Kriskommissionen: Det goda samhället

Tänkte publicera lite mer ur Kriskommissionens rapport. Nu en text om marknad, makt och demokrati ur idé- och omvärldsanalysen. Jag har tagit mig friheten att feta några formuleringar jag tycker är särskilt viktiga.

Det goda samhället – socialdemokratins idéer och strategier

Hos socialdemokratin är inte jämlikhet och frihet varandras motsatser. Motsatsen till jämlikhet är marknadens eller traditionens fördelning. Motsatsen till frihet är underordning under andra. Välfärdspolitiken strävar både efter att motverka klasskillnader och att skapa gemensamma spelregler och förutsebarhet i samhället. Principer om rätt till arbete, skatt efter bärkraft och välfärd efter behov, grundas i en annan syn på människan än marknadens nyttomaximerande, ekonomiskt ständigt rationelle individ. Att människan kan och vill utvecklas tillsammans med andra, är centralt i socialdemokratins människosyn.

Vad som är ett rättvist samhälle avgörs av våra känslor och erfarenheter – det finns ingen slutgiltig definition för det. Socialdemokratin identifierar dock sådana problem i samhället som mer marknadsliberala partier inte ser, eller vill se. Där ojämlikheten uppträder tenderar den att breda ut sig över hela samhället. Oreglerad produktion skadar inte sällan möjligheterna för reproduktion (vila, god miljö, hälsa, fritt tankeutbyte, barnbarnens livskvalitet). Marknaden premierar vissa egenskaper hos människan, medan den undertrycker andra. Det socialdemokratiska välfärdsprojektet har i hög grad handlat om att öppna upp möjligheterna för människor att utvecklas på många olika sätt, inte bara på det sätt som marknadskrafterna främjar.

Det är demokratins företräde som skiljer socialdemokratin från andra partier, både till höger och till vänster. Bara genom demokratin kan människors lika värde få genomslag på samhällsutvecklingen. Reformismen är ett sätt att genom demokratiska processer korrigera brister, motverka sociala konflikter och med små steg i taget skapa ett bättre samhälle. Ett sådant projekt blir aldrig färdigt, och politiken kan inte vara dogmatisk kring olika tekniska lösningar. Rörelsen mot ett bättre samhälle vägleds av en vision – men det är rörelsen som är målet.

Socialdemokratin har alltid haft ett kluvet förhållande till marknaden. Industrisamhällets ”dubbla rörelser”: stora förbättringar av produktionen å ena sidan, samtidigt som levnadsförhållandena för vanliga människor kunde försämras radikalt å den andra, skapade krav på demokratisering och kontroll av marknadskrafterna. Socialdemokratin insåg behovet av att ”bädda in” marknaden. Kapitalismen kunde bara fungera för det allmänna bästa om samhället byggde ordentliga ramverk och spelregler för den att hålla sig till. Annars skulle sammanhållningen sprängas sönder av marknadens resurspolarisering. Nyckeln var en ”produktiv rättvisa” – där samhällelig effektivitet och jämlikhet antogs förstärka varandra. Produktiv rättvisa handlar inte om att tycka synd om människor utan om att den sociala tryggheten möjliggör produktiv och frigörande verksamhet, och bidrar till människors omställningsförmåga när ekonomin och samhället förändras.

Ekonomiska värden skapas i föreningen av arbete och kapital. För socialdemokratin är denna förening produktiv också när den skapar arbete. För kapitalet är den produktiv när den ger maximal vinst. I bästa fall sammanfaller dessa resultat med varandra, men så är inte alltid fallet. Bristen på investeringar beror inte på att det inte skulle finnas tillräckligt med kapital i världen (pengar finns det gott om!) utan på att kapitalet har makt att söka vinster över hela jordklotet oavsett om och var det skapar arbeten och arbetslöshet. Det är för att kapitalet ska kunna användas på ett sådant sätt att det skapar önskvärda produkter och också ger fler goda arbeten, som arbetarrörelsen önskat ge demokratin större kontroll över kapital och investeringar.

Två nyckelidéer, eller strategier, som arbetarrörelsen använt sig av för att skapa förutsättningar för ett mer människovärdigt och demokratiskt samhälle är den fulla sysselsättningen och den generella välfärden. […]

Man kan naturligtvis fråga sig vilken roll individens egen förmåga spelat för samhällsförändringar och samhällsutveckling? Utveckling är i allmänhet beroende av att människor är fria att tänka och handla som de vill, har kunskap och mår bra. Men samhällsutveckling handlar i ännu högre grad om att ta till vara och öka utdelningen på varje individuellt investerad kraft genom att stärka samspelet mellan människor och grupper. Gemensamma försäkringssystem, utbildningssystem, stöd vid arbetslöshet, pensionssystem, fri hälsovård, förskola och gemensamt ansvar för bostadsbyggande, har i grunden handlat om att det är effektivare att göra detta gemensamt än att var och en löser sina egna problem. Ett privat problem som man delar med många andra är ju själva definitionen på ett samhällsproblem. Fler kan göra mer om många också delar på risker och ansvar. I ett välutvecklat samhälle kan människor därför använda sin individuella kraft till mer än att försöka överleva varje dag.

Det är alltså gränserna mellan demokrati och marknad som hanteras av politiken och det är värderingarna som avgör gränserna för marknaden. Politiken försöker i olika utsträckning ta ett socialt ansvar som marknaden inte tar. Socialdemokratins kritik mot marknaden har inte handlat om att socialdemokratin ifrågasätter marknaden i sig. Marknaden är i sig självt en ganska neutral företeelse och har existerat under större delen av mänsklighetens historia, för utbyte av varor och tjänster. Men två viktiga problem med marknaden är dels att köpare och säljare sällan har samma kunskap och information, dels att köpkraften och kunskapen skiljer sig väsentligt åt mellan människor. Socialdemokratins strategier för att ”bädda in” marknadskrafterna har därför syftat till åtminstone tre saker:

–       Att motverka bristen på kapital och överflödet av (billig) arbetskraft i ekonomin

–       Att balansera ojämn maktfördelning, för att motverka att man tvingas acceptera ”dåliga” kontrakt (anställningar, hyreskontrakt, utbildningsval osv.)

–       Att undandra vissa områden från marknaden då de är sociala rättigheter – dvs. inte tillåts vara beroende av var och ens köpkraft

Genom att bädda in marknadskrafterna i en politik för full sysselsättning och generell välfärd skulle alla människor få större makt att själva välja vilket liv de ville leva.

Socialdemokratins delvis förändrade synsätt på marknaden under 1980- och 90-talet är förmodligen en av de historiskt sett största idémässiga förflyttningarna hos partiet. I takt med att den ekonomiska globaliseringen minskat spelutrymmet för internationellt avvikande jämlikhetsstrategier genom makroekonomisk politik och lönebildning, har socialdemokratin allt mindre betonat ekonomiska maktfrågor. I stället har utbildningspolitiken och ”kunskapssamhället” blivit ett sätt att försöka öka den sociala rörligheten och välfärden trots marknadiseringen. Detta är en strategi som inte på samma sätt utmanar kapitalkoncentrationen eller de växande marknadskrafterna. Genom ”kunskapssamhället” skulle människor ges möjlighet att i högre grad klara sig själva på marknaderna. I den bästa av världar skulle kunskapssamhället visa sig vara ett välfärds- och marknadssamhälle samtidigt.

Men historiskt är det alltså maktfrågorna som varit centrala i socialdemokratins samhällsarbete. Arbetarrörelsens bildningstradition, kamp för inflytande i arbetslivet och stärkandet av den allmänna välfärden vilket bland annat bidrog till att kvinnorna kunde ta sig ut på arbetsmarknaden, har syftat till att fördela makten i samhället på ett mer rättvist sätt. Maktförhållanden har politiserats och marknadskrafternas maktfördelning balanserats. Att identifiera och fördela makten i samhället bidrog till att människan kunde vara mindre av en vara – och därmed bli mer mänsklig.

Olof Palme sa: ”Socialismen är en frihetsrörelse. Vårt mål är frihet, så långt möjligt, från de yttre förhållandenas tryck, frihet för den enskilda människan att utveckla sin egenart, valfrihet för individen att forma sin tillvaro efter egna önskningar.” Fortfarande handlar allt om detta. Läs mer om hur denna frihet rent konkret begränsas idag hos Helen Pettersson och Löntagarbloggen samt Kristian Krassman. Mer även hos Daniel Swedin.

Olle Svenning skriver angeläget angående årsdagen igår: ”Att vända tillbaka till Palmeperioden är inte nostalgi; det är en påminnelse om demokratins och den internationella solidaritetens möjligheter. Det är vår egen tid som är så oändligt föråldrad.”

Intressant och Netroots.

9 kommentarer

Filed under Kriskommissionen, Socialdemokraterna

9 responses to “Kriskommissionen: Det goda samhället

  1. Tack Marika!
    språk och tankeinnehåll som känns nyskapande!
    hoppas det får spridning!

  2. Pingback: Inte lätt att vara sjuk, arbetslös eller statstjänsteman i Alliansens Sverige! | LO Bloggen

  3. Pingback: En (m)isslyckad sjukförsäkringsreform fattigör allt fler! | LO Bloggen

  4. Hur stor chans tror du, Marika, sá där mellan tummen och pekfingret, att det här programmet kommer att fá i ett parti som i sá hög grad domineras av folk som föredrar det smidiga och lite fega administrerandet framför det folkliga upproret?

    Det är djupt sympatiskt att ni i programmet vágar peka pá konflikter – men hur lánglivat blir det, givet den partikultur ni har?

  5. Pingback: Crisis in Dairyland – For Richer and Poorer

  6. Pingback: Postmaterialismens tidevarv « strötankar och sentenser

  7. Pingback: Rädda kassan (Facebookgrupp) « miniblogg

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut / Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut / Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut / Ändra )

Google+ photo

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut / Ändra )

Ansluter till %s