Mer om det borgerliga bidragssamhället

”I dag är den vanligaste orsaken till att barn lever på bidrag att den ena eller bägge föräldrarna är arbetslösa, berättar Nina Willborg, enhetschef på Rinkeby-Kista stadsdelsförvaltning som har arbetat inom Socialtjänsten i nära 30 år:

– Förr var det kanske mer att man hade en social problematik än att man var arbetslös. De flesta som hos oss söker ekonomiskt bistånd gör det på grund av att de inte har något arbete, säger Nina Willborg”.

Så rapporterar Ekot. Jag har skrivit tidigare om att det idag är en minoritet som uppbär ekonomiskt bistånd av sociala skäl. Det som väl var tänkt att vara den huvudsakliga anledningen till att någon skulle behöva ekonomiskt bistånd. För arbetslösa och sjuka fanns det förut försäkringar, andra försörjningssystem. Detta har förändrats oerhört snabbt. För fyra år sedan hade ca 30 procent av socialbidragstagarna i Stockholm arbetslöshet som främsta försörjningshinder. Idag är siffran ca 50 procent.

(Statistik från USK).

Statistik från Socialstyrelsen visar dessutom att situationen blir allt svårare för dem som lever på socialbidrag: tiden med bistånd blir allt längre, samtidigt som det utbetalade beloppet per hushåll också ökar, vilket betyder att biståndstagarna har allt lägre inkomster från annat håll.

Utbetalt bistånd per hushåll är alltså ca 50 procent högre idag än under 1990-talskrisen, som på många sätt var en svårare kris än dagens lågkonjunktur. Dessa båda bilder visar att personer med ekonomiskt bistånd befinner sig allt längre från en egen försörjning. Det tar längre tid för dem att hitta andra inkomster, och de inkomster de har förutom socialbidraget räcker till allt mindre. Dessa personer blir alltmer beroende av det sistahandsalternativ som socialbidraget utgör. Det handlar om ett fördjupat utanförskap. Om ett alltmer polariserat samhälle.

För den här gruppen är inte hårdare krav och tuffare villkor lösningen. Det gör bara att de hamnar ännu längre efter. Det finns dock en ganska enkel lösning som faktiskt skulle hjälpa rätt många av dem som idag tvingas leva på socialbidrag: utbildning. I Stockholm saknar idag fyra av tio inskrivna på jobbtorgen (kommunens arbetsmarknadspolitiska projekt för socialbidragstagare) färdig gymnasieutbildning. Det som försvårar för dessa personer att få jobb är inte främst sociala problem, utan brist på utbildning. Den borgerliga majoritetens svar på detta: skärpta riktlinjer för vem som har rätt till socialbidrag samt sänkt bidragsnorm, och hårdbantade Komvux- och arbetsmarknadsutbildningsplatser.

I sammanhanget är det oerhört provocerande att Ulf Kristersson säger sig beklaga att sjuka idag tvingas söka socialbidrag. Det är ingen olycklig slump att det blivit så, utan resultatet av regeringens medvetna politik. Det hade aldrig behövt hända – det fanns många som varnade för att just detta skulle bli konsekvenserna. Minns också att Kristerssons företrädare, Cristina Husmark-Pehrsson, faktiskt uppmanade sjukskrivna att söka socialbidrag: ”Skulle det vara så i slutändan att man behöver komplettera upp sin inkomst så är det ju försörjningsstöd som gäller” sa hon i våras.  Kristerssons enda svar idag är: ”Vi kommer att göra allt vi kan för att undvika att socialbidraget är lösningen. Jag har inget exakt svar på hur det kommer att se ut i verkligheten.”

Härnösands arbetarekommun, Johan Sjölander, Ett hjärta rött, Martin Moberg och Annarkia skriver också. Veronica Palm undrar vem som är dagens Kulla-gulla. Aftonbladets artikel missar helt att en orsak till det stigande socialbidragstagandet är försämrade socialförsäkringar, något som annars till och med moderaterna i SKL erkänner.

DN |P3 | SMP | HD | FB | AB |

Andra bloggar om , , , , , . Intressant och Netroots.

27 kommentarer

Filed under Klyftor, Socialförsäkringar

27 responses to “Mer om det borgerliga bidragssamhället

  1. Pingback: Rabbla för livet – eller lära? Vadå få en andra, tredje eller kanske fjärde chans – vadå livslångt lärande? Frihet vadå? « reflektioner och speglingar II…

  2. Pingback: Tweets that mention Mer om det borgerliga bidragssamhället « Storstad -- Topsy.com

  3. Leffe

    När det gäller summan utbetalt bistånd per hushåll beror ökningen också på att normen har räknats upp samt att hyrorna (stor del av bidraget) ökat sedan 1990.

    Men det känns lite märkligt att skylla denna utveckling enbart på de som haft makten i 6 av de 20 år som du har med (90-09). Ökningen på senare år beror till en del på att sjukförsäkringen inte tillåts vara en finare form av socialbidrag längre. Det, tillsammans med andra åtgärder, har lett till lägre sjuktal och fler i arbete och möjliggör på det sättet att bidragssystemen ändå kan vara så generösa som de faktiskt fortfarande är.

    En familj som lever på socialbidrag får faktiskt en relativt hög välståndsnivå, även om många i debatten väljer att bortse ifrån det. Studenter t.ex. lever generellt på betydligt stramare budgetar än familjer som får ekonomiskt bistånd.

    Den stora frågan handlar om hur vi ska hjälpa dessa människor till egen försörjning i riktiga värdeskapande arbeten. Det är roligt att se att facken, med Metall i spetsen, nu agerar aktivt för att sänka trösklarna för ungdomar in på arbetsmarknaden.

    Fler sådana ideologiska skygglappar behöver falla framöver, tror jag. Och det skulle vara roligt med en ny socialdemokrati som vågade diskutera politik för fler nya jobb på ett nytt sätt. Hoppas verkligen att den nuvarande krisen i (s) kan leda till det.

    • Marika

      Jag tror inte att det går att säga att normen generellt har räknats upp. I Stockholm har borgarna som sagt tvärtom räknat ned den. Och som framgår av bilden är summan i 2009 års priser.

      Försämringarna av sjukförsäkringen och a-kassan har inte lett till att fler finns i arbete. Du tror att bara för att färre får ersättning från socialförsäkringen, så betyder det att de har blivit friska och fått jobb, men så är det naturligtvis inte. De finns i socialbidrag och många tvingas leva på anhöriga och finns inte i någon statistik alls. https://storstad.wordpress.com/2010/09/10/las-grat-rosta/

      Mer än hälften av Sveriges kommuner uppger att de fått ökade kostnader för socialbidrag PÅ GRUND AV regeringens försämringar av akassa och sjukförsäkring:

      https://storstad.wordpress.com/2010/10/26/2010/05/02/fornedringens-politik/

      ”En familj som lever på socialbidrag får faktiskt en relativt hög välståndsnivå”, skriver du, men det är ju inte sant. Jag har jobbat som socialbidragshandläggare så jag vet.

      Socialförsäkringar är något helt annat än socialbidrag. Det är enormt stor skillnad på behovsprövad och generell välfärd. Läs gärna mer om det här: https://storstad.wordpress.com/2010/10/26/2010/05/02/fornedringens-politik/

      Tror att den enda som behöver släppa sina ideologiska skygglappar här är du. Välkommen till verkligheten, till det nya fattigsverige.

      • Leffe

        Lägre kostnader för sjukskrivning av friska ger lägre skatter vilket ger mer konsumtion vilket ger fler arbetstillfällen vilket ger högre skatteinkomster vilket ger mer pengar till välfärd och ytterligare skattesänkningar. Allt annat lika.

      • Marika

        Tack för idiotförklaringen. Problemet är alltså inte att jag inte förstår den logiken. Problemet är att det inte främst är friska som drabbas av nedskärningar i sjukförsäkringen, utan sjuka. Alltså faller hela ditt resonemang på första ledet.

        https://storstad.wordpress.com/2010/09/10/las-grat-rosta/

      • Klart att det behövs mer köpkraft om de sjuka som inte är sjuka (enl leffe) börjar arbeta och producera. Det blir nu mer producerat alltså behövs motsvarande ökning av konsumtionen för att inte folk ska bli arbetslösa och kanske rentav sjuka om denna olycka drabbar dem.

        Så vi får allt hoppas att de som sköter ekonomin också sänker skatterna med de minskade kostnaderna för sjuka så dennes produktion kan absorberas av konsumenterna. Bara de nu inte de som sköter ekonomin får för sig att spara och ackumulera finansiella överskott. Iofs kommer den numer friske sjuke att få lite ökat konsumtionsutrymme och kanske konsumera mer men det är nog bara på marginalen av det som behövs för att absorbera den ökade produktionen. Vi får väl också hoppas att den fd sjuke inte var så pass sjuk trots att denne var frisk att det bortfaller sjukvårdskonsumtion som gör folk arbetslösa inom vården.

      • Men Marika, nu har det ju i 20 års tid tjatats om alla dessa som fuskar med sjukförsäkringen och med olika bidrag. Regeringen Bildt började och regeringen Persson fortsatte, då är det väl inte så konstigt att en massa människor tror att det är på det sättet.

        Man kan lura massor med människor genom att upprepa en lögn tillräckligt många gånger. Sedan hjälper det inte om något tiotal procent av väljarna vet att det är en lögn. Resten kommer att tro på den och rösta därefter. Så detta är en av de gigantiska misstag som S gjort de senaste 20 åren.

      • Leffe

        Marika,

        Jag försöker inte idiotförklara, jag försöker bara sätta i ett sammanhang.

        Om du menar, på allvar, att de höga sjuktalen (antal sjukdagar) som nu faller kraftigt främst handlar om verkligt arbetsoförmögna så har du dålig verklighetsförankring.

        Fakta är att sjuktalen länge dolt en strukturell arbetslöshet och ett strukturellt utanförskap i Sverige. Detta har varit enormt tragiskt för de människor som sjukskrivits och förtidspensionerats bort från samhällsgemenskapen. Denna tragik kan läggas till listan av andra välmenande, men i praktiken misslyckade, socialdemokratiska påhitt (tvångssterilisering? rasbiologiska institutet?) under 1900-talet. Historieskrivningen kommer inte att vara snäll mot S i detta avseende.

        Att tro att det går att reformera sjukförsäkringen snabbt utan att enskilda människor kommer i kläm är naivt. Det betyder inte att hela reformen varit fel. Detta inser väljarna och trots det hårda kampanjandet i denna fråga lyckades inte S övertyga med budskapet om den onda borgerligheten i några bredare led. Kanske ytterligare ett område där S borde lyssna på väljarna ordentligt i stället för att bara basunera ut ett entonigt budskap?

        Ibland är ni kanske så övertygade om er egen världsbild (typ att alla borgare är onda) att ni inte förmår se när verkligheten förändras?

    • Gydvan

      Leffe, kan du ge mig ett seriöst underlag på att det har varit friska människor som varit sjukskrivna eller att det överhuvudtaget har fuskats mer inom sjukförsäkringen än något annat.

      • Leffe

        Dels är det många som har kunnat gå tillbaka till jobb, riktiga eller praktikjobb, vid omprövningar som FK gjort.

        Men framförallt har sjuktalen sjunkit markant, både när det gäller korta och långa sjukskrivningar, så att det rimligen inte kan förklaras på annat sätt än att fler faktiskt väljer att jobba idag.

        Dessutom skulle jag vilja hävda att det skett en attitydförändring. Det är inte längre särskilt vanligt att höra människor ”skryta” med att de är smarta och lurar systemet när de får sjukpenning eller förtidspension. I stället hör jag oftare att det händer att man anmäler grannar som man ser svartjobbar parallellt med att de är sjukskrivna, t.ex.

      • Marika

        Av de 17.849 personer som utförsäkrades vid årsskiftet har idag 370 stycken ett arbete utan stöd. Det motsvarar två procent.

      • Gydvan

        Leffe, jag frågade inte efter dina upplevelser som underlag, Jag frågar efter underlag och fakta.
        Är så förb-at trött på att höra att sjuktalen har sjunkit bara för att ett otal människor utförsäkrats.
        Jag har arbetat med bla sjukskriven personal fram till ca 2007 och har en gedigen erfarenhet av gamla systemet och ganska insatt i nuvarande (åtvarjefall otroligt mer insatt än dig).
        Det ända underlag jag har är just det Marika också redogjorde för.
        Men övertyga mig och ge mig fakta….

      • Det är alltid trevligt att höra anekdotiska berättelser om hur det ”är” i samhället men de är knappast sanningsvittnen om hur det verkligen är.

        Nu vet jag inte i vilka kretsar Leffe rör sig men jag hör aldrig att folk skryter om sin smarthet med att var sjukskrivna. Man frågar sig vad det är för samhälle som alliansen skapar när grannar börjar anmäla varandra för att inte vara ”lojala” mot systemet och överheten, det som närmast kommer i åtanke är ett statsi-samhälle där grannar och även barnen drillas att anmäla sina föräldrar för att inte vara lojala mot regimens ideologi.

        Det är förstås inte så konstigt om bara 2 procent av de utförsäkrade har arbete utan stöd. Arbetslösheten är över 8% och hur stor undersysselsättningen är kan man bara spekulera om. Men i Leffes värld är det väl folk som ”valt” att inte arbeta. Och om de trots leffes försäkringar är sjuka på något sätt lär de inte vara de mest attraktiva på en mager arbetsmarknad.

        BTW
        Jag undrar om Marika har några siffror på hur den ökande arbetslösheten med Alliansidologin fördelat sig på exportsektorn och den inhemska ekonomin.

      • Leffe

        Hur många har arbete med stöd? För även dessa och alla de som går en utbildning tar steg från passivitet mot aktivitet.

        Den tidigare politikens problem var inte att den misslyckades, problemet var att den inte ens försökte. Den stämplade människor som oönskade på arbetsmarknaden och lämnade dem i ett beroende av bidrag som skulle vara livslångt. Många av dessa människor som lämnades i utanförskap var under 30 år. Ett monumentalt slöseri ur ett samhällsperspektiv och en tragik för de enskilda.

        Då väljer du att se ner på att 370 fått riktiga jobb med regeringens politik och att många fler tagit steg mot att återkomma i arbete och den personliga frihet som egen försörjning innebär. Hur resonerar du egentligen?

      • Marika

        Eftersom du uppenbarligen är helt ointresserad av att ta del av fakta, exempelvis läsa de länkar jag gett dig vid upprepade tillfällen: 1476 har arbete med stöd. Dvs totalt ca 10 procent av de utförsäkrade som har nån typ av arbete.

        Det lidande de övriga 90 procenten tvingats utstå, och som jag verkligen ber dig ta del av exempelvis genom att läsa Arbetsförmedlingens rapport som finns i de bloggposter jag länkat till, kan aldrig vara värt dessa tio procent. SÄRSKILT INTE som det var lika möjligt för dem att ”komma tillbaka” även tidigare. Din bild av hur det fungerade förut är djupt okunnig. Ingen var dömd till en evighet i förtidspension förut. Begreppet existerade inte ens.

      • Leffe

        Jag är inte ointresserad av fakta, men jag förstår inte hur du och andra som ser försöken att se det friska och försöka aktivera människor resonerar.

        De 90%:en har inte utsatts för något lidande värt namnet, de har fått sin arbetsförmåga prövad och synliggjord. Många har nog upplevt detta som att deras bidragsförsörjning har hotats, men i realiteten är det endast en liten andel av dem som har utförsäkrats permanent.

        Men menar du på allvar att FK aldrig ska få ompröva rätten till bidrag? Var det inte just det tankesättet och den attityden (även hos FK) som skapade passivitet i det gamla systemet?

      • Marika

        Det går inte att diskutera med dig, för du hör inte vad jag säger. Om du läser den rapport jag bygger det inlägg på som jag länkat till flera gånger i denna tråd, så ser du vilket lidande dessa 90 procent har utsatts för. Arbetsförmedlingen talar om ”människor i kris” och hur de inte har kunnat hjälpa dem, eftersom AF:s personal saknar medicinsk kompetens.

        Om du lägger till detta att åtskilliga tusen av de utförsäkrade idag inte har någon försörjning alls, eftersom de inte klarar att leva upp till AF:s krav, men heller inte får sjukförsäkring, så skulle jag också vilja kalla det ett enormt lidande. Att helt falla utanför systemen. Att inte ha rätt till någon typ av försörjning i ett ”välfärdsland” som Sverige.

        Din sista kommentar är bisarr. Jag har aldrig uttryckt något sådant och det har heller aldrig sett ut så. Folk kunde börja jobba igen förut också, du är som sagt djupt okunnig om hur systemet funkade förut.

        Det är också märkligt när man diskuterar sjukförsäkringen att folk utgår från att de enda alternativ som finns är att antingen ha det exakt som förut, eller exakt som det är idag. Självklart finns det tusen andra alternativ. Jag är helt för en reformering av sjukförsäkringen och det som fungerade dåligt i den. Men det sätt på vilket man genomförde försämringarna är oacceptabelt. Det är slarvigt och tusentals individer har fått lida för det. Det är lite obehagligt att det verkar vara helt egalt för så många människor. Man får aldrig, aldrig sätta systemet över människan. Det trodde jag vi hade lärt oss vid det här laget.

  4. Pingback: Vem skriver en svensk David Copperfield? « Röda Berget

  5. Pingback: Sanningen om samhället – 2010-11-26 EM

  6. Alex

    Men även när Socialdemokraterna styrde så hade jag vänner som gick på gatan trots att de bara var 17 och de fick inte ens någon hjälp av soc. Det har fungerat så länge.

    Jag håller förstås med om att Moderaterna är värre, men det här är en utveckling som pågått oavbrutet under lång tid oavsett regering. Fattigdom – och att den ökar – har i princip kommit att accepteras.

    Om Socialdemokraterna vill vinna valet så måste partiet ta dessa frågor på allvar och verkligen ställa saker och ting till rätta.

    Då räcker det inte att gång på gång kritisera Moderaterna för att de för en skoningslös klasspolitik, då måste SAP se till att göra något helt annorlunda. Ta fram genomtänkta, konkreta förslag på hur fattigdom och elände ska utrotas från Sveriges yta, kosta vad det kosta vill! Ingenting är viktigare.

    • Leffe

      Jag sympatiserar verkligen med inriktningen att utrota all verklig fattigdom.

      Men det kostar och då måste de väljare som förväntas betala detta expriment också övertygas. Där ligger S stora pedagogiska problem – hur övertyga den breda arbetande medelklassen att S har en bra politik värd att betala för i form av rejält höjda inkomstskatter.

      Det handlar om att övertyga tjänstemän i storstadsområden att politiken är så bra att de ska offra sin utlandssemester, fjällresa och nya bil till förmån för denna gudabenådade politik.

      Jag ser inte riktigt hur detta reptrick ska utföras i praktiken, men jag ser fram emot att se S försöka.

      • Så priset för tjänstemän i storstadsområdena kan ha utlandssemester, fjällresa och ny bil är att man gjort en andel av medborgarna fattiga. Tillåt mig tvivla på denna logik. När nyliberalismen fick grepp om debatten på 80-talet fick vi höra att mer till de få inte alls var något nollsummespel men numer är ekonomin ett strikt nollsummespel.

        Ekonomin är i princip bara ett nollsummespel när man har fullt kapacitetens och resursutnyttjande, med ett stort antal människor i arbetslöshet och ännu ingen resursbrist är naturligtvis inte fler i arbete till anständiga löner inte ett nollsummespel. Det som däremot då förändras är maktförhållandena i samhället, makten förskjuts från de få till de många.

      • Leffe

        Om man vill göra stora satsningar på t.ex. högre bidrag så måste någon betala. Jag har svårt att se att det inte skulle drabba ekonomin för vanliga löntagarfamiljer. Detta är samma individer som idag väljer att inte rösta på S och som partiet måste vinna åter för att få mer än 30% av rösterna. Det är kanske lite av ett dilemma?

  7. Pingback: Lördagsläsning v 47 « Jöran Fagerlund

  8. Pingback: Utredning av socialförsäkringarna « Görans tankar och bagateller

  9. Pingback: Motvallsbloggen » Regel om FRA-insyn blev meningslös – lurade av Alliansen igen