S. Där det händer.

Såhär är det: det har inte varit någon rolig höst för en socialdemokrat. Men nu är något på väg att hända. Jag är nyss hemkommen efter Kriskommissionens Rönnebergaseminarier, och liksommånga andra är jag fantastiskt inspirerad.

Vi pratade om politik, om samtiden och framtiden, de stora frågorna. De riktigt stora frågorna. Det var öppna, prövande samtal mellan fruktansvärt kloka, resonerande människor. Jag lärde mig massor. Medias rapportering handlade dock om något hela annat – de vanliga spekulationerna kring vem som ska bli partiledare. Håhåjaja. Media – det är inte där det händer, om man säger så.

Men vilken tur att du själv kan ta del av seminarierna, utan det mediala filtret! Fredagens tema var jobb och tillväxt och Sandro Scocco, Jan Edling samt Anders Nilsson och Örjan Nyström gjorde oss alla så mycket klokare. Lyssna du också – du kommer inte att ångra dig.

I tur och ordning: Sandro Scocco om tillväxten i tjänstesamhället, Jan Edling om tillväxt och innovationer, och Anders Nilsson och Örjan Nyström om den nya strukturomvandlingen.

Vodpod videos no longer available.

Vodpod videos no longer available.

Vodpod videos no longer available.

Rekommenderar också Johan Sjölander som skriver fint om att vi nu faktiskt börjar ana hur en vår för socialdemokratin skulle kunna se ut –  och att en viktig ingrediens i detta är den öppna debatt som gjorts möjlig inom sociala media, framför allt Netroots.

Intressant och Netroots.

12 kommentarer

Filed under Arbetsmarknad, Ekonomi, Socialdemokraterna

12 responses to “S. Där det händer.

  1. martin

    Det låter ju lovande, men en fråga. Har det under kriskommisionen diskuterats den ekonomiska politiken, jag tänker på viktiga frågor som utgiftstaket, statsskulden, budgetsparandet osv. Jag tror att om inte S överger dessa restriktioner på sin ekonomiska politik blir det svårt att finansiera stora satsningar på välfärden, miljön osv.

    • Per S

      Å andra sidan blir det omöjligt att vinna val eller att föra en ordentlig och klassisk socialdemokratisk ekonomisk politik om vi överger de restriktionerna.

      Så det är nog ingen bra idé.

      • lasse

        Budgetreglerna är egenpåhittade svenska kritstreck. Det är väl ändå lite märkligt att dessa skulle vara nödvändiga om inte andra anser detta nödvändigt. Att det skulle bli svåre att vinna val kan det ligga något i, det ”geniala” med dessa egenpåhittade tvångströjor har ju hamrats in i svensken nu under lång tid. De okunniga ledar och tyckarskribenterna på media hade gått i taket och målat upp en snar undergång för landet.

        Men hur dessa regler skulle kunna vara en garant för att kunna föra en klassisk socialdemokratisk ekonomisk politik förstår inte jag. Jag tycker snarare att det lett till en oklassisk politik som förts under tidigare Perssonregim, en politik som har förpassat S till ett 20-25% parti.

        En politik som lett till i praktiken nolltillväxt i den gemensamma sektorn av vård, skola, omsorg etc. Permanent massarbetslöshet och utanförskap pga mager tillväxt i hemmaekonomin. Men det är kanske klassisk S politik att släppa på lite extra tillväxt i offentlig sektor under valåren och prata vitt och brett om hur man värnar denna för att sen strama åt fram till det är val igen. Som aven händelse hade offentlig sektor sin ”peak” i tillväxt 1998, 2002 och 2006 under tidigare Perssonregimer.

        Dessutom förutsätter denna ordning med budgetregler och sk offentligt ”sparande” att vi minst har större överskott mot utlandet än man sparar, förmodligen helst betydligt större som vi haft.

  2. Pingback: Helgkrönika: om historia och nostalgi « bergh skriver

  3. Går det få tag i Powerpoint-bilderna någonstans? Tyvärr syns de inte särskilt väl via SVT-play. Det verkar varit en intressant dag, det skulle varit kul att vara där.

  4. Alex

    Socialdemokratin ser ut, tack vare dig och andra eldsjälar, att börja komma på fötter intellektuellt. De idéer som du presenterar här på din blogg är mycket intressantare och relevantare än något som Socialdemokraterna stått för på mycket länge.

    Besynnerligt att det skulle ta så lång tid att inse att Socialdemokraterna måste utgå från sina egna värderingar om jämlikhet och social demokrati för att sedan anpassa dessa värderingar till samtiden och framtidens utmaningar. Det borde ju säga sig självt, men socialdemokrater tycks länge ha uppfattat socialdemokrati som någonting förlegat och tänkt att enda vägen framåt är att anamma mer liberalism och borgerlig individualism och skita i demokratin, jämlikheten och sammanhållningen i samhället.

    Men jag hoppas att ni är medvetna om att det inte räcker med korrekta teorier och en mer relevant agenda. Om så socialdemokratin blir tio gånger mer intellektuell och förnuftig så är det i sig inte nog. Varje progressiv rörelse måste trots allt bygga på massornas självständiga engagemang och aktivitet. Socialdemokratin får inte bli ett seminarieparti som ex. Vänsterpartiet som förvisso har vettiga idéer men som inte är en del av en stor folkrörelse. Det är trots allt folket som gör historien, den skrivs inte vid några skrivbord.

    Alla idéer måste ha ett materiellt subjekt som kan sätta dem i rörelse för ett konkret förverkligande, eller hur man nu ska uttrycka det. Som jag ser det så måste intellektuella befinna sig i en ständig dialektik med massorna och målet måste vara att de ska uppgå i varandra. Det får inte bli något ledar-följar förhållande, i en demokrati så är folket en fri aktör…

    Nå väl, hur tänker du om det här? Ni som nått en relativt god förståelse för samhället och dess utmaningar, hur ska ni se till så att miljoner andra svenskar också får detta och försöker utifrån sin egen situation att delta i förändringsprocessen?

    Om Socialdemokratin nu får en progressiv ledning med sådana som dig i toppen så tror jag att ni måste få i gång människorna i sin vardag, på arbetsplatser, i skolor, på gator, på torg, på internet, i AMS-salar osv. att kämpa för sin rätt och för ett bättre samhälle utifrån sin egen position. Och som sagt, utan att det blir en envägs-kommunikation där partiledningen ger order som folket ska förverkliga, det ska såklart vara tvärt om.

    Men ändå, det är rörelsen eller klasskampen om man så vill som är grunden för förändring. Bra idéer är oumbärliga men ändå ingenting utan denna rörelse.

    Socialdemokratin bars en gång till makten av ett myller av arbetarrörelser, så måste det ske igen. Men sen när man hade makten så började man uppfatta rörelsernas fortsatta kamp som störningar som måste hållas i schack. När människor strejkade så sågs det som illojalt, de tog inte sitt samhällsansvar osv. Socialdemokraterna blev då allt mer ett maktparti som kom att identifiera sig mer med staten och mindre med folkrörelserna. Hur ska vi se till så att detta inte upprepas?

    Lite spretigt, men i alla fall! Det är angelägna frågor…

    • Marika

      Tack för fina ord. Det är stora och viktiga frågor och jag har inga svar på dem. Självklart är det nödvändigt att ha människor med sig, men jag tror att vi också måste inse att vi lever i en annan tid än den som födde fram de stora folkrörelserna. Att nå ut till människor och engagera dem är naturligtvis lika viktigt som någonsin, men det kommer inte att vara så att människor på samma sätt ser sig som en del av en rörelse, att det är en viktig del av deras identitet, att de lägger mycket av sin tid på att vara med i en enda politisk rörelse. Tror jag. Jag tror inte att det främst har att göra med att tex mitt eget parti började uppfatta rörelsen som ett problem, utan snarare om att tiderna förändrades, människors livsstil förändrades, och vi hängde inte riktigt med.

      Sen vill jag också nämna att även om jag själv är väldigt aktiv i socialdemokraterna på olika sätt och har en blogg som är hyfsat läst (för att vara en politisk blogg vill säga – politiska bloggar generellt läses ju av ytterst få personer), så är det inte så att jag ingår i ledningen för S och kommer inte att göra det framöver heller. Väldigt långt därifrån. Jag gör mitt lilla för att bilda opinion, men jag är liksom inte en del av någon partistrategi. Jag skriver bloggen på min fritid för att jag tycker att det är roligt och, förstås, för att jag hoppas på att kunna påverka debatten något inom mitt eget parti. Jag gör det inte för att nå ut till massorna för jag vet att man aldrig kan göra det på en politisk blogg. Inte heller för att jag nödvändigtvis tror att bloggande är det bästa sättet att vara politiskt aktiv på. Det är bara en grej jag gillar att göra. Varje läsare som inte från början är politiskt övertygad är en bonus. Däremot, ur mitt enskilda perspektiv, så är ju bloggen ett sätt att nå ut till betydligt fler personer än vad jag skulle ha möjlighet till annars.

      Men vad gäller ”folkrörelsen” – S i Stockholms stad har nyligen tagit fram en rapport om detta som jag tycker innehåller mycket bra.

      http://www.socialdemokraterna.se/upload/webbforalla/ak/stockholm/dokument/pdf/Rapporter/2010/Fram%c3%a5t%20mot%20en%20modern%20folkr%c3%b6relse_Slutrapport_okt2010.pdf

      Som sagt, finns inga enkla knep, och folkrörelsen som den såg ut för femtio år sedan och mer tror jag faktiskt inte på idag. Men att hitta sätt att nå ut till människor och engagera dem, det är lika viktigt som förr, och det måste vi absolut hitta nya vägar för att göra.

  5. Sandro Scocco presentation om tillväxt och tjänstesamhället var bra och vederlade en del ekonomiska myter som verkar vara tagna som fakta i den allmänna debatten och bland politiker.

    Men jag blev lite undrande över den bild av vårt samhälle som han hade. Subventionerade och gemensamt betalda saker framställdes ensidigt som att staten dompterade medborgarna att agera på ett visst sätt. Det kan säkert vara sant också men i min världsbild så är det så att folk faktiskt vill konsumera dyra tjänster som skolor för barnen, sjukvård mm betalda kollektivt och inte som Sandro framställde det att ”vi ”(staten) subventionerar detta för att ”vi” vill att ni ska konsumera detta.

    I och för sig det kanske är så det är, staten dompterar oss medborgare att bete oss på ett visst sätt och det inte är så mycket en folkvilja som kommer till uttryck i hur de som sägs vara folkets tjänstemän agerar. Sandro S har ju varit i den svenska offentliga tjänstemannaeliten länge, som LO ekonom, chefsekonom på AMS och sen chef på Institutet för tillväxtpolitiska studier och borde veta sånt här bättre än de flesta.

    • Marika

      Jag uppfattade inte alls det han sa på det sättet… Nästan så jag undrar om vi har hört samma föredrag😉

      Men det är klart att ekonomiska beslut har beteendeeffekter. Om staten subventionerar barnomsorg så kommer färre kvinnor att vara hemmafruar, etc. Precis som att det är klart att vi har en kraftigt subventionerad välfärd för att det är vad folk vill ha och har röstat fram.

  6. Klart att det har beteendeeffekter och allt är inte alltid framsprunget ur någon direkt folkvilja. Men hon som fick möjlighet att ställa en fråga i slutet hade en mycket adekvat och intressant beskrivning av ”bostadspolitiken” här i landet, en sådan verklighetsbeskrivning eller om det heter berättelse av läget når det gäller bostadspolitiken tror jag hade varit mycket lättfattlig att använda i t.ex. en valrörelse om man vill något annat med bostadspolitiken.

  7. malin

    Jag gillar din blogg, det är intressant att läsa. Men jag tycker du borde ha lite mer aktivitet för oss (dina läsare) i bloggen. Kanske frågor&svar så vi får ställa frågor🙂

    Eller kanske en omröstning så man får vara med och rösta.

    Puss
    Malin

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut / Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut / Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut / Ändra )

Google+ photo

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut / Ändra )

Ansluter till %s