall och det behövs därför pengar. Om pengar: Södertälje får lov att spara annars pga att man är belastad av att kommunen är en stor emottagare i Sverige. Vad säger sossarna om detta? ”Personal” borde vara utbildade förskollärare. Allt enligt Läroplanen för förskolan. Ett tips .ta gärna socionomer med i debatten om barnens trängda lägen, varför inte också förskollärare och psykologer. Nationalekonomin får faktiskt backa lite, särskilt som ni verkar ha en teoribyte på gång.Jag hänvisar annars till min blogg http://rissanennilssonpaivi.blogspot.com där jag diskuterat ämnet. Har också diskuterat nu integrationspolitiken där soc borde börja höras.

      • Marika

        Återigen, jag försvarar inte rökning nej.

  19. TM

    Det är så sorgligt uppenbart att ”begreppet” ”Barnfattigdomen!!!” (gärna dramatiskt & uppfordrande i falsett), myntades enkom för att ge socialdemokraterna & Håkan Juholt draghjälp (kulmen nåddes under hans utspel på Almedalsveckan).

    Det är något skapat, fabricerat av spin-doktorer enbart för att (s) ska ha en stark fråga att driva opinion kring.

    Oerhört smaklöst att utnyttja sämre lottade barn i detta smutsiga kampanjarbete.

    Skärpning!

  20. Fredrik Andersson

    Marika, du är lika intellektuellt korrupt som vanligt. De exempel du beskriver ovan utgör inga som helst bevis för någon kausalitet, utan endast korrelation. Detta gör att du inte på något sätt kan hävda att vi ska sätta in insatser mot fattigdom som medel för att undvika de negativa fenomen du beskriver. Sen att även jag menar att vi har ett moraliskt ansvar att se till att inte klyftorna blir för stora är en annan sak. Men om vi tror att vi gör ngt åt de negativa fenomenen i sig genom direkt riktade finansiella insatser mot de nämnda grupperna, så lämnar du de barn som verkligen behöver hjälp – de vars föräldrar är missbrukare och psykiskt sjuka – en grym otjänst.
    Nästa exempel på din intellektuella ohederlighet eller bristande förmåga: det Adam Smith skriver innebär i sig inte alls att han skulle vara öppen för ett relativt fattigdomsbegrepp, utan endast att han är öppen för en diskussion om var gränsen för fattigdom sätts. Så länge som SAP använder sig av personer av din intellektuella kaliber för som stöd för sin utveckling har inte borgarna något att frukta…

    • Marika

      Vilken tur då! Ta det lugnt, slappna av, ni har inget att frukta.

    • Marika

      PS. ”inte öppen för ett relativt fattigdomsbegrepp utan endast för en diskussion om var gränsen för fattigdom sätts”. Eh, ja exakt… dvs: Han menar att fattigdom är relativt. Läs gärna hela texten citatet kommer ur så ser du ännu tydligare.

  21. Det blir otydligt när man talar om fattigdom. Man borde hellre tala om ojämlikhet. Som Wilkinson & Pickett beskriver i Jämlikhetsanden är medellivslängden lägre i Harlem än den är i Bangla Desh. I första hand beroende på hjärtsjukdomar som beror på stress som i sin tur beror på det förakt mer välbärgade riktar mot dem som har mindre pengar än de själva.

    Min mamma växte upp i en fjällby där ingen hade några pengar och där följaktligen ingen kände sig fattig. Antagligen skulle de pengar som dagens fattiga familjer har uppfattas som grotesk lyx på 30-talet, men det är irrelevant. Fattigdom uppstår som rikedomens spegelbild och uteslutande så. Pengar i sig själva har inget värde, det är vad man kan kommendera med dem som betyder något. Idag krävs det mer pengar för att kommendera, och det beror på den överdrivna rikedomen i samhällets andra ände. Ta bort den, så finns ingen fattigdom!

  22. Ja fattigdom är riktigt hårt. I fattiga familjer får barn ofta för mycket ansvar,ansvar som de inte ska ha, för att föräldrarna inte riktigt klarar av situationen, de blir utbrända av den hårda ekonomiska situationen de befinner sig i. Man är snabb på att göra föräldrar till svarta får. Men någon stanns, så måste man försöka sätta sig in mer i deras situation, och lösa det tillsammans med föräldrarna. Man hjälper varken barnet eller föräldern genom att ge dem mer press.

  23. Anna - Maria Andersson

    Vänd på steken och ställ frågan: vad innebär det att växa upp som rik i Sverige och minns det ramaskri som Göran Greider förorsakade då han i Babel åkte Segway genom en del av Saltsjöbaden. I rika familjer finns samhällsproblem:nätdroger, incest, skattefusk, negligerade våldsbenägna barn som sen hamnar på internatsskolor som Lundsberg och Sigtuna skolor där samhällsproblemen är enorma och elever med klara läs och skrivsvårigheter enkelt kan få MVG genom att pappa RIK donerar till en stiftelse. Det är inte en avart jag beskriver och berättar om det är de facto så det går till.

  24. Pingback: » Barnrikedom

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut / Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut / Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut / Ändra )

Google+ photo

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut / Ändra )

Ansluter till %s