Recension: Illa far landet

I senaste numret av Tiden recenserar jag Illa far landet av Tony Judt:

”Något är fullständigt fel med vårt sätt att leva idag”, inleder Tony Judt. ”Vi vet alltings pris men ingets värde”. Illa far landet är en sorts testamente, dikterat under Judts sista tid i livet, då han låg svårt sjuk i ALS. Boken är en rasande uppgörelse med en ekonomistisk samtid, men också med en socialdemokrati som förlorat kraft, röst och självförtroende. Judts frustration lyser mellan raderna. En gång i tiden åstadkom socialdemokratin storverk. Behovet av de socialdemokratiska lösningarna har på intet sätt minskat, men rörelsen är på defensiven.

Illa far landet är en sällsynt skarp beskrivning av vår samtid. Den gör också något så ovanligt och uppfordrande som att föreslå att samhället skulle kunna se annorlunda ut. Det är radikalt i sig. Människor kan bli bortsorterade som partiledarkandidater för mindre. Men boken förklarar inte varför socialdemokratin tappat i kraft. Tony Judt har några förslag på syndabockar: de österrikiska ekonomerna (Hayek, Schumpeter med flera), vars teorier om marknadens absoluta företräde fått stort genomslag. 68-vänstern, vars individualistiska frigörelseprojekt Judt avfärdar med vad som vid första anblicken är förakt, men som kanske snarare handlar om personlig besvikelse. Radikaliteten hos den generation han själv tillhörde lyckades inte bygga något beständigt.

Detta är inga oviktiga synpunkter. Men såväl marknadsliberalismens genomslag som 68-vänsterns eventuella misslyckande är bara symptom på något annat. De är inte i sig förklaringar till samhällsutvecklingen. Inte heller att enskilda politiker – oavsett om de heter Tony Blair eller Kjell-Olof Feldt – skulle ha sålt ut den ideologiska renlärigheten och folkets väl för glamouren i att avreglera en eller annan marknad.

Förklaringarna är oerhört mycket mer komplicerade. Socialdemokratins framgångssaga är en produkt av ett antal mycket specifika historiska tillfälligheter, varav de gyllene årens exceptionella tillväxt är en av de mest avgörande. Men tiderna förändrades. På 70-talet dök ekonomiska kriser upp, som inte kunde botas med Keynes. En allt starkare internationalisering spädde ut den nationella ekonomiska politiken. Och medborgarna i välfärdsländerna hade – ofta tack vare socialdemokratin – blivit så utbildade, välmående och fria att de började ställa nya krav. Många av de redskap som socialdemokratin mödosamt tagit fram slutade helt enkelt att fungera. Andra redskap fungerade aldrig till fullo ens från början – uppbyggnaden av välfärdsstaten förmådde exempelvis aldrig att utrota fattigdomen. Det sociala arvet existerar även i ett land med barnbidrag.

Problemet för socialdemokratin är att man fortfarande inte lyckats skaffa sig ett ordentligt grepp om dessa förändringar, trots att vi numera levt med dem i decennier. Egentligen är detta ett problem för politiken generellt, inte bara socialdemokratin, och visar sig genom sjunkande valdeltagande och framväxande missnöjespartier i många västländer. Uppslutningen kring välfärdsstaten är dock stark. För tillfället vinner Merkel, Cameron och Reinfeldt val på att verka vara bättre socialdemokratiska förvaltare än socialdemokraterna själva. Att arbetarrörelsens partier förlorar har att göra med att det socialdemokratiska löftet är så mycket mer ambitiöst än högerns. Högern lovar egentligen inget annat än att du ska få vara ifred. Socialdemokratin lovar att friheten ska öka för alla människor, men har inte klarat av att leverera det på ett tag nu. Det trovärdighetsproblem detta innebär kan inte överskattas.

Socialdemokraters försök att orientera sig i den nya tiden har mest lett till ökad vilsenhet. De som känt att de gamla redskapen blivit slöa har ofta varit för snabba på att plocka upp någon annans, utan att först göra dem till sina egna – lösningen blev en privatisering här, ett rut-avdrag där. De som ogillat detta har istället hållit fast vid de gamla verktygen – en osjälvständig riksbank, drömmen om sex timmars arbetsdag – och inte velat gå med på att förutsättningarna förändrats. Resultatet är dödläge. Ingen har egentligen kunnat komma framåt. Man har varit antigen socialdemokrat eller uppdaterad, sällan båda samtidigt. I inget av fallen har man varit speciellt relevant för människor som lever här och nu, och som antagligen gärna skulle ställa upp på en politik för ökad jämlikhet, om någon bara hade lust att övertyga dem om att en sådan är möjlig.

Illa far landet överbryggar inte denna klyfta, men det är egentligen mycket att begära. Den socialdemokratiska förnyelsen behöver fast mark att ta avstamp ifrån, och där kan boken fylla en viktig funktion. Den påminner oss om styrkan i de socialdemokratiska idéerna. Den beskriver knivskarpt skillnaderna mellan offentligt och privat, demokrati och marknad, och visar att mycket av det vi tar för givet – ekonomismen, konsumismen – alls inte är några naturlagar. Tony Judt påminner oss om alla människors kapacitet att längta efter något större än bara ännu ett jobbskatteavdrag. Det är en utmärkt början.

I övrigt rekommenderar jag Stig-Björn Ljunggrens socialdemokratiska reflektioner no 54: Intressevänster, idévänster och gnällvänster. Martin Gelin skriver bra om hur finanskrisen var mellanstadielärarnas fel, eller ja, hur republikanerna i alla fall försöker få det till det. Även Jon Stewart lysande om detta. Har ni inte läst Olle Svenning som frågar sig om LO måste göra slut med Socialdemokraterna tycker jag verkligen att ni ska göra det. Lena Sommestad skriver bra om SAP:s oförmåga att få till sakliga diskussioner. Och apropå att idag är internationella kvinnodagen påminner jag om hur Moderaterna firade den förra året.

Oroas slutligen mycket av detta.

Intressant och Netroots.

25 kommentarer

Filed under Socialdemokraterna

25 responses to “Recension: Illa far landet

  1. Tack Marika!
    Bra f0rmuleringar.
    Mitt intryck är att svenskarna – genom konsumismen och marknaden – fångats hårt av idén om gentrifiering, dvs en strävan att som individ få bli finare, komma sig upp och bli ”fint folk”.
    Ibland har det formulerats (i kultursammanhang, berömmande) som att den och den ”gjort klassresan”. I vissa andra fall tar det sig komiska uttryck (kulten av kändisar, plastik-kirurgi, manin att designa och dekorera hemmet).
    Detta har alltid funnits ett embryo av något liknande hos arbetare och underklass – en önskan att få det lika bra som de priviligierade. I grunden är det något legitimt. Något som man inte kan moralisera över.
    Samtidigt finns det en tomhet i det hela – eftersom det rör ett utanverk och bygger på att man ”höjer” sig själv som individ – så att säga reser ifrån ursprunget, till en annan nivå, som dock ständigt förflyttas ”längre upp” (därför att de rika bli ännu rikare, millionärerna blir miljardärer, stjärnorna blir superstjärnor, föraktar uppkomlingen etc).
    Den lägsta nivån (som man försöker komma ifrån) blir på grund av den växande ojämlikheten också allt mer otrygg o motbjudande.
    Så en sak inom socialdemokratin vore att hitta språk och idéer just för det gemensamma, det som i samtiden enar och höjer nivån för alla – som Stig-Björn Ljunggren är inne på.
    Under den klassiska perioden var det ju ”modernismen”, ”den sociala ingeniörskonsten”, ”livsdyrkan”(t.e.x. De Fem Unga) m.m. som stod för detta.
    Finns det strömningar, idéer som på liknande sätt kan enthusiasmera flertalet?
    När det gäller vetenskap finns mycket att hämta – om hållbar energi, utveckling av miljön (det som Göran Persson var inne på).
    Det handlar ju inte heller bara om vetenskap, utan också om andlighet – vad är en människa.
    Tycker socialdemokratin (och vänstern) på många sätt visat en beröringsskräck när det gällt t.ex. nyandligheten. Kolla in fenomenet Eckhard Tolle till exempel (finns mycket på internet). Visst söker han en grund för människors enande och jämlikhet. Detsamma hittar man också hos kristna. Socialdemokratin måste öppna upp både för ny vetenskap och ny andlighet i samtiden. Det var vad man förmådde göra under de tidigare skedena, när rörelsen var stark.

  2. Några spridda kommentarer:

    Det finns en underström för de flesta politiska idériktningar sedan Darwins (eller Luthers) dagar – nämligen en ”hemlängtan”, något stort och gemensamt att hålla fast vid, som ger livet mening, om det nu är så dystert att Gud (eller liknande överindividuellt) inte längre existerar.

    Vi är lämnade åt oss själva att göra något meningsfullt av vår korta tillvaro, och några söker sig in i konsumismens och självförverkligandets materialistiska värld, andra söker något andligt eller annat gemensamt Projekt.

    Eller annorlunda uttryckt – balansen mellan Gesellschaft och Gemeinschaft rubbades till det förras fördel, och fantomsmärtorna efter något att fylla den nihilistiska tillvaron med blev akuta.

    Här är ”hemlängtan” en begrepp som väl fångar många av tidens rörelser, även Sextioåtta, den gröna rörelsen, kommunitärer och många av vänsterns etatistiska förkunnelser, alla tillsammans, alla ska med etc.

    Socialdemokraterna hade vatten- och avlopp på dagordningen, liksom folkpension och utbildning, bostäder och samhällservice, jämlikhet i gärning och solidaritet i ord (och 1-procentsmål).
    Men sen då?

    Jag har för mig att Tage Lindbom skriver om hur han och Per Albin talade om detta strax innan Landsfaderns död. Håkan Arvidsson skrev i SvD häromdagen om Erlanders vånda inför det fullbordade. Och vad återstår nu när moderaterna lagt beslag på Arbetslinjen och snart säkert försöker ladda om Folkhemmet?

    Tre alternativ ser jag:
    – Gör ingenting, eftersom Alliansen kommer att misslyckas.
    – Försök skapa Den Nya Gemenskapen, i hård konkurrens med boschmanerna (som ser Jordens Undergång som ett nytt projekt) och Nostalgitrippen (som SD odlar) etc.
    – Skapa en berättelse ur den individualistiska och globala och urbana miljö som är det nya samhällets bas, där sosseidéerna laddas om på grundval av produktivkrafternas utveckling….
    Det senare, det mest flummiga, förespråkar jag.

  3. Pingback: Moderatmännen och 8 mars « Röda Berget

  4. Hemlängtan, ja! Nostalgi nej!
    Tror det finns mycket att inspireras av idag när det gäller ursprung och hem för människan och det mänskliga.

  5. Hur skulle det vara att lämna allt epitetsättande åt sidan och se på hur det ser ut i samhället idag. Är det ett gott samhälle för alla? Har det blivit bättre eller sämre de senaste 25 åren? (Egentligen har Marika redan svarat på de här frågorna på sin blogg och på ett mycket förtjänstfullt sätt.)
    Om det inte blivit bättre – vad vill S rent praktiskt göra åt de problem de ser i samhället idag?

    På det sättet kunde man komma ifrån det där att beteckna varandra som (dum-)nostalgiska, omoderna, inte med sin tid, otidsenliga etc. som bara är dimridåer och meningslöst käbbel som förhindrar klarsyn.

    Tiden är ingenting som förestavar en viss politik. Den är ingen mystisk kraft som styr oss. Politik är istället, som Olof Palme sade, att vilja. Så frågan är: Vad vilja socialdemokraternas toppar idag?
    – Ha makten för att det tjänar partiet på?
    – Ha makten för att gynna de allra rikaste och för att personligen bli rikligt belönade för den saken – av de rika?
    – Använda makten för att försöka skapa ett bättre samhälle för vanligt folk, friska som sjuka, unga som gamla?

  6. Pingback: No Child Left Behind kommer inte att ge den påtagliga förbättring i amerikansk utbildning som alla hoppas ska ske menar en kritisk Diane Ravitch… « reflektioner och speglingar II…


  7. Socialdemokratins framgångssaga är en produkt av ett antal mycket specifika historiska tillfälligheter

    Du menar att den tiden under ett antal decennier i mitten av 1900-talet när allmän välfärd spreds till breda befolkningslager här och runt om i speciellt den industrialiserade världen berodde på slumpens nyck och inte en medveten politik?

    • Marika

      Det är ingen slump, det har funnits (och finns) många samhällen där tillväxten varit hög utan att en socialdemokratisk välfärdsmodell vuxit fram.

      Men tillväxten är ett av flera skäl till varför socialdemokratin lyckades. De materiella förutsättningarna spelar alltid en mycket stor roll för historiens utveckling. Socialdemokratin lyckades använda en rad omständigheter på ett sällsamt lyckosamt sätt. Och jag tror att utan tex tillväxten så hade det varit svårare. Detsamma gäller för en rad andra omständigheter, tillväxten är långt ifrån den enda avgörande faktorn.

      • Tillväxten är förstås viktig, utan den hade förstås motsättningarna blivit hårdare och större om man försöker åstadkomma ett samhälle där resultatet av den möjliga produktionen fördelas rättvisare. Man kan då fråga sig varför det var stadigt hög tillväxt under den här tiden.

        I det större perspektivet var det en likartad utveckling i framförallt industrivärlden under den här tiden. Välfärd i form av allmän sjukvård, utbildning och infrastruktur växte kraftigt i stort sett överallt. Arbetslösheten var låg och man hade en grundläggande filosofi om att arbetslöshet var ett slöseri med nationernas resurser, så även i länder som inte styrdes av socialdemokrater/labour partier. Vi kom lite längre än de flesta andra men trenden var likartad. I det större perspektivet var det också så att de där nere fick en mycket större andel av tillväxten än som varit före 1930-talet och den övre decilen fick nöja sig med betydligt mindre. Denna ordning började vändas på 70-talet och ganska snart var vi och de andra länderna tillbaks till en ordning som var före 30-talet när det gällde fördelning av tillväxten. Och generellt en större arbetslöshet och undersysselsättning.

        Det är förmodligen så att den ordning som var att inte den övre decilen tar hand om det mesta av tillväxten också i sig genererar högre tillväxt när det blir högre efterfrågan i ekonomin av en rättvisare fördelning. En högre aktivitet är förmodligen också gynnsamt för teknisk utveckling. Man kan nog anta att den högre tillväxten då berodde på politiken och inte slumpartade tillfälligheter.

        Om man vill minska konsumtionen är det förstås inte fel att ge de många mindre och de få som redan konsumerar långt mindre än vad deras inkomster ger utrymme för.

  8. Pingback: Postmaterialismens tidevarv « strötankar och sentenser

  9. Tillägg:
    … och är det med skyhög arbetslöshet, hade dessa också fått lova att arbetat hade vi nog kunnat lägga till uppemot ytterligare års BNP på de nämnda åren som kunde producerat ännu mer välfärd för folkhushållet.

  10. Här gjorde jag ett försök att förklara valnederlaget, innan det var ett faktum: http://www.folkrorelser.org/blogg/2010/09/18/langsiktiga-orsaker-till-socialdemokraternas-svaghe/

    Kortkort: regerande kräver kompromisser. Regerande kräver att man agerar så att inte det globala kapitalistiska systemet mobbar ut en. Inte minst kräver regerande att man skapar apparater där man gör karriär. Det leder efter ett par generationer till att de som kontrollerar apparaten är mer intresserade av systemanpassade karriärer än av förändring. Undantag finns förstås alltid, men de har små möjligheter att åstadkomma något.

    Men framför allt kräver regerande att oppposition mot ovanstående utveckling stryps! Att folkliga uppror slås ner innan de blir hotande. Jag tror att en förblivande spänstig socialdemokratisk politik hade krävt att de socialdemokratiska regeringarna hade måst leva med blåslampa på sig från den egna basen – en organiserad, vältalig och aktiv blåslampa som inte böjer sig för att pappa statsministern säger så. Tyvärr har detta inte funnits.

  11. Det finns två sätt att göra historien helt obegriplig, om man nu vill göra det, eller bara själv anser att den är det.
    Det ena är att säga sig att ”utvecklingen”, ”tiden”, ”globaliseringen”, eller vilket mystiskt väsen som helst har bestämt historiens gång.
    Det andra är att tala om hur otroligt komplext allting är, underförstått: varför det inte går att förstå vad som hänt eller händer.
    Jag tycker att bådadera är dåliga förhållningssätt.

    Det handlar om vilken politik som förs, så enkelt är det faktiskt. Och detta gäller även i de fall den förda politiken inte fått förväntad eller önskad effekt.
    Sedan kan andra länders politik påverka ett visst lands politik, men det handlar likafullt om vilken politik som förs – någonstans, inte om några mystiska krafter eller om något som är absolut obegripligt för att det är alltför komplicerat.

    • Så är det, människornas liv och hur det gestaltar sig styrs av människorna. Ibland kommer naturkrafter och ställer till det är oftast då bara att anpassa sig och göra det bästa av situationen. Men människan tillvaro styrs inte av slumpen/tillfälligheter den styrs av vad vi gör det till. Att kontrollera historieskrivningen har i stort sett alltid varit politik för att försöka kontrollera nutid och framtid. Utan historien kan vi inte göra oss föreställningar om framtiden. Högern har alltid försökt framställa rekordåren som en tillfällighet, speciella omständigheter, vi exporterade till det krigshärjade europa osv, trots att exporten var oerhört mycket mindre än den är idag brutto eller som andel av BNP. Detta har ju ett tydligt syfte att säga att jämnt fördelad tillväxt etc inte är möjligt idag det krävs speciella tillfälligheter som bara kan bli om slumpen levererar dem.

      Så har kyrkan och religionerna alltid styrt populasen, de ska lita å försynen och Gud inte ta saken i egna händer när det gäller sin lott här i livet.

    • Men det är väl ändå en otrolig överförenkling? Det finns ju samhällslagar (visserligen inte lika stela som naturlagar, men dock) som ibland ställer till det så att det inte blir som man har tänkt. Om man, som t.ex. ryska kommunistpartiet, sätter sig före att kommendera fram en viss samhällsutveckling med våld skapas en massa passivitet, fusk, underdånighet och våld i hela samhället. Bara för att ta ett extremt exempel. Men liknande oförutsedda effekter skapas av allt man gör.

      Det är inte konstigare eller mer komplicerat än att man inte kan veta exakt vilken verkan en viss uppfostran får på ett visst barn.

      • Jan Wiklund:
        Jag önskar att jag förstod vad du menar ovan. Det gör jag nämligen inte. Skulle Sovjetkommunisternas toppar inte ha agerat politiskt för att folk fuskade?

      • Jag menar att det inte är så enkelt som att vilja något och så blir det så, helt automatiskt. Alla handlingar, även politiska, har också oavsedda konsekvenser. Bieffekter, om man säger så, precis som medicin. Ibland kan bieffekterna bli mer omfattande än de avsedda.

        Följaktligen: den ”klassiska” socialdemokratiska politiken skapade 1. en byråkratisering av politiken, 2. karriärvägar där verkställarna av politiken alltmer upplevde sig som att de hade gemensamma intressen med övre medelklassen, och 3. hinder för den folkliga mobilisering som skulle ha kunnat motverka dessa oönskade bieffekter.

  12. Pingback: 300 firade internationella kvinnodagen i Angered | Jöran Fagerlund

  13. PS: Ser att jag uttryckte mig oklart ovan och att det kan missförtås: Så här istället: Var sovjettopparns agerande inte politiskt för att folk började fuska?

    • Nu förstår jag inte. Jag menade att formerna för deras strävanden – det omfattande tvånget – ledde till alla dessa bieffekter som de säkerligen aldrig hade avsett. De trodde nog i sin enfald att de skulle skapa världens mest effektiva samhälle.

  14. Jan Wiklund:
    Jag trodde att du invände mot mitt tidigare inlägg som handlade om att det är politiken som bestämmer hur ett samhälle fungerar. Men det gjorde du kanske inte. I så fall, glöm det hela.

  15. Jan Wiklund skriver:
    Jag menar att det inte är så enkelt som att vilja något och så blir det så, helt automatiskt.
    Förvisso är det så, och att jag också anser det framgår av vad jag skrev ovan, om man läser det ordentligt. Men det handlar lika fullt om politiska åtgärder och om det inte blev bra, ja då kan man ofta ändra på dem.
    Ibland är konsekvenserna irreversibla dock, men de beror lika fullt på den politik som förs. För att undvika att somliga processer, som riskerar att bli dåliga just blir det, bör politiker tänka efter före i synnerhet om de kan förväntas bli irreversibla.

    Sedan är det klart att politiken inte kan åstadkomma tulipanaros och att den alltid måste föras med hänsyn tagen till omständigheter som politiker inte rår över, som naturen, som andra länders politik ex. Men det handlar likafullt om politik, hur man bemöter och reagerar politiskt på omständigheterna.

    Det är väldigt populärt idag att hävda att välståndet som byggdes upp mellan åren 1945 och 1980 bara berodde på de väldigt speciella omständigheterna, att vi inte var med i kriget, att andra länder behövde våra råvaror och produkter etc. Men dessa faktorer var på inga sätt sådana att de oundvikligen ledde till ökad jämlikhet och en mycket snabb teknisk utveckling. Det var politiken som fördes under den tiden som ledde till detta. Man hade kunnat föra en helt annan politik och då hade samhället sett helt annorlunda ut, trots att vi inte var med i kriget, trots att andra länder frågade efter svenska produkter etc. Hade Sverige exempelvis följt högerns agenda hade vi inte haft semester, inte daghem, inte pensioner, inte .. etc. etc.

    Och dessutom, samma utveckling mot välstånd för de flesta såg vi flera av de länder som var med i kriget, inte minst i Tyskland, som var totalt förött efter kriget. Berodde denna utveckling bara på de speciella omständigheterna, att Tyskland var helt förött, naturligtvis inte. Det berodde på den politik som fördes, dels av andra länder gentemot Tyskland, del av tyskarnas egen politik.

  16. Pingback: Goda staten bortglömd | Svensson

  17. Marianne Fagberg

    Gärna uppdaterad socialdemokrati om man med det menar ett jämlikt samhälle där allas rätt till en bra skola, en bra sjukvård och en god bostad är en självklarhet. Allt till en rimlig kostnad som finansieras gemensamt. Om man däremot likställer uppdaterat samhälle med konservativa idéer så är jag inte med. Alltför ofta ser jag den kopplingen utan att det sägs rakt ut. Om författaren säger nej till en sådan utveckling så håller jag helt med.

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut / Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut / Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut / Ändra )

Google+ photo

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut / Ändra )

Ansluter till %s