Kriskommissionen: Bostadsmarknad och innovationer

Fortsätter att publicera delar av Kriskommissionens rapport, nu om tillväxt. Igår beskrevs finanskrisen och missförståndet kring den effektiva marknaden och några konkreta konsekvenser som övertron på marknaden fått. Här kommer några till. Håll till godo!

Bostäder

I samband med 1990-talskrisen föll bostadsbyggandet i Sverige mycket kraftigt, och har sedan dess inte återhämtat sig. Både under 90- och 00-talet har antalet nybyggda lägenheter per år legat på ca 60 procent av vad som byggdes under 1980-talet.[1] Idag råder stor bostadsbrist på många håll i Sverige.

En dynamisk ekonomi förutsätter rörlighet på arbetsmarknaden, och rörlighet på arbetsmarknaden förutsätter en fungerande bostadsmarknad. Forskningen visar att det råder starka samband mellan bostadsmarknad, arbetskraftens rörlighet och tillväxt.

Upplåtelseformerna spelar också roll.[2] Personer som bor i hyresrätt är mer rörliga än de som äger sitt boende. Delvis har detta att göra med att personer i olika livssituationer väljer olika typer av boende – där mer rörliga personer kan förväntas föredra hyresrätt – men den lägre rörligheten för bostadsägare kan även förklaras av höga transaktionskostnader, regionala prisskillnader, höga lån och av potentiella förluster. Oavsett arbetsmarknadssituation är hyresgäster mer rörliga än de som äger sin bostad. Utbudet av hyreslägenheter har dessutom särskild betydelse för arbetslösa och deras interregionala rörlighet.

Trots detta har andelen hyresrätter stadigt minskat i nyproduktionen sedan 1990-talets början.[3] Andelen är dessutom lägre i de expanderande storstadsregionerna än i landet i övrigt – i Stor-Stockholm var bara var tredje färdigställd lägenhet 2008 en hyresrätt, medan andelen i riket förutom storstadsområdena var nästan dubbelt så hög. Till bilden hör att andelen hyresrätter totalt sett redan är betydligt lägre i storstäderna, särskilt Stockholm, än i landet i övrigt.[4] Den svaga nyproduktionen och hyresrättens minskande andel av bostadsbeståndet i riket, och särskilt i tillväxtregionerna, är ett hot mot rörligheten och tillväxten.

Mot bakgrund av den ökande bostadsbristen är det inte förvånande att de svenska bostadspriserna har stigit mycket kraftigt de senaste tio åren. Rensat för inflationen har bostadsrättspriserna mer än fördubblats.[5] Detta leder till problem på andra håll i ekonomin, då prisökningarna är tydligt kopplade till en ökad skuldsättning hos hushållen. Skuldsättningen som andel av disponibel inkomst har ökat med 65 procent sedan 1993, och uppgår idag till 155 procent. Som beskrivits [tidigare] ställer detta nya krav på penningpolitiken och gör räntevapnet trubbigt.

Samverkan för innovationer

Inom tillväxtdebatten har också glömts bort att svensk industri en gång i tiden blev framgångsrik genom ett tämligen unikt samarbete mellan statliga och privata bolag. Långsiktiga samarbeten mellan Vattenfall–ASEA, SAAB–FMV och Ericsson–Televerket skapade innovationer som utvecklades för offentligt bruk och sedan kommersialiserades och blev en viktig del av den svenska exporttillväxten. Det var alltså inte marknaden i avskildhet som skapade den svenska tillväxtsagan. Det skedde i allra högsta grad genom en strategisk allians mellan offentligt och privat.

Omregleringar, privatiseringar och EU-regler har omöjliggjort denna typ av samarbeten på många områden. En möjlighet som kvarstår ligger inom sjukvården. Sverige skulle i högre utsträckning än idag använda sjukvården som samarbetspartner till medicintekniska företag, för att på så sätt förhindra att de flyttar från Sverige. Ett problem är dock att det inte finns några gemensamma system eller upphandlingar mellan landsting, sjukhus eller ens enskilda kliniker. Den offentliga upphandlingen, som omsätter mycket stora summor, är över huvud taget ett kraftfullt instrument som skulle kunna användas betydligt mer strategiskt och samordnat än idag för att gynna innovationer och tillväxt.

De stora företagen kommer att vara fortsatt mycket viktiga för den svenska ekonomin, men Sverige ligger efter när det gäller att få små och medelstora företag att växa och expandera även på exportmarknaden. Det saknas en struktur för innovationer inom denna typ av företag. Forskning och utveckling bör uppmuntras mer inom små och medelstora företag.  Ett sätt att göra det kan vara genom ökad klusterbildning. Det behövs också en förstärkt politik för kunskapsöverföring mellan akademi och näringsliv.

Det finns mycket att lära av det tidigare framgångsrika samarbetet mellan statliga och privata bolag. Även om det är omöjligt att återskapa det som det såg ut då, finns det goda möjligheter att använda innovationspolitiken för att ta itu med samhällets utmaningar. Genom strategisk upphandling från offentlig sektor skulle exempelvis innovationer i små och medelstora företag kunna uppmuntras.


[4] Andelen hyresrätter (av lägenheter i flerbostadshus) var 50 procent i Stockholms stad år 2008, jämfört med 69 procent i riket. Källa: USK och Boverket.

[5] SCB

Barbro Engman och Bengt Svensson förklarar varför det byggs så få hyresrätter – politiska beslut gör helt enkelt att det är mindre lönsamt att bygga just hyresrätter. Läs också Kurt Eliasson om bostadsmarknadens betydelse samt Morgan Johansson som bemöter en mycket märklig kritik mot Kriskommissionen.

DN | Intressant och Netroots. DN och SVD om att Bostadskreditnämnden nu varnar för en bostadsbubbla.

2 kommentarer

Filed under Ekonomi, Kriskommissionen, Socialdemokraterna

2 responses to “Kriskommissionen: Bostadsmarknad och innovationer

  1. Pingback: Tweets that mention Kriskommissionen: Bostadsmarknad och innovationer | Storstad -- Topsy.com

  2. sossemannen

    Du har så rätt och så fel samtidigt. Att ett intellekt som ditt ska förslösas i den icke-socialistiska delen av socialdemokratin: det är som att kasta pärlor för svin.
    När jag läser om hur du föreslår att privata företag ska mjölka offentlig sektor är det så bakvänt och visar att du inte verkar ha några ambitioner om att göra dig av med kapitalismen.
    När du i ett tidigare inlägg som besvarade mitt skrev att du var för självständig riksbank blev jag nästan upprörd. För det är den typiska acceptansen för odemokratiska institutioner och ekonomiska system. Denna acceptans gör sig påmind genom socialreformismens/samförståndets/gråsosseriets hela historia.
    Den delar demokratisyn med liberalismen, inte med socialismen.

    Missförstå inte det här. Du är bra mycket vettigare än flera andra. Det är bara vissa saker jag har väldigt svårt för. Att acceptera något klassamhälle – slaveri, feodalism, kapitalism – är en sådan grej. Men till skillnad från andra går det att diskutera med dig.

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut / Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut / Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut / Ändra )

Google+ photo

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut / Ändra )

Ansluter till %s