Apoteksomregleringen är ett nästan övertydligt exempel på hur fel det kan gå när man låter fantasin om ”marknaden” gå före fakta. Vi ser idag stora problem på apoteksmarknaden, och i princip alla gick att förutspå. Inget av det som händer är någon överraskning. Ändå ägnade jag en del av gårdagen åt att på Twitter argumentera med personer till höger som inte verkade känna till hur illa det faktiskt står till. Därför kommer här en kort redogörelse:
För att garantera lönsamheten för de nya apoteken höjde staten den så kallade handelsmarginalen, som reglerar ersättningen till apoteken för försäljning av receptbelagda läkemedel, med 460 miljoner kronor per år. Höjningen var direkt kopplad till omregleringen. Alltså: dina skattepengar.
- Branschen lobbar för att handelsmarginalen ska höjas ytterligare.
När apoteken såldes ut avtalades det att vissa av dem, som låg i glesbygd, inte fick stängas förrän tidigast 2013. Därefter är det fritt fram att lägga ner dem.
- Kronans droghandel, som äger flest av apoteken på den så kallade glesbygdslistan, lobbar för statlig ersättning under uttalat hot om att annars lägga ner när avtalen löper ut (minns att dessa apotek tidigare drevs i statlig regi utan en sådan ersättning).
Drygt 300 nya apotek har öppnats i landet efter omregleringen. Nästan alla ligger i tätorter. Enbart tre stycken har etablerats i vad som definieras som tätortsnära landsbygd. Inget nytt apotek har etablerats i glesbygd (källa: Statskontoret).
Priserna på läkemedel har ökat eller följer konsumtenprisindex efter omregleringen, enligt Tillväxtanalys.
Konsumentverket konstaterar att:
- Konsumenternas förtroende och känsla av trygghet när det gäller apoteksmarknaden har generellt försämrats efter omregleringen
- Det är mer ovanligt att konsumenterna får det läkemedel de vill ha vid första besöket
- Dubbelt så många får vänta mer än 24 timmar på förskrivet läkemedel jämfört med före omregleringen
- Konsumenternas syn på den information som apoteken ger inför köp av läkemedel har försämrats
- Konsumenternas uppfattning om apotekspersonalens kunnande har försämrats
Apoteksbolagen minskar kraftigt i kundnöjdhet, enligt Svenskt Kvalitetsindex.
Flera av de nya apotekskedjorna ägs av riskkapitalbolag, som genom avancerade ränteupplägg undviker skatt i Sverige.
Det finns också några positiva effekter av omregleringen. Apoteken har blivit fler och öppettiderna har förlängts. Det har också blivit möjligt att köpa vissa typer av läkemedel (exempelvis huvudvärkstabletter) i butik. Det finns dock inget som säger att dessa fördelar inte hade gått att åstadkomma även i det tidigare systemet (jag tycker personligen att det är koko att man inte kunde köpa värktabletter i vanliga butiker förut). Ett statligt monopol kan som bekant påverkas genom politiska beslut. Kostnaden för skattebetalarna hade dock sannolikt blivit lägre.
En vanlig företeelse när man kritiserar brister i politiska förändringar som gjorts, är att meningsmotståndare försöker få det till att man vill ha det exakt som det var förr. Exempelvis: när jag påtalar att det mesta blivit sämre med apoteksomregleringen, så menar vissa att mitt argument är ogiltigt eftersom man nu kan köpa Alvedon på ICA. Alltså: det enda alternativet till dagens system är gårdagens. Ungefär som om det i varje given situation bara fanns två handlingsalternativ. Detta är ett tämligen ointellektuellt och ganska fantasilöst sätt att argumentera som jag i grunden faktiskt inte förstår.
Läsvärt om apoteksomregleringen: Jacob Bursell (även om vinklingen ”omregleringen hade kunnat undvikas” är tveksam. Regeringen omreglerade knappast av rationella skäl. Det vill säga: jag tror inte man avstått från att privatisera även om öppettiderna varit bättre). Daniel Swedin och Lennart Axelsson och Klas-Herman Lundgren bjuder alla på pedagogiska översikter över vad apoteksomregleringen faktiskt inneburit. Slutligen har Ola Wong skrivit bra om något som många rapporterar, nämligen att den nya konkurrenssituationen inneburit försämrad service för kunderna jämfört med tidigare (”Deng drog igång Kinas ekonomiska mirakel med insikten att det viktigaste inte är om något följer socialistiska principer, utan om det funkar. Man skulle önska att den svenska regeringen också kunde ta av sig de ideologiska skygglapparna”). Carina Adolfsson-Elgestam skriver också.
I övrigt: Detta är så oerhört smaklöst.
PS. Du har väl inte missat att programkommissionens blogg dragit igång igen?
Intressant och Netroots.
Storstad 
Felet är ju fortfarande önsketänkandet ex post. Du håller fast vid uppfattningen att \”det var väl bara att ändra på monopolet så hade allt blivit bra\”. Men det fanns ju starka intressen INOM monopolet för att det skulle förbli så. Och naturligtvis starka politiska intressen av att hänvisa till detaljer inom monopolet som bevis för att den politik man bedrivit var framgångsrik. Alltså hänvisades till låga distributionskostnader (vilket missade konsumenternas kostnad för att vänta i eller ta sig till ett apotek) eller kundnöjdheten (som om kunderna hade något val), men några reella förbättringar märktes inte förrän tankarna på privatisering och av/omreglering väcktes på allvar.
Naturligtvis var inte allt uselt på monopoltiden och allt är inte tipp-topp idag, men ge mig ett enda monopol som blivit mer kundvänligt, av sig självt eller genom politiska beslut, utan att det finns ett yttre tryck på förhändring eller rentav hot om konkurrens.
Men när du menar att det är intellektuellt ohederligt att jämföra hur det var då med hur det faktiskt är nu, så är min invändning återigen att det är rimligare att se verkligheten än att i efterhand hitta på alternativa lösningar för gårdagen. Jag ser inte det intellektuellt hederliga i kontrafaktisk historieskrivning som generell metod.
Så till några problem i dagens system (för de finns och de beror på politik, inte på marknad)
Generikasystemet med månadens vara är en reglering som förmodligen är sämre än det norska systemet, särskilt om apotekskedjorna kunde ges förhandlingsrätt gentemot läkemedelsbolagen. Det minskar patientsäkerheten.
Att staten fortfarande äger apotek och att Konkurrensverket ger hämsko på expansionen är ett annat problem som vi har kvar.
Och så har vi naturligtvis hela systemet med landstingsskatt till sjukvården, statlig skatt och arbetsgivaravgifter till sjukförsäkringen, som gör att det saknas helhetsansvar för vår hälsa. Endast mycket rika personer kan ta eget ansvar för sin hälsa, vi andra är utlämnade till olika system.
I gårdagens SVD kan man läsa en del om hur riktigt illa det går när man slår sönder en väl fungerande marknad av ideologiska skäl.
http://www.svd.se/naringsliv/branscher/handel-och-tjanster/apoteket-kunde-ha-undvikit-privatisering_7491828.svd
Förutom att personligen och i familjen har upplevt försämringar med att mediciner inte finns inne och att man inte kan få besked var de kan finnas så har jag även hört flera rapportera att de köpt mediciner vars bäst före datum varit mycket kortare än hur länge den köpta medicinen räcker.
När jag först tittade på Patrick Strömers facebook sida undrade jag hur man kan förena arbete åt Kreab Gavin Anderson och Växjö Universitet. Sedan insåg jag att namnet på universitetet ändrats sedan flera år tillbaks så nu är det väl enbart marknadsföring åt Peje som gäller ..
”• Det är mer ovanligt att konsumenterna får det läkemedel de vill ha vid första besöket”
Konstruktionen med ‘mer ovanligt’ gör att jag är osäker på menings betydelse.
Utan att veta några av de fakta som Marika presenterar så är jag en av de kunder som är mot monopolet. Ofta finns inte min (tämligen vanliga) medicin inte inne (alla apotek), besked om när det kommer ges inte (försök om några dagar) direkt felaktig information (Fass inte uppdaterad – vilket vi snabbt konstaterade att den var). Jag bor i Göteborg så här finns gott om olika kedjor att prova mellan.
Jag har ännu inte sett något som blivit bättre för att det har privatiserats, bättre för några, men inte bättre för flertalet.
Långtskridna planer fanns att tillåta värktabletter i vanliga butiker före avregleringen. Det hade kommit även om apoteksmonopolet hade fått vara kvar.
Jo, det är mycket knas, en hel del dessutom av den typ som kunde förutspås. Men visst, fördelarna finns där också, ökad tillgänglighet exempelvis. Och som du skriver, varför kunde inte socialdemokratin sett till att det gick att köpa nässprey i Konsum? Helt obegripligt, och ett tecken på att det finns ett rejält hål i huvudet där också.
Japp, borde ha fixats.
Även nässpray fanns med i samarbetsplanerna med vanliga butiker som t.ex. Konsum och ICA _före_ avregleringen. Alla receptfria läkemedel. Detta var Apoteket också ute i media med, men det tycks ha glömts bort.
Utöver det fanns det också samarbetsavtal med småbutiker där receptfria läkemedel gick att köpa. Vi hade en sådan butik.
Att hålla fast vid bilden att det var tvärstopp på denna front, känns minst sagt skumt.
Hej!
En tanke bara. Finns det inte en risk för beroende/missbruk av både huvudvärkstabletter och nässpray? Inga av dessa produkter är ju något vi bör använda kontinuerligt. Är det då verkligen nödvändigt (eller ens önskvärt) att öka tillgängligheten på produkter som ska brukas sällan?
Erik, min uppfattning är att precis allt kan missbrukas. Allt.
Ett missbruk är tragiskt för individen och kanske för omgivningen.
Ur folkhälsoskäl ser jag det mer nödvändigt att gör choklad, godis, läskedrycker mer svårtillgängligt.
Jag bara ælskar att du lænkar till dina kællor. Som också ær troværdiga. Tack
Haha, härligt att höra! Viktigt ju.
Inte var apoteken något att hylla innan ”omregleringen”. Men resultatet av ”omregleringen” förskräcker. Trots att jag bor i en av sveriges tio största städer (Norrköping) har jag noterat en klar försämring. Bekanta i ”glesbygd” har fått det MYCKET SÄMRE.
Konkurrens kan nog vara bra ibland men när det gäller livsviktiga varor för folk i hela landet, inklusive ”glesbygd”, är nog ett statligt monopol att föredra.
Att nollåttorna har fått många fler apotek med utökade öppettider är totalt ointressant i sammanhanget. Om det vore viktigt hade monopolet kunnat starta butiker med öppet dygnet runt och priser därefter.
Jag håller med om att avregleringen inte var särskilt lyckad. Det är uppenbart att avregleringar är en svår konst och inte ska göras utan pedantiska förberedelser och kanske ska man avstå om det rör sig om en sektor som fungerar ganska väl.
Men det jag har svårt för är när friska människor viftar bort de förkortade kötiderna som något obetydligt. Eller snarare, friska människor verkar inte reflektera över den stora förbättringen, varken på anhängarnas sida eller motståndarnas. Jag var under en ganska lång period mycket sjuk och hade många mediciner som skulle hämtas ut med korta intervaller. Tack och lov är den tiden över och jag går inte på apoteket flera grr i veckan längre. Men det är ofta jag idag undrar har min vardag hade sett ut om jag då sluppit sitta och vänta mellan 20-45 min varje gång, som jag gör nu. För mig var det ibland en enorm plåga (min sjukdom ser ut) och jag utvecklade nästan en slags fobi för apoteken. Det är inte lätt att sitta och vänta så länge när man är mycket sjuk. Däremot kan man alltid ringa innan och fråga om ens mediciner finns inne.
Kanske skulle det gå att korta väntetiderna även i det gamla systemet med regeländringar eller ökade resurser, men det var ju ständiga diskussioner om det och det gjordes uppriktiga försök att komma åt köerna. Utan resultat.
Var finns det statistik på att kötiderna har minskat?
Det enda jag hittar är Konsumentverkets rapport som jag länkar till i inlägget, och som visar att fler idag får vänta på receptbelagda läkemedel än tidigare.
”När det gäller väntetiden för receptbelagda läkemedel från det att konsumenten efterfrågat läkemedlet visar undersökningen att konsumenternas bedömning utvecklats negativt. För konsumenterna är dock tillgänglighet i termer av att de läkemedel man fått på recept finns i lager en tämligen viktig aspekt. Särskilt viktigt är detta för konsumenter med funktionsnedsättning. Färre uppger nu att de inte behöver vänta alls, både bland befolkningen i stort och bland äldre konsumenter. Andelen som uppger att de får vänta två till tre dagar ökar också markant, från 4 till 11 %.”
Lagerhållningen har blivit sämre efter omregleringen, vilket inneburit längre väntetider.
Till skillnad från många här som har fakta för sitt resonemang så har jag bara mina egna upplevelser och erfarenheter att bidra med. Jag har varit sjuk sedan 2001 och vänttiderna på apoteket var långa (centrala Hisingen i Göteborg). De blev bättre (redan före avregleringen) men är fortfarande relativt långa och fortfarande Apoteket som ägare..
För fyra år sedan flyttade jag till Bergsjön i Göteborg, en invandrartät (88 %) förort som har ca 30.000 invånare. Här finns ett apotek, ett av dem som såldes. Jag förstår inte riktigt vad som hänt; köerna har minskat till nästan ingenting – så har även antalet kunder. Nu väntar jag på att vårt lilla samhälle skall förlora ytterligare en ‘samhällsservice’.
Men, jämfört med glesbygden har vi väl det bra. Spårvagnen till tätorten Göteborg tar bara en halv timme.
Ganska snabbt lär man sig att schampo och hudkräm inte fungerar riktigt lika bra som den receptbelagda medicin man tidigare handlade. En halvtimme in till stan, en annan halv hem, blir det istället.
Ping: Alliansen förvirrade valjakt « Ett hjärta RÖTT
Det samme er ved at ske her i Danmark, men så længe fagligheden er på plads, kan jeg ikke se problemet i at de bliver privatiseret.
Har nu tillbringat en timme i måndags, två timmar igår och tre kvart med att kuska runt bland olika riktiga och lotsasapotek här i Lund i jakt på penicillin. Jupp du läste rätt något så pass grundläggande som ett vanligt penicillin (ingen sällsynt exotisk sort).
Senaste besöket på drogboden här i norra Lund förlöpte så här:
25 minuters väntan på att ens komma fram till kassan medan det var viktigare att ta hand om folk som kom in senare och skulle ha snabba varor som våtservetter och tvål, men det är väl klart snabba ärenden ger snabba pengar och det finns med största säkerhet direktiv uppifrån om prioriteringarna.
Nåväl när man äntligen kommer fram för tredje gången på tre dagar så blir kommentaren:
– Detta känner jag inte till.
– Enligt veterinären (som säkerligen kan sin sak bättre) är det exakt samma penicillin men av att annat märke, som visserligen bara funnits något år men som ska vara ett preparat som ni per automatik ska föreslå om det ursprungliga inte finns inne.
– Jaha, men det är inget som finns inne men vi kan ta in det.
– Kan du kolla av det med de andra apoteken i stan?
– Nej, vi har inte tid för det är dags att gå på lunch snart. (!?!)
– Okej, men då kan du ta in det så det finns imorgon, så får jag åka runt och testa om det går att få tag i på något annat apotek i stan.
– Nej det kan vi inte gör för då blir vi liggande på det…
Vilket åter igen bevisar att vinstintresse precis som Alla tänkande människor varnade för innan utförsäljningen bara har resulterat i sämre service och då har vi inte ens kommit till att läkemedlen blivit dyrare sedan reformen. Så hittills har jag inte vid något tillfälle sedan detta huvudlösa belut märkt något positivt.
Bortsett från den rent ekonomiska förlusten som utförsäljningen har inneburit (och då räknar jag inte in all tidsspillan som receptjakter orsakar) kan man ju undra hur mycket skada som orsakats
p.g.a. fördröjningar i medicinering, men det är ju givetvis inget som kommer undersökas då det inte gynnar de styrande.
Tyvärr misstänkter jag att med högerglidningen hos Sossarna lär vi få vänta innan det blir bättring på den här fronten även om Sverige lyckas bli alliansfritt efter nästa val.
Ping: Apoteksmarknad skapar slutenhet och brist på medborgerlig insyn | VÄNSTRA STRANDEN
När man kokar ned detta, så är min åsikt at vi har enoooormt usla politiker i detta land. De slösar bort skattemedel snabbare än blixten. De verkar numera även gå hand i hand med läkemedelsindustrin, vilket försöker kränga mediciner över befolkningen, och göra stora vinster. Sverige är ett sjukt land under ytan, och det är bara en tidsfråga innan det ruttnar helt.