Tillväxten och solkigheten

Jag är väldigt illa berörd av nyheten om att Svenskt Näringsliv betalar socialdemokrater för att påverka den socialdemokratiska debatten. Det finns över huvud taget väldigt lite att glädjas över som sosse dessa dagar. Jag är seriöst oroad över framtiden för mitt parti. Den enda dystra slutsats jag kan dra att det vi ser nu är ett resultat av att de som idag befinner sig på ledande positioner inom S är de som fostrats inom de allra sjukaste striderna i SSU:s 90- och 00-tal.

Detta är jag också orolig för: Det har under en tid funnits debattörer, såväl socialdemokratiska som från andra partier, som velat utmåla S som tillväxtfientligt. Till och med min egen partiordförande gjorde det i sitt avskedstal.

Den här bilden har uppenbarligen satt sig. Det är obehagligt. Eftersom S inte är, och aldrig har varit, ett tillväxtfientligt parti.

Titta på den historiska utvecklingen av tillväxten sedan 1950. Under alla perioder S suttit i regeringen har tillväxten blomstrat! Det är under borgerliga regeringsperioder det går knackigt, eller som vi till och med har en negativ tillväxt. Visste ni till exempel att BNP växte med hisnande 40 procent under den socialdemokratiska regeringsperioden 1994-2006? Medan den borgerliga regeringen  på fyra år (2006-2010) förväntas nå en total tillväxt på blygsamma 1,8 procent?

(Statistik från SCB).

Jag är aktiv sosse. Jag känner partiet hyfsat. Visst finns det tillväxtkritiker bland en minoritet av medlemmarna, framför allt bland de unga. Jag tycker att deras synpunkter är värda att ta på allvar, eftersom jag uppfattar att de framför allt försöker föra den nödvändiga men mycket svåra diskussionen om vad som är ett hållbart sätt att leva på i klimatkrisens tidevarv. Men den överväldigande majoriteten av alla sossar jag träffat tycker att tillväxt är bra. Det är helt enkelt en icke-fråga. Det finns ingen stor strid mellan en tillväxtpositiv och en tillväxtkritisk falang. Jag tror att de flesta tycker som jag själv – tillväxt är en nödvändig förutsättning för samhället så som vi känner det idag. Tillväxt är också en förutsättning för den fördelningspolitik som är kärnan i det socialdemokratiska löftet.

Jag är helt med på att S har uselt förtroende i ekonomiska frågor och att vi är underrepresenterade bland förvärvsarbetande, etc, etc. Men det hemska som verkar vara på väg att hända är att det skapas en bild av att detta beror på att det finns en grupp inom S som medvetet drivit partiet mot att vara emot jobb och tillväxt. Vilket ju är en extremt inadekvat beskrivning av verkligheten. Vilken socialdemokratisk företrädare har drivit en sådan linje? Vilka politiska förslag är det som har varit ämnade att begränsa tillväxten? Vi har haft tusen förslag för fler jobb och ökad tillväxt. Många av dem har varit mycket bra. Såhär hette till exempel Socialdemokraternas budgetmotioner under den gångna oppositionsperioden:

2006: Fler jobb utan ökade klyftor

2007: Sverige tjänar på rättvisa

2008: En ansvarsfull ekonomisk politik för jobb och välfärd

2009: Jobben först

Tydligt fokus på jobb och tillväxt i samtliga rubriker. Skälen till att vi ändå inte fått förtroendet är mycket mer komplexa än att S under de senaste åren skulle ha varit nån sorts tillväxtfientlig organisation.

En sak till jag tycker är ett problem: Att så många verkar tro att det är Svenskt Näringsliv som står för den mest tillväxtvänliga linjen. Ilija Batljan säger till exempel: ”Jag har inte upplevt att det är Svenskt näringsliv som har skrivit artiklar till mig, men har de gjort det är det för min del jättebra, för jag tycker att tillväxt är väldigt viktigt” med anledning av att en artikel han undertecknat är skriven av Prime (vilket jag i sig har svårt att se som problematiskt).

Åkej. Så här ligger det till. Svenskt Näringsliv är alltså inte för tillväxt. Svenskt Näringsliv skiter i tillväxten. De är intresserade av att deras medlemsorganisationer ska tjäna pengar, och det kan man göra på en massa sätt förutom samhällelig tillväxt. All samhällsekonomisk tillväxt leder inte heller direkt till mer pengar för Svenskt Näringslivs medlemsorganisationer – vilket är innebörden av det som Fredrik Jansson träffsäkert beskriver på Facebook: ”Med tanke på dagens (s)nackis och förra veckans PISA-rapport tycker jag att det är lite konstigt att man blir inbjuden till studieresor om finska kärnverk och finska RUT-avdrag, men inte om finska skolor. Om man är intresserad av tillväxt menar jag”.

För den som inte varit aktiv i Socialdemokraterna: den typen av bjudresor som Jansson syftar på är inte ovanliga. Jag har själv blivit inbjuden att åka till det finska kärnkraftverket (vilket jag inte gjorde). Jag antar att det är kärnkraftsindustrin som står för notan. Hur som helst, skälet till att kärnkraftsindustrin (antagligen) bjuder unga opinionsbildare på resor till Finland är inte för att de är angelägna om den samhälleliga tillväxten. Det är för att de vill att det ska gå bra för kärnkraftsindustrin. Skälet till att Almega lägger så stora resurser på att lobba för RUT-avdraget är inte för att de bryr sig om tillväxten i ekonomin (då skulle de ju prioritera helt andra frågor, eftersom ingen kunnat visa att RUT leder till tillväxt). Nej, Almega lobbar för RUT för att deras medlemsföretag tjänar pengar på RUT, och det vill de fortsätta göra. Det handlar alltså om tillväxt för enskilda företag, men det är långt ifrån detsamma som tillväxt för ekonomin som helhet. Vilket rimligtvis är det perspektiv man som politiker bör ha – helheten (rent ekonomiskt är ju problemet med subventioner riktade till enskilda branscher, tex RUT, att de tränger undan annan konsumtion. RUT gör antagligen att folk köper mer städtjänster, men de gör det för pengar de annars skulle ha använt till annat).

För att återgå till Fredrik Janssons FB-status: Skälet till att Svenskt Näringsliv eller deras medlemsorganisationer inte bjuder unga opinionsbildare på studieresor till den finska skolan, som uppenbarligen är mer framgångsrik än den svenska, vilket i allra högsta grad har bäring på ekonomins tillväxt, är att ”tillväxten” inte är Svenskt Näringslivs mål. Det är bara ett ord de skickligt använder som omskrivning för ”tjäna pengar”. Även i de läckta dokument Aftonbladet publicerat.

Om vi köper bilden av att det är Svenskt Näringsliv och borgerligheten som står för den tillväxtvänliga politiken, då har vi enorma problem. Framför allt är det helt bisarrt, i en situation när Sverige under borgerligt styre alltså inte ens lyckats skrapa ihop två procents tillväxt på fyra år. Och när hela den ”jobbpolitik” som Svenskt Näringsliv och den borgerliga regeringen står för mest består av diverse gigantiska överföringar av skattemedel till enskilda företag (läs för allt i världen mer om det här) men har väldigt, väldigt lite med reell tillväxt att göra.

Jag har inga speciella kunskaper om politisk kommunikation. Men min absoluta övertygelse har under många år varit att företrädare för S gör ett allvarligt misstag genom att hela tiden kommunicera i termer av ”vi måste vinna över medelklassen” eller ”vi måste sluta prata om driftsformer” eller ”vi måste förnyas” eller ”vi måste visa att vi sätter jobben/tillväxten först”. Ingen kommer att välja ett parti som säger att ”det måste” nånting. Man väljer partier som har en stark egen berättelse, som kan förmedla en vision och en trovärdig väg dit. Jag har aldrig hört Reinfeldt säga ”vi måste sluta prata om LAS”. Han bara slutade att göra det, och erbjöd en alternativ berättelse istället. En berättelse som folk gillade.

Niklas Nordström försvarar sig och skriver bland annat:”Genom att misskreditera de som vill förnya socialdemokratin och återigen göra tillväxt och vidgade ekonomiska möjligheter för alla till en paradgren för socialdemokratin flyttar man debatten till att handla om andra frågor än de stora och principiella vägvalen”. Nordström målar alltså upp precis den bild jag beskrivit här, av att S skulle vara ett tillväxtfientligt parti (och att han själv står för den enda tillväxtvänliga linjen). De enda som tjänar på att S framstår så är våra politiska motståndare, inklusive Svenskt Näringsliv. Självklart ska S fortsätta att utveckla en ekonomisk politik för fler jobb. Men vi ska inte göra det som om vi aldrig hade haft en tillväxtpolitik, vi ska inte göra det genom att klä oss i säck och aska, och vi ska inte göra det som om Svenskt Näringslivs recept är det enda möjliga för att få fler jobb.

Läsvärt om Prime-haveriet: Lena Sommestad är frispråkig och samtidigt nyanserad. Ali Esbati är elak och rolig: ”Tillväxt. Vi vill ha tillväxt. Vi måste ha tillväxt. Vi älskar tillväxt. Vi upplever att det behövs en upplevelse av tillväxt.” Peter Johansson är sårad och besviken, liksom så många av oss: även Alexandra Einerstam. Johannes Åsberg säger det mesta som behöver sägas, är liksom jag besviken över hur många som vill släta över episoden, och sågar de två ”talking points” som Primegates försvarare använder. Läs! Liksom Johannes är Sara Gunnerud inne på att det värsta med den här affären är att den skadar en redan tilltufsad tillit inom partiet. Den skapar en misstänksamhet som kommer att klibba vid många, även oskyldiga, under lång tid. Och det har vi ju verkligen inte råd med.

AB. Andra bloggar om , , . Intressant och Netroots.

60 kommentarer

Filed under Ekonomi, Socialdemokraterna

60 responses to “Tillväxten och solkigheten

  1. David M

    Bra inlägg Marika!

    Du borde också kolla mer på BNP som index mot 2 eller 3 år sedan för att ge perspektiv till nyliberalism-normen index mot 1 år sedan. i kvartal 3 detta år landade Sveriges BNP tillväxt (fasta priser från 2009) index 106.9 mot 1 år sedan men om man tar ett mer hållbart mått som t ex index mot 3 år sedan vilket faktiskt visar om vår BNP växer på längre sikt ser det inte lika ljust ut: sedan alliansen tog över kvartal 3 2006 har trenden varit sjunkande kvartalsindex från 110+ ner till siffror som 107-109 innan finanskraschen och därefter bara under 100. Kvartal 3 är faktiskt det första som lyckas leverera index 100, dvs vi är med andra ord tillbaka på BNP-nivån från 2007 vilket innebär noll långsiktig tillväxt för vår ekonomi senaste 3 åren…

    Data nedan (hoppas det går att läsa)

    (källa SCB)
    2004 ix1år ix2år ix3år
    2005 101,8
    2005 103,9
    2005 103,7
    2005 103,2
    2006 105,5 107,4
    2006 103,2 107,3
    2006 104,4 108,2
    2006 104,2 107,5
    2007 104,2 109,9 111,9
    2007 103,4 106,7 110,9
    2007 102,5 106,9 110,9
    2007 103,2 107,5 110,9
    2008 100,4 104,6 110,4
    2008 102,2 105,7 109,1
    2008 100,5 103,0 107,4
    2008 94,8 97,8 101,9
    2009 93,4 93,7 97,7
    2009 92,9 95,0 98,2
    2009 93,6 94,0 96,4
    2009 98,7 93,6 96,6
    2010 102,7 95,9 96,2
    2010 105,0 97,6 99,7
    2010 106,9 100,1 100,6

  2. Pingback: Privat äganderätt vs. demokrati « Rebella unga S-kvinnor

  3. Pingback: Tweets that mention Tillväxten och solkigheten « Storstad -- Topsy.com

  4. Bra inlägg överlag, men som tillväxtkritker håller jag såklart inte med om allt. Det jag upplever att många socialdemokrater missar är att diskussionen som pågår i delar av forskarvärlden nu inte handlar om huruvida tillväxt är önskvärt eller inte, utan om det ens är möjligt, frmaförallt med tanke på peak oil.

    Om de personer som hävdar att tillväxt på medellång sikt är omöjligt (och jag är en av dom) har rätt så spelar det ju ingen roll vad ni vill. Då handlar det bara om att förhålla sig till faktum.

    Med andra ord, du argumenterar för att tillväxt är bra, men om det är bra eller inte är inte relevant. Vad som är relevant är om tillväxt är möjligt eller inte. Då hamnar vi plötsligt i en helt annan diskussion som jag tycker många sossar inte har tagit, helt enkelt för att de inte är inlästa på kopplingen miljö – ekonomi (inget konstigt med det, alla partier har sina fokusområden). Men personligen tycker jag det är mer logiskt att fråga sig först om det är genomförbart innan man funderar på om det är önskvärt.

  5. Pingback: Svenskt Näringslivs lobbymetoder är ett problem för alla i S | Lena Sommestad

  6. Pingback: Skillnaden mellan spinn och trovärdig krishantering « Rebella unga S-kvinnor

  7. Pingback: adventskalendern :: Lobbar för sossarnas död :: December :: 2010

  8. Pingback: Tillväxten och solkigheten « Storstad « EIE

  9. Thomas Svensson

    Tråkigt att du som tycks vara en av de få offentliga socialdemokrater som har egna idéer inte kan tänka längre än:

    ”tillväxt är en nödvändig förutsättning för samhället så som vi känner det idag. Tillväxt är också en förutsättning för den fördelningspolitik som är kärnan i det socialdemokratiska löftet.”

    Nog borde du kunna göra mer allvarliga försök att söka känna samhället i morgon, i enlighet med vad Anders Schröder skriver ovan.

    • Pelle

      Det kan rent utav vara så att båda två har rätt samtidigt.
      Och min uppfattning är att det oftast är folk från den gröna falangen som missar en av de stora poängerna här.

      För samhället som det ser ut idag kräver tillväxt för att fungera. Vill vi klara oss utan tillväxt så måste ett i grunden annorlunda ekonomiskt system växa fram.

      • Jag tror du har rätt Pelle. Implikationerna av att inte acceptera tillväxt blir faktiskt oerhört radikala, de innebär att hela samhället måste omformas.

        Faktum är att det slungar socialdemokratin 90 år bakåt i tiden, till striden mellan klasskamp och samarbete med kapitalet. Om vi inte har tillväxt så innebär det att om en samhällsgrupps inkomster växer så måste en annan grupps inkomster krympa. Tillväxten gjorde ”klass mot klass” överflödigt, alla fick mer. Frågan är hur vi hanterar en situation där tillväxten inte längre är möjlig. Jag ser det som en möjlig grund för en mer radikal jämlikhetspolitik.

      • Fast ett i grunden annorlunda ekonomiskt system måste växa fram i vilket fall, annars är vi körda.

        Socialdemokratin måste återigen sätta siktet på att avskaffa det kapitalistiska systemet.

  10. Ante

    Det är ett starkt samband mellan den tillväxt vi haft sedan 1950 och dom utsläpp vi haft sedan 1950. Vi måste beräkna hur stor miljöpåverkan varje människa får ha på jorden och sedan sträva mot det målet. Om vi måste sänka produktionen för att miljömålen så är det ända rimliga att göra det.

  11. Bra krönika. Det vore intressant med en fördjupad studie i ämnet vad ordet tillväxtpolitik betyder och signalerar i socialdemokratisk debatt. Själv kan jag bidra med några spridda observationer.

    Början på tillväxtdebatten som jag minns den var i slutet av 80-talet. Det gällde då att Sverige halkade efter OECD-genomsnittet och som orsak utpekades i första hand den svenska välfärdsmodellen.

    Denna kritik kulminerade under krisen 92/93 som av många tolkades som beviset på att välfärdssamhället nåtts vägs ände. Följden blev Lindbeck-kommissionen med krav på ett genomgripande regimskifte.

    Efter valet 1994 hände något intressant. Som finansminister och senare statsminister accepterade Göran Persson aldrig tesen att välfärdssamhället var skadligt för tillväxten. Rätta mig om jag har fel men jag minns ingen gång då han utpekat offentlig sektor eller socialförsäkringar som tillväxtsskadliga. Samtidigt höll han ju i rodret när det stora nedskärningarna genomfördes 1994 och framåt. Bolagisering och avreglering fortsatte också under Persson men han var vad jag minns inte den som drev på om detta i debatten.

    På högerkanten fortsatte hetsen mot välfärdssamhället t o m 2002. Hans Bergström skrev artikel om behovet av att avskaffa välfärdssamhället. Nils-Erik Sandberg var en annan megafon. Bo Södersten skrev återkommande DN debatt artiklar om offentlig sektor som tärande, och när Svenskt Näringsliv bildades angavs huvudmålet vara att föra Sverige till topp i tillväxtligan. Och Assar Lindbeck utarbetade nya ekonomiska teorier om hur socialförsäkringar på sikt leder till att tillväxten avstannar. 

    Akademiskt underminerades dock tesen om välfärdstaten som ett hot mot tillväxten under 1990-talet. Jonas Agell med kollegor visade att det empiriska sambandet var mer eller mindre obefintligt. Mitt eget bidrag var att påvisa hur en uppbromsad tillväxttakt i Sverige var knuten till förskjutningar i åldersstrukturen. Tillsammans med Thomas Lindh la jag fram åldersbaserade prognoser som visade att en färbättrad ålderstruktur skulle leda till snabbare tillväxt 2000-2010 jämfört med 1990-2000. 

    Första hälften av 00-talet  innebar sedan att 1990-talets nyliberala angrepp på välfärdsstaten föll sönder. I valet 2002 körde borgarna fortfarande tillväxten som ett argument för systemskifte, men förlusten i det valet ledde som vi vet till att de bytte argumentation. Efter 2002 har Svensk Näringlivet legat mycket lågt med att rapportera om tillväxtligan eftersom det socialdemokratiska Sverige klarade sig så bra. Från mitten av 2000-talet har de Nordiska välfärdsstaterna åter framhållits som exempel på att tillväxt och höga välfärdsambitioner går att förena. Ja till och med att de höga ambitionerna bidrar till en bra tillväxt. I EU:s Lissabonstrategi lyftes aktiv välfärdspolitik enligt nordisk modell (t.ex. i form av familjepolitik och aktiv arbetsmarknadspolitik) som en framgångsmodell för Europa. Vid valet 2006 konstaterade statsvetaren Bo Rothstein att borgerligheten de facto hade accepterat den socialdemokratiska välfärdsmodellen. Sociademokraterna hade förlorat valet – men vunnit striden om välfärden, menade Rothstein.

    Vad har då hänt under borgerlighetens regeringsår? Klart är att många anser att borgerligheten idag försvarar välfärdsstaten. Något som dock inte har uppmärksammats tillräckligt, som jag ser det,  är att1990-talets tillväxtidéer lever kvar nästan ograverade. Det finns en föreställning om att marknadeskonkurrensen är nyckeln till tillväxt och att marknadsmodellen i alla sammanhang är överlägsen. Inte minst är synen på marknadsmodellen som överlägsen även för offentlig sektor var fortsatt stark. Att vi idag har en offentlig sektor med stora kvalitetsbrister tror jag beror på att marknadstänkandet har haft skadliga effekter. Den stora utmaningen för socialdemokraterna under 2010-talet blir därför att ta strid för kvaliten i offentlig sektor och mot det skadliga och räddhågsna marknadstänkandet. 

    Så ser min analys ut och min fundering nu är vilken plats ”socialdemokratisk tillväxtpolitik” har i denna berättelse. En tolkning är att tillväxtpolitik är ett kodord för de idéer om tillväxt som dominerade under 1990-talet, typ Blairs New Labour.

    Vi ska inte glömma bort den starka tillväxtvision som var knuten till EU projektet efter 1990. Denna vision var i all väsentlighet marknadsinriktad. Tillväxt skapas genom avreglering, en fri arbetsmarknad, en avreglerad finansmarknad, kapitalets fria rörlighet. Till detta lägger new labour en medkänsla med de utsatta, man vill de fattiga väl men som lösning erbjuds mycket lite utöver marknadslogiken. Detta tror jag fortfarande är den vision som socialdemokratiska tillväxtapostlar bekänner sig till. Och om detta är den vision som de bärs av så kanske det inte är så konstigt att det själva uppfattar det som helt  oproblematiskt att låta Svenskt Näringsliv finansiera sin opinionsbildande verksamhet inom socialdemokratin. ”Svenskt Näringsliv kanske inte tycker lika synd om de fattiga som vi, men i övrigt har vi helt samma intressen”.  EU kan också ur andra aspekter vara en viktig ledtråd. Det var i EU och EMU kampanjen som den socialdemokratiska högern(?) började att organisatoriskt samverka med Svensk Näringsliv och dess sidoorganisatioer.  Kanske kan man därför också se ”tillväxtpolitik” som ett kodord för en politisk inriktning som fortfarande ser synen på EU som den stora vattendelaren inom svensk socialdemokrati. Positiva till tillväxt är de som helhjärtat har ställt upp på EU och EMU projektet. Har man ifrågasatt EU eller EMU är man knappast någon tillväxtvän, enligt detta synsätt.

    Vad vill då Svenskt Näringsliv? Ett mål är självklart att stärka de krafter i svensk socialdemokrati, som är positiva både till EU:s inre marknad med dess stora frihet för företagarna  och till1990-talets svenska marknadsmodell med dess långtgående avregleringar. Starka intressen inom Svenskt Näringsliv, som t.ex. Vårdföretagarna, har allt att vinna på en socialdemokrati som ger vinstintressena stort utrymme i offentlig sektor.  Genom att hålla alliansen kring EU och EMU vid liv, kan Svenskt Näringsliv också bidra till att socialdemokraterna förblir fortsatt internt splittrade och försvagade.  I valet 1994 fick (S) 45.2 % av rösterna. Efter EU-kampanjen, i valet 1998 fick (S) 36.4 %. År 2002 var (S) uppe i 39.9. Efter EMU kampanjen föll partiet tillbaka till 35.0 %. Att splittra socialdemokraterna i EU frågan är därför ett säker kort om man vill försvaga oss. Jag menar att mycket talar för att det var framförallt detta som SN var ute efter när man betalade ut sitt stöd till Niklas Nordström.

    • Marika

      Väldigt intressant betraktelse. Gillar särskilt det där om Göran Persson, ”Som finansminister och senare statsminister accepterade Göran Persson aldrig tesen att välfärdssamhället var skadligt för tillväxten. Rätta mig om jag har fel men jag minns ingen gång då han utpekat offentlig sektor eller socialförsäkringar som tillväxtsskadliga.” Indeed.

  12. Pingback: Top Posts — WordPress.com

  13. Olof Malmberg

    Att ha tillväxt som en tämligen uttömmande variabel på ett samhällets utveckling, välstånd och välfärd är dessutom oerhört problematiskt av tämligen uppenbara empiriska skäl: Andra Världskriget var en fantastisk tid av välfärd och utveckling. USA:s tillväxt har aldrig repat sig till de nivåerna därefter.

  14. Användandet av ordet ”tillväxt” liknar allt mer en språkfilosofisk kvasitranscendental det vill säga ett ord som skenbart för upp resonemang till en högre nivå, men som i själva verket inte säger något alls.

    Man kan förstås klistra etiketten tillväxtfrämjande på precis vad som helst, om det sen är det är en annan sak, inte sällan är ”bieffekterna” av det ”tillväxtfrämjande” egentligen huvudsak.

    Det är inget fel på tillväxt dvs att vi med mindre ansträngning kan tillfredställa de behov vi anser oss ha. En betydande del av tillväxten sen 1994 har inte tillfredställt behov här i landet utan i utlandet.

    Som vi kunnat läsa i bladet för ett tag sen vanvårdas försvarslösa dementa gamlingar, de skulle helt klart behöva tillväxt, dvs att de skulle kunna konsumera mer vårdresurser. Vi saknar inte reala resurser att producera mer vård för dessa.

    Det finns många märkliga föreställningar om ekonomi och tillväxt hos både de som säger sig vara för tillväxt och de som är emot.

  15. Det allra konstigaste i tillväxtdebatten är att inte en jävel tycks definiera vad som bör växa.

    Om siffrorna i en kolumn växer eller inte måste vara fullständigt irrelevant. Däremot kan det ju vara bra i och för sig om varor och tjänster blir fler. Även om man i likhet med Schröder kan sätta ett frågetecken i kanten för om detta är möjligt generellt sett.

    Antagligen är det omöjligt i den mån dessa varor och tjäsnter kräver stora insatser råvaror inkl energiråvaror. Om man kan minska detta input men ändå få ut motsvarande nyttigheter är det förstås uteslutande bra.

    Vore det alltså inte på sin plats att vi gemensamt försöker komma fram till vilken tillväxt som är både bra och möjlig? Istället för detta oartikulerade tjafs om tillväxt utan alla kvalifikationer?

    För övrigt kan man ju fråga sig om inte världens mest tillväxtfientliga kraft just nu är EU-kommissionen med alla sina nedskärningskrav. Men det är en annan diskussion.

  16. Henrik Mörth

    Mycket läsvärt och tankar väcker det. Även jag blir mycket bekymrad över det som har hänt och känner oro. Men, jag känner också vittring på något bättre. Jag som är extremt mycket gräsrot, känner partiet dåligt tycker, mitt upp i allt, att det som händer är roligt och utmanande. Att nu måste S formulera sig inför 2000-talet och inte leva kvar i det som varit.

    Bilden av S som tillväxt-fientligt känns väldigt konstigt. Bilden av S är väl betong, stål, radhus, Volvo 740 och IKEA. Så vad kommer detta ifrån? Varför skriver och gör N.Nordström mfl. så här? Vad är det, Svenskt Näringsliv ser, som inte jag ser? Det jag tror dem ser är samarbetet med MP och V. Det är inte S dem vill åt utan samarbetet med MP och V. MP har ju varit starkt kritiska mot tillväxt, likaså V!. Det är smart av S.N att klistra M.P och V bilder på S. N. Nordtsröm mfl kanske har varit ”nyttiga idioter”?

    Tillväxt är komplicerade saker och kritiken mot tillväxt måste delas upp i delar.

    Har tillväxten någon fysisk gräns – resurser tar slut? Är det möjligt att tillväxt, som vi känner den, kan ge alla miljarder människor ett bra liv? Inte bara i tio år utan för alltid? Svaret verkar bli nej. Det finns olika tidslinjer i begreppet tillväxt. Det är otroligt viktigt att människor som lever idag ska få ett bra liv, men det är lika viktigt att barnbarnen också får ett bra liv. Tillväxt politik måste hantera båda frågorna samtidigt. En lösningen på dilemmat är ju att säga att tekniken löser problemet. Till viss del gör tekniken det. Men, mer och mer äter själva mängden av tillväxt upp teknikvinsterna och miljöproblemen mm ökar trots stora tekniska framsteg! Det är frågor som S måste ta i för att formulera en bra ideologi för framtiden. Det är inte att vara tillväxt fientligt att se gränser, tvärtom. Det är vad jag kallar ledarskap att både formulera ett bra liv för oss levande och för de som är ofödda.

    Att vi idag lever i ett konsumtionssamhälle är ju sant. Den kritik som finns mot konsumtionssamhället tolkas av många som att man är emot tillväxt. Visst kan det vara stötande att många konsumerar, inte för att vi behöver utan för att vi vill. Vi köper varor som motsvarar vår ”livsstil” eller drömmer om att köpa dessa varor – det är här som M har gjort succé. M har läst av att människor vill uttrycka en livsstil. M är ett livstils parti! MP har en likande känsla. Självklart går det att koppla ihop konsumtionskritik och synen på tillväxt. Men, det är INTE tillväxten som är problemet utan våra konsumtionsmönster eller föreställningar om konsumtion. För det är också en myt att alla i Sverige har allt man behöver, för så är det inte. Återigen är det viktigt att få en politik som både ser till att konsumtion ger ett bra liv idag, och ett bra liv för barnbarnen. Det är den politiken som S måste försöka utforma.

    Det farliga S kan göra, är som Marika skriver, är att tro att S.N är bäst på tillväxt. För så är det inte!

  17. s.

    Samhället så som vi känner det idag är helt ohållbart. Det råder inga tvivel om att S är tillväxtvänligt, det är därför så många går över till MP. Välkommen du i grunden annorlunda ekonomiskt system.

  18. Marika

    Till alla er som lyfter att tillväxten är omöjlig i framtiden,

    det finns många poänger i det. Samtidigt vill jag komplicera bilden något och citerar ett blogginlägg jag tycker är väldigt bra i den här frågan: http://www.slopedcurve.com/roller/makro/entry/om_varf%C3%B6r_evig_tillv%C3%A4xt_%C3%A4r

    ”Vad de observatörer som pekar ut omöjligheten i evig tillväxt egentligen pekar ut är svårigheterna med att uppnå evig tillväxt inom industrisamhällets ramar. På samma sätt som jordbrukssamhället satte gränser för tillväxten så satte även industrisamhället det. Vad som kommer efter tjänstesamhället vågar jag inte spekulera i, men solklart är att de tillväxtbegränsningar som rör industriproduktionen, som oljebrist och omsorg om vår miljö, inte innebär några större problem för tillväxt inom tjänstesektorn, vilket som sagt utgör den dominerande delen av vår ekonomi.”

    Det finns inget som säger att tillväxten måste fortsätta att se ut som den gör idag, dvs bygga på uttömmandet av ändliga resurser och förstörelse av klimatet. Det finns inget som säger att den nödvändigtvis kommer att bli annorlunda heller. Poängen är att det inte är omöjligt. Tillväxt i sig betyder egentligen produktivitetshöjningar. och produktivitetshöjningar måste inte vara klimatförstörande, bara för att de ofta varit det de senaste århundradena.

    Irene Wennemo skriver klokt i en kommande krönika: ”Jag kan inte komma på någon som är mot tillväxt i sig. Problemet är att tillväxt kan föranleda andra kostnader i en eller annan form. Kostnaderna kan vara miljöförstörning och växthuseffekt eller en orimligt hård arbetslinje.”

    Jag håller helt med om att vi måste hitta andra sätt att definiera tillväxt, som tar hänsyn till den typen av kostnader. Då kommer det ju att framgå att en tillväxt som enbart bygger på användandet av ändliga resurser/sabbar klimatet egentligen inte är en tillväxt, utan en kostnad. Däremot kommer tex produktivitetshöjningar inom tjänstesektorn att vara plus så länge de inte påverkar klimatet.

    Detta måste absolut en socialdemokratisk tillväxtpolitik förhålla sig till. Det är något som måste förändras. Men att därifrån gå till att vi inte kan ha någon tillväxt öht, det tycker jag verkar vara en lite väl snabb slutsats. Så enkelt är det inte.

    • Marika

      Och en sådan ny tillväxtdefinition kommer ju naturligtvis Svenskt NÄringsliv att vara helt emot. Inte för att deras sätt att definiera tillväxt är det enda, eller det som är bäst för samhället generellt. Utan det som de för tillfället tjänar mest på.

      • Marika

        Och fö vill jag särskilt rekommendera Bo Malmbergs kommentar här uppe om ni inte redan läst, mycket intressant.

    • En bra poäng som dock behöver nyanseras lite. Tjänstesamhället är mindre utsläppskrävande än industrisamhället. Samtidigt är exempelvis Sverige beroende av de industriprodukter som tillverkas i andra länder, det går inte att Kina lägger ned sin industri och drar igång en tjänsteekonomi. Några länder måste göra skitgörat. Därför är det också vettigare mäta utsläpp baserat på vad vi konsumerar, snarare än vad vi producerar, och då ser man att även Sveriges utsläpp fortsätter öka stadigt.

      Diskussionen kring tillväxt bör också ta in olika tidsperspektiv. På kort sikt tror jag det absolut är möjligt med fortsatt tillväxt. Det är svårt att säga hur länge den perioden varar, några tror ett par år till, några tror ett par årtionden.

      På medellång sikt tror jag vi kommer se en krympande global ekonomi, pga brist på naturresurser. Även under denna period kommer det ske effektiviseringar som vanligtvis hade lett till tillväxt, men dessa förmår inte kompensera för saker som ökande olje och matpriser.

      På riktigt lång sikt, nu pratar jag kanske 100 år eller mer kommer vi säkert se tillväxt igen, när vi har passerat fossileran, och förhoppningsvis lärt av våra misstag. Målet bör vara att ta oss hit så smärtfritt som möjligt.

      Samtidigt tycker jag den mest intressanta diskussionen om tillväxt faktiskt inte handlar om miljö, trots att jag är miljöpartist. Istället skulle jag vilka lyfta fram jämlikhetsandens budskap. Tillväxt har de senaste årtiondena fungerat som substitut för jämlikhet. Boken visar tydligt hur människan i väst inte vill ha mer prylar, utan mer prylar i förhållande till alla andra, ett statusrace. Och i ett sånt race kan såklart vi aldrig få ett samhälle där alla mår bra, bara några kan ha de högsta inkomsterna, oavsett hur mycket tillväxt vi har. Jag tror att socialdemokraterna skulle ha stor nytta av att ta till sig budskapet i den boken. Det handlar egentligen inte om tillväxt eller inte, det handlar om att tillväxten borde göras till en ickefråga, och att andra saker ska vara våra överordnade politiska mål istället. Mer fokus på välfärd, fritid, omfördelning och ekologisk omställning. Att skapa ett samhälle för välmående jämlika medborgare inom de ekologiska ramarna. Där finns en vision som både berör dagens utmaningar och som anknyter till de gamla socialdemokratiska kärnvärderingarna, rättvisa och jämlikhet genom praktiska positiva reformer.

      • Marika

        Naturligtvis är tillväxten inte mer hållbar bara för att industriproduktionen flyttar till ett annat land. Som du är inne på är den springande punkten huruvida vi totalt – globalt – lyckas ställa om till ett annat sätt att leva. Det skulle kunna vara ett sätt som fortfarande innebär tillväxt, men på ett hållbart sätt. Jag är sannerligen inte den som vet om det kommer att lyckas eller inte. Men jag tycker att de nyanser du lyfter fram är viktiga.

        De forskningsresultat som bla presenteras i Jämlikhetsanden och av flera andra, att vi inte blir lyckligare av tillväxt efter en viss nivå, tycker jag är viktiga att ta till sig. Samtidigt betyder tyvärr inte det att människor här och nu skulle vara beredda att acceptera nolltillväxt. Jag tror ändå man måste vara realistisk i förhållande till det. Vårt samhälle och vårt sätt att leva tillsammans idag är helt beroende av att det finns en tillväxt. Det är extremt mycket som skulle behöva förändras om vi fick en permanent nolltillväxt, verkligen inte bara att vi skulle behöva köpa lite färre prylar.

        Jag tror tex att det är svårare att ha ett stort skatteuttag och en stark välfärdssektor om inte ekonomin växer. Och för mig som socialdemokrat är det naturligtvis en väldigt viktig punkt, eftersom jag tror att det betyder så mycket för att skapa ett jämlikt samhälle.

      • Marika

        Jag ger dig gärna rätt i att jag är vag. Dels är jag ingen expert varken på klimatfrågor eller hur framtidens ekonomi kommer se ut, dels är jag inte utopist. Jag erkänner gärna att mitt perspektiv inte sträcker sig långt. Jag ägnar mig åt praktisk politik här och nu. Avgörande framtidsfrågor som denna spelar självklart mycket stor roll för det politiska nuet, men jag har inga svar på hur det kommer att se ut om många år.

        Men att det är svårt att föreställa sig framtiden – och att den trots detta kan komma att se mycket annorlunda ut än dagens läge – det gäller alltid. Vem hade för femtio år sedan kunnat föreställa sig Internet? Vem hade i övergången från jordbrukar- till industrisamhälle kunnat föreställa sig vilka enorma omvälvningar denna förändringar skulle innebära, även på ganska kort sikt?

        Att vi inte kan föreställa oss framtiden betyder inte att den inte kan bli väldigt annorlunda. På ganska kort tid.

    • Henrik Mörth

      ”Det finns inget som säger att tillväxten måste fortsätta att se ut som den gör idag, dvs bygga på uttömmandet av ändliga resurser och förstörelse av klimatet. Det finns inget som säger att den nödvändigtvis kommer att bli annorlunda heller. Poängen är att det inte är omöjligt. Tillväxt i sig betyder egentligen produktivitetshöjningar. och produktivitetshöjningar måste inte vara klimatförstörande, bara för att de ofta varit det de senaste århundradena.”

      Det som står ovan är helt rätt men samtidigt lite ”tomt”. Ingen verkar kunna föreställa sig hur det ”annorlunda” tillväxten kommer att se ut. Bara anta att det kan vara så! Framtiden blir väldigt innehållslös.

      Och visst är det så att tillväxt alltid innehåller kostnader. Men, hur sätter man pris på en Tiger? För vem behöver en Tiger? Den ekonomiska modellen som prisätter varor är problematisk i ändlig värld! Jag gillar tillväxt, men ekonomer och andra måste hitta modeller som kan se till fler parametrar än kostnader och tillgångar. Dagens modell är för fyrkantig och odynamisk! Och förstå att övergången ifrån en oändlig värld, vilket ekonomer gärna tänker sig världen vara, till en ändlig, är som att äga ett bankomatkort som aldrig tar slut, till att bli en ”burksamlare” som lever ur hand i mun. Det är en svår övergång men nödvändig. Om inte gör det hamnar vi i dilemmat att vi inte kan föreställa oss en bättre värld än den vi har och ”historien tar slut”!

      • Henrik Mörth

        Att föreställa sig en annan värld gör ingen till utopist – att tänka sig att svält upphör är inte svårt inte heller utopiskt.

        Och det är svårt att VETA hur samhället kommer se ut i framtiden eller ha svar på hur det kommer att vara. Ibland är föreställningar om framtiden viktigare än veta hur det kommer att bli. För det viktiga i all ideologisk tänkande är inte svaren utan frågorna. De är frågorna som förenar oss, inte svaren.

        Framtiden kan förändras över en dag ( t.ex ny teknik), men också långsiktigt politiskt arbete (t.ex kvinnans ställning i samhället) kan förändra världen!

  19. HåckeB

    Bara en kort kommentar tilll det nu etablerade faktum som MonaSahlin framfört oom att bara 22% av de förvärvarabetande röstade S. Går vi till den kanske mest omfattsande undersökningen från SCB, som nog är den mest intressanta och tillförlitliga. Där är siffrorna annorlnda. 30% Mona visste inte bättre då hon höll sitt tal men deta håller på att bli en sanning.

  20. osunt

    Angående tillväxten – att vi kan ha en så stor andel av ekonomin inom tjänstesektorn bygger ju på att varuproduktionen sköts med billigare arbetskraft (och lägre miljökrav) på annat håll. Trots att tjänstesektorn har växt så mycket så har ju vår resursförbrukning ökat i minst lika hög grad.

    Att prata om fortsatt tillväxt men samtidigt vilja ta hänsyn till ”att en tillväxt som enbart bygger på användandet av ändliga resurser/sabbar klimatet egentligen inte är en tillväxt, utan en kostnad” blir lite som att både äta kakan och ha den kvar.

    Visst kan man relativisera ”enbart” i ovanstående och komma fram till att det mesta av den tillväxt vi har idag är hållbar (tex elen som vi producerar är ju ur ett snävt svenskt perspektiv hållbar), men om man ska ha ett mer globalt perspektiv och föreställa sig en hållbar global resursförbrukning jämt fördelad per capita, då skulle vi få skala ner vår BNP oerhört mycket innan vi når den nivån.

    Men om du verkligen är inne på att definiera tillväxt som produktivitetshöjningar som inte har någon negativ effekt ur ett (globalt) resurs/klimat/miljö-perspektiv då kallar jag gärna mig också tillväxtförespråkare.

    Jag är dock ganska säker på att de flesta samhällsdebattörer skulle envisas med att kalla det tillväxtfientlig, för det skulle definitivt inte leda till stigande BNP i Sverige.

    • Marika

      Nja, då läser du mig för enkelt. Självklart är inte en tillväxt som bygger på att klimatneutral tillväxt sker i Sverige och klimatfarlig tillväxt i alla andra länder hållbar. Det handlar om att totalt sett ställa om till ett annat sätt att leva. Se mitt svar till Andreas Schröder ovan.

  21. Freddy

    Historiskt faktum är att tillväxtökningen globalt sett gått hand i hand med ökad oljeförbrukning, och nu är vi framme vid den punkt där oljeutvinningen inte längre går att öka(se Aleklett mfl.). Dessutom har alla de år sen 70-talets resursfråge-uppvaknade som borde använts till omställning spillts bort, och nu går inte atlantångaren den globaliserade ekonomin att vända på en femöring.
    Men vi får väl ge de här som betuttat sig i att tänka tillväxt istället för kretslopp att när bnp-kollapsen väl är överstökad, så kan de säkert sitta där och räkna tillväxt utifrån den nya nivån.
    Typ 0.03% om året

  22. Thomas Svensson

    Marika: Jag reagerade främst på den uppgivna slentrianmässighet som antyds i meningen: ”tillväxt är en nödvändig förutsättning för samhället så som vi känner det idag. Tillväxt är också en förutsättning för den fördelningspolitik som är kärnan i det socialdemokratiska löftet.”.
    Att diskutera definitonen av ordet tillväxt är förstås lovvärt och visst kan man tänka sig tillväxt inom andra områden än pryltillvekning. Grundproblemet för hållbarhetsaspekterna är dockändå att tillväxt mätt i BNP är framgångsmåttet och du ägnar ju en del analyser åt detta. Att anamma måttet BNP innebär i praktiken att anamma en ohejdad tillväxt, dvs. en tillväxt som styrs av det omedelbara kortsiktiga intresset av jobb och inkomster utan hänsyn till långsiktiga effekter. Utan medvetna restriktioner på denna kraftfulla drivkraft kommer den nog att skapa mer problem än fördelar i framtiden.
    Jag tror inte att problemet egentligen är kapitalismen, utan snarare den självklara drivkraften hos varje människa att ta den enklaste vägen mot välbefinnande. Detta har fungerat utmärkt i hundratusentals år och fungerar fortfarande väl i det lilla perspektivet. Problemet sedan ett par århundraden är emellertid att den tekniska utvecklingen sprungit ifrån behoven. Tillväxten har blivit ett självändamål hos det ekonomiska systemet och upprätthålls främst, inte genom att tillfredsställa mänskliga behov (vilket var socialdemokratins motivering en gång), utan genom att skapa mänskliga behov. Ingen blir lyckligare, helt enkelt, av en fortsatt ökad genomsnittlig välfärd här i väst, ändå betalar vi en sådan med en, av allt att döma, ohållbar framtid.

    Tillväxten, konkurrensen och den tekniska revolutionen dämpad med statliga (läs socialdemokratiska) regleringar lyfte verkligen folk från fattigdom under 1900-talet. Men idag har vi ett så enormt överskott att fattigdomsbekämpningen lätt skulle kunna lösas genom ren omfördelning, t.ex. genom en återgång till den fördelning som gällde hos oss innan tillväxten blev till en dogmatisk religion hos såväl socialdemokratin som högern.

    • Marika

      Haha, visst går det att kalla det för ”uppgiven slentrianmässighet”, men själv tycker jag att det är realism. Jag är pragmatiker. Jag har tusen drömmar om ett helt annat samhälle, men vi kommer aldrig att leva i en utopi, och därför blir inte heller utopierna så intressanta. Jag är helt enkelt intresserad av att åstadkomma praktisk-politisk förändring. Och då måste man inse att det enda som funkar är myrsteg åt rätt håll. Det är tillräckligt svårt. Titta bara på världen runt omkring dig.

      Jag delar tex helt din åsikt att visst skulle vi lätt kunna åstadkomma en bättre värld bara genom omfördelning med befintliga resurser. Problemet är bara att så har det varit under lång tid, och den där omfördelningen har aldrig skett. Tvärtom slåss de som har mycket med näbbar och klor för att behålla sina privilegier. Vi kan önska oss blå, men sånt händer inte av sig självt. Vi måste ha ett realistiskt politiskt program för förändring, och nolltillväxt är inte ett sådant realistiskt program. Därför sätter jag ändå mitt hopp till att det ska gå att hitta ett annat sätt att leva på som fortfarande innebär att ekonomin växer (och jag har aldrig sagt att BNP är det enda måttet) men på ett hållbart sätt.

      • Thomas Svensson

        Vi lever visst i en utopi! Vem hade kunnat förutsäga denna värld för bara tjugo år sedan? Vi går inte framåt med myrsteg, vi utvecklas med stormsteg, men förmodligen inte i en bra riktning.

        Jag raljerar med dina ord, men menar seriöst att utvecklingen är oförutsägbar och gärna skenar. Jag håller med om att vi medveet bara kan ta myrsteg och att vi också ska göra just det, men dessa steg kanske nu främst skall inriktas på att kasta grus i det maskineri som med automatik tycks leda käpprätt åt helvete.

      • 1-0 till Marika.

        Men det finns två problem:
        1. om vi inte hittar ett sätt att få tillväxt trots minskad råvaruinut (inkl energi) blir det ingen tillväxt.
        2. om inte den missgynnade underklassen blir starkare som politisk aktör kommer överklassen att ta hela tillväxten.

        Så jag är rädd att vi står kvar på ruta ett som det heter.

      • Förlåt, glömde ett p. Råvaruinput ska det stå.

      • Frågan är bara vad som är mest realistiskt, fortsatt tillväxt eller inte. För om vi till exempel vill hålla jordens medeltemperatur under två grader med fortsatt ekonomisk tillväxt som idag, måste utsläppen per BNP-enhet minska ungefär 7 procent om året ändå till 2050. Idag minskar utsläppen/BNP med ca 1 %. Realistiskt?

        Om vi i vår del av världen dessutom ska leva upp till våra löften om att bekämpa fattigdom och tillåta fortsatt utveckling i tredje världen så att hela världen 2050 har en genomsnittlig BNP på samma nivå som EU – så måste utsläppen per BNP-enhet minska 130 gånger. Eller med 11% om året. Realistiskt?

        Jag tror inte det. Jag tror att fortsatt satsning på ekonomisk tillväxt i vår del av världen snart kommer att leda till att vi säger hej till katastrofal klimatförändring. Men jag hoppas förstås att vi har fel.

        (siffrorna kommer ur Tim Jacksons bok Prosperity without growth? Kommer på svenska i vår)

      • lasse

        Ingen blir lyckligare, helt enkelt, av en fortsatt ökad genomsnittlig välfärd här i väst,

        Jag har inga ambitioner att bli lyckligare, lagom tråkigt går utmärkt, men jag tycker det är bra att det finns en rad framsteg som gjort livet lättare för många människor. Att mäta lycka är ett vanskligt företag. Människor har alltid varit lyckliga och olyckliga, det finns ingen anledning att tro att folk som för nåt 10 tusentals år sen vandrade omkring som jägare och samlare skulle ha varit varken lyckligare eller olyckligare än vi är nu. Visst hade de det lite kärvare i det avseendet att de lättare strök med av olika sjukdomar, men i stort gjorde det nog inte folk lyckligare eller olyckligare.

        En amerikansk undersökning satte gränsen vid $60000, ovanför det var folk lyckligare än de som låg under denna magiska gräns, de ovanför blev inte lyckligare av mer medan de under blev mindre lyckliga av mindre.

  23. ”Tillväxt är ett surrogat för jämlikhet i inkomst. Så länge det finns tillväxt, finns det hopp, som gör att inkomstskillnader kan tolereras.” – Henry Wallich, nyliberal ekonom

  24. Tillväxten är ett opium för folket.

  25. Pingback: Dagens rekommenderade länk – Marika Lindgren Åsbrink « Nemokrati

  26. lasse

    Det finns ingen anledning att anamma det ena eller andra för att man mäter landets produktiva förmåga och kanske rent av spekulerar i möjlig produktiv förmåga. Jag har för mig att viljan att få reda på BNP härrör från det militära och försvarspolitik, militärer vill ha ordning och reda så man kan planera användandet av tillgängliga resurser. Man vill veta hur mycket stål, kanoner, persedlar och ärtsoppa som är möjligt att göra tillgängligt och om produktionsallokeringen är optimal.

    Inte minst om man vill ha nolltillväxt eller minskad konsumtion/produktion per capita eller totalt torde de vara ännu viktigare att ha koll på BNP och att den produktiva förmågan optimeras efter de behov som finns.

    Enligt en spekulation Bloomberg.com ”Five Ways to Start the Euro Rescue Operation” skulle det bl.a. behövas att det offentliga spenderandet kapas med 10% och privat konsumtion med 15% för att klara euron. Som jämförelse sänktes britternas privata konsumtion med 14% under andra världskriget. Detta krävde krig och undantagstillstånd, ransonering för att fördela bördorna. Och naturligtvis planerad nationell hushållning av produktionen.

    Att vi med förmenta incitament skulle kunna permanent avskaffa tillväxt och kanske sänka BNP som Alliansen lyckades med de två senaste åren 2008 och 2009 verka inte troligt, för det krävs det nog planerad hushållning som under krigstid om inte konsekvenserna ska bli förödande för de svaga och en ganska stor del av medborgarna. Dvs om vill göra det under ordnade solidariska former. Jag tycker t.ex. att de vanvårdade försvarslösa dementa har all rätt att ha den omvårdnad de förtjänar om så resurserna ska omfördelas under hot om våld.

    Frågan blir förstås hur länge en sådan regim får sitta kvar vid makten om man har demokrati.

    Jag blir ständigt förvånad över att tillväxtkritiker aldrig tar upp frågan om vår export, det är ju faktiskt så att vi producerar långt mer än vi själva konsumerar. ”Mer än 30 procent av vår tillväxt (sedan 1970) kommer från nettoexporten, vilket kan jämföras med 4 procent för t ex Japan.” (T Sverenius 1998), och då hade de rekordstora exportöverskotten bara pågått sen 93/94. De har sen dess fortsatt att vara på rekordnivåer. Varför finns det aldrig någon kritik mot denna onödiga överproduktion men riklig kritik mot svenskens konsumtion?

  27. UM

    Hur skall man kunna säga att ett parti kämpar för jobben samtidigt som man accepterar NAIRU, ett begrepp som utgår ifrån att arbetslösheten inte får sjunka under en viss nivå för då anses inflationen öka? Dessutom gör man det farliga misstaget att låtsas som man är för full sysselsättning. Antagligen är hyckleriet kring synen på ekonomin farligare för Socialdemokraterna än något annat.

  28. Pingback: Vem sa nåt om en God Jul? « Ett hjärta RÖTT

  29. Oavsett tillväxt så har vi idag väldigt höga elpriser. Många låginkomsttagare lider avsevärt av detta. Kan man göra något för att påverka de stora bolagen kanske? Vem är det som sätter priserna och varför?

  30. Pingback: Tillväxtdebatter « avveckling är utveckling

  31. Diskussionen om tillväxt är oftast så anti-intellektuell att man blir helt vimmelkantig. Den som problematiserar möjligheten (alltså inte önskvärdheten) av tillväxt på medellång sikt mot bakrund av miljöproblem och resursbrist blir utmålad som pessimistisk och bakåtsträvande utvecklingsmotståndare som egentligen skulle föredra ett häst-och-vagnsamhälle.

    Jag är optimist och fullständigt övertygad om att vi kan möta både miljöproblem och resursbrist, och samtidigt bygga ett bättre samhälle, där människor är mer jämlika, mår bättre, lever längre, är mindre sjuka, har mer fri tid att styra över själv och är bättre utbildade. Men det kräver att vi slutar se tillväxten som alla goda gåvors givare.

    Det betyder inte att tillväxt som sådant alltid är fel. I stora delar av världen och i många branscher kommer det bli massiv tillväxt. Men det kan inte enskilt, ensidigt och enformigt vara Sveriges viktigaste politiska mål.

    Jag har förståelse för att socialdemokratisk tillväxtkritik är närmast omöjligt rent politiskt. Det som saknas är socialdemokratisk förståelse för att tillväxt på medellång sikt är närmast omöjligt rent fysiskt.

  32. Martin H

    Den här kritiska hållningen mot Svenskt Näringsliv (som jag i princip håller med om, även om det blir lite overkill) kanske är något som S skulle ta med sig när de lyssnar på t ex LO. LO företräder vissa intressen som inte behöver stämma med vad som är bra för Sverige eller bra för socialdemokraterna.

    • Marika

      Nej, LO och SAP är två grenar av samma rörelse. Så har det varit ända sedan SAP bildades, det är inga konstigheter med det. Vårt mål är gemensamt.

  33. Pingback: Vilken verklighetsbild ska bära socialdemokratisk politik? | Lena Sommestad

  34. Pingback: Skräcködlan slår till…. « PeoWagstrom's Weblog

  35. Pingback: Kan man köpa lycka?

  36. Eva Tänker

    S är INTE tillväxtfientligt.
    Däremot är det problematiskt att tillväxt uttolkas genom BNP-måttet.
    Utifrån BNP är det ett problem att människor:
    Handlar second hand
    Syr sina egna kläder
    Att tex sanatorium avvecklades eftersom vi kunde vaccinera mot TBC.
    Vi måste fundera på att utveckla ett nytt mått varför inte
    BNE Bruttonationaleffektivitet som tar hänsyn till ett lands förmåga att vara ekonomisk vad gäller miljön, människor hälsa och andra faktorer som är viktiga.
    Tillväxt ska vi ha…..men på riktigt…inte genom blåsa upp BNP genom tex
    RUT-tjänster eller genom finansiella bubblor.

  37. Pingback: Svensk ekonomi må vara stark men medborgarnas ekonomi hotas « VÄNSTRA STRANDEN

  38. M. E.

    Har du sett den här siten?

    http://komigenlena.nu/

    Kanonbra tycker jag!

  39. Pingback: Medlemmen | Högbergs Tankar

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut / Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut / Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut / Ändra )

Google+ photo

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut / Ändra )

Ansluter till %s