Jakten på medelklassen

Alltför ofta, i diskussioner bland sossar om socialdemokratins framtid, dyker argumentet ”vi måste få med oss medelklassen!” upp.

Jag tycker att det är problematiskt. Inte för att jag har nåt som helst emot innebörden i påståendet – det är en truism att socialdemokratin måste få med sig mitten. Det är en självklarhet att det var genom att locka fler än bara arbetarna som vi lyckades bygga det här samhället. Nej, det problematiska är att så många uttalar detta påstående som om det vore  en helt ny tanke och något kontroversiellt. Det är också problematiskt att det alltför ofta tolkas som att vi måste ge medelklassen presenter, typ ett rut-avdrag eller så (nu är det ju i och för sig inte medelklassen som använder rut, utan överklassen. Men ändå).

Det kan vara på sin plats att påminna om att det inte var genom att sticka till enskilda medelklasspersoner ett skatteavdrag eller två som vi byggde folkhemmet. Det var genom att formulera en politik som var bra och relevant för breda samhällsgrupper.

Jag och mina 30-någonting vänner, mina föräldrars generation – alla är vi mer eller mindre beroende av det borgerliga samhällssystemet som styrs av tankar på börsen (pensionssparet), räntorna (bostadslånet) och skattesänkningar (mer pengar i plånboken). Det har skett ett systemskifte i Sverige. Från att det stora flertalet har velat betala världens högsta skatter för att alla i Sverige ska kunna leva ett värdigt liv, till att många i dag känner att de måste tänka på sig och sitt för en dräglig tillvaro. Bakom det här relativt nya egoistiska sättet att tänka ligger borgerliga* politiska beslut […]

I söndagens val röstade 51 procent av väljarna mellan 18-29 år på de rödgröna, 41 procent i åldersgruppen röstade på alliansen. De unga kanske tittar på sina föräldrar […] och tänker: ni kommer inte att leda den här kampen. Ni tänker bara på räntor, börskurvor, rut och rot och att ombilda er hyresrätt som ni en gång för länge sedan fick tillgång till. Det räcker inte. Vi måste ta över.

så skriver Jonna Sima i ett inlägg i Dagens Arenas toppenbra valanalysdebattserie. Och det tycker jag sätter fingret på problemet i diskussionen om vänstern och medelklassen. Jag vågar nämligen påstå att det i princip inte finns några aktiva sossar som är emot medelklassen. Det är inte, och har inte varit på decennier (kanske inte sedan 1917), en aktuell stridsfråga att en stark grupp inom socialdemokratin tycker att vi bara ska ha en politik för LO-kollektivet.

Nej, problemet är att översätta övertygelsen om att vi behöver en politik för breda grupper till praktik. Det svåra ligger i att formulera politiska förslag som bemöter de samhällsproblem många möter. Lösningen kan inte vara att utforma vissa förslag som är bra för medelklassen och andra som är bra för arbetarklassen. Särskilt inte om det handlar om förslag som samtidigt missgynnar den andra gruppen: exempelvis gör diverse skatteavdrag som nästan enbart används av höginkomsttagare  att det finns mindre pengar kvar till den välfärd som nyttjas av alla. Etc.

Det är svårt, antagligen jättesvårt, att hitta de förslagen. Varför? Det berättar jag i den här debattartikeln i ETC. Ett litet smakprov:

Det handlar […] inte om enskilda människors moral. Det är ointressant att diskutera om bostadsrättsinnehavaren är en dålig människa som säger nej till nybygget på granntomten, eller om den duktiga eleven som väljer en innerstadsskola hellre än en förortsskola är osolidarisk. Det handlar om system. Den svenska socialdemokratin var extremt framgångsrik i att skapa en politik som förenade egennytta med solidaritet – system som inte krävde att enskilda människor måste vara sällsynt goda för att samhället skulle bli gott. Idag lever vi under andra förutsättningar.

Läs hela här!

* nåja, även rätt många socialdemokratiska. Det gör ont att inse, men på många områden har vi alltför mycket accepterat en världsbild som inte var vår. Vi har varit naiva och fattat beslut som inte gynnade den utveckling vi ville se.

Ilse-Marie skriver om något liknande. Hos Ali Esbati hittar jag en norsk text som också knyter an till samma tema. Katrine Kielos om socialdemokratisk förnyelse. Rekommenderar också Cecilia Verdinelli om SD och att det inte är integrationen vi måste prata mer om, utan segregationen. Läs även om varför Anna Ardin sörjer. Fler valanalyser av Netroots-bloggare.

Andra bloggar om , , , . Intressant och Netroots.

18 kommentarer

Filed under Klyftor, Socialdemokraterna

18 responses to “Jakten på medelklassen

  1. Vänstersidan och Socialdemokraterna, om de vill kalla sig socialdemokrater måste på ett tydligare sätt välja sida i politiken och visa att de menar allvar.

  2. hej håller med flirten med medelklassen är ett sätt att närma sig mitt och högern. man kan nu se att M försöker dra till sig väljare från MP genom att anställa en kvinnlig partisekreterare. Men jag är inte säker på att plagiat i längden lönar sig.

    • Marika

      Allstå, jag tycker ju att S ska vara ett mittenparti. Frågan är bara hur man gör det. De senaste åren har vi inte lyckats särskilt bra.

      • StefanP

        Här är en intressant blog som redogör för den verkliga förmögenhetsfördelningen i USA, den fördelning som de intervjuade (folk i allmänhet) tror existerar samt den ideala fördelningen enligt samma intervjugrupp http://baselinescenario.com/2010/09/28/americans-want-to-live-in-sweden/ med länk till originalartikeln.

        Enligt resonemanget vill amerikanarna ha ett samhälle som är mer jämlikt än det nuvarande. Den trenden har stått sig i 3 årtionden. Trots detta producerar politiken ett systemskifte mot mer ojämlikhet med stora skattesänkningar för de rikaste.

        Även om USA är ett extremt exempel så är min tro att samma diskrepans mellan verkligheten, den allmänna uppfattningen och idealet gäller i Sverige också. Men hur får man fatt i den historien ? Den handlar ytterst om solidaritet och ”fair play” i ett samhälle där alla skall vara med.

  3. Pingback: Diverse texter… « reflektioner och speglingar II…

  4. Pingback: Lördagskrönika: Valet 2010 har gett oss en framgångssaga och ett haveri. « Kent Persson (m) blogg

  5. Pingback: Alfons, Ipren-mannen och hårdrockande hästsvans « Under den lugna korkeken

  6. Pingback: Eftervalskrönika – Där Sahlin är glasklar sitter Reinfeldt i garderoben och surar « Röda Berget

  7. Skulle vi inte bara kunna sparka ut ordet ”medelklass”, och ersätta det med tjänstemän?

    Begreppet medelklass är trots allt inte analytiskt skarpt för fem öre. Det kombinerar associationen ”allt mellan LO och de rikaste” med ”de som har löst sina omedelbara problem”. På det sättet blir det en genuint konservativ tankefigur.

    Tjänstemän är också ett brett begrepp, men det går att hantera. Det väcker t ex frågor om vad de upplever för konkreta problem på arbetsplatsen, som helt försinner med medelklassbegreppet.

    Medelklassen sitter i soffan och funderar på bostadslånen. Tjänstemän kan t ex fastna i övertid och missa middagen.

  8. Pingback: Sanningen om samhället – 2010-10-02 FM

  9. Pingback: Högbergs tankar: Lördagsbetraktelse över morgondagens klasser?

  10. Gertkvist

    Vad är egentligen skillnaden mellan ”arbetare” och ”tjänstemän”? Det finns naturligtvis definitioner i avtal, men vilken är den grundläggande / ideologiska skillnaden?

    Är tjänstemän friare i utförandet av sina arbetsuppgifter? Är tjänstemän mer bundna av arbetet, eftersom de inte per automatik slutar kl 1700? Duschar tjänstemän före jobbet, men arbetare efter? Ägnar arbetare mindre än 50% av arbetetstiden åt datorer?

    I övrigt önskar jag att fler svenskar hade funderat på sin pension under 50-talet. Då skulle vi sluppit kedjebrevet ATP och mycket annat obehagligt.

  11. Gertkvist: Det är nog svårt att hitta en rak gränsdragning. En aspekt som jag tror spelar en hel del roll är utbytbarheten: tjänstemän är överlag besvärligare att byta ut (som individer). Det påverkar fackliga strategier en hel del, och i förlängningen samhällssynen.

  12. Owe

    Sverige har ju varit ett samhälle där stor del av befolkningen har jobbat inom industrin. Med en struktur där paragraf 32 (chefen bestämmer) Med MTM (ackord) där man delade jobben i microsekunder av en lära från Frederick Taylor. Detta infördes under en tid när arbetarrörelsen stod som starkast. Arbetet var väldigt hierarkiskt uppdelat och höll tillbaka människorna på jobbet. Detta alltså med arbetarrörelsens välsignelse. Varför kan man undra och kanske borde mera analysera för att förstå den socialdemokratiska politiken.

  13. midnattsol

    Jag tror inte heller att man kan säga att en tjänsteman är mindre utbytbar än en arbetare? Vilken schimär in the real life! FAST det kan också vara rätt. Om den egna TRON är att tjänstemannen är mindre utbytbar än arbetaren. Majoriteten av Sveriges befolkning i dag känner sig i alla fall välutbildad och kanske ”lågutbytbar”, som sagt en chimär som inger falsk trygghet.

  14. Applåd. Särskilt för erkännandet att även socialdemokratiska regeringar har deltagit i skapandet av ett samhälle där det lönar sig bättre att vara girig än att vara solidarisk.

    Nästa steg är att fråga hur det blev så. Återigen utan att moralisera.

    Och då tror jag det handlar om att decennier av strypning av all självständig folkrörelsemobilisering har gjort att partiledningen inte har ansett sig behöva ta reda på vad deras kärnväljare tycker. Istället har de börjat lyssna mer till sina klassbröder bland regeringstjänstemän och yrkespolitiker, dvs medelklassen, eller kanske snarare övre medelklassen. De 20% symbolhanterare Robert Reich talar om. Det är dem man vill tillgodose, eftersom det är dem man rör sig bland.

    Observera att detta inte är moraliserande. Problemet är strukturellt. Problemet är att arbetarrörelsen, dvs det fenomen som satte S i regering 1932, har haft regeringen som översta organ och därmed kommit att underordnas statsnyttan. Vi behöver en pånyttfödd arbetarrörelse som står självständig mot staten, och som kan driva på och överrösta den övre medelklassen. Frågan är bara vem som kan dra igång en sådan.

  15. Chris b

    En fara med det eviga tjatet om att man inte når medelklassen är att det riskerar bli en självuppfyllande profetia (eftersom man anser sig inte nå medelklassen utgår medelklassen ifrån att politiken är dålig utan att granska den) För har man så dålig politik egentligen? Kan det inte vara så att det snarare är glamouren ifrån de rikas parti (m) som lockar än deras politik? I så fall handlar det mest om kommunikation.

  16. Pingback: Lördagsbetraktelse över morgondagens klasser? | Högbergs Tankar

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut / Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut / Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut / Ändra )

Google+ photo

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut / Ändra )

Ansluter till %s