Vad som är realistiskt nästa månad i Skellefteå

”Så högern får en frihet att diskutera idéer. Vänstern får inte det. Vi ska alltid diskutera vad som är realistiskt nästa månad i Skellefteå”, säger Aron Etzler i en intervju i Dagens Opinion. Och det är en fantastiskt snygg beskrivning av det politiska läget.

Såhär ligger det till: galningar till höger får säga lite vad som helst. Om jag vill ha en dagstidning måste jag finna mig i att betala för att snabbt bläddra förbi ledarsidornas sura uppstötningar varje morgon. Högerhat, alltså, oftast inte ens speciellt intelligent formulerat. Galningar till vänster däremot saknas i princip helt i den offentliga debatten (tips med motivering emottages tacksamt i kommentarsfältet, och nej, Lars Ohly kvalar inte in, han har faktiskt accepterat budgettaket).

Jag avskyr den där ledarsideaktiga debatten (som, i rättvisans namn, mest finns på vissa ledarsidor, typ SvD. Dock alltid borgerliga). Framför allt gör den mig extremt uttråkad. Jag är ju intresserad av politik på riktigt. Problemet är bara att Timbrohögerns närvaro i den offentliga diskussionen naturligtvis förflyttar de möjliga åsikterna högerut. Precis som att Sverigedemokraternas uttåg ur kyrkan första dagen i riksdagen gör att det plötsligt blir en möjlig – om än sällsynt – ståndpunkt att inta, att tal om människors lika värde skulle vara något olämpligt i en kyrka. Ingen på Timbro förväntar sig att de kommer att övertyga en majoritet av befolkningen. Deras mål är att förflytta den politiska mitten en liten bit högerut.

En illustration av att det fungerar: vi lever i ett land där borgerliga partiledare kommer undan med att hävda att Vänsterpartiet är ett lika dåligt politiskt alternativ som Sverigedemokraterna. Det säger ungefär allt.

Galenskaperna är den ena sidan av ”högerns frihet att diskutera idéer”. Den andra sidan är mer positiv: just detta att diskutera idéer, vara visionär. I grunden upplever jag visserligen högern som djupt visionslös, men visst har de på nåt sätt lyckats med att framställa just sina drömmar som det som är möjligt att uppnå. Medan våra drömmar framstår som så ouppnåeliga, även för oss själva, att vi hellre pratar om vad som är realistiskt nästa månad i Skellefteå.

Men å andra sidan:

”Om man vill hårdra det, kan man väl säga att Anders Borgs världsbild har blivit prisbelönad i dag. Den forskning som […] Diamond, Mortensen och Pissarides har bedrivit är ju i hög grad den som Anders Borg hela tiden hänvisar till när han talar om att det ska löna sig att söka jobb. Om arbetslöshetsunderstödet är högt så minskar intensiteten i jobbsökandet”, sa Klas Eklund i en kommentar till gårdagens ekonomipristagare. Det är sant. Och samtidigt inte. Det Anders Borg har gjort, med stor framgång, är att plocka ut en liten del ur en mycket omfattande forskning och framställa den som Den enda vägen. Det vill säga: han kör ledarsidestilen, och det kan se ut som att den just vunnit ett Nobelpris.

Men när Per Krusell, professor i nationalekonomi och ledamot i kommittén för ekonomipriset, ska förklara pristagarnas forskning beskriver han den på ett helt annat sätt:

”Vad som är bäst [för att bekämpa arbetslösheten] beror på vilket land man är i och vilken ekonomisk politik som förs i övrigt. Det här är som en verktygslåda, snarare än ett entydigt svar som funkar i alla länder”. Eller som priskommitténs ordförande, professor Bertil Holmlund, uttrycker det i en artikel skriven tillsammans med Peter Fredriksson:

”Hur ska man utforma [arbetslöshets]försäkringen om målet är att minska arbetslösheten? Svaret på denna fråga kan tyckas enkelt: sänk ersättningen vid arbetslöshet. Men frågan är inte särskilt relevant och svaret därmed inte särskilt intressant. Den relevanta frågan är istället: Går det att utforma arbetslöshetsförsäkringen så att försäkringsvärdet är intakt men incitamenten att till exempel söka efter jobb förstärks?”

Och författarna svarar jakande på den frågan:

”Vår diskussion leder fram till slutsatsen att en optimal arbetslöshetsförsäkring innebär (i) att kompensationsgraden faller med arbetslöshetens längd, (ii) att krav på aktivt arbetssökande kombineras med sanktioner, samt (iii) att arbetsmarknadspolitik används för att testa arbetsviljan.”

De säger inget om exakt hur hög ersättningsnivån ska vara. Mig veterligen gör varken Peter Diamond, Dale Mortensen eller Christopher Pissarides det heller.

Det är uppenbart att vänstern inte lyckats bemöta de förenklade argumenten om att en hög a-kassa med nödvändighet leder till hög arbetslöshet, trots att de är långt ifrån vetenskapliga. Jag tror att problemet är att vi trott att vi måste förneka att det finns ett sådant samband överhuvudtaget, samtidigt som vi inte litat på vår egen argumentation. För naturligtvis finns det ett samband, på en generaliserad nivå. Om du hotar en människa med att ta ifrån henne maten, så kommer du att bli överraskad över vilka stordåd hon är kapabel till för att slippa svälta. Alltså: om vi tar bort a-kassan helt och hållet, så visst kommer människor att hitta olika sätt att slippa svälta ihjäl. Det betyder inte att det vore ett bra samhälle, eller hur? Nej: Precis som Bertil Holmlund och Peter Fredriksson skriver, så är det mer relevant att ställa sig helt andra frågor. Om vi vill leva i ett mänskligt samhälle, vad behöver vi göra för att det också ska vara ett rättvist och välmående samhälle? Om en hög a-kassa riskerar att leda till lägre sökintensitet, vilka andra åtgärder kan motverka dessa negativa effekter?

Att det finns sådana motåtgärder är okontroversiellt. Till och med OECD konstaterar att i ett land som Sverige har a-kassenivån ingen signifikant effekt på arbetslösheten, eftersom den aktiva arbetsmarknadspolitiken fungerat i motsatt riktning.

Politik är det möjligas konst, och handlar därför faktiskt just precis om vad som är realistiskt genomförbart nästa månad i Skellefteå kommun. Det jag allra helst skulle vilja ha är den diskussionen: vad som möjligt att göra, här och nu. En ärlig diskussion. En där man kan erkänna att det finns målkonflikter. Jag tror att de flesta människor vet om att det finns målkonflikter i det vanliga livet, typ det är både trevligt att vara smal och äta godis, det är roligt med fritid men jobbar man inte ibland blir det en fattig fritid. I politiken däremot ska vi helst sopa alla målkonflikter under mattan. Moderaterna vägrar låtsas om att din skattesänkning sker på bekostnad av Emelie Holmquists mamma (och andra ”enskilda fall”). Socialdemokraterna har inte på ett trovärdigt sätt kunnat säga: om vi vill ha ett mänskligt samhälle men det leder till lägre sökintensitet, hur kan vi kompensera för detta och är inte det värt några kronor i skatt?

Låt oss prata mer om vad som är realistiskt nästa månad i Skellefteå. Men på ett ärligt sätt, och bortom slagorden. Då kommer också visionerna, och skiljelinjerna, att bli tydliga.

Paul Krugman skriver en ganska trevlig och kortfattad introduktion till sökteorin. Gunnar Hökmark skriver ärligt: ”Som med alla Nobelpriser kan de lätt kapas för de politiska syften man vill”. Amerikanskpolitik.se om att Peter Diamond tidigare blivit nobbad att sitta i Fed:s styrelse, eftersom republikanerna menar att han saknar tillräcklig erfarenhet. Och apropå ledarsidor: Per Gudmundson är just idag någorlunda balanserad. Följ dessutom gärna Ali Esbatis twitterflöde för en liten diskussion om ekonomipriset i allmänhet.

Andra bloggar om , , , , , , , . Intressant och Netroots.

22 kommentarer

Filed under Arbetsmarknad, Ekonomi, Socialdemokraterna

22 responses to “Vad som är realistiskt nästa månad i Skellefteå

  1. Leffe

    Det där med visioner är visserligen svårt, men högerns visioner är enklare att sälja då de i grunden handlar om att minska eller konsolidera statens ambitioner att lägga livet till rätta. Det är en tanke som, oavsett vad man tycker om den, är ganska enkel att beskriva och förklara. Varje fråga om konkret hur och vad det innebär kan besvaras med att individerna får välja själva.

    Vänstern däremot vill använda politiken aktivt för att med olika konkreta åtgärder ytterligare lägga livet till rätta för människor. Det är naturligtvis mycket svårare att lägga fram sådana aktiva politiska visioner. Här kan varje fråga om hur, vad, när, hur mycket och till vilket pris diskuteras i det oändliga.

    Sedan finns det likheter mellan V och SD:
    – Båda partierna underfinansierar sina förslag, V tror att ”de rika” kan betala för vad som helst och SD tror att man kan få fram oändliga ekonomiska resurser genom att stänga gränserna. I båda fallen är det populism det är fråga om.

    – Båda partierna har delvis misslyckats med att göra upp med sitt historiska arv.

    – Båda partierna har som bärande idologi att individers intressen är underordnade de kollektiva intressen som partierna själva vill tala om hur det ser ut.

    Om V dök upp som ett nytt parti i dag skulle de sannolikt bemötas av det offentliga Sverige (media, tyckare och andra partier) på ungefär samma sätt som dessa nu bemöter SD. Tror jag.

    Avslutningsvis, man kan i vart fall hävda att gårdagens nobelpris inte ger något vidare starkt stöd för s-förslaget om höjda tak i a-kassan…

    • Marika

      Jag håller inte med alls. Det finns inget som säger att högerns visioner är lättare att smälta generellt och det har historiskt sett inte varit så.

      V och SD är i grunden djupt olika eftersom V är ett demokratiskt parti, medan SD inte är det. Det som gör att många har svårt för V är partiets historia. Om V kom idag – utan denna historia, men med dagens politiska program – skulle det vara ett föga kontroversiellt parti. Din karakteristik av V är stereotyp. Jag skulle kunna göra motsvarande liknelser mellan SD och nidbilden av vilket svenskt parti som helst och det skulle gå att hitta ”likheter”, men det är lite för låg nivå tycker jag.

      Som du kanske ser i min text argumenterar jag, med stöd i forskning tex Holmlund och Fredriksson, för att det går utmärkt väl att höja ersättnignen i a-kassan och ändå bekämpa arbetslösheten. Det gäller bara att ha andra politiska åtgärder också. Det går inte att dra slutsatsen av Nobelpristagarnas forskning att det skulle vara omöjligt att nå låg arbetslöshet med hög a-kassa.

      • Leffe

        Hur menar du att SD inte är ett demokratiskt parti – är de inte invalda i kommuner och riksdag eller är det interndemokratin som du är tveksam till? Att bara säga att de inte är demokratiska är väl en smula ”stereotypt”?

        I mina ögon är V ett populistparti på vänsterkanten som inte gjort upp med sin historia och som har en överförenklad förklaringsmodell där ”klyftor”, ”de rika” och ”rikedom” är orsak till alla problem i samhället. Den godtyckligt definerade gruppen ska hållas tillbaka på olika sätt. På det sättet är de mycket lika SD, tycker jag.

        Sedan tilltalar de helt andra väljare och är etablerade på ett helt annat sätt än SD. Men likheterna är i mina ögon fler än skillnaderna, när det gäller den politik man lägger fram.

        Man kan ju dessutom konstatera att V och SD har ungefär samma syn på t.ex. arbetskraftsinvandring, EU och globalisering. De har olika utgångspunkter men de kommer skrämmande ofta fram till samma svar på svåra politiska frågor.

      • Leffe: Vad menar du med demokratisk? Eftersom SD anser att alla inte har samma värde, och anser det så intensivt att man måste gå ut när någon hävdar det, måste åtminstone jag sätta ett frågetecken.

      • Anders

        Nu gick väl SD ut från predikan för att de kände sig kränkta. De kände sig utpekade som rasister när de tar avstånd från det. Hade predikan istället handlat om hur farlig kommunismen kan vara hade nog Ohly känt sig utpekad på samma sätt. Även om han alltså tar avstånd från det.

        Om man vill tro på att Åkesson inte är rasist eller Ohly inte är kommunist är en annan sak. Jag tvivlar dock på att SD lämnade av den anledningen du anger.

      • Leffe skriver:
        I mina ögon är V ett populistparti på vänsterkanten som inte gjort upp med sin historia och som har en överförenklad förklaringsmodell där ”klyftor”, ”de rika” och ”rikedom” är orsak till alla problem i samhället./i>
        Och du har aldrig hört V be om ursäkt för kommunismen? Jag har hört dem göra det, återkommande och under sådär en 40 år eller så, ända sedan Hilding Hagberg avgick som partiordförande.

        Men, kära Leffe, däremot har jag ALDRIG i hela mitt drygt 65-åriga liv hört Högern/moderaterna be om ursäkt för alla de fascistiska regimer man stött, eller för att man röstade emot precis alla reformer som gjorde Sverige till först en demokrati, sedan till en välfärdsstat.

        Dags att kräva ursäkter från Högern alltså, och att Högern gör upp med sin historia, fast det senare blir ju svårt förstås, eftersom man nu är i färd med att avskaffa det där man röstade mot när det infördes.

  2. Pingback: Tweets that mention Vad som är realistiskt nästa månad i Skellefteå « Storstad -- Topsy.com

  3. Marika,
    det är riktigt att för höga ersättningar i a-kassan bara är en liten del av den här forskningen. Men om du läser vad jag sade i den kommentar du länkar till så påpekar jag också att samma forskning pekar på behovet av en väl fungerande arbetsförmedling.
    Och vad gäller ersättningens lämpliga höjd beror den – precis som du säger – på en rad olika faktorer. I USA har ersättningsnviån antagligen varit för låg. Likväl pekar ändå det mesta på att den tidigare nivån i Sverige var alltför hög och att ersättningsperioden var alltför lång.

    • Marika

      Absolut, jag använde kanske citatet från dig lite orättvist. Jag menar inte alls att du skulle ha fel, jag ville bara få en ingång till att många kommer att beskriva priset just som en belöning för regeringens arbetsmarknadspolitik.

      Jag håller nog inte med om att ersättningen skulle ha varit för hög. Däremot möjligen att ersättningsperioden varit för lång. Definitivt under den period då man kunde använda ams-program för att kvalificera sig till en ny period, men det slutade man ju med långt före 2006.

      Å andra sidan: när människor har varit arbetslösa i mer än ett år så krävs det oftast otroligt mycket mer än en sänkt/avslutad a-kassa för att de ska komma tillbaka till arbetsmarknaden. Det finns en typ av selektionsproblematik som gör att visst kanske en förändrad tidsprofil i a-kassan gör att personer som står nära arbetsmarknaden får jobb snabbare. Men de andra, den hårda kärnan av personer som inte får jobb hur mycket de än söker, hur ska man göra med dem? Ett tydligt exempel på en målkonflikt.

      Som jag förstår det är just arbetslöshetens persistens en av de saker bla Peter Diamond studerat. Hittade tex denna studie:

      http://ideas.repec.org/a/bla/restud/v61y1994i3p417-34.html

      som ju utgår från att personer är mindre attraktiva att anställa ju längre de varit arbetslösa. Ytterligare ett exempel på friktioner på arbetsmarknaden, och inte en som i sig löses av a-kassans nivå.

  4. Marika,
    du har alldeles rätt i att ersätttningens nivå och längd inte alls är tillräckliga åtgärder. Det du säger pekar på att det förkättrade ordet ”anställningsbarhet” är viktigt i praktiken. Dvs rörlighet, kompetensutveckling mm mm.

  5. Ante

    Bra artikel! Jag råkar faktiskt bo i Skellefteå🙂

    Låg a-kassa gör säkert att vi arbetslösa söker jobb mer aktivt och kan tänka sig flytta för att ta ett jobb. Detta mer desperata jobbsökande skapar också fler jobb genom att vi arbetslösa påverkar lönebildningen genom vårt mer aktiva jobbsökande.

    Pga den låga a-kassan påverkar vi lönebildningen genom att acceptera lägre betalt än vad jag hade på mitt tidigare jobb. Aktivt sökande över hela landet motverkar att det uppstår flaskhalsar när konjunkturen blir bättre. Flaskhalsar är inte bra för det driver upp lönerna. Högre löner ger lägre efterfrågan på arbetskraft och återhämtningen stannar upp utan att vi nått låg arbetslöshet.

    Det är också viktigt att hålla nere lönerna genom en bra arbetsmarknadsutbildning så inte flaskhalsar uppstår.

    Det som behövs är att tänka ut en politik som ger en lönebildning som kan ge låga löneökningar även vid låg arbetslöshet (3 procent) först då kan vi få en uthålligt låg arbetslöshet.

    Lönebildningen är nyckeln för den bestämmer nivån på arbetslösheten.

  6. Pingback: Vad menar Borg med ”Full sysselsättning”? « Röda Berget

  7. Pingback: Var är det praktiska handlaget och verklig känsla för människor? « reflektioner och speglingar II…

  8. Pingback: En dag som denna. « PeoWagstrom's Weblog

  9. Hej Marika.

    Det finns faktist socialdemokratiska ledarsidor ute i landet som skriver ur en socialdemokratisk synvinkel.

    Varför inte lyfta fram dem om de skriver någonting bra som du tycker om. Oftast kan man fastna på de stora borgerliga ledarsidorna och reagera på vad de säger och länka till dem. Resultatet blir ju att ledarsidan på SvD blir läst och sedd av många på bekostnad av andra duktiga skribenter som kanske förtjänar en liten puff.

    Här finns en lista.

    http://sv.wikipedia.org/wiki/Lista_%C3%B6ver_socialdemokratiska_tidningar

    • Marika

      Visst finns det s-ledarsidor, men min poäng är att de är i minoritet. Dessutom är de aldrig lika galna som högern. Det påverkar debatten.

      Se en genomgång här:

      http://www.s-buzz.se/2010/07/vilket-tomrum-fyller-sveriges.html

      Det handlar om stora strukturer och enorma summor pengar.

      • Jag vet.

        Jag tycker det saknas en stor rikstäckande socialdemokratisk dagstidning som har en ställning liknande den som SvD har för Moderaterna.

        Det fanns en för länge sedan som lades ner på 50 talet. Men det kanske var så då att sossarna hade sådan stark dominans på den politiska himlen att behovet inte ansågs finnas.

        http://sv.wikipedia.org/wiki/Socialdemokraten

        Jag vet inte om sociala media kan hjälpa till att minska dominansen av de borgerliga ledarsidorna genom att lyfta fram de mindre tidningarna.

        Lyfter man fram dem så kanske man kan hjälpa till att få dem att växa litegrann. Kanske en naiv tanke.

        Det känns som man måste börja någonstans för att minska dominansen.

  10. Pingback: Rebella unga S-kvinnor

  11. Väldigt relevant inlägg! Lite grann får man väl säga att arbetarrörelsen har sig själv att skylla. Den har inte tagit idékampen på allvar på länge. Det saknas massmedia, det saknas tankesmedjor, men framförallt saknas det studiecirklar, folkbildning och gräsrotsrörelse. Min egen lilla konspirationsteori är att sossarna inte grät några tårar när deras rörelse somnade in – det gjorde det ju lättare att klubba igenom den högerlinje som Ingvar Carlsson, Göran Persson och Mona Salhin ansåg som nödvändig. Och när partiet i praktiken slutat definiera sig som socialistiskt och istället blivit liberalt så kanske man inte ansåg sig vara i så stort behov av ideologiproduktion som utmanade kapitalismen?

    Förhoppningsvis inser sossarna och arbetarrörelsen efter valfiaskot 2010 att en socialdemokrati utan socialism gör sig själv onödig. Förhoppningsvis får den insikten arbetarrörelsen att skaka sig loss ur den ideologiska törnrosasömnen och på allvar börja utmana högerns monotont malande, förutsägbara och rätt ointelligenta propagandakommissarier.

    För övrigt så bevisar den som jämställer rasisterna i SD med vänsterpartiet bara att den inte vet något om vare sig SD eller V.

  12. Kurre

    Mycket bra inlägg som vanligt. Jag läser den här bloggen till och från .
    Bara en liten tanke, man kan väl också tänka sig att för låg a-kassa och kort ersättningsperiod leder till att kompetens/kvalificerad arbetskraft slösas bort och att folk hamnar på ”fel” arbete. Exempelvis, en lärare blir uppsagd, hittar inget annat arbete än lagerarbetare och tvingas ta det pga a-kassa-nivå osv. Samt det omvända, folk utan kvalifikationer söker raketforskarplatser p.g.a att AMS tvingar dem att vara aktiva. Slöseri med tid och resurser.

  13. Petter Essen

    ”Galningar till vänster däremot saknas i princip helt i den offentliga debatten (tips med motivering emottages tacksamt i kommentarsfältet, och nej, Lars Ohly kvalar inte in, han har faktiskt accepterat budgettaket).”

    Jag håller med. Det närmaste jag sett i närtid är Birger Schlaug – http://www.newsmill.se/artikel/2010/07/02/milj-debatten-mer-visionsl-s-n-n-gonsin

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut / Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut / Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut / Ändra )

Google+ photo

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut / Ändra )

Ansluter till %s