Ond cirkel: ojämlikhet föder ojämlikhet

Det finns ett samband mellan grad av ojämlikhet i en kommun och vilket parti man röstar på. I mer ojämlika kommuner röstar man oftare på Moderaterna, i mer jämlika oftare på Socialdemokraterna. Och det har inte att göra med att rika kommuner alltid skulle vara mer ojämlika – så är det inte. Om detta skrev jag häromveckan (och i Efter arbetet).

Det är inte konstigt att det ser ut på det sättet. Det finns gott om forskning som visar att människor i jämlika samhällen föredrar mer omfördelning än människor i ojämlika samhällen. Visst kan det tyckas vara raka motsatsen till vad man intuitivt föreställer sig, och det verkar också finnas gott om både ekonomiska och statsvetenskapliga teorier som säger precis motsatsen, nämligen att omfördelning efterfrågas främst i ojämlika samhällen. Det är bara det att när man empiriskt testar tesen så stämmer den inte (för exempel på sådana studier, se  här och här).

Statsvetarprofessorerna Nathan Kelly och Peter Enns har undersökt sambandet mellan ojämlikhet och politisk uppfattning i USA, och når mycket intressanta resultat: När ojämlikheten ökar i USA, reagerar allmänheten med att bli mer höger (increased conservative sentiment). Detta drivs inte, som man kanske skulle kunna tro, av att de politiska uppfattningarna enbart hos höginkomsttagare förändras. Tvärtom: ”Hög- och låginkomsttagare svarar anmärkningsvärt likartat på förändringar av den ekonomiska ojämlikheten […] när ojämlikheten ökar, reagerar både rika och fattiga likadant och efterfrågar lägre offentliga utgifter”, skriver Kelly och Enns (min översättning).

Nathan Kelly och Peter Enns verkar själva ganska förvånade över sina resultat och ägnar inte särskilt mycket tid åt att diskutera potentiella förklaringar. De norska ekonomerna Erling Barth och Kalle Moene hittar ett annat samband som också är talande: Länder med en generös välfärd har små löneskillnader.

Löneskillnaderna mäts här som kvoten mellan nionde och första decilens bruttotimlöner. Välfärdsgenerositeten är ett index som utvecklats av Lyle Scruggs, och figuren visar genomsnittet för tidsperioden 1976-2002. Det finns ett uppenbart samband mellan högre löneskillnader och lägre välfärdsgenerositet. Barth och Moene förklarar sambandet med två mekanismer:

På den ene siden har vi vist at små lønnsforskjeller gir store velferdsstater fordi en sammenpresset lønns­struktur gir økt oppslutning om velferdsstaten. På den andre siden har vi en mekanisme som virker i arbeidsmarkedet: Store velferdsstater gir sma lønnsfor­skjeller fordi velferdsstaten gir økt styrke til svake grupper i lønnskampen. Lønns­forskjellene går ned når velferdsstaten blir mer sjenerøs, i hovedsak fordi de laveste lønningene går opp. De to mekanismene understøtter hverandre. Økt oppslutning om velferdsstaten bidrar till lønnssammenpressing, og lønnsammenpressing gir økt oppslutning om velferdsstaten. Vi får en selvforsterkende prosess mot det vi kan kalle likhetens likevekt.

Barth och Moene lägger alltså vikt vid välfärdsstatens ”empowering” effekt: hur den gör att styrkan och inflytandet hos ”svaga grupper” ökar, något som i sin tur ytterligare ökar jämlikheten.

I detta sammanhang tycker jag också att en annan studie, som delvis undersöker helt andra saker, är intressant. Alberto Alesina, Rafael Di Tella och Robert McCulloch undersöker ojämlikhetens effekter på människors välmående i USA respektive Europa. En högre grad av ojämlikhet leder till att fler uppger sig vara olyckliga (även när man rensat för individuell inkomst) både i Europa och i USA, men effekten är större i Europa. Effekten tar sig dessutom olika uttryck: i Europa påverkas människor som står till vänster ideologiskt mer negativt av ojämlikhet, medan européer som står till höger inte blir påverkade. I USA spelar ideologisk uppfattning ingen roll (man drabbas lika negativt av ojämlikhet oavsett ideologisk övertygelse). I Europa påverkas fattigas lycka starkt negativt av ojämlikhet, medan effekten är svag för rika. I USA är effekten den omvända: fattiga är opåverkade av graden av ojämlikhet, medan rika påverkas negativt av den.

Alesina och hans medforskare menar att resultaten kan förklaras med att det råder olika uppfattningar om social rörlighet i Europa och USA. Amerikaner tror i betydligt högre utsträckning än européer att den sociala rörligheten är hög: den allmänna föreställningen är att det är lätt för den fattige att bli rik. I verkligheten är den sociala rörligheten lägre i USA än i Europa, men i det här fallet är människors uppfattning viktigare än hur det verkligen förhåller sig. Den som tror att det är lätt att lämna fattigdom bryr sig inte lika mycket om ojämlikhet som den som tror att fattigdom är ett mer permanent tillstånd, menar Alesina&co.

Inspirationen till detta inlägg har jag fått från Manifest Analyse, där jag hittade både Kelly och Enns studie och Barth och Moenes. I övrigt rekommenderar jag starkt Roger Mörtvik som skriver bra om hur ekonomipristagaren Peter Diamonds forskning visar att en dålig a-kassa ger sämre matchning på arbetsmarknaden, och därmed lägre produktivitet i ekonomin. Måste läsas! Rekommenderar också Vänsterekonomerna om övertron på marknaden, med utgångspunkt i några konkreta och aktuella exempel: läs mer om varför Vårdvalet, omregleringen av bilprovningen och av Apoteket inte funkat särskilt bra. Om det sistnämnda skriver även Hanne Kjöller alldeles lysande – läs! Läs också en vardaglig betraktelse om ojämlikhet ur en hotellreceptionists perspektiv, och så något helt annat: Johan Sjölander skriver bra om nödvändigheten i att uppdatera organisationen och John Hassler skriver intressant om vikten av att reformera skatte- och pensionssystemet.

Andra bloggar om , , , . Intressant och Netroots.

28 kommentarer

Filed under Klyftor

28 responses to “Ond cirkel: ojämlikhet föder ojämlikhet

  1. Anders

    Nu förstår jag varför alliansen behöver en ”propaganda-minister”. Det gäller att öka tron på den sociala rörligheten. Med ökad tro på social rörlighet ökar sambandet mellan ojämlikhet och stöd för ojämlikhet.

    Cynism åsido, vilka konkreta strategier tycker du socialdemokratin ska ta utifrån dessa teser?

    • Marika

      Jag har inga nya politiska förslag att lansera just nu, men det handlar om en politik för ökad jämlikhet. Nivåerna i socialförsäkringarna ska vara tillräckligt höga och kraven för att kvalificera sig ska inte vara högre än att de flesta klarar det. Så är det ju inte idag.

      En viktig bit är lönesättningen, och där krävs det en politik som garanterar starka fackförbund. Annars kommer låglönemarknaden. Därför ska det vara förmånligt att vara medlem i facket. Men facket måste också uppdatera sig och göra sig mer relevant för medlemmarna.

      Det finns förstås en massa andra saker också. Kvalitet i välfärden som ger alla lika goda livschanser, goda förutsättningar för näringslivet och nya jobb, etc etc. Det är en helhet.

  2. Det faller sig ju naturligt att där ojämlikheten ökar är också konkurrensen mellan människor om jobb, förmåner, karriär etc större. Det gäller att se om sitt hus. Märkligare än så är det inte och det kan givetvis upfattas om ett hot av de som är mer välbesuttna, som ett hot om social oro och inskränkt levnadsutrymme. Vilket är en högst befogad fruktan om än föga rationell. Men man skall inte heller bortse från att ojämlikhet är självgenererande, vad om är hönan och ägget är inte helt enkelt att hävda.

    Och den där sanningen om att jämlika samhällen har mindre löneskillnader ligger väl i sakens natur. Fördelning måste väl märkas? Ibland får den akademiska forskningen något pompöst och självtillräckligt över sig när den presenterar reslutatet av sin tankemöda. Fastän de vill så väl.🙂

  3. Folks ståndpunkter beror också i hög grad på hur realistiskt något verkar. I ett samhälle där överklassen har all makt är det så orealistiskt att ha krav och förväntningar att man helt avstår från det. I ett samhälle där även underklassen har viss makt är realismen i att ha krav och förväntningar mycket högre, och därför något man kan ägna sig åt.

    Folk ägnar sig inte åt drömmar i det blå, särskilt inte när forskare kommer och frågar. Naiv är det ingen som vill vara. Därför får du såna här svar.

    • Marika

      Håller med dig, men vill också påpeka att dessa undersökningar inte (enbart) bygger på att man frågat folk vad de tycker, utan också vilken faktisk politik som förs i ett samhälle.

      • Ja men det är väl klart! I ett ojämlikt samhälle har överklassen större relativ makt än i ett jämlikt samhälle. Därför förs där en politik som överklassen gillar, i högre utsträckning än i ett relativt jämlikt samhälle.

  4. Pingback: Alltings värde eller accepterandet av en politik som motverkar våra intressen – om att ändra den politiska kartan, något som inte bara kan ske i högerriktning, utan också i vänsterriktning, med liknande metoder och insikter om hur människor fung

  5. Pingback: Alltings värde eller accepterandet av en politik som motverkar våra intressen – om att ändra den politiska kartan, något som inte bara kan ske i högerriktning, utan också i vänsterriktning… « mina små funderingar…

  6. Petter Essen

    Intressanta studier och väldigt intressanta mekanismer. Som icke övertygad sosse, så tycker jag att det här handlar om saker som för mig skulle vara en attraktiv kärna i socialdemokratisk ideologi. Särskilt studierna om ojämlikhetens effekter på människors välmående tycker jag är blytunga och egentligen helt oemotsägliga och oemotståndliga argument emot mycket av alliansens politik. Jag hade sedan tidigare sett
    http://www.svd.se/kulturnoje/understrecket/jamlikhet-ar-rakaste-vagen-till-halsa-for-alla_4600247.svd SvD! (i.o.f.s. ett referat. Men ändå…)

    Anledningarna till att jag trots detta röstade på alliansen tror jag är två:

    1. Jag har svårt att ta till mig denna indirekta väg till lycka. Om man gör mikro av det: Att det viktigaste för mig är att andra får högre löneförhöjning än jag. Det känns lite motigt. Socialdemokratin lyckades inte (försökte inte ens) få mig att förstå och gilla detta. Det är svårt, men jag tror att s måste lyckas med det för att åter kunna bli partiet för alla.

    2. Socialdemokratin har en massa idelogiska hang-ups (för att inte tala om V) som skrämmer mig. Det finns för många s-företrädare som har bestämt sig för/emot metoder (t.ex. vinst och privata producenter inom välfärden) vilka snarare måste testas, trimmas och kontinuerligt förändras för att så effektivt som möjligt nå målen. Det finns också en närmast total förnekelse av människors drivkrafter. När Mona Sahlin under slutdebatterna hävdade att det enda sättet som sänkt skatt skapar nya jobb är om det leder till sänkta löner, så har folk svårt att hänga med. Däremot så förstår de precis hur den sänkta skatten fick dem att jobba lite mer övertid eller faktiskt ta det där helgjobbet. Och hur det i sin tur leder till att deras företags underleverantörer fick mer jobb och de själva hade råd att ta in hantverkare för att renovera badrummet hemma. Folk förstår också att de själva, och ännu mer alla andra såklart, kommer att anstränga sig hårdare för att fixa ett jobb om arbetslöshetsersättningen blir lägre.

    Men jag tror att många egentligen tycker att det är ganska osympatiskt med alliansens stora och ensidiga sätt att utnyttja dessa drivkrafter för att straffa fram beteenden. Kan s visa hur vi på ett pragmatiskt, dogmfritt sätt både kan skapa världens bästa välfärd och samtidigt skydda den från missbruk, så tror jag att många vill vara med och bidra. Då är vi en bra bit på väg mot mot en jämlikhetsspiral istället.

    • Marika

      Intressanta resonemang, jag tror att det är så många har resonerat. Men jag vill ändå påpeka några saker:

      när Mona Sahlin säger att enda sättet som jobbskatteavdraget skapar fler jobb på är genom dämpade löneökningar, så har hon rätt. Ekonomer som Lars Calmfors ger henne helt rätt där. Eller läs vad Magnus Henreksson säger om att jobbskatteavdraget som det är utformat INTE har några effekter på människors arbetsutbud:

      https://storstad.wordpress.com/2010/03/25/morotspaternalismen-eller-somligt-kan-inte-kopas-for-pengar/

      läs mer om hur det hänger ihop här: http://lotidningen.se/2010/09/06/regeringens-jobbpolitik-forutsatter-sankta-loner/

      däremot har du säkert helt rätt i att din beskrivning är vad folk tror. Men det är alltså inte så det funkar i verkligheten.

      Vad gäller kritik mot vinster som uppkommer av skattepengar i välfärden så ser jag det som just ett sätt att ”trimma” en metod. Metoden är privata alternativ, som jag tycker är självklara. Att de system för privat välfärd vi har idag – system som ju är helt och hållet politiskt utformade – gör det möjligt för privata ägare att plocka ut mycket stora vinster av skattebetalarnas pengar, det ser jag däremot som förkastligt. Det är inte effektiv hushållning av skattepengar, och det är just av det skälet som det bör åtgärdas/trimmas.

      • Petter Essen

        Jag tror kanske inte att skattesänkningar är helt verkningslösa. Jag tror att det finns en del arbete som helt enkelt inte hade blivit utfört med en högre skatt. Man hade hellre varit ledig och därmed hade arbetstagaren aldrig mött arbetsmöjligheten. Många sådana timmar bygger upp till åtminstone några heltider.

        Men det är för ensidigt och inte tillräckligt konstruktivt. För mycket push och för lite pull. S borde kunna göra något mycket bättre här. Inte fokusera på hur dåligt alliansens mindre bra modell är.

        När det gäller privata utförare, så betyder det ju samtidigt vinst. Utan vinstmöjligheter inga privata utförare. Där får man inte heller förneka drivkrafterna. Glöm vinstdiskussionen och fokusera 100% på kvalitet istället. Svenskarna skulle vara stolta över riktigt, riktigt bra och lönsamma vårdgivare och skolor. Visa hur det ska exekveras så vill folk vara med.

      • Marika

        Att vi inte hade tillräckligt spännande alternativ till regeringen i skattefrågan håller jag helt med dig om. Men just vad gäller frågan om drivkrafter tycker jag inte man kan bortse ifrån vad de tunga ekonomerna säger: jobbskatteavdraget har inte de effekterna…

        Och ang vinsten så håller jag inte med. I ett antal länder i Europa finns det privata inslag i välfärden utan att de har rätt att göra vinst på skattepengar. I vissa länder är aktiebolag förbjudna att driva välfärd, i andra – som Norge – är det fullt tillåtet men det finns en skrivning i lagen om att alla skattepengar ska användas i verksamheten. Det gör att varje fall prövas för sig, och tex John Bauer-koncernen dömdes häromåret att betala tillbaka några miljoner kronor till norska staten som det bedömdes att de använt på ett orimligt sätt (för att överbetala dotterbolag de använde och på så sätt få ut vinsten).

        Så det stämmer inte att man måste acceptera vinst för att ha privata alternativ. Jag håller helt med dig om att kvaliteten är det viktiga, men också effektiviteten. Skattepengar måste hushållas med. Gör man inte det blir ju kvaliteten lidande – de miljarder som varje år lämnar privat driven välfärd i vinster etc är i högsta grad ett kvalitetsproblem. De hade ju kunnat användas i verksamheten istället. eller till att sänka skatterna.

        Läs gärna mer om det här: https://storstad.wordpress.com/2010/08/08/vardslos-hantering-av-skattepengar-inte-samma-sak-som-valfrihet/

      • Petter Essen

        ”…de miljarder som varje år lämnar privat driven välfärd i vinster etc är i högsta grad ett kvalitetsproblem.”

        Vinst är inte ett kvalitetsproblem! Avsaknad av vinst är däremot ett tecken på kvalitetsproblem. Saab hade kvalitetsproblem i sina processer. Ericsson hade det under en period, men kom tillbaka. Jag blir ledsen när Saab gör förlust och jag blir glad när Ericsson gör vinst. Trots att de gör det på min bekostnad. Kapitalisterna skor sig på överflödet av mitt arbete och jag blir glad av det eftersom det betyder att jag arbetar effektivt, efterfrågat och med rätt saker.

        Skatt är mitt sätt att kunna jobba som läkare, lärare, vägbyggare och andra viktiga saker som jag både saknar kompetens och intresse för. Men då vill jag vara världens bästa läkare, lärare och vägbyggare. Världens mest effektiva och världens mest uppskattade. Att det finns många producenter som hela tiden tvingas förnya sig för att fortsätta göra vinst, blir för mig en garanti för att mina skattepengar används effektivt. Precis som i Ericssonfallet så får även dessa ägare gärna sko sig på överflödet av mitt arbete, för det blir en garanti för att jag fortsätter att vara världens bästa läkare, lärare och vägbyggare. En garanti för att det ska kännas bra att betala skatt.

        Om vi inte tillåter företag att dela ut vinst, så försvinner drivkraften att starta dem. Det kan finnas ett och annat undantag, men i princip.

        Jag tror att lite för många håller med mig, för att det ska vara politiskt fruktbart att driva och fokusera på en icke-vinst-linje. Jag förstår inte heller varför S behöver göra det. Fokusera bara på kvaliteten istället och låt alla vägar dit vara öppna. Säg att S vill satsa mer på välfärd genom att öka omsättningen i dessa branscher (=mer skattepengar till vård, skola, omsorg), inte genom att dumsnålt förhindra vinstmöjligheter och därmed kväva innovationskraft.

        En helt annan sida av detta är de anställdas möjlighet att hitta en arbetsgivare som de trivs med, att kunna byta jobb då och då och att faktiskt ha några alternativ i en löneförhandling.

      • Marika

        Fast du missar att det offentliga kan bedriva välfärden lika bra som det privata, med skillnaden att där används överskotten till verksamheten. Biltillverkning däremot är jag helt övertygad om att privata företag sköter bättre än statliga.

        Rent ekonomiskt finns det starka skäl till varför inte marknaden hanterar alla frågor lika bra, och därmed inte heller vinstintresset är en bra drivkraft. Det är etablerad nationalekonomisk teori. Läs gärna mer här:

        https://storstad.wordpress.com/2010/02/10/vard-ar-ingen-vanlig-vara-enligt-skolboken/

        Det finns heller inget som tyder på att privata utförare skulle vara bättre än offentliga inom välfärden. Vissa är det säkert, andra inte. Faktum är att forskningen snarare kommer fram till att offentligt driven vård är MER effektiv än privat, antagligen av de skäl som återges i länken ovan. Här finns en metastudie (som bygger på 317 olika vetenskapliga studier) som kommer fram till just detta:

        http://ideas.repec.org/a/wly/hlthec/v17y2008i10p1107-1128.html

        och en utvärdering av Vårdvalet i Stockholm kommer fram till följande:

        ”Skillnaderna mellan privata och offentliga vårdgivare pekar åt olika håll. Offentliga vårdgivare hade under perioden före Vårdval en högre produktivitet, medan de privata förbättrat sin produktivitet efter införandet av reformen, med resultatet att inga signifikanta skillnader föreligger mellan ägandeformer under år 2008″.

        http://www.folkhalsoguiden.se/Rapport.aspx?id=3381

        ”Jag tror att lite för många håller med mig, för att det ska vara politiskt fruktbart att driva och fokusera på en icke-vinst-linje”, skriver du.

        För det första: jag är inte politiskt engagerad för att driva de frågor som jag tror är populistiskt gångbara just nu. Jag är engagerad för att jag tror på vissa saker och vill bilda opinion för dem.

        För det andra: Du har faktiskt fel när du utgår från att folk inte tycker att vinst i välfärden är ett problem. Kolla här:

        http://www.dn.se/debatt/tre-av-fyra-vill-stoppa-agarnas-vinst-i-friskolor-1.829307

      • Marika

        Rekommenderar fö den här artikeln i Lärarnas tidning som grundligt och nyanserat går igenom problemet med vinstuttat i skolan. Jag är med på ett hörn:

        http://www.lararnasnyheter.se/lararnas-tidning/2010/10/08/vinstuttag-friskolor-unikt-sverige

      • Petter Essen

        Jag säger inte att det offentliga inte kan bedriva välfärd lika bra som privata utförare. Jag säger att en, icke “konkurrensutsatt”, privat eller offentlig, utförare inte kommer att leda till samma kontinuerliga förbättring som en mångfald av utförare. Och om vi vill ha privata utförare, så måste vi tillåta vinst. Jag är beredd att göra den extra satsningen på vård och skola.

        Precis som Arrow, som du hänvisar till, så tror jag inte heller att den här typen av verksamhet helt kan överlämnas till marknaden. Det har jag aldrig sagt. Men det är en väldig skillnad på att helt lämna till marknaden och att tillåta vinst.

        Jag menar inte heller att du, eller S, ska vara populistiska, men man kan ju välja att lägga fokus på den del av sin politik som har möjlighet att attrahera väljare. Och jag förstår fortfarande inte varför det där med vinst och privata utförare är viktigt för S. Det viktiga måste ju vara en bra och jämlik, gemensamt finansierad vård och skola. In med alla som kan bidra till det! Privat eller offentligt. Fokusera på det positiva, det tillåtande!

      • Marika

        Well, jag har gjort mitt bästa för att förklara varför vinst som består av skattepengar är ett problem, dvs en ineffektiv användning av skattepengar.

        Det verkar inte heller som att du lyssnar ordentligt: självklart ska vi ha valfrihet och privata alternativ i välfärden. Men när övriga världen klarar av det UTAN att tillåta vinst på skattemedel, då tror jag faktiskt att Sverige också kan göra det. Och bör göra det. Som sagt, läs gärna artikeln i Lärarnas tidning, för att få en bild av hur ovanlig den svenska lagstiftningen är internationellt sett. Det är fullt möjligt att ha valfrihet utan att tillåta läckage av skattemedel.

      • Petter Essen

        Jag vet inte om jag inte lyssnar, eller inte förstår, för även om jag läser artikeln i Lärarnas tidning flera gånger, så ser jag inga argument mot vinstmöjligheter. Det börjar med Sandvikens kommun som gnäller om att det öppnar friskolor när de lägger ner kommunala skolor och att de måste satsa mer på skolan än de tänkt. (Det är ju bra. Det visar att medborgarna underkänner besparingsåtgärder inom skolan. Där borde s ta chansen att prata om höjd skatt istället för att gnälla om konkurrens.) Sedan beskrivs lite om historia och utveckling. (Neutralt) Därefter tittar artikeln på andra länder där det huvudsakligen verkar vara religiösa och/eller föräldrafinansierade friskolor. (Vilket jag tycker verkar vara riktigt dåliga alternativ båda två och det trodde jag att s också skulle tycka.) Därefter uttrycker artikeln sin förvåning över att riskkapitalister vill vara med och finansiera skolverksamhet. (Det är ju jättebra ju!) Via bloggomdömet “konstigt” och att 3/4 av enkätsvarare säger att de är emot vinstutdelning (på en icke redovisad fråga och med okända argument) så konstaterar artikeln att det finns en politisk enighet runt möjlighet till vinstutdelning och en representant för den s tillsatta utredningen på temat säger att “Ett visst överskott krävs för att en verksamhet ska vara hållbar…”

        Sedan är det din tur och då kommer artikelns första argument. Ja, det där med schampot är ju egentligen ett argument emot valfrihet, inte mot vinst, men sedan: “Är den mer produktiv än kommunens egna skolor kommer det varken skattebetalarna eller eleverna till del.” Och där är vi helt överens. Åtminstone på kort sikt. Där uppkommer en kortsiktig belöning till dem som lyckats öka produktiviteten inom skolan. Där får vi en ny måttstock på hur innovativt och produktivt det går att bedriva verksamheten. Och när vi nästa gång bestämmer hur stor skolpengen bör vara så använder vi den. Alternativt så skruvar vi ytterligare upp kvalitetskraven vi har på skolor, oavsett i vilken form de drivs. Det är den här fina, vältestade effekten vi får genom att satsa några skattekronor på vinstutdelning. Jag är beredd att göra den extra satsningen på skolan!

        Allt det här tar mig tillbaka till min ursprungsinvändning mot att rösta på s. Det finns ideologiska hang-ups om i vilken form vissa verksamheter ska bedrivas, som minskar möjligheten att nå de fina målen – en bra och jämlik, gemensamt finansierad vård och skola. Jag är inte emot offentligt drivna skolor. Jag är för mångfald, “konkurrens” och allt som kan hjälpa oss att bli bättre.

        Men du har nog gjort ditt bästa för att förklara, som du skriver, och jag tycker att jag lyssnat ordentligt, som du undrar. Men det blir nog ingen sosse av mig. Det är ju synd, för jag delar många av era mål och det tror jag även att många andra alliansröstare gör. Men det kanske krävs att ni förklarar lite mindre och lyssnar lite mer om vi ska rösta på s. (Och jag förstår fortfarande inte hur vinst kan vara emot s-politik. Men du behöver inte förklara igen.)

      • Marika

        Din tolkning av artikeln är raljant på ett sätt som tyder på att du inte direkt läst den med öppna ögon utan har en bestämd uppfattning på förhand. Fine.

        En sista grej jag ändå vill påpeka: ditt argument om att privata alternativ skulle tillföra innovationer och kostnadsbesparingar på sikt har jag hört många gånger, och det är fullt rimligt på en teoretisk nivå. I verkligheten fungerar det inte så.

        Vi har haft friskolor i nästan 20 år nu, och jag lovar dig, skolpengen har inte blivit lägre. Kostnaden för en utbildningsplats har tvärtom stadigt ökat:

        http://www.scb.se/Pages/TableAndChart____154806.aspx

        Och det har ju att göra med att det är ett helt oanvändbart incitament att säga till skolor: var nu riktigt effektiva, så att vi kan belöna er med att sänka er ersättning i framtiden!

        Slutligen, du måste skilja på valfrihet och vinstintresse. Det första tror jag kan medföra positiva saker i offentlig sektor, det andra enbart destruktiva.

        Och fortfarande: övriga världen klarar av att ha privata alternativ i välfärden utan att vinst tillåts på rena skattepengar. Noterar att du inte kommenterar det norska exemplet jag redogör för i artikeln. Det är det jag tycker är mest relevant för Sverige och jag har hittills aldrig hört en vettig invändning mot varför det inte skulle fungera här.

      • Petter Essen

        Du är så himla snabb! Jag har ingen chans, jag måste ju både tänka och läsa en massa innan jag kan skriva ett svar. Nu blir det inget mer.

      • Marika

        Kanske för att jag faktiskt kan frågan…?😉

  7. Pingback: Valförlusten analyseras i massor

  8. Pingback: Tweets that mention Ond cirkel: ojämlikhet föder ojämlikhet « Storstad -- Topsy.com

  9. Nog borde väl Robert H Franks resonemang i ”Frånsprungen” passa väl in här. När ojämlikheten ökar, förskjuts normerna för människors konsumtion och vilka krav som ställs för att människor ska upprätthålla sin status. Man behöver köpa en dyrare lägenhet, en dyrare kostym eller vad det kan tänkas vara – det som Frank kallar positionella nyttigheter.

    För att kunna konsumera mer av detta, behöver människor mer pengar och då blir det rationellt att kräva skattesänkningar.

  10. Pingback: Om konsekvensen av bristen på jämlikhet… « Röda Berget

  11. Det finns få saker som är bättre än att ta del av empiriska undersökningar och teoribildningar om sådant man själv hävt ur sig av ren ryggmärgsreflex!

  12. Pingback: Motvallsbloggen » Regel om FRA-insyn blev meningslös – lurade av Alliansen igen

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut / Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut / Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut / Ändra )

Google+ photo

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut / Ändra )

Ansluter till %s