Tre × tre

Igår presenterade Arenagruppen sin valanalys. Jag medverkar med ett bidrag som jag också publicerar här. Jag har inte hunnit läsa alla de andra bidragen ännu, men vill slå ett slag för Anders Nilssons och Örjan Nyströms text (s. 46). Jag skulle till och med vilja sträcka mig så långt som till att säga att om du bara ska läsa en enda text som analyserar valet för socialdemokratins del, så är det den. Nåväl. Här kommer min egen:

Tre iakttagelser

1. Socialdemokraterna får bättre valresultat i kommuner med hög inkomstjämlikhet. Moderaterna får bättre valresultat i kommuner med låg inkomstjämlikhet.

2. Tidigare brukade TCO-medlemmar rösta rödgrönt. Idag röstar majoriteten av både TCO- och SACO-medlemmarna borgerligt.

3. Valets stora vinnare är Moderaterna, Miljöpartiet och Sverigedemokraterna. De stora förlorarna är Socialdemokraterna.

Tre försök till förklaringar

1. Systembygget

I ojämlika kommuner röstar man oftare M, medan man i jämlika kommuner oftare röstar S. Statistiskt sett finns det ett tydligt sådant samband, och det har inte med inkomstnivån att göra, utan är kopplat till själva graden av inkomstspridning. Forskningen tyder på att människor i jämlika samhällen föredrar mer omfördelning. Studier från USA visar att när ojämlikheten ökar, så reagerar allmänheten med att bli mer höger. Detta gäller inte bara höginkomsttagare. Även fattiga efterfrågar lägre offentliga utgifter då ojämlikheten ökar. I Sverige har inkomstskillnaderna ökat i trettio års tid nu. Kontexten spelar roll för människors politiska uppfattningar.

De senaste decennierna har inneburit att det på många områden blivit svårt att vara solidarisk, men lätt – kanske till och med nödvändigt – att tänka på sig själv. Ett exempel är utförsäljningarna av allmännyttan, som gjort att fler äger sin bostad. Den som äger sitt boende måste tänka på marknadsvärdet. Vad händer om nya bostäder planeras i närheten? Om en flyktingförläggning placeras i närheten? Riskerar inte det att försämra marknadsvärdet?

Den svenska socialdemokratin var en gång i tiden extremt framgångsrik i att skapa en politik som förenade egennytta med solidaritet – system som inte krävde att enskilda människor måste vara sällsynt goda för att samhället skulle bli gott. Det underbart vackra och listiga med den generella välfärden är att det är ett system som gör det enkelt att vara solidarisk. Idag lever vi under andra förutsättningar. Ojämlika samhällen tenderar att efterfråga mer ojämlikhet – vi lever i en ond spiral.

2. Medelklassen

Socialdemokraternas framgångar historiskt ligger i att man lyckats förena intressena hos breda grupper. Istället för att föra en politik enbart för arbetarna, förde man en politik för löntagarna – både arbetare och medelklass. Först när de borgerliga partierna lyckades bryta denna förening kunde man börja vinna val på allvar. Det skedde genom att förbinda medelklassens intressen med dem hos de allra rikaste, och istället lämna ”dem som inte arbetar” utanför.  Detta är ”arbetslinjen” i alliansens tappning, och här någonstans ligger förklaringen till att många av de lägre tjänstemännen i TCO har övergett socialdemokratin och istället börjat rösta som de högre tjänstemännen i SACO. TCO och SACO röstar idag mycket likartat. Så har det inte sett ut tidigare.

3. Moral kontra fördelning

Inom sociologin talar man om att den politiska höger-vänsterskalan har två dimensioner: en fördelningsmässig, och en moralisk. När det gäller synen på omfördelning och andra samhällsekonomiska frågor tenderar arbetarklassen att stå till vänster, och tjänstemännen till höger. Vad gäller den värderingsmässiga dimensionen är sambandet omvänt. Arbetarklassen är i högre grad moralkonservativ, medan tjänstemännen är mer liberala.

Sambanden mellan klass och attityder längs den ekonomiska höger-vänsterskalan är starkare i Sverige än i många andra västländer. I praktiken är det kring synen på ekonomisk fördelning som det svenska partisystemet byggts upp (till skillnad från exempelvis USA, där den moraliska dimensionen spelat en större roll). Kanske är detta nu på väg att förändras. De stora vinnarna i valet 2010 är M, SD och MP. Både SD och MP kan på många sätt ses som extrempunkterna på en moralmässig höger-vänsterskala. Genom invandringskritik och en traditionell familjesyn talar SD till värderingar som är vanligare i arbetarklassen, men som inte fångas upp av arbetarklassens traditionella partier. MP å andra sidan är tydlig profilerat utanför den traditionella ekonomiska skalan och kan därför tala till människor som känner sig allmänt vänster, men som inte sätter ekonomisk jämlikhet främst. Nyckeln till Moderaternas framgång, slutligen, ligger i att man tonat ner den traditionella fördelningsmässiga konflikten, och istället lyckats förlägga den politiska striden någon annanstans.

Att Socialdemokraterna är valets stora förlorare är inte förvånande. Mer än något annat parti har Socialdemokraterna definierat och definierats av den ekonomiska höger-vänsterskala som, vad det verkar, allt fler väljare finner irrelevant.

Tre förslag

1. Social ingenjörskonst

Socialdemokratin brukade förstå att systemen spelar roll för människors politiska uppfattningar. Men det är som att vi glömt bort det. Istället har vi under lång tid genomfört politiska reformer som varken gynnar den samhällsutveckling vi vill se, eller, krasst uttryckt, vårt eget väljarstöd. Idag har Moderaterna tagit över det sociala ingenjörskapet, och bygger systematiskt ett samhälle där vi tjänar på att tänka mest på oss själva. En nödvändig utgångspunkt för en socialdemokratisk förnyelse är att vi ska bygga system som gynnar den samhällsutveckling vi vill se. Vår politik måste göra det lätt för människor att vara solidariska.

2. Att hitta det gemensamma

Förmågan att formulera en politik som förenar breda grupper är avgörande. Det görs genom att hitta det som är gemensamt och appellera till det. En lösning för S kan varken vara att formulera en politik enbart för ”de svaga” eller för ”medelklassen”. Lösryckta monetära gåvor till den ena eller andra gruppen är inte en politik som förenar eller som bottnar i någon ordentlig samhällsanalys. Det är ett försök till muta, och det kommer inte att fungera.

3. Jämlikheten och trovärdigheten

Kärnan i det socialdemokratiska budskapet är: lika goda livschanser för alla. Först då är människan fri. Men socialdemokratiska regeringar i hela Europa har under decennier misslyckats med att uppfylla vänsterns löfte om ökad jämlikhet och bättre villkor. Inte så konstigt att väljarna så småningom börjat se sig om efter alternativa förklaringsmodeller och uppleva socialdemokratin som irrelevant. En förnyad socialdemokrati måste formulera de sätt på vilka ojämlikheten begränsar människors liv i dagens samhälle, och därefter hitta fungerande politiska redskap för att motverka detta. Vi ska göra det för att det är vår ideologi. Lyckas vi kommer vi också att bli relevanta för människor – väljare – igen.

Andra som medverkar är bland andra Ali Esbati och Luciano Astudillo och Åsa Westlund och Peter Weiderud. SvD | GP | SMP | NoT | Andra bloggar om , , , . Intressant och Netroots.

20 kommentarer

Filed under Socialdemokraterna

20 responses to “Tre × tre

  1. Isak

    Bra analys! Och kloka förslag.

    Men jag reagerar lite på att det i nästan all socialdemokratisk valanalys precis som i din talas om ”medelklassen” som ett självklart begrepp.

    Vad lägger du in i det begreppet? Är det TCO- och SACO-anslutna? Vilka inkomstgrupper räknas som medelklass?

    Nu känns det som att de flesta svenskar refererar till sig själva som ”medelklass”. Då blir begreppet väl vagt som analysverktyg tycker jag.

    • Marika

      Det har du helt rätt i. Jag har uppfattat att man inom S varit extremt fixerade vid ”medelklassen” men själv tyckt att det är konstigt bla av skälet att det VERKLIGEN inte är en homogen grupp. Så jag håller egentligen helt med dig. Men när alla pratar så mycket om det måste man förhålla sig till det och så blir man själv slarvig med begreppen…

      I det här sammanhanget tänker jag nog mest på TCO-medlemmar. Även om det också är en väldigt heterogen ”grupp”.

      Och min grundpoäng är iaf att man måste hitta det som förenar breda grupper. Föga konkret och sagt tusen gånger förr, men det råder ändå så många missförstånd kring vad det faktiskt innebär i praktiken. Själv tycker jag det är störigt med alla dessa sossar som triumferande säger ”vi måste vinna medelklassen!” ungefär som om det vore något nytt eller kontroversiellt.

  2. Pingback: Tweets that mention Tre × tre « Storstad -- Topsy.com

  3. Väl uttryckt.
    Men tyvärr tror jag att det är för sent. När samhället nu redan är sådant att man måste vara egoist, och det är det, ja då kan man inte ändra detta – förrän drygt halva befolkningen svälter, om ens då.

  4. En sak som borde vara av intresse i valanalysen är att det många gånger gick bättre för sossarna i kommunvalen än i riksdagsvalet. En rimlig hypotes är, att folk gillar välfärdspolitik (åldringsvård, skola, dagis, etc) och är misstänksamma mot moderaterna (onödig privatisering), samtidigt som man inte ville ha det regeringsprogram som det rödgröna samarbetet erbjöd.

    • Marika

      Körningar på Valu visar att det är rätt många av blockbytarna, dvs sådana som tidigare röstat rödgrönt men nu bytt till det borgerliga blocket i riksdagsvalet, som fortfarande röstar rödgrönt i kommun och landsting.

  5. Ulrika

    Tack för en bra blogg. Nilssons och Nyströms text var lång, men analysen var så klockren!

  6. Även utifrån min ståndpunkt måste man säga att den är exakt vad man borde förvänta sig av konstruktiva socialdemokrater.

    Men finns någon som kan genomföra det? Den politik de refererar till hade en mobiliserad arbetarrörelse bakom sig, och de personer som stod för den var nåt helt annat än de löskokta broilers som idag dominerar.

  7. Pingback: Så kan (S) rädda världen « Vrakgods & Strandfynd

  8. PS. Jag noterar också att Nilsson & Nyström använder den klassiska Bostadssociala utredningen som skolexempel på konstruktiv social ingenjörskonst. Nu var ju den anmärkningsvärt ambivalent.

    Den var lysande när det gäller att kombinera två fakta: att byggande ger mycket höga multiplikatoreffekter, och att bostadsstandarden på den tiden var den sämsta i något i-land. Men den var mindre lysande genom sin implicita acceptans av funktionalisternas dogmer om funktionsseparering och om att långa avstånd var gratis.

    Nu sitter vi i den smet detta vållade – ett enormt transportbehov med åtföljande utsläpp, tidsslöseri och svindyr infrastruktur.

    Social ingenjörskonst är svår. Facit står ingenstans, man tar stora risker.

    Fast det gör man ju även om man inte gör något.

    • Fast vi hade facit till det här sovbostadsbyggandet redan i slutet av 1960-talet, men ingen brydde sig.

      • Janne

        Nu var det väl i perioden 1945 till 1965 som den bostadssociala utredningen låg till grund för byggandet. Peter Sundborg skildrar detta i boken ”Glimtar av en guldålder”. Efter 1965 var det andra planeringsideal och byggnadstekniker som tog överhanden med förskräckande resultat.

      • Principen med funktionsuppdelning och utglesning började redan på 30-talet. De var fundamentala för funktionaliströrelsen, se dess skrifter. Sen förgrovades den efterhand, bland annat med de s.k. SCAFT-normerna.

    • Janne

      Peter Sundborg skriver i ”Glimtar av en guldålder”: ”Vi har den mitt ibland oss – arkitekturen från 1945-1965. En del bor i den, andra arbetar i den, många ser den på väg till jobbet. Bebyggelsen från den här perioden är speciell. Den skiljer sig från funktionalismen som dominerade på 30-talet, och från miljonprogrammets arkitektur, som började ungefär 1965.”

      • Jag talar inte om husen. Jag talar om stadsbyggnadsprinciperna. Där har det gällt ända sen första världskriget att avstånd inte spelar nån roll, det är bara att bygga ut lite infrastruktur. Först förortslinjer, sen bilvägar. Sånt blir dyrt i längden, på många sätt.

        Detta är inget man kan beskylla den bostadspolitiska utredningen för, givetvis. Men det är ett exempel på att gårdagens lösningar blir morgondagens problem.

  9. Pingback: Lördagsläsning v 49 « Jöran Fagerlund

  10. Pingback: Att förstå politik | vansterinner

  11. Inga-Lisa Sangregorio

    Ägnar juldagen åt att försöka inhämta vad som hänt medan jag varit bortrest. Det är alltid en fröjd att läsa vad du skriver, även de ganska få gånger då jag inte håller med dig. Den här gången tycker jag du har hamnat helt rätt.

  12. Pingback: Mycket har skrivits « Norrhumanist's Blog

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut / Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut / Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut / Ändra )

Google+ photo

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut / Ändra )

Ansluter till %s