Användbara siffror i valrörelsen

Det sägs rätt ofta nuförtiden att ”siffrorna flyger omkring” i politiken, och kanske särskilt i valrörelsen. Jag gillar siffror, men visst är det lätt att luras med dem. Jag hör exempelvis ofta siffror från borgerligt håll som uppenbart används för att missleda. Därför tänkte jag nu reda ut några av dem:

Påstående: Statsskulden ökade under den senaste S-regeringen (alltså är S dåliga på att sköta ekonomin)

Sanning: Jo, det stämmer att statsskulden ökade i absoluta tal mellan 2002 och 2006. Men det är inte ett speciellt intressant mått. Statsskulden uttryckt i en slumpmässigt vald valuta säger ingenting – den måste jämföras med något för att man ska förstå om den är stor eller liten, ett problem eller inte. Statsskulden är ju exempelvis skyhögt mycket högre idag än för hundra år sedan, men det beror ju främst på att ekonomin vuxit sedan dess. Liksom levnadsstandarden.

Rimligare är att kolla vad som hänt med statsskulden som andel av BNP. I nedanstående diagram visas denna utveckling i Sverige sedan 1950. För skojs skull har jag markerat de perioder då Sverige haft en borgerlig regering.

(Statistik från Riksgälden). Av denna bild framgår bland annat att under de socialdemokratiska regeringarna 1994-2006 så sjönk statsskulden från nästan 80 procent av BNP, till ca 40 procent. Jämfört med många andra europeiska länder är det en fantastisk utveckling, som kommer sig av en kraftfull och ansvarstagande ekonomisk politik under lång tid. Av bilden framgår också med all önskvärd tydlighet att det i princip enbart är under borgerligt regeringsinnehav som statsskulden växer. I början av innevarande mandatperiod sjönk den visserligen, men är nu på väg uppåt igen.

Den här bilden visar jag inte för att jag vill hävda att borgare är dömda att för alltid föra en dålig ekonomisk politik. Eller för att hävda att de djupare lågkonjunkturer Sverige drabbats av de senaste decennierna enbart skulle vara en viss regerings fel. Ekonomi, och politik, är inte så enkelt. Jag tycker att den nuvarande borgerliga regeringen gjort ett ganska bra jobb med att mota de senaste årens kris, ur ett strikt statsfinansiellt perspektiv (däremot tycker jag inte man hanterat exempelvis arbetslösheten lika bra, mer om det senare). Det är uppenbart att man lärt sig läxan från tidigare borgerliga regeringsmisslyckanden och faktiskt lyckats hålla budgetdisciplinen. Så det är alltså inte här min poäng ligger. Jag vill bara visa att S är rätt duktiga på det här med ekonomi. Samt bemöta det missförstånd som uppenbarligen snurrar runt där ute i stugorna om att statsskulden skulle ha ökat under den senaste s-regeringen.

Påstående: Sysselsättningen har ökat med 110.000 personer sedan den borgerliga regeringen tog över.

Sanning: Det stämmer förvisso, men återigen, det är helt poänglöst att tala om sysselsättning i absoluta tal på det sättet. Eftersom man då inte tar hänsyn till att befolkningen vuxit med betydligt mer än 110.000 under samma period. För att kunna jämföra sysselsättningsnivåer måste man relatera antalet till något. Standard är att det görs till den arbetsföra befolkningens storlek. Resultatet brukar kallas sysselsättningsgrad eller förvärvsfrekvens. Och när man gör det visar det sig att sysselsättningen idag och det senaste året har varit lägre än vad den varit någon gång sedan åtminstone 2001.

(Bild från SCB). Här nånstans börjar vi komma in på varför jag tycker att regeringen inte skött arbetslöshetsfrågan bra. Det finns oändligt mycket man hade kunnat göra för att stimulera tillväxten av fler jobb, men det har man valt att inte göra. Och därför ser också utvecklingen i Sverige på jobbfronten sämre ut än för EU i genomsnitt:

(Statistik från Eurostat). Sysselsättningsgraden har minskat mer i Sverige (röd stapel, minus 1,9 procentenheter) mellan fjärde kvartalet 2006 och fjärde kvartalet 2009 än i EU i genomsnitt (gul stapel, minus 0,4 procentenheter). Och detta trots att alla andra länder i EU också drabbats av finanskrisen. Uppenbarligen har den bemötts på olika sätt i de olika länderna, med olika goda resultat. Den svenska regeringens hantering imponerar inte.

[Uppdatering] Eftersom vissa har undrat varför jag visar skillnaden mellan fjärde kvartalen 2006 och 2009 har jag också tagit fram uppgifter på första kvartalet 2007 jämfört med första kvartalet 2010. Mönstret ser exakt likadant ut – sysselsättningen har tappat mer i Sverige (-1,7 procentenheter) än i EU i genomsnitt (-0,8 procentenheter). Första kvartalet 2010 är den senaste statistik som finns, och man kan inte jämföra denna siffra med fjärde kvartalet 2006 eftersom det finns säsongsvariationer. Man måste alltså jämföra lika med lika. För en enkel illustration av att sysselsättningen regelmässigt varierar med säsongen, se det andra diagrammet i denna post (röd linje). För den som ändå misstänker att jag döljer något kan jag meddela att en jämförelse mellan fjärde kvartalet 2006 och första kvartalet 2010 är ännu sämre för Sveriges del: -2,2 procentenheter för Sverige, -1,1 procentenheter för EU i genomsnitt. Om jag hade velat slå på stora trumman hade jag naturligtvis använt dessa siffror, men det känns inte hederligt. Frågor på det? 

För övrigt rekommenderar jag Vänsterekonomernas bloggserie om den borgerliga jobbpolitiken, nu senast om människosyn och övertro på skattesänkningar. Jag läser också Alliansfritt om att regeringen sin vana trogen föreslår nya, extremt dyra sätt att försöka skapa jobb på: sänkt restaurangmoms och nya jobb för 700.000 kronor styck. Man skulle kunna skapa fler jobb för samma summa genom att direktanställa dem i offentlig sektor… Gårdagens ekonomidebatt missade jag, men tydligen använde Anders Borg just det ohederliga argumentet om 100.000 nya jobb som jag beskriver här ovan. Helen Pettersson och Maja Sigfeldt skriver om debatten. Kulturbloggen skriver bra om Reinfeldt, allmänintresset och skattesänkningarna.

Andra bloggar om siffror, sysselsättning, statsskuld, förvärvsfrekvens. Intressant och Netroots.