Dina skattepengar

PJ Anders Linder har svårt att bestämma sig. ”Valuta för skattepengarna” är mycket viktigt för honom, men samtidigt vill han försvara välfärdsföretagens vinstuttag. Det är en ekvation som inte går ihop, och det märks på hans senaste ledarkrönika, där han bland annat citerar SKL:s Håkan Sörman:”Jag är mot vinstreglering, men visst undrar man när man hör talas om stora vinstuttag ur företag som bara har drivits en kort tid. Då måste det vara fråga om töntig upphandling.”

Ja visst undrar man (avkastningen i välfärdsföretag är mellan 40 och 90 procent högre än det genomsnittliga företaget). Affärspressen, och nu senast SvD, har under lång tid rapporterat om de stora vinstutdelningar som görs av välfärdsföretag. Svenska skolföretag delade exempelvis ut 78 miljoner kronor det senaste året. Detta är alltså i princip enbart pengar som du en gång har betalat in i kommunalskatt för att användas i skolan. De stora pengarna finns dock inte i utdelningarna, utan realiseras vid försäljning: SvD rapporterar om vårdbolagen Aleris, Ambea och Attendo, som alla har bytt ägare de senaste åren, med vinster på mellan 100 och 440 procent av de tidigare ägarnas insats som följd. Totalt 6,4 miljarder kronor. Dina skattepengar. En av ägarna var för övrigt Singapores statliga investeringsbolag, som enligt SvD kammat hem en vinst på drygt en halv miljard. Grattis till de singaporianska skattebetalarna, säger jag.

Okej, men har inte detta bara med ”töntig upphandling” att göra då, som Håkan Sörman föreslår? Inte när det gäller skolan, eftersom skolor inte upphandlas. Fristående skolor har i princip fri etableringsrätt. Politiker kan inte styra deras ersättning. Då blir det såhär:


(Statistik från Skolverket och Skolverket). Friskolor är bra på att spara in på utgifterna. De stora kostnadsposterna för all skolverksamhet är personal och lokaler, och därför är det inte förvånande att friskolor har lägre jämförelsetal på dessa områden. Jag tror att kommunala skolor har en del att lära här. Precis som PJ Anders Linder vet jag att det inte finns något enkelt samband mellan resurser och skolresultat. Det finns exempelvis inget som säger att en elev behöver exakt 18 kvm istället för 10 (eller något däremellan). Jag är alltså inte säker på att friskolornas lägre lärartäthet och lokalyta nödvändigtvis är ett kvalitetsproblem. Nej, det verkliga problemet ligger i att trots att fristående skolor har betydligt lägre kostnader än kommunala, så får de exakt lika hög ersättning som de kommunala skolorna. Besparingarna kommer inte skattebetalarna till del, och i de flesta fall inte heller eleverna, utan riskkapitalisterna. 6400 kronors skillnad per elev ser kanske inte ut som så mycket, men i en skola med 300 elever blir det 1,9 miljoner kronor. På ett enda år.

Det här är enormt dålig valuta för skattepengarna. Finansieringssystemen för privat driven välfärd är undermåligt konstruerade. PJ Anders Linder inser detta. Han är kritisk till det. Men värjer sig ändå: ”Carin Jämtin har gjort sig känd för hårda utfall mot välfärdsföretagande och Kriskommissionen uttrycker sig direkt fientligt”, skriver han. Nåväl. Om vi försöker undvika att gå upp i falsett: Det både Carin Jämtin och Kriskommissionen föreslagit kan sammanfattas med följande citat från Kriskommissionens slutrapport: ”De incitament som skapas av dagens ersättningssystem kan i högsta grad ifrågasättas. De är inte utformade för att uppmuntra hög kvalitet. Därför bör nya ersättningssystem för privata välfärdsföretag tas fram […] Skattepengar som används till att finansiera välfärden ska stanna i välfärdsverksamheten.”

Fientligt? Hårda utfall? Tja, kalla det vad du vill. Själv ser jag att samsynen mellan SvD:s ledarsida och Kriskommissionens rekommendationer på det här området är större än vad PJ Anders Linder uppenbarligen är bekväm med.

PS. För egen del tycker jag inte det handlar om ”vinstbegränsning”, det vore ett föga verkningsfullt verktyg. Men finansieringssystemen som helhet måste ses över. Ingen bör ersättas för kostnader de inte har, det är vanligt sunt förnuft.

Johan Westerholm och Rasmus Lenefors skriver också. I övrigt rekommenderar jag Alliansfritt om tveksamma bildval på Moderaternas hemsida samt Karin Kolk och Roger Mörtvik om regeringens dyra men verkningslösa förslag om nystartszoner (har också själv tidigare skrivit om det). Rekommenderar också Kent Wernes kartläggningar av vinst i välfärden.

SvD | Intressant och Netroots.

21 kommentarer

Filed under Ekonomi, Marknad vs demokrati, Skola och utbildning

21 responses to “Dina skattepengar

  1. Är de malliga morgontidningarnas söndagsskolekapitalister i farten igen.

    Håkan Sörman, som Linder nämnde, har rätt, skattebetalarna ska se på det här som storföretagen gör på sina underleverantörer. Underleverantörerna ska i praktiken vara livegena och inte få så mycket som en femöring för mycket. Skolan och vården bör avkommunaliseras snarast så det blir stordriftsfördel i upphandlingen, och en stark förhandlingsposition typ storföretag. Minsta marknadsanpassat kapitalistbarn vet att en krona mer i underleverantörens ficka är en krona mindre i den egna fickan, ett strikt nollsummespel. Det är bara att fråga de svenska kapitalisterna på IKEA och HM etc.

  2. En sorts entreprenader som länge har varit hemvist för allsköns korruption är ju kommunala upphandlingar från byggbolag. Även här har kommunerna – trots decennier av erfarenhet – inga bra rutiner, och kostnader har en tendens att skena iväg för att upphandlarna inte kan kontrollera vart pengarna går. Kan det rentav vara så att transaktionskostnaderna skulle bli orimligt höga om man strävade efter perfekt kontroll? Och att därför problemet är olösligt?

  3. Martin H

    Jag håller helt med dig, om slutresultatet blir ungefär detsamma i privat verksamhet som offentlig, samtidigt som företagen gör stora vinster, så är ju det ett lysande tillfälle att sänka ersättningen till dessa företag och lägga pengarna på annat. Samtidigt borde det finnas möjlighet att öppna upp för en oförändrad ersättning om t ex resultaten blir oerhört goda, det borde väl kunna mätas genom en sammanvägning av flera faktorer såsom resultat i nationella prova, trivsel hos lärare och elever etc.

    En sak hamnar du lite fel om, det är när du skriver om försäljningar ”Totalt 6,4 miljarder kronor. Dina skattepengar.” – det håller jag inte med om. Det är endast vinsten i dessa bolag som är skattepengar, inte värdet av företaget som helhet. Värdet är istället bara en faktor av vinsten, så stramar man t ex upp upphandlingen så sjunker vinsten och även värdet.

    • Marika

      Angående ditt första stycke: ja, ersättningssystemen bör ändras, men för det krävs politiska beslut. Det finns ingen anledning att behålla oförändrad ersättning eftersom det samlade intrycket av forskningen är att privata utförare inte är skickligare än offentliga. Det finns ingen generell skillnad. Fristående skolor har bättre resultat än kommunala, men det beror på att de har en delvis annorlunda elevstock. Det går inte att mäta offentlig verksamhets kvalitet utifrån resultaten eller ens brukarnöjdheten, eftersom detta är så oerhört beroende av vilka brukarna är, och det skiljer sig kraftigt mellan olika skolor/vårdinrättningar etc.

      Sista stycket: nej, 6,4 miljarder är alltså den samlade vinsten. Dvs skattepengar. Värdet av företagen är betydligt högre.

  4. Pingback: Dags att ta tag i slöseriet med skattepengar « Röda Berget

  5. Pingback: Delat och intressant – 14 March, 2011 | [insert random stupid name here]

  6. Kristoffer Burstedt

    Problemet med ersättningarna är att de i de flesta kommuner är så generella. Det allra, allra mesta fördelas med elevpeng, lika för alla skolor. Det vi ser i friskolorna är ju att utbildning för (den bildade) medelklassens barn (invandrade eller inte) är överfinansierad.

    Mer behöver alltså fördelas baserat på socioekonomiska faktorer. Det är tekniskt enkelt att göra och ganska träffsäkert om man utformar systemet rätt.

    • FRED BLOMSON

      ÄR VALD DIKTATUR DEMOKRATI? VAD ÄR DEMOKRATI?
      Ju mer man följer den politiska debatten idag desto mer vredgas man och saknar förnuftet och samvetet bland politikerna. Man har blivit ”politiskt blind” och ”ser” inte personkulten och partidiktaturen! Medborgarna uppmanas att spola bort det värdefullaste de har, den politiska valrösten genom att kryssa och att auktorisera personer att styra istället för att behålla makten själva.
      Man tycker att det är absurt och en stor skam att missa det centralaste ideologiska begreppet i politiken som är demokrati!
      Man tänker på Galileo Galilei som i en tid då alla trodde att jorden är skapelsens centrum han insisterade att den rör sig rund solen.
      Idag tror alla att pengar och marknadsekonomi är en sorts ”naturlagar” som skall härska i all evighet. Knappast någon ha en vision och tänker att elektronisk direktdemokrati, nomokrati, rättvisa, frihet, jämlikhet, solidaritet, gemensam styrning, gemensamt ägande, planhushållning, e-grundlagar med mera e-lagar, är nästan synonyma begrepp och är fast sammanbundna med varandra.
      Knappast någon vågar tänka sig en värld där pengar är ersatta av direktdemokratiska lagar! Det är en långväga vision men det är en sann och förnuftig vision och en ideologisk vision och ett mål är absolut nödvändiga!
      Snälla ni, låt oss organisera jämlikhetsrörelsen med en webbsida för varje lokal förening där alla lokalt kan känna alla och alla som vill och kan skall breda ut demokratin, skall diskutera, skall föreslå, skall rösta och skall kunna enas.
      I en tid då pengar regerar världen och står för allt viktigt, kan ”arbete” och ”facken” inte samexistera med kapitalismen. Sanningen är antingen pengar och marknadsekonomi eller direktdemokratisk nomokrati. Skatter och alla mittemellan lösningar är falsaria som aldrig kan skapa acceptabel jämlikhet. Det ”enda positiva” med representativ demokrati är förlängda mandat och makt till politikerna samt fetta arvoden.
      I världen idag associerar ordet social- till de skandinaviska länderna och till socialbidrag i synnerhet! Vidare associerar den röda färgen till blodig stalinistisk partidiktatur.
      Låt oss skapa en jämlikhetsrörelse med det blågröna jordklotet som symbol och FN-deklarationen som central mål vid sidan av ”arbete” och ”facken”.
      Lycka Till!
      Fred Blomson,
      Direktdemokratisk nomokrati aktivist och barfota jämlikhetsfilosof
      http://www.nomokrati.wordpress.com, fred.blomson@hotmail.com

  7. Olof Johansson-Stenman

    Marika, jag håller med om att tilldelningssystemet är grunden, och jag tror inte att man i praktken kan förbjuda vinst; det lär finnas en massa kreativa sätt att kringgå sådana regleringar.

    Det primära problemet som jag ser det är inte att företagen får högre ersättningar än sina kostnader, det primära problemet är att man får lika mkt betalt för alla elever, och att man får så ytterst lite extra för elever som behöver extra mycket resurser och som friskolorna i praktiken väljer bort (eller åtminstone i liten grad hamnar där).

    Generellt bör därför ersättningarna till friskolor sänkas jämfört med kommunala skolor; däremot bör friskolor naturligtvis kunna få högre ersättning om man t ex fokuserar på elever med särskilda behov.

    Det finns f ö absurt lite variation i ersättningen för olika elevkategorier även när det gäller tilldelningen mellan olika kommunala skolor baserade på olika sociala index. Konstigt att det diskuteras så lite.

  8. Olof Johansson-Stenman

    Jag ser nu att Kristoffer Burstedt ovan i allt väsentligt redan sagt vad jag sade, fast kortare…

  9. Marika

    Jag håller med både Kristoffer och Olof. Resurserna i skolan borde i betydligt större utsträckning fördelas efter behov. Särskilt som forskningen är relativt tydligt med att ökade resurser (åtminstone i form av höjd lärartäthet) påverkar vissa gruppers studieresultat men inte andra. Det spelar roll i lägre åldrar och för personer med studieovan bakgrund. Skolverket rekommenderar ju också att den socioekonomiska fördelningen bör öka (har bla skrivit om det här: https://storstad.wordpress.com/2009/09/26/till-40-procent-forutbestamd/ )

    Samtidigt tycker jag att det är delvis en annan fråga. Det stämmer att friskolor delvis har lägre kostnader eftersom de har andra typer av elever än kommunala skolor. Men som tabellen här ovan visar är det inte enda förklaringen. Mycket ligger i att friskolorna helt enkelt skär i kostnader på ett annat sätt än kommunala. Och som sagt: det behöver inte nödvändigtvis vara dåligt. Men det är ingen bra användning av skattepengar att betala för kostnader som inte finns.

    Jag tror inte att det är helt enkelt att utforma ett annat finansieringssystem än dagens, men jag tycker att man måste försöka, och en viktig ingrediens i ett sådant nytt system är att det måste vara mycket mer följsamt både efter vilka behov som finns och vilka de faktiska kostnaderna är.

    Som skattebetalare tycker jag faktiskt att det är ett problem i sig att vissa skolor eller vårdföretag får högre ersättning än vad de har kostnader för. Eftersom det totalt sett summerar upp till ganska stora belopp, som skulle kunna användas till betydligt bättre saker än att bli till avkastning för ett gäng riskkapitalister.

    • Nils

      Samtidigt, om vi tillåter NCC, Skanska mfl göra vinster på när de bygger järnvägar, drar vattenledningar eller kraftnät så borde ju även få gå att att göra vinst på att förse offentlig sektor med tjänster. Alltså inte bara ”får högre ersättning än vad de har kostnader för.”

      Med det sagt innebär det dock inte att dagens situation inte är problematisk, både av utbildningspolitiska skäl och av vanliga tråkiga upphandlingsskäl.

      Begreppet elevpeng tror jag har lett till feltänket att eleven får en viss slant som den sedan får spendera på valfri utbildninginstans för att få ut så mycket utbildning som möjligt därifrån.

      Egentligen är det ju så att eleven får välja mellan ett antal olika utbildningar som det offentliga ”upphandlar”. Det är en stor skillnad. Och det är den upphandlingen som brister.

      • Marika

        Upphandlingen brister när det gäller vården, men som jag skriver i inlägget, skolor upphandlas inte. Vilket är en del av problemet.

        Argumentet ”det är ingen skillnad på att göra vinst vid bygget av ett sjukhus och på att göra vinst vid driften av det” är ihålligt av flera skäl. Låt mig förklara varför:

        Skälet till att vinstintresse funkar som drivkraft inom viss offentligt finansierad verksamhet, exv upphandling av sjukhusbyggen, men inte som drivkraft för att tillhandahålla vård, är för att det är två helt olika typer av verksamheter. Det är relativt enkelt att beställa den sjukhusbyggnad man vill ha. Det går att definiera på ett enkelt sätt hur resultatet ska bli, och när bygget är klart är det också relativt enkelt att kontrollera att entreprenören uppfyllt sin del av avtalet, och om denne inte gjort det, så finns det enkla klausuler att tillämpa för att se till att felen blir åtgärdade. Ett sjukhusbygge är helt enkelt en vara som är lätt att definiera och kontrollera.

        Detsamma gäller inte för vård och omsorg. Det finns vissa typer av standardiserade kirurgiska ingrepp exempelvis som fungerar ungefär likadant. Dem kan man antagligen utan problem låta utföras på marknadslika villkor. Men det finns väldigt många ingrepp som inte låter sig definieras på samma sätt. Det är inte lätt varken för patienter eller finansiärer att göra en beställning i förväg eller att kontrollera i efterhand. På samma sätt fungerar det i skolan. Hur definierar finansiärerna vad som är en bra utbildning och hur kan det kontrolleras att denna har blivit genomförd, på ett så pass tillfredsställande sätt att ev vinst som lämnat verksamheten kan sägas vara acceptabel?

        Bortsett från detta har vi ju Arrows fyra kriterier på varför vård inte är någon vanlig vara: https://storstad.wordpress.com/2010/02/10/vard-ar-ingen-vanlig-vara-enligt-skolboken/

      • Vi har t.ex. allmänna skolor därför att vi tycker att det är en tillgång för folkhushållet att medborgarna har hög utbildningsnivå. Skolpengen fördelar förvisso bördan så att de som betalar mer skatt bidrar mer till detta men skolpengen missar att det kan behövas olika mycket för olika elever för att optimera målet med en så bra utbildad befolkning som möjligt.

        Hade vi gjort på samma sätt när det gäller vården hade få haft råd med den dyra och komplicerade vård som behövs i en del fall medan en del inte hade behövt använda speciellt mycket av sin vårdpeng.

        Offentliga verksamheter där man är enda kunden och leverantören till slutkonsumenten medborgaren torde sk vertikal integration vara att föredra, som t.ex. wikipedia beskriver vertikal integration:

        Framförallt innebär vertikal integration att man slipper lita till externa aktörer för att hantera viktiga faktorer: om något skall göras ordentligt är det bäst att man gör det själv, så att man slipper obehagliga överraskningar som t ex en viktig underleverantör som plötsligt går i konkurs. Vidare innebär det en betydande minskning av transaktionskostnaderna, det vill säga de kostnader som tillkommer när en vara skall byta ägare: pris skall förhandlas, beställning skall läggas, kontrakt skall skrivas, varor skall transporteras, och så vidare.

        Därtill skall såklart varje sådan transaktion innebära en vinst för den säljande parten – om det är fler som skall dela på profitkakan blir ens egen bit mindre. I och med att man kontrollerar flera länkar i produktionskedjan och inte är bunden av kontrakt med andra aktörer kan man dessutom snabbt justera produktionen för att synkronisera tillgång med efterfrågan.

        Det offentliga bygger iofs en hel del men det är inte den enda kunden byggmarknaden är större än bara det offentliga som kund, skolor och vård är något som man har huvudansvaret för att leverera till medborgaren. Även om det offentliga förmodligen är storkonsument av blyertspennor skulle det nog inte vara ekonomiskt vettigt att integrera tillverkning av detta i offentlig verksamhet.

    • Kristoffer Burstedt

      Jag menar att statistiken ovan (väl känd för oss som jobbar med sånt här), i kombination med friskolornas bra studieresultat, visar att det helt enkelt behövs färre lärare med mera för att utbilda medel- och överklassbarn. Egentligen finns det inte så vansinnigt mycket mer kostnadsfaktorer än de som du har i din statistikruta.

      Och ett annat system är ganska enkelt att sätta ihop – många kommuner har det redan, fast för kanske 5-15% av totalfördelningen. Man kan från SCB beställa socioekonomisk statistik på skolnivå för samtliga elever. Vikta ihop det utefter det man vet påverkar studieresultaten mest och fördela pengarna därefter.

  10. Foste

    Problemet är inte bara att vinstbegreppet inte fungerar bra när det handlar om komplicerade processer som sjukvård och utbildning. Vinstdrivande verksamhet omöjliggör på sikt en planering av viktiga samhällsfunktioner som ska ge maximal nytta åt alla invånare. Det vill säga sådant som är nödvändigt för alla medborgare, det vill säga utbildning och hälsa samt omvårdnad av barn och gamla. I vårt moderna samhälle tillkommer en massa annat som till exempel kollektiva transporter som måste fungera ”i ur och skur” – vilket de numera inte gör, därför att vinstmotivet har förts in och blivit viktigare än den samhälliga nyttan av till exempel tågtrafik.
    Om man släpper in vinstdrivande företag i dessa för samhället viktiga sektorer så kommer vinsten att bli styrande för hur verksamhete ska utvecklas – möjligheterna för samhället att planera utarmas.
    Poäng med vinst är ju att den vid perfekt konkurrens ska gå mot noll. Vinst kan bara de företag som är effektivare än andra göra, det driver på effektiviteten – men kommer också att styra verksamhete mot områden där det går att göra vinster och bort fråna andra områden som ur ett samhällsperspektiv är viktigt.
    I varuproduktion är vinsten därmed ett utmärkt medel att styra produktionens inriktning. Konsumenternas val gör att företag som tillverkar dåliga eller icke efterfrågade produkter går under, medan de som tillverkar bra produkter med en billig process gör vinster, tills andra företag lyckas bättre. I och för sig så är detta inte heller riktigt sant därför att kapitalstarka företag kan med hjälp av reklam kan styra marknaden. Men det är dock ett mycket mindre problem än att än allt större del av skola, vård och omsorg tas över av vinstdrivande företag.

  11. Pingback: Slöseriet med skattepengar « Bokstavsprinsessan

  12. Pingback: Reinfeldt hycklar om skattebetalarnas pengar « Ett hjärta RÖTT

  13. Pingback: Kan vi skönja en vänsterförnyelse av den ”svenska modellen”? | LO Bloggen

  14. Pingback: Gör inte arbetsskadeförsäkringen till en nyliberal exprimentverkstad! | LO Bloggen

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut / Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut / Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut / Ändra )

Google+ photo

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut / Ändra )

Ansluter till %s