Nyligen kom de preliminära antagningssiffrorna till gymnasiet i Stockholms län. Nånting ser ut att vara på gång:
Betydligt färre söker yrkesförberedande program och betydligt fler studieförberedande. Den enda rimliga förklaring jag kan komma på är att från och med i höst gäller den nya gymnasieskolan, där yrkesförberedande program inte längre ger högskolebehörighet. Detta verkar få till följd att färre väljer de yrkesförberedande programmen.
Det är för tidigt att säga vad detta får för konsekvenser, men en sak manar till eftertanke. I SCB:s prognoser över efterfrågan på arbetskraft de kommande decennierna kommer man fram till att den stora bristen kommer att råda på personer med gymnasial yrkesutbildning, framför allt inom vård och omsorg, teknik och tillverkning samt ekonomi och handel. Det förväntas dock råda överskott på personer som har gymnasial utbildning inom samhälls- och naturvetenskap (det vill säga studieförberedande program).
Det är olyckligt om den nya gymnasieskolan får till effekt att allt fler väljer bort yrkesförberedande program, särskilt om de egentligen är osäkra på om de verkligen vill läsa vidare. Att ha gått sam eller natur men inte plugga vidare verkar inte borga för en särskilt bra ställning på arbetsmarknaden, om man ska tro SCB.
Jan Björklund menar att målet om högskolebehörighet på yrkesprogrammen har lett till att många hoppat av gymnasiet: ”Alla vill inte bli akademiker.”Att slopa högskolebehörigheten är alltså enligt Björklund ett sätt att få fler att gå klart gymnasiet. Om det finns någon som helst forskning som stöder detta antagande vet jag inte [Uppdatering: Det finns forskning som stöder detta. Mer i kommentarerna.]
Att var fjärde tjugoåring saknar fullständig gymnasieutbildning är ett mycket allvarligt problem, som definitivt bör sättas högt på den politiska dagordningen. Men en slopad högskolebehörighet är problematisk av flera skäl: dels stänger den dörrar och skiktar elever, dels bortser sänkta krav på teoretiska kunskaper (vilket är den konkreta effekten) att dagens arbetsliv kräver helt andra kunskaper än för femtio år sedan, även av personer utan högskoleutbildning. Om man jobbar i butik eller restaurang måste man kunna engelska, jobbar man i industrin behöver man antagligen en del matte, och så vidare. Man gör inte elever en tjänst genom att sänka kunskapskraven, om de sedan kommer ut i ett arbetsliv som förväntar sig mer. Tvärtom.
Att de preliminära antagningssiffrorna dessutom tyder på att reformen får till följd att de program som arbetsmarknaden ropar allra mest efter dräneras på elever, är ytterligare ett skäl att vara mycket skeptisk till den slopade högskolebehörigheten. Det här känns som att backa in i framtiden.
Uppdatering: Nu skriver även Sydsvenskan om samma trend i Skåne.
♦
Mycket bra dock att det fria skolvalet och kommunaliseringen av skolan nu ska utvärderas – trots att det sker mot regeringens vilja. Finansieringssystemet som gör att miljontals kronor av skattebetalarnas pengar varje år lämnar skolan genom att bli till vinst ska dock inte utredas. SvD skriver mycket bra om vinsterna i välfärden och systematiska uppköp av riskkapitalister – ”De stora riskkapitalägda koncernerna inom vård, skola och omsorg gör en rörelsevinst på runt tio kronor på varje hundralapp av skattepengar, ibland långt mer än så.” Måste läsas! Och se efter själv vart dina skattepengar tar vägen.
Läsvärt: På nystartade Flyktingbloggen kommenterar ett flertal personer den nya migrationspolitiska överenskommelsen. Dany Kessel skriver bra om SACO:s utspel om att individuella lönesamtal höjer kvinnors löner. Kjell Rautio går grundligt igenom regeringens ansvar för Försäkringskassans problem. Badlands hyena är rolig som vanligt: ”Med samma logik kan man säga att Miljöpartiets tid är slut, de hamnar på 10,6 i Demoskop. Det beror på att klimathotet är överdrivet. Miljön är bra nu. Det finns vindkraftverk.”
DN ¦ Intressant och Netroots.
Storstad 
Forskningen verkar tämligen ense om att avskaffandet av de gamla tvååriga yrkeslinjerna i kombination med införandet av IG-betyget har försämrat skolgenomströmningen och arbetsmarknadssituationen för många med låga grundskolebetyg. En sammanställning finns i detta referensverk: http://ifau.se/Upload/pdf/se/2010/r10-13-Den-svenska-utbildningspolitikens-arbetsmarknadseffekter-vad-sager-forskningen.pdf
För egen del tycker jag nog att man skulle kunna ha yrkeslinjer av bägge sorter – både sådana som ger högskolebehörighet och motsatsen.
Dessutom tycker jag att sam och natur bör slås ihop till ett program med lite olika inriktningar och betydligt färre ämnen än i dag. Behövs egentligen mer än språk, historia, matte och mer eller mindre naturvetenskap (samt lite idrott)?
Ja titta, det har du rätt i. Läser dessutom att sannolikheten att gå över till högskolestudier inte verkar ha påverkats av införandet av ett tredje år på yrkesprogrammen. Det är ju en rätt viktig slutsats.
Jag har funderat mycket på den här frågan och tycker den är svår. Min spontana känsla är att det är bra med högskolebehörighet, eftersom det ofta är så att ju längre elever har valmöjligheter, desto mindre slår klassbakgrunden (plus att jag är övertygad om att dagens arbetsliv verkligen kräver större ”teoretiska” kunskaper än förr). Men om det är en reform som ändå inte har någon effekt, och som kanske tom försvårar för vissa grupper, då är det naturligtvis inte bra.
Men som Vänstra stranden är inne på här nedan så ser det ju ut som att även reformen med slopad högskolebehörighet verkar få vissa oönskade konsekvenser. Dels tycker jag det verkar högst oklart om det verkligen är en bra fördelning att 75 procent av alla elever går sp/nv (varav majoriteten, vad jag vet, går sam). Och om många av dem mest går där för att hålla dörren till högskolebehörigheten öppen, snarare än för att de verkligen är intresserade av just dessa ämnen, då riskerar ju många av dagens problem att bara flytta över till de studieförberedande programmen.
Jag glömde att det inte leder till ökad övergång till högskolan, men det är ju som du säger en viktig – och rätt sensationell – slutsats. Viktigast är dock att det verkar som man satt förlorarstämpel i pannan på de skoltrötta, à la amerikanska high school dropouts. Inte bra.
Det måste finnas en ungdomsskola som även de teoretiskt tröttaste kan klara. Jag tror också att teoretiska kunskaper blivit viktigare – men svaret på det måste vara bättre grundskola med kunskapsfokus (och givetvis fortsatt utbildning i gymnasiet, särskilt i kärnämnena). Relevant utbildning för yrkeselever är inte med nödvändighet samma sak som högskoleföreberedelse. Den viktigaste ‘andra chansen’ stavas rimligen komvux. Gärna kombinerat med ett högskoleförberedande tredje år för yrkeselever som tänkt om.
Din sista anmärkning är ett av de problem min ‘läroverkslinje’ är tänkt att möta.
Mycket intressant – risken är ju med detta mönster att ännu fler misslyckas i gymnasiet eftersom de söker till utbildningar som de vare sig är motiverade eller förberedda för. Då har (som så ofta) politiken fått de oförutsedda konsekvenser (och oönskade) samhällsvetare ofta påtalar kommer när man inte utreder och går till botten med en fråga innan man förändrar ett fungerande system.
VS
Det är så vackert med statistik…
En iakttagelse från intervjuerna som SvD gör in anknytning till granskningen är att folk i allmänhet inte bryr sig så mycket om dessa stor vinster, vem som äger etc så länge vården är bra.
Den ideologiska laddningen i de breda folklagren är inte så stor och höga vinster är inget som upprör så länge det som levereras är bra.
En lärdom är därför att den viktiga uppgiften för oss som är oroade över denna utveckling är att det inte finns någon stark folklig önskan om privta alternativ. Det man vill ha är en väl fungerande verksamhet, oavsett om den sker i offentlig eller privat regi.
Den viktiga uppgiften för oss som oroas över de strukturella effekter privatiseringarna har på vårt samhäll blir därmed att se till att den offentligt organiserade vården håller hög klass så att det inte finns kvalitetsskäl att etablera en parallell, privat verksamhet.
Samma resonemang gäller nog på andra samhällsområden – oskäliga vinster som beror på inkompetenta utförsäljningar blir folk förbannande på, men vinster som beror på en effektiv organisation är en helt annan sak.
Magnus Nilsson
Nja, det de frågar i SvD är ju om de bryr sig om vilka som äger vården. De frågar inte om vinster. Människor bryr sig inte om vem som är utförare så länge kvaliteten är bra, det är helt sant. Men det finns åtskilliga undersökningar som visar att en stor majoritet är emot att vinster lämnar skattefinansierad välfärd. Som man frågar får man svar. Jag håller med dig om att mycket möda måste läggas på att offentligt utförd välfärd håller god kvalitet, men det räcker inte. Vi måste också opinionsbilda kring och på sikt åtgärda de orimligheter som dagens finansieringssystem inom välfärden innebär.
Men visst är det väl så att den som vill fortfarande kan gå ett yrkesförberedande program och med hjälp av programfördjupningskurser skaffa sig en grundläggande högskolebehörighet ändå? Vet eleverna i så fall inte om det?
Jag kollade på det nya vård- och omsorgsprogrammet (http://www.skolverket.se/content/1/c6/01/69/85/VO_rev2.pdf) och ärligt talat har jag svårt att se vad man har tagit bort som ger högskolebehörighet jämfört med det gamla omvårdnadsprogrammet (http://www.skolverket.se/publikationer?id=127). Det är fortfarande 100 gymnasiepoäng matematik, 100 poäng engelska och 200 poäng svenska. Dessutom har man 500 poäng programfördjupning som man kan använda till att skaffa sig ytterligare behörighet om man vet att det är det man vill ha.
De studenter som redan när de söker in till gymnasiet vet att de vill ha ett yrkesförberedande program som ger högskolebehörighet borde alltså inte ha något problem att få ihop ett sådant program.
Det är mycket möjligt, men trots allt ser det onekligen ut som att förändringarna har fått beteendeeffekter. Som möjligen inte är de önskade. Det måste man förhålla sig till, inte bara säga ”eleverna har inte förstått”.
Fast det är inte samma matematik längre…
På de yrkesförberedande programmen läser man Matematik 1a, 2a, på sam 1b, 2b , 3b och på natur 1c, 2c, 3c, 4c …
Omfattningen av kurserna är olika, det går inte att gå direkt från 2a till 3b tex vilket gör det svarare att välja det som programfördjupning. I skolverkets förklaring står att det förväntas vara så få som vill detta att skolorna får hitta indviduella lösningar.
Och det är osannolikt att 2a kommer att ge samma högskolebehörighet som 2b/2c.
Marika, om det är någon här som säger ”eleverna har fel” så är det väl du! Det är i alla fall vad som finns implicit i ditt blogginlägg.
Din tolkning av statistiken är att elever som i det gamla systemet skulle valt ett yrkesförberedande program nu väljer ett studieförberedande i stället, för att de vill få högskolebehörighet. Men alternativet att gå ett yrkesförberedande program men välja till kurser för högskolebehörighet existerar ju faktiskt fortfarande. Om alla elever förstår precis hur det nya gymnasiet fungerar (dvs. ”har rätt” för att använda din terminologi) så håller inte din tolkning av statistiken.
Nähä. Och förklaringen till förändringen av sökbeteende är enligt dig?
Marika, jag vet inte! Innan jag drar några slutsatser skulle jag vilja veta om trenden håller på nationell nivå eller om det är ett stockholmsfenomen. Jag skulle också vilja veta vilka program eleverna har lämnat. Om de framför allt har lämnat program där en hög andel elever brukar gå vidare till högskolestudier skulle det tyda på att det handlar om elever som tycker att högskolebehörighet är viktigt. Jag gick framför allt igång på att jag tyckte att du drog lite väl stora växlar på preliminär statistik från Stockholm.
Sedan har ju Malotte påpekat att matematiken på de yrkesförberedande programmen är annorlunda än på de studieförberedande. Det tänkte jag inte på och det innebär att svårigheterna att få högskolebehörighet för elever på nya yrkesförberedande program kanske blir större. Att det dessutom är svårt att veta vilka utbildningar som kommer att kräva vilken matematik vid antagningen ht 2014 (när de första från det nya gymnasiet ska antas till högskola/universitet) skapar naturligtvis en osäkerhet för eleverna.
Matematiken är dock en fråga som enligt min åsikt saknar bra lösningar på kort sikt, men det kräver nästan en separat kommentar.
Svante, som du kan se av min kommentar ovan så verkar det som eleverna vet precis vad de gör. Väljer bort yrkesprogrammen för att de INTE ger samma behörighet. Du kan hitta mer info på Skolverkets hemsida.
Var på skolverkets hemsida menar du? Jag hittar inget om elevernas val till gymnasiet ht 2011 där.
Intressant med matematiken. Det ändrar förutsättningarna för mitt resonemang om behörighet. Du skriver att det är osannolikt att 2a kommer att ge samma högskolebehörighet som 2b/2c- vet du något om hur man resonerar inom högskolevärlden vad gäller behörighetskrav?
Klicka för att komma åt %C4mnesplan%20Matematik%202010-09-23-4.pdf
”Övergångar mellan de tre olika spåren blir aktuella för elever som läst kurs 2a och sedan vill läsa kurs 3b eller 3c respektive elever som läst kurs 3b och sedan vill läsa kurs 4. Även vid studievägsbyten blir övergångar aktuella. Det finns inga formella hinder för övergångarna även om ett stöd från skolan i vissa fall kan vara nödvändigt. Till skolornas och elevernas hjälp har Skolverket för avsikt att utforma ett stödmaterial där det framgår vilket centralt innehåll och vilka kunskapskrav som särskiljer de olika kurserna. I detta sammanhang ska också betonas att det finns ett friutrymme i kursernas centrala innehåll. Friutrymmet i kurserna 1a och 2a gör det möjligt att anpassa innehållet inte bara mot programmets karaktär utan också mot vidare studier. I de fall det är aktuellt kan skolan välja om 3b eller 3c är lämpligast för de elever eller elevgrupper som läst 2a. Skolverket gör bedömningen att dessa övergångar berör ett fåtal elever och anser därför att konstruktionen är hållbar och inte riskerar skapa inlåsningseffekter, varken under eller efter gymnasietiden.”
Det extra krångel det innebär för både eleverna och skolan tror jag gör Skolverket profetia om att det kommer beröra få självuppfyllande.
Det står i och för sig också att det ”förutsätts” att 2a ska ge samma högskolebehörighet som 2b och 2c. Detta är dock inget högskolorna tagit ställning till än och med tanke på att de redan tycker att matematikkunskaperna är undermåliga så kan jag tänka mig att de inte är så nöjda. Fast de blir väl tvingade av politiska skäl. Dock får man anta att elever som läst 2a kommer att ha svårare att hänga med i undervisningen än de som läst 2b eller 2c.
Det aktualiserar en intressant fråga (okej då, två frågor): För hur många högskoleutbildningar räcker det med allmän behörighet – och vilka jobb får man om man gått de utbildningarna?
Angående matematikämnet:
Jag tror nog som Malotte att de olika spåren (1a, 1b, 1c osv) i matematikämnet i Gy11 skapar inlåsningseffekter, och det är inte bra. Samtidigt är de ett försök att lösa två stora och ganska akuta problem.
För det första har många elever på dagens gymnasium stora problem med matematik A (som alla läser). I den senaste omgången av gymnasieskolans kursprov (http://www.skolverket.se/publikationer?id=2512) var det 31% som inte klarade godkänt och på flera stora yrkesförberedande program var det runt hälften som inte klarade godkänt. Detta trots att matematik A i allt väsentligt är en repetition av grundskolans matematik (och att de som inte fått G i matematik i grundskolan inte finns med i den här statistiken, de går IV).
Det andra problemet som man försöker lösa med de delade spåren i matematik på gymnasiet är de sjunkande kunskaperna hos de som ska läsa utbildningar med mycket matematik på högskolenivå. De studenterna tycker att matematik A är för lätt (3% av de som gick naturvetenskapsprogrammet fick IG på ovan nämnda prov). KTH och lärarhögskolan i Stockholm genomförde ett projekt som avslutades 2005 där de studerade orsakerna till att studeter på matematikintensiva högskoleutbildningar gradvis fått sämre förkunskaper (http://www.math.kth.se/gmhf/). Alla rapporterna därifrån är mycket läsvarda. I sammanfattningen ger man ett antal råd och ett av dem lyder: ”Differentiera gymnasiestrukturen. De som väljer program som förbereder för matematikintensiva högskoleutbildningar behöver öva betydligt mer matematiskt hantverk redan fr o m kurs A.” Det rådet har man nu följt.
Tiden får väl utvisa vad detta får för följder. Om det låser elever, så att de som redan har svårt för matematik får det ytterst svårt att komma vidare i utbildningssystemet (pga att de inte orkar läsa in matematik spår b eller c) så är det olyckligt. I en perfekt värld skulle vi lösa detta problem genom att förbättra matematikundervisningen i grundskolan, men innan det är gjort får man kanske anpassa gymnasiets matematikundervisning. Jag gillar det egentligen inte, men kan inte komma på ett bättre alternativ som är realistiskt genomförbart.
Om det är så att 2a, 2b och 2c kommer ge samma behörighet kan man också tycka att det blir lite orättvist mot dem som läst de svårare varianterna. Antagligen blir det också lättare att få högre betyg på de enklare varianterna.
Är det inte också ett kapitalt misslyckande om man när man ser att eleverna inte klarar denna förhållandevis enkla matematik sänker kraven istället för att ge dem mer och bättre undervisning?
En rimligare lösning borde vara att man har samma kunskapskrav på a, b och c-spåren men olika många lektioner för att nå dit.
Att eleverna idag har svårt med matematiken tror jag beror på att de i hög utsträckning måste lära sig den ‘själv’ hemma, ingen tror väl egentligen att dagens barn/ungdommar är mindre intelligenta än tidigare generationer?
Speciellt drabbar detta förstås barn från hem där föräldrarnas matematikkunskaper är bristfälliga vilket ökar segregregeringen.
Kommentarerna ovan – inte minst de från ”Svante” – och svaren på dem, visar att det som saknas i gymnasiereformen är ett förberedande, ettårigt gymnasieprogram med namnet ”Att välja gymnasieutbildning – en kort introduktion”. Den som tror att en sextonåring med drömmar om att vinna Idol, eller softa på en strand i Australien, eller kanske att arbeta med människor eller varför inte öppna affär, skulle kunna göra rationella val mellan program som ger Matematik 1a, 1b eller 1c , ja den personen behöver själv gå en längre utbildning i utvecklingspsykologi!
(När väl valet av gymnasieprogram är gjort, ska sextonåringen därefter välja mellan 30-40 gymnasier som erbjuder programmet. Fler om hon är beredd att flytta.)
Ping: Redan haveri för Björklunds nya gymnasieskola « Röda Berget
Läste Sydsvenskan i morse. Det verkar onekligen vara en nationell trend.