Högerns dröm om omnipotens (vad Freud skulle ha sagt)

”There isn’t even one study that can be produced that shows that carbon dioxide is a harmful gas [...] and yet we’re being told that we have to reduce this natural substance and reduce the american standard of living”, sa presidentkandidaten Michele Bachmann i representanthuset häromåret.

I Sverige säger vi inte så. I Sverige säger vi: ”Policyn på mobilitetsområdet bör [...] vara att vi ska bekämpa störningar, men inte begränsa mobiliteten eller vår möjlighet att välja färdmedel [...] Fri rörlighet är en förutsättning för idéutveckling, globalisering och för världshandeln.” Så skriver Maria Rankka och Anders Ydstedt idag, i en artikel som argumenterar mot demokratiska åtgärder för att minska bilresandet.

Tankefiguren bakom såväl Bachmanns som Rankkas och Ydstedts resonemang är densamma. Nämligen: Vi människor bestämmer om det finns ett klimathot eller inte. Det som sätter ramarna för våra överlevnadsmöjligheter på den här planeten är ”the american standard of living” hos Bachmann eller ”människans fria vilja” hos Rankka och Ydstedt. Inte något annat. Inte geologi, fysik, kemi. Inte obevekliga processer i atmosfären. Vi bestämmer själva.

Det är ganska häpnadsväckande, eftersom det är så verklighetsfrånvänt. Klimatförändringarna pågår vare sig vi vill det eller inte. Under tiden står inrikes transporter för en tredjedel av Sveriges totala växthusgasutsläpp, och det handlar nästan enbart om vägtrafik:

(Bild från Naturvårdsverket). Vägtrafikens klimatpåverkan har ökat relativt kraftigt de senaste tjugo åren, och väntas öka ännu kraftigare de kommande tjugo åren om vi inte gör något (svart streckad linje nedan), eller i princip ligga still med de politiska åtgärder vi hittills beslutat (röd streckad linje). Den gröna linjen visar hur mycket vägtrafikens klimatpåverkan måste minska för att vi ska kunna nå målet om att den globala medeltemperaturen inte ska öka mer än två grader  jämfört med den förindustriella nivån, vilket många forskare menar är nödvändigt för att klimatförändringarna ska gå att hantera.

(Bild från Trafikverket). Ni ser ytan mellan den svarta och den gröna linjen? Det är måttet på skillnaden mellan människans ”fria vilja” och naturens nödvändighet. Det jag skulle vilja veta är hur pass fria Maria Rankka och Anders Ydstedt anser att de barn som föds 2030 är, om den svarta linjen får segra. Är nyliberalismen verkligen så tidsinkonsistent att likgiltigheten tar vid bara en generation bort?

Jag har även andra, mindre invändningar mot logiken i Rankkas och Ydstedts artikel. Den bild de målar upp av ”politiken” som tydligen alltid är ute efter att begränsa människors mobilitet är inte helt övertygande mot bakgrund av att det mesta av vår infrastruktur inte skulle ha funnits om det inte varit för politiska beslut och gemensam finansiering. Det är också lite så att man får känslan av att Rankka och Ydstedt slåss mot väderkvarnar, eftersom jag inte känner till att det finns några aktörer med reellt inflytande som de facto vill förbjuda människor att till exempel åka bil. ”Ingen ifrågasätter av miljöskäl att vi äter eller att vi behöver någonstans att bo”, skriver Rankka och Ydstedt, och det tycker jag känns som ett intellektuellt ohederligt argument. Rent bortsett från att ätandet kanske är något mer nödvändigt, ur överlevnadssynpunkt, än resandet, så finns det få som helt ifrågasätter att vi reser. Det som ifrågasätts är hur vi reser. Precis som att det finns många som ifrågasätter vad vi äter och hur vi bor (tack vare det senare är bostadssektorn en av få källor som faktiskt minskat sina utsläpp de senaste åren). Men ska vi lyckas med att resa mer hållbart krävs politiska beslut och gemensamma investeringar. Det kommer inte att gå av sig självt.

Men mest av allt detta: den uppenbart djupt liggande, psykologiska önskedrömmen om att vi människor skulle vara autonoma. Att vi fick bestämma själva. Det är lite rörande. Och lite obehagligt, när argumentationen faktiskt är att demokratiskt fattade beslut är orättfärdiga (eftersom de kränker enskilda människors vilja att, till exempel, åka bil). Men framför allt: så oerhört verklighetsfrånvänt. Visst kan vi önska att vi människor vore helt oberoende (av varandra, av naturen, av de fysikaliska lagarna). Men som politisk utgångspunkt verkar det ungefär lika praktiskt som att önska att jorden vore platt.

Nina Björk beskriver briljant i en radiokrönika hur enkelt det är för oss människor att ständigt göra det vi vet är skadligt, ohållbart, långsiktigt dödligt:

”Lyssna på de här siffrorna: Flyg mellan Norrköping och Göteborg släpper ut ungefär 49 kilo koldioxid per person. Tåg mellan samma städer släpper ut ungefär 0,00078 kilo per person. Är det då vettigt att flyga, istället för att åka tåg, på kortare sträckor? Nä, det är vansinnigt. Och i torsdags förra veckan [...] åkte [jag] inrikesflyg, begick en vansinneshandling. Det var enkelt. Jag tog bara bussen ut till flygplatsen, drack en kopp te, checkade in, stod i kö, gick ombord.

Det kändes som jag deltog i ett rollspel, en fantasi. Här flyger vi flygplan! Som om det vore okej. Som om det vore möjligt. Det till och med var möjligt! [...] Men alla vet ju, i längden är det fullständigt omöjligt [...] på grund av att vi förstör för mycket för livet på jorden. Det verkade inte som att någon skämdes. Om vi skämdes så visade vi iallafall inte varandra det. Vi såg liksom inte ut som de jordens dödgrävare vi uppenbarligen var. Flygbolaget sa i högtalarna att de värnade om miljön, och att vi därför skulle ta med oss tidningarna vi hade fått till pappersåtervinningen. Det gjorde vi. Vi värnade visst också om miljön.

När vi hade landat spreds vi åt alla möjliga håll. Några skulle väl på arbete, några kanske träffa vänner. Ingen kunde se på oss vad vi hade gjort. Ingen kunde se på oss att vi var individer som inte hade tagit vårt ansvar. Det var så lätt att flyga inrikesflyg. Vi fick ingen märkning eller så, ingen dumstrut på huvudet. Vi var alldeles fulla av skuld, men det syntes inte. Vi kanske inte ens kände det.

Det kostade ingenting att misslyckas med att ta sitt individuella ansvar.”

Lyssna på hela!

Politiskt misslyckande på detta tema: T-baneresandet beräknas minska nu när den borgerliga majoriteten höjer priset på SL-kortet. Och så något helt anant: Peter Gerlach skriver bra om den sänkta restaurangmomsens fördelningsprofil.

Intressant och Netroots.  ForesMartin Moberg – Sebastian Stenholm - Roger Jönsson – Peter Johansson.

10 kommentarer

Under Borgerligheten, Klimat och miljö

10 svar till “Högerns dröm om omnipotens (vad Freud skulle ha sagt)

  1. Lilleman

    Att ha som politisk utgångspunkt att alla ska få vara så fria det går känns väl mindre avigt än att ha som politisk utgångspunkt att någon eller några andra alltid måste ge dig tillstånd att göra något.

    Att vi måste göra något åt klimathoten är något även en mängd liberaler håller med om, men vissa, så som jag, hyser stort agg inför hyckleriet kring just bilresandet.

    Flyget har t ex skattebefriat bränsle. Går du till sjöss är det inte bara skattebefriat, det får även innehålla svavel som sedan många år varit förbjudet på land. Av någon outgrundlig anledning är det mycket billigare skatt (per kg) att köra tung trafik (lastbilar över 3.5 ton) än lättare trafik.

    Tallolja fixade t ex regeringen persson en mastig skatt på, så att det blev _dyrare_ än fossil diesel, trots att Sverige iom tallolja skulle kunna vara självförsörjande på förnybar energi till vår inhemska transport.

    Det enda det här handlar om, är att privatbilismen är enkel att basha på. Den är redan högst beskattad och straffad med alla möjliga regler.

    De relgerna är inte dåliga, men vänd uppmärksamheten mot de stora bovarna istället. Och se till att straffbeskatta det som faktiskt är dåligt (de fossila bränslena) och inte transporterna i sig.

    Korten på bordet!

    • Marika

      Det är min politiska utgångspunkt att alla ska vara så fria som möjligt. Det är därför jag är socialdemokrat. Eftersom jag ser hur beroende vi alla är av varandra och av vår omgivning och eftersom vår befrielse därmed aldrig kan vara individuell. Det handlar både om klass och om klimatproblem. Inget av dem kan lösas individuellt.

      Vi kan tycka att vi inte ska behöva be klimatet om tillstånd att köra så mycket bil vi vill, men klimatet skiter liksom i det.

      Det är naturligtvis nödvändigt att beskatta även annat transportarbete hårdare än idag, men det förtar inte det faktum att vi kommer att behöva begränsa även biltrafiken för att vi ska klara oss. Det räcker naturligtvis inte att åtgärda privatbilismen, men det betyder inte heller att vi kan strunta i den. Det är möjligt att vi kan börja med andra former av transporter först, men problemet är att även med de begränsande åtgärder som redan ligger framför oss så kommer det ju inte att räcka. Vilket framgår av grafen ovan.

      Sen handlar det inte bara om ekonomiska styrmedel för att styra bort från tex bilism. Det måste ju också finnas alternativ att styra till. Vilket kräver politiska satsningar på tex kollektivtrafik och järnväg.

    • AM

      Men vi BEHÖVER göra något åt alla transporter. Ju fler transporter som sker i samhället – desto mer energi går åt. Det handlar inte om politik, det handlar om FYSIK! Fysik som behöver omsättas i modern stadsplanering ochen grönare skatteatser på alla slags bränslen.

      Att du dessutom försöker måla upp din politik som liberal och frihetlig är bara skrattretande. Den statsunderstödda, oljeberoende konsumtion du stödjer leder till klimatförändringar och ödeläggelse av miljarder människors åkermark, egendom och affärsverksamhet. Din ”frihet” är att kunna förstöra deras egendom ostraffat, och jag kan inte för mitt liv se det liberala eller ens medmänskliga i det.

  2. Det är sånt här som gör en rasande alltså. Problemet är att majoriteten är för bekväma och trygga av sig för att det ska kunna ändras. De som vill förändra med restriktioner och liknande kommer dock inte att få röster av denna majoritet, utan det blir istället de som vill vårda den framtida handelsutvecklingen/globaliseringen/”fria viljan”.

    Människan behöver den kommande otrygghet i form av de konsekvenser som kommer till följd av över 2 graders temperaturförändring innan det blir någon ändring. Bara att hoppas att vi kan göra något åt det när det väl inträffar. Annars så kommer vi att se Sverigedemokraterna få en majoritet i riksdan när den enorma horden av miljöflyktingar kommer till Sverige och skapar panik hos medelsvensson.
    Det positiva är att det blir lite mildare vintrar här. Regnigare, men mildare.

  3. Man tycker ju att liberaler, socialdemokrater och gröna borde kunna göra gemensam sak i att jämna till spelplanen genom att faktiskt implementera ett pris på koldioxidutsläpp oberoende av källa. Om den tekniska utveckling som Rankka och Ydstedt räknar med faktiskt kommer till stånd har ju bilismen ingenting att frukta? (Reality check: Den utvecklingen är orimlig.)

  4. Marika: Tack för ” Det måste ju också finnas alternativ att styra till”. Det betonas alltför sällan. Och då inte i första hand andra sätt att resa. Utan befrielse från de resor man gör av nödtvång och de transporter som sker pga monopolisering. Typ pendling. Och mattransporter som först måste gå till Italien innan de kommer tillbaka till Sverige igen.

    Beträffande pendling: De flesta människor vill bo centralt. Men får inte. Tvingas bo i avlägsna förorter. När det finns hur mycket mark som helst att bygga på närmare centrum. Bygg!

  5. Nicke

    Man kan naturligtvis räkna på skatter fram och tillbaka. Men det är betydligt större förändringar som krävs än ekomodernismens domga idag (allt fortsätter som vanligt men tekniken är bättre..typ).
    Vi måste göra en skarp vänding bort från masskonsumtionssamhället. Ytterligare tillväxt innebär inte förbättrad livskvalite i de rika länderna…jämlikheten gör det däremot. Börja se tillväxt som en begränsad resurs som fördelas efter behov. Arbetstidsförkortning måste komma upp på tapeten igen, effektiviseringar kan inte längre mynna enbart i större konsumtion. Offentlig sektors konsumtion är betydligt bätte ur klimatsynpunkt…att förstärka den och minska privatkonsumtionen är både önskvärt ur miljösynpunkt och för att behoven finns.
    Allt detta går helt mot alliansens linje idag…surprise. Och socialdemokratin har också beröringsskräck för grön/vänsterpolitik tyvärr.

  6. Pingback: Bildebatten rullar vidare |

  7. Ante

    Kort fråga… Om trafiken står för 1/3-del. Vad är det som släpper ut de resterande 2/3-delarna?

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut / Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut / Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut / Ändra )

Google+ photo

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut / Ändra )

Ansluter till %s