Idag skriver DN om nya siffror från Arbetsförmedlingen som visar att bara 36 procent av de arbetslösa får a-kassa. Arbetsmarknadsminister Hillevi Engström kommenterar i en mycket märklig intervju. Jag tänkte bemöta några av hennes påståenden och se hur de förhåller sig till verkligheten – håll till godo:
Hillevi Engström: ”Min stora uppgift är ju att människor ska kunna komma in på arbetsmarknaden och få en egen försörjning.”
Facit: Arbetslösheten i september 2006, då den borgerliga regeringen tog över: 6,1 procent. I januari 2012: 8,0 procent.
Sysselsättningen har under samma period minskat från 65,8 procent till 63,7 procent. Källa: SCB/AKU.
Hillevi Engström: ”Ytterst har vi ju ett skyddsnät i samhället som fungerar och så ska vi ha det.”
Facit: 2006 hade 70 procent av de arbetslösa a-kassa. Idag är siffran 36 procent, rapporterar DN.
Arbetslöshets- och sjukförsäkringen fungerar inte längre som skyddsnät. Istället måste man vända sig till den sista utposten, socialbidraget: “Fyra av tio som får ekonomiskt bistånd är arbetssökande […] Personer som är sjukskrivna eller får sjuk- eller aktivitetsersättning och behöver ekonomisk bistånd uppgår till 14 procent” skrev SKL i en rapport i oktober 2010. “De som inte kan försörja sig på grund av sociala problem, utgör bara elva procent”.
Hillevi Engström: ”Men själva arbetslöshetsförsäkringen är en inkomstbortfallsförsäkring som ska försäkra inkomsten mellan två olika arbeten.”
Facit: Sedan 2006 har andelen med a-kassa som får ut 80 procent av sin tidigare inkomst sjunkit från ca 40 procent till 12 procent.
Diagram från Arbetslöshetskassornas samorganisation.
Alltså: Tre påståenden, tre felaktigheter! Jag tycker det vore klädsamt om statsråd höll sig lite mer till verkligheten och någon typ av intellektuell konsistens när de kommenterade stora samhällsfrågor. Men det är ju bara jag.
Jag har skrivit om den sjunkande andelen som har rätt till a-kassa många, många gånger. Rekommenderar särskilt dessa tidigare inlägg:
Hej systemskifte! som förklarar varför en sämre a-kassa försvagar incitamenten att delta på arbetsmarknaden, dvs riskerar att sänka arbetskraftsdeltagandet
Förnedringens politik som förklarar att det för den enskilde är något helt annat att leva på en försäkring än att leva på socialbidrag
A-kassan en förutsättning för öppenheten som förklarar varför en liten, exportberoende och öppen ekonomi som Sverige behöver bra omställningsförsäkringar.
PS. Sverige har en av västvärldens sämsta a-kassor. DS
Andra som skriver: Alliansfritt och Peter Johansson och Martin Moberg och Claes Krantz.
Storstad 
Hej!
jag ser dig kritisera högern. Jag ser inte vad ditt förslag skulle vara för att förämndra systemet? har du ett? Jag ber dig att inspirera mer till lösning än hacka ner på existerande lösning.
Mvh Albert Olin
Självklart, det är mycket enkelt. Gör det lättare att kvalificera sig till a-kassan än idag, höj taket så att fler får 80 procent av sin inkomst, gör det billigare att vara med i a-kassan (och ta bort de differentierade avgifterna). Bland annat.
tack. Nu kommer vi någonvart. För att utveckla detta då. Jag bor just nu i Århus, Danmark. Här är det superenkelt att få a-kassa. Det betyder att du bara behöver vara medlem och sen får du a-kasas från dag 1. Mina kollegor skriver upp sig före de slutar unniversitetet så de inte behöver ”stressa så” ifall de inte går ett jobb. Det är inte konstruktivt, Då är vi tillbaka till vad alla dessa sociala skydd skapar; Det tar bort ansvaret från individen. Hur kan vi arbeta med det?
Jag tycker att det är rimligt att det finns en karens inom a-kassan och att man inte får tex 100 procent i ersättning. Så de problem du beskriver är ju enkla att minimera. Dagens system är dock för dåligt och behöver åtgärdas.
Lägger med detta – Så är det endast anställningar som kan liknas eller är – fastanställning som är akassegrundande. Visst kan timjobb göra det med men med så många fällor, så att det knappast blir en akassegrundande period.
Så allt som presenteras i bloggen är korrekta uppgifter.
I många kommuner har socialbidragen ökat med över 40% pga många inte erhåller någon akassa. På allt detta är det bara hälften som är med i akassan idag många står utanför – för den enkla anledningen de har inte råd.
Utan akassan behövs reformeras så att den blir en trygg inkomstbortfall. Det är den inte idag. Väldigt många faller utan för akassan, många som inte hade gjort den innan den reform som alliansen var så snabba att införa.
Hej fallen!
”inte har råd” går inte hem hos mig. Det är antagligen samma folk som röker ett paket cigg om dagen & köper ny mobil stup i kvarten. Däremot så finns det en anledning som heter; ”Jag har ingen lust att spendera pengar på nåt jag inte ser resultat på nu”. De flesta människor, inklusive mig, spenderar sina pengar reaktivt och itne proaktivt. De har ingen buffert i ekonomin eller har lust att ha det.
Varför är inte a-kassa någon alla kan få?
Sanningen är ännu värre. INGEN får 80 procent pga att man har högre skatt som arbetslös. Det mesta man kan få är 73 procent av tidigare nettolön.
… och så den långsiktiga lösningen, som regeringen (och deras EU-kolleger) också blundar för: Styr bort investeringarna från spekulation till produktion. Investera. Skaffa en industripolitik (men det är visst förbjudet enligt Maastrichtöverenskommelsen).
Det finns hur mycket som helst att investera i. T.ex. att styra bort från fossil- och kärnkraftssamhället till något som håller på sikt. Eller till något som kräver mindre råvaror i allmänhet.
Men det vore ju gudbevars ett ingripande i ”den fria marknaden” och därmed tabu. Bättre då, tycker regeringen, att leva i en fantasivärld.
Ping: Arbetslösa får ingen arbetslöshetsersättning « Görans tankar och bagateller
Det verkar som om du länkar till fel DN-artikel i första raden. Det är väl den här du vill länka till http://www.dn.se/ekonomi/120000-arbetslosa-utan-ersattning ?
Det finns flera starka samhällsekonomiska skäl till varför en stark gemensam A-kassa är att föredra framför en svag eventuell privat A-kassa: 1) det driver nödvändig strukturomvandling i näringslivet då löntagare uppmuntras byta lågproduktiva/mindre lönsamma jobb mot högproduktiva/mer lönsamma, 2) i lågkonjunktur som automatisk stabilisator skyddar det hushållens inkomst och därmed efterfrågan i ekonomin, 3) det reducerar totala kostnaden för A-kassa genom skalfördelar som ett gemensamt system har jämfört med flera privata som saknar skalfördelar.
Jag uppfattar det som att man från S på senare tid ofta använder ett annat argument, nämligen att man ska inte bli fattig för att man ofrivilligt blir av med jobbet, dvs man riktar sig mer mot det emotionella istället för det samhällsekonomiska.
Vad anser du om det? Och vilken av argumenten ovan tycker du är starkast (eller har du ett fjärde ännu starkare)?
Jag vet inte om det är främst S som argumenterar så, men jag håller med om att individargumentet kommit mer i fokus än systemargumenten. Det är ju kärnan i alliansens argumentation – att en vettig a-kassa är en bidragslinje, att det främst är en moralisk fråga. Kanske har S låtit sig manövreras in i det hörnet för lätt.
Jag tycker alla fyra argumenten är viktiga, men håller med om att man borde prata mycket, mycket mer om ffa de två första argumenten du nämner.
Med tanke på att du åberopar intellektuell hederlighet i blogginlägget så är jag en aning förvånad att du inte också samtidigt som du påvisar en lägre sysselsättningsgrad, också i sammanhanget påpekar att Sverige under samma tid ökat antalet sysselsatta från 4.341 miljoner till 4.522 miljoner i åldrarna 15-74 år, samtidigt som större delen av jordklotet gått igenom en av de allra värsta kriserna i mannaminne. Som i alla kvoter kan graden påverkas av förändringar i såväl nämnare som täljare, och ditt inlägg hade blivit än trovärdigare om du inte själv gjort dig skyldig till en Engströmmare.
Det finns ingen intellektuell hederlighet i ditt argument. Ointressant att prata om sysselsättning i absoluta tal utan att relatera till befolkningsstorlek. Med ditt sätt att resonera lär exempelvis Nordkorea slå Sverige med hästlängder vad gäller antalet sysselsatta (eftersom de har mer än dubbelt så många invånare som Sverige). Irrelevant att enbart tala om täljare, gör som alla seriösa ekonomer och tala om kvoten.
Jag har fått ta del av denna berättelse ur verkliga livet och tycker den passar bra att lägga in här:
Ja, du läste rätt. Nej, du dillar inte.
Låt mig få berätta min historia…
Jag är 40 år och bor….. Jag är gift och har tre barn.
Vintern 2010 föddes vår tredje son. jag hade vid denna tid ett timvikariat som personlig assistent och jag var sedan 1,5 år tillbaka också inskriven i Jobb- och Utvecklingsgarantin på min lokala arbetsförmedling.
Två månader efter hans födelse gick jag på föräldraledighet.
”Vad kul” sa handläggaren och vidare fick jag veta att jag skulle höra av mig innan jag återkom efter ledigheten. I övrigt sades inget mer än ”välkommen åter”
Nästföljande Januari, 2011, börjar min fru jobba efter en tids sjukskrivning. Jag tar över hennes föräldradagar och sedan till sommaren börjar de ta slut. Då hör jag av mig till AF i tron att det är dags att börja på Fas 3.
”Nej, du är avstängd” får jag veta då. Jag har enligt regelverket gått föräldraledig för länge. Max ett år. Tack för den!
Chefen på AF säger jag kan överklaga. Ok, jag är inte ovan med sådant så det gör jag.
Inget händer och jag har fullt upp med att försöka överleva på hustruns lön, jag lyckas få en vårdnadspeng på 3000 kr från kommunen per månad. Jo jo. Skulder får man för under sommaren har man räkningar som plötsligt inte kan betalas.
Inget händer på AF. Jag frågar varför. ”Jag har inte lämnat in ansökan”
säger chefen. Då är det Oktober, 2,5 månader har gått. Ansökan inlämnas och återkommer med en gång.
Jag är inte inskriven vid AF. Det måste man vara för att ansökan ska behandlas. Och det sades det heller inget om.
Nähä.
Jag gör en ny ansökan till, som det heter, överprövningsmyndigheten, om överklagan. Chefen besvarar inte mail. Jag blir inskriven och träffar en handläggare som ser ut som hon sett ett spöke mitt framför sig. Aj aj, vad obekvämt. Nej, chefen har inget sagt om mig till handläggaren så klart…
Inget händer. Jag anmäler AF-kontoret till riksdagen justitieombudsman. Detta var i December, jag fick svar häromdagen både från Överprövningsmyndigheten och JO.
ÖP avslår överklagan och JO konstaterar att ja, jo, de hanterar ju inte information så bra på det här stället men annars kan inget göras…
Där står jag nu.
Jag kan inte går tillbaka till min timanställning.
Jag kan inte sätta in min son på dagis, där han har plats. Till hösten försvinner platsen har det meddelats mig.
Jag kan inte bli sjuk för jag kan inte bli sjukskriven.
Jag kan inte söka socialbidrag, jag uppfyller inte normerna.
Jag är tvungen att ha bil, jag är tvungen att bo ensligt på landet eftersom min fru är sjuk, el- och ljudöverkänslig med diagnos från läkare.
Jag är utanför systemet. Det fina är ju att jag heller inte betalar skatt, för det är skattepengar som finansierar denna ”myndighet”, alltid en liten fin melodi i kråksången…
Jag tänker på det när jag handlar varor på Halva Priset eller tankar bilen på en hundring i taget…
Massmedia? Jag har kontaktat några tidningar. Intresset var ljummet, det var kanske någon som visade brösten eller slogs i Schlagerfestivalen, jo, det är ju viktigare så klart… Tips mottages tacksamt.
Söka jobb? Jodå, det görs. Inte helt lätt, vi är inflyttade i området och har ingen släkt här, jag har inte råd att pendla till…. men jag gör vad jag kan. Ska på intervju på Onsdag, håll tummarna.
Jag är inte religiös men jag vet vad som sägs i den kristna tron, i Bibeln. Det stämmer helt och fullt.
”Det du gör i detta livet är vad du får rannsaka i det liv som kommer efter”
Tänk på det, Arbetsförmedlingen
(och många fler instanser också, någon med horn i pannan kanske håller oljan kokande åt er)
Det är regeringen som bestämmer, som skapade Arbetsförmedlingen efter AMS 2008 sägs det. Som har tillsatt en människa för att vända papper som har en lön snäppet efter statsministern (145 000/månad) som generaldirektör. Men de som möjliggör hela spektaklet är de som jopbbar där och som tror att de gör något bra. Det gör de kanske ibland, men oftast inte!
Och allt snack om jämlikhet och hur viktigt det är att män är hemma med sina barn… I det verkliga livet: Bullshit!
Jag tänder i vedspisen och det är med dessa klicheér det brinner bäst!
Välkommen till verkligheten!
Ingen som känner sig manad att kommentera denna berättelse från verkligheten?
Ingen tröst för dig som har familj, men jag hade i alla fall blivit ‘brottsling’ men då har jag ‘bara’ mig själv att försörja. Just kriminella tror jag att fler och fler kommer att bli när nu de sociala skyddsnäten monteras ner och ‘egoismen’ breder ut sig, moralen havererar itakt med att klyftorna växer. Fler kommer därför att beväpna sig och brottsligheten ökar ytterligare och samhället som en gång byggts upp tillsammans raseras å det snabbaste. Enda trösten är väl att det någon gång måste ‘startas om på nytt’ , hoppas att man finns kvar då och att vi kan vår historia vad det gäller STORA klyftor!
Det är tragiskt, många som sitter i din situation och det värsta är att det är folkvalt på grundval av (vad jag antar) att de flesta får lite mer i plånboken efter skatt. Se på försäkringskassan som jobbar på direkt uppdrag av regeringen, allt de gör är stiftat i lag och massmedierna kritiserar försäkringskassan och dess handläggare och inte regeringen. Hur gick det till? Jag hörde statistik för ett tag sedan om att en arbetsplatsförmedlare endast förmedlar ett jobb i månaden i genomsnitt. Om det stämmer, ja, då faller allt i ett helt annat ljus.
När det gäller arbetsmarknad och A-kassa så ska man inte glömma historiken för den är lika aktuell idag.
Här kan man läsa om hur A-kassan uppstod:
http://hem.passagen.se/norrsundet146/loftet.htm
Ping: Dagens bristvara – ministrar med kompetens « Lars Pålsson Syll
Ann bw, det absolut första jag tänker på är var är det personliga ansvaret? Man går på Fas ett två tre och skaffar ett tredje barn? Hade han tänkt att samhället ska sörja för hans och hans barns uppväxt?
Jeezus….
Många skulle inte skaffa barn om inte de ekonomiska delen fanns. Vem vet det kanske gäller dig också Adam?
När vi nu har ett sådant system ska det gälla när man behöver det och det ska gälla allt i samhället.
Adam Karlsson:
Nu ska vi väl vara glada för vartenda barn som föds, med tanke på all oro att det blir för få arbetande framöver och du Adam Karlsson, det där barnet kommer en dag, om regeringarna inte sabbar Sverige totalt, att vara med och betala din pension. Så gläd dig istället för att framstå som en okunnig fullblodsegoist.
Engströms första påstående må vara fel men SCB-statistik är helt irrelevant för att avgöra det.
På tal om seriösa ekonomer så bör man väl tala om förändringar i befolkningen när man jämför sysselsättningsgrader över tid.
Se t.ex. Lars Calmfors felaktiga statistikanalys
Ping: SvD:s Faktakollen om a-kassa ökar arbetslösheten – fel fråga? | editor@OurComments.org