Vad kostar välfärdens frukt?

Moderaterna talar gärna om ”välfärdens kärna”. Det är en användbar metafor – personer till vänster har plockat poäng genom att fråga sig vad det är på frukten man brukar äta, och vad det är man slänger bort, det har påpekats att en frukt som får sin kärna avlägsnad snart ruttnar. Osv. Men om man lämnar fruktmetaforen och kollar på siffrorna istället – vad kostar egentligen välfärden?

vad kostar allt

(Statistik på årsbelopp 2008 från SKL, Försäkringskassan, Socialstyrelsen, regeringen, IAF). Som framgår av diagrammet handlar det om mycket olika storheter. Dyrast är sjukvården, som kostar nästan 250 miljarder kronor om året. Lägst kostnad har bostadsbidragen, som betalas ut för drygt 3 miljarder kronor om året. Intressant är att de tre ”mastodontposterna”, sjukvård, ålderspensioner och skola, också är de tre poster som det finns ojämförligt störst stöd för hos båda blockens väljare vad gäller viljan att betala skatt. En majoritet av befolkningen vill hellre höja skatterna än spara in på just dessa områden.

Bild från DN.

Jag har tidigare skrivit om att enligt en undersökning från Sveriges Kommuner och Landsting tror de flesta svenskar att mindre än hälften av kommuners och landstings utgifter går till vård, skola och omsorg – det som många skulle definiera som ”välfärdens kärna”. Sanningen är att dessa verksamheter står för hela 90 procent av kommunernas och landstingens budgetar. Det är något som bara tre procent av svenskarna känner till.

När människor tror att stora delar av skatterna går till ”onödiga” saker, så ligger det nära till hands att också tycka att skatterna borde sänkas. Det är den bilden de borgerliga partierna gjort allt för att underblåsa. Väldigt få torde tycka att det är roligt att betala skatt i sig. Däremot finns det ett brett stöd bland svenskarna för den skattefinansierade välfärden. Så länge man tror att skatterna används till något bra har de flesta inget större problem med att betala skatt.

Mona Sahlin har uppmärksammat just den här problematiken genom att sätta en prislapp på det som många av oss tar för givet (ur sommartalet i Tanto):

  • 83 000 kronor på ett år – det är vad en plats i grundskolan kostar.
  • 92 000 kronor per år – det kostar en gymnasieplats.
  • 76 000 kronor per år – det kostar en högskoleutbildning i snitt. Om man inte pluggar till läkare, för då kostar det 230 000 kronor,
  • 50 000 kronor – priset för ett kejsarsnitt.
  • 80 000 kronor – en höftledsoperation.
  • 530 000 kronor per år – en plats i särskilt boende i äldreomsorgen

Det här är vad skatten går till. Det här är samtidigt de stora, helt dominerande posterna i statens budget. Och alla av oss använder dem. Räkna själv – hur stora värden har du själv använt? Hittills har jag till exempel kostat skattebetalarna ca 1,48 miljoner kronor, och då är varken mina år på dagis och fritids, gratis tandvård upp till 20 år, barnbidrag och studiemedel, diverse subventionerade läkemedel, sjukvård och kollektivtrafiksresande inräknade. För att bara nämna några.

Den senaste mandatperioden har regeringen sänkt skatterna med ungefär 100 miljarder – även om det man lovade inför valet 2006 var en betydligt lägre summa, nämligen 37 miljarder [SvD idag, ännu ej på nätet].  Nästan mandatperiod lovar man ytterligare miljarder, även om man svävar på när det blir – regeringen förväntar sig att du röstar på dem utan att de lämnat klart besked i frågan (man undrar lite vad mer de inte tänker lämna besked om men genomföra om de faktiskt vinner).

Diskussionen om skatter borde handla om vad skatterna ska användas till.  I längden är det djupt problematiskt med tidningarnas återkommande plånboksreportage – ”detta tjänar du på x-partiets skatteförslag”. Politik är så mycket större än att bara handla om människors plånböcker, och ju mer man fokuserar på enskildas plånböcker, desto mer försvinner de större sammanhangen.

Anders Borg vill enligt egen utsago ”ha en hel melon av välfärd”, vilket onekligen öppnar upp för en del intressanta perspektiv (melonkärnor är väl förresten väldigt små, i relation till själva frukten?). Men det han ogärna talar högt om är vad välfärden kostar, och vad skattepengarna används till. Välfärd är inte gratis. Varken kärnan, frukten, skalet eller fröet.

Britta Sethson och Vägen till himmelen och Peter Johansson och Stefan Wikén skriver också.| SvD| AB | GP

Andra bloggar om , , , . Intressant och Netroots.

26 kommentarer

Filed under Ekonomi, Socialdemokraterna

26 responses to “Vad kostar välfärdens frukt?

  1. Pingback: Dagens bloggtips – Marika om Välfärdens Frukt « Röda Berget

  2. mille

    Om effektiviteten är 55 % i offentlig sektor, vilket alla undersökningar visar,
    hur mycket onödig skatt tas in ?
    Varför är det fler administratörer än lärare i skolan?
    Varför jobbar läkare bara 25 % av tiden med patienter?
    Det är sådana frågor som skall upp på bordet.
    Länder med betydligt lägre skatter har betydligt högre välfärd.

    • Josefine

      Vilka länder har betydligt bättre välfärd med betydligt lägre skatt? Ge gärna några exempel. Hur ser dessa länders försäkringssystem ut?

    • k

      Håller med Josefine! Det vore intressant att få veta vilka länder som har betydligt bättre välfärd och lägre skatter. Och, ja, hur ser deras försäkringssystem ut?

      Min pojkvän är amerikan och jag har det bättre ställt som svensk än vad många, många amerikaner har det. Trots att jag bara har medelklassinkomst.

      Lägre medelklass och arbetarklass har det nog ganska tufft i USA.

      Som egen småföretagare har han valt en sjukförsäkring med 2 000 dollars självrisk (ca 14 000 kronor).

      När det var vaccinering mot svininfluensan förra hösten visste han inte var han skulle gå för att bli vaccinerad (är sjukvården så uppsplittrad så det inte finns någon riktig samordning eller information om dylika saker?). Han vaccinerade sig inte. Men det var ju inte nödvändigt – i detta fall.

  3. Chris B

    När det gäller välfärdens frukt bör man även se till de långsiktiga effekterna av en fungerande välfärd med ett fungerande socialt skyddsnät. Vad betyder det tex att barn med problem hemma eller i socialt utsatta områden får det stöd de behöver när de behöver det? Vilka konsekvenser för det med sig om alla får en bra chans i livet? Detta är saker som torde ha positiva konsekvenser för framtiden men som inte riktigt kommer fram i debatten. Förmodligen för att man väljer att ge en förenklad populistisk bild framför att tillämpa en mer korrekt systemsyn på samhället.

  4. Pingback: Efterlyses alliansbesked till kommunerna « Katarina Nyberg Finn

  5. Knut

    Förtjänstfullt inlägg, som alltid!

    Jag vill bara lägga till en poäng kring tidningarnas plånboksrapporterande (även jag har reagerat på detta) och det rör de partisympatiseringstest (eller vad det heter) som florerar på diverse nyhetsmediers hemsidor. Sällan görs den avvägning mellan skatt och välfärd som du pekar på i inlägget, och som är nödvändig att göra. Man får enbart svara på dels om man vill höja skatten, och dels om man vill satsa på välfärd utan att dessa sätts i relation till varandra. Jag tror dock att många ser sambanden ändå, men det blir problematiskt när vi har ett politiskt block som vill göra sken av att man faktiskt kan äta kakan och ha den kvar. Välfärden och skatterna är (i Sverige) en och samma fråga, och bör behandlas på det viset.

  6. Pingback: Högbergs tankar: Tunna pannkakor och tunn politik

  7. Anders

    Har lite reservationer kring det andra diagrammet. Man ställer besparing (skatteminskning?) mot skatteökning. Känns som man får alternativet antingen höjer vi skatten eller så skär vi ner. Upplever det som att man bortser från möjligheter till trade-off mellan områdena (de skatter som inte är öronmärkta) samt att nivån faktiskt är bra som den är. Kanske fanns det ett tredje alternativ då staplarna inte adderar till 100 eller så är det bara ”osäker/inget svar” som inte redovisas. Om jag t.ex. vill skära ned i skola men öka finansieringen inom sjukvård, så måste jag välja ökad skatt för sjukvård och nedskärning (minskad skatt?) i skolan. Kanske är onödigt kritisk men staten har investerat flera hundratusen för min högskoleutbildning så jag skyller på dem. Jag hade haft svårt att svara på enkäten i alla fall av ovanstående anledningar.

    Personligen tror jag att de skatter som går till ”onödiga saker” ligger utanför välfärdsområdet. Sen finns det alltid utrymme för effektivitetshöjning i bemärkelsen göra rätt saker på rätt sätt och inte skära ner resurser. Där finns en stor besparingspotential.

    • Marika

      Självklart finns det svårigheter med att undersöka människors attityder i en sån här typ av opinionsundersökning. Precis som att det finns i nästan alla opinionsundersökningar. Det som ändå är intressant i diagrammet är att det trots allt finns en tydlig rangordning: det är inte så att alla svarar att de vill spara på allt, eller tvärtom att de vill satsa på allt. Det är också intressant eftersom den visar att uppslutningen kring de tunga välfärdsområdena är relativt lika mellan blocken. Skillnaderna ligger i synen på transfereringar. Här har du hela förklaringen till att borgarna lyckades vinna på att verka som att de inte ville skära i välfärden, bara i ”bidragen”. För egen del tycker jag ju att starka socialförsäkringar (som alltså inte är bidrag) är en självklart del av välfärden. Det ska inte vara en privatekonomisk katastrof att bli sjuk eller förlora jobbet. Det är välfärd.

      Sen det där med besparingspotential, visst finns den och det är väldigt viktigt att jobba för att effektivisera offentlig verksamhet. Samtidigt är jag lite trött på att många använder det argumentet så svepande. Sedan 90-talskrisen har det gjorts enorma besparingar/effektiviseringar i offentlig sektor. Jag är inte säker på att marginalerna är särskilt stora idag, även om det såklart ser olika ut för olika sektorer. Jag tror inte bara det räcker med en allmän ”känsla” av att det går att effektivisera. Det vore skönt om man kunde få se lite fakta på saken också. Konkreta siffror.

      I slutändan är det trots allt så att det finns en trade-off mellan välfärdens kvalitet och skatteintäkterna. även om det går att effektivisera på marginalen, så finns det inget magiskt knep som gör att man kan sänka skatterna med hur mycket som helst och ändå tro att man ska få lika bra skola och sjukvård som tidigare.

      De 100 miljarder regeringen sänkt skatten med under denna mandatperiod har inte precis matchats av lika stora ”effektiviseringar”. Däremot har man skurit ned på saker. Bara under det senaste året har 25.000 anställda i välfärden försvunnit, tex. Jag har svårt att tänka mig att det skett genom en verklig effektivisering, dvs att verksamheten sköts lika bra som tidigare.

      Det är helt enkelt viktigt att skilja på nedskärningar och verkliga effektiviseringar.

      • Anders

        Tack för svaret.

        Att det finns effektiviseringsutrymme inom offentliga sektorn förutsätter jag att det finns. Med omvänt resonemang skulle jag bli skeptisk om någon sa att verksamheten är nu optimal, den går inte göra bättre.

        De siffror eller fakta du letar efter för att stödja detta finns redan väl kartlagt och presenterat svart på vitt. Förmodligen inga offentliga dokument dock. Om nu jag har fel och den kartläggningen inte gjorts, då är jag helt säker på att mycket förbättringspotential finns. Detta av den anledningen att om inte verksamheten är kartlagd i detalj, då är den inte heller speciellt välgenomtänkt.

        Om välfärdens kärna (för att använda alliansretorik) har blivit sämre under dessa fyra år vet jag inte. Men om det är så, känns det mer naturligt för mig att man pekar på de siffrorna istället för att säga vi har 25 000 färre jobb där så det borde vara sämre. Det är väl bara slänga fram lite grafer på vårdköer, antal kirurgisk ingrepp, läratäthet, betyg eller vilka parametrar man nu mäter kvalitén på.

        Om dagens socialersättningar (jag säger ersättning, ingen brukar anmärka på det) är för låga vet jag inte. De är lägre än tidigare. Det är lägre än vad folk är vana vid. Vad som är lagom nivå och vad som är en rättighet är inte jag rätt person att avgöra. Givetvis ska man kan kunna ha ett värdigt liv när man råkar ut för något, det tror jag att de flesta fortfarande har. I alla fall de jag känner i den sitsen.

        Avslutningsvis vill jag säga att jag tycker att utförsäkringen däremot hanterats på ett mycket ovärdigt sätt och tacka för en väldigt bra blogg.

      • Men vad är det att effektivisera? Att spara pengar bara eller?

        Det är inte speciellt effektivt att slita ut ex.vårdpersonal eller lärare i förtid genom att lägga på dem allt mer och för mycket arbete, som man gör nu. Det som kan se ut som besparingar och effektivisering idag är kostnader i morgon, och dessutom till skada för människor, som mår dåligt av att slita mer än de orkar med.

        Livet består till stor del av arbete, och om samhället ska vara till för medborgarna måste även arbetet kännas bra, inte vara en plåga och en plåga som dessutom sliter ut människor i förtid.

      • ”Har den offentliga sektorn råd att förlora 50 miljarder varje år?”.
        ”Förlorar vi så mycket genom att inte upphandla professionellt?”

        ”– Ja, det är vår bedömning, det finns tyvärr lite för lite statistik kring upphandling men det handlar om stora summor som vi går miste om.”

        http://www.dagenssamhalle.se/nyheter/50-miljarder-i-sjon-16543

  8. Pingback: Vett och Sans om Afghanistan « Joakim Hörsing

  9. Karl-Olov Hedler

    Intressant sammanställning. Men missvisande vad gäller ålderspensionerna. De betalas i huvudsak av pensionssystemet utanför statsbudgeten som finansieras med avgifter och fondavkastning. Statskassan belastas enbart med ca 40 mdkr i form av garantipensioner och bostadstillägg (BTP),se Ekonomistyrningsverkets prognostabell, appendix 3. Statsbudgetens utgifter.

  10. Pingback: Peter Andersson - med rätt att tycka....: "Nu pratar vi jobben och Fredrik Reinfeldt pratar åter om sänkta skatter."

  11. Anders

    Till Kerstin ovan.

    Att effektivisera är att göra rätt saker på rätt sätt. Det handlar egentligen om att arbeta smartare, inte hårdare.

    Givetvis handlar det ofta om att minska kostnader eller/och öka intäkter, men det behöver alltså inte vara liktydigt med att minska personal och/eller öka arbetsbelastningen. Tyvärr väljs oftast den enkla lösningen dock, och resultatet blir som du beskriver.

  12. Frågan är om det inte har sparats bort alldeles för mycket. Som en bekant som är representant i handikapprådet för skolförvaltningen i Stockholm sa: Sen nittitalet har man bara skurit ner, aldrig lagt till något.

    Och samtidigt har faktiskt BNP ökat.

    Vart går pengarna? SJ skar bort 1500 underhållspersonal samtidigt som de anställde 1500 personer som håller på med anbud och upphandlingar. Kan det vara så att gängse NPM-administration – NPM är alltså principen att offentlig verksamhet ska leka business – kräver så mycket administration att verksamheten blir lidande?

    Som vilken privatföretagare som helst vet så är marknaden inte gratis. Ju mer marknad, desto mer transaktionskostnader. Det är därför privata företag slås ihop och fusioneras, nämligen för att slippa marknaden. När ska politikerna förstå att samma sak gäller offentlig verksamhet?

  13. Marika

    Anders,

    som jag skrev tidigare: jag tror visst att det går att effektivisera offentlig sektor, men jag tror inte att det handlar om mer än några enstaka procent. Det jag efterlyste var konkreta siffror – du har inga sådana, men är ändå övertygad om att effektiviseringspotentialen är mycket stor. Det tycker jag kanske är lite konstigt. Varför har inte regeringen sett till och effektivisera allt det där då?

    Det stora skälet till att jag inte tror att effektiviseringspotentialen är oändlig, handlar om grundläggande ekonomiska principer som säger att det alltid är enklare att effektivisera kapitaltunga sektorer än arbetskraftstunga. En vanlig liknelse som brukar användas är att en bil har blivit oerhört mycket snabbare, hållbarare, mindre och billigare än för 50 år sedan. En stråkkvartett däremot, spelar förmodligen varken särskilt mycket snabbare eller bättre idag jämfört med för 50 år sedan. Den tekniska utvecklingen gör att effektiviseringspotentialen alltid är enorm i kapitalintensiva branscher. Men i offentlig sektor är användandet av teknik begränsat. Och en människa kan inte springa hur fort som helst – det finns ingen pedagogisk utveckling som gör att man kan ha dubbelt så stora klasser idag jämfört med för 50 år sedan och ändå nå lika goda resultat, tex.

    Den absoluta lejonparten av kostnaderna inom skola, vård och omsorg är personalkostnader. Det måste man ha i bakhuvudet när man talar om effektivisering.

    Du efterlyser statistik som visar att välfärden skulle ha påverkats av regeringens nedskärningar. Här finns statistik på ökande vårdköer (som det borgerliga styret försöker dölja genom att hitta på olika sorters köer):

    http://ilija.se/?p=139

    Här finns en graf på hur barngruppernas storlek växer i förskolan i Stockholm:

    http://www.carinjamtin.se/2010/06/allt-fler-barn-per-personal-i-forskolan.html

    Här ser vi att lärartätheten sjunker i riket:

    http://www.alliansfrittsverige.nu/2010/08/augusti-27-2010-reinfeldt-har-fel-som.html

    Sen är det ju som så att mycket av det vi kallar kvalitet i välfärden inte är så lätt att mäta och följa upp. Förändringar som sker i skolan idag får antagligen inte utslag på betygen förrän om många år. Och även då kommer det att vara svårt att veta exakt vilka förändringar som gett exakt vilka resultat.

    Sen är det ju också som så att vi inom kort kommer att stå inför kraftigt ökade finanseringsbehov inom välfärden. De beräkningar SKL gör på detta visar att de effektiviseringar man kan göra inte kan lösa det problemet. Läs gärna mer här:

    https://storstad.wordpress.com/2010/04/20/13-kr-hogre-skatt-eller-ska-vi-anvanda-vinsterna/

    • k

      Vilka bra argument, Marika! Dem ska jag knycka!🙂

      Från egen erfarenhet: Precis, musiker idag behöver inte mindre tid för att öva in en stråkkvartett än de behövde för 50 år sedan. Kanske snarare mer, därför att kraven och konkurrensen är hårdare.

      Som kommentarar till Anders och Jonnys kommentarer: Att vara pianopedagog idag skiljer sig radikalt från hur det var att vara pianopedagog för bara 15-20 år sedan. Du måste vara beredd att tillfredsställa mångdubbelt fler olika önskemål och inriktningar än då! Och det kräver att man är mer uppdaterad än någonsin.

      Men istället för att få mer tid till att uppdatera sig så har vi fått mindre. Därför att vi måst spara i kommunerna. Och administrationen har dragits ner.

      Alternativet är att starta privat verksamhet, vilken kommer att bli så dyr att den blir förbehållen dem med ekonomiska resurser.

      Fast å andra sidan är inte alltid de som är mest villiga att betala för sina barns undervisning!

      Vilket är den verklighet de har i USA: instrumentalundervisning är förbehållen dem som har råd.

  14. När läkare använder mindre och mindre av sin arbetstid åt att utföra sina specialiteter, när poliser i allt mindre omfattning utför polisiära göromål, när yrkesgrupperna alltmer ägnar tid åt administrella göromål så verkar det som om något är felorganiserat och inte fungerar effektivt.

    Det verkar som vi kan lära av andra länder och hur de organiserar saker och ting.

    Olika länder har olika lösningar och har uppnått bättre / sämre på olika områden, där finns nog en hel del att lära sig.

    Åtgärd nummer ett borde vara att avskaffa landstingen.

  15. Pingback: Vad går skattepengarna till? « reflektioner och speglingar II…

  16. Pingback: Utan socialförsäkringar – inget utanförskap « Ett hjärta RÖTT

  17. Pingback: Om att ge mer till dem som har, samt om intellektuell nivå hos våra främsta makthavare och ”långsamma bomber” vars inverkan kanske inte märks förrän efter 100 år… « reflektioner och speglingar II…

  18. Daniel Beckung

    Jag delar din uppfattning att viljan att betala en relativt hög skatt är stark om det finns ett etablerat förtroende för att pengarna används effektivt och att skattuttaget är rättvist i så mån att grannen också betalar skatt och avgifter enligt samma villkor som jag. Jag kan förstå varför många är skeptiska till om pengarna används på bästa sätt. Det är ett generellt problem i all anslagsdriven verksamhet. Ett företag värderas vanligen utifrån det samlade mervärde som företaget kan generera över tid. I ett vinstdrivande företag finns därför incitament att göra en kostsam investering idag om jag tror att mervärdet som genereras över tiden är större än utgiften vid investeringstillfället. Det fungerar inte riktigt på samma sätt i offentlig sektor. Något överdrivet blir istället tänket av kortsiktig karaktär. Om det finns pengar över mot slutet av verksamhetsåret, så är det bäst att fläska på lite extra till julfesten, så att inte anslagen reduceras till nästa år. Controllerverksamheten är en viktig funktion i de flesta seriösa organisationer. Belöningssystemet utgår ofta ifrån hur vi presterat i förhållande till vissa utvalda statistika parametrar. Vi männsikor tenderar att göra saker som vi blir belönade för. Därför fokuserar vi först och främst på de statistiska parametrarna. Mot bakgrund av att anlslagsdriven verksamhet inte premierar långsiktigt tänkande enligt den logik som gäller för marknadsutsatta aktörer, så tenderar belöninssystemen inom offentlig sektor att premiera kortsiktigt tänkande där utgifter och inkomster är rådande och inte intäkter och kostnader.

  19. Pingback: Tunna pannkakor och tunn politik | Högbergs Tankar

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut / Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut / Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut / Ändra )

Google+ photo

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut / Ändra )

Ansluter till %s