Användbara siffror i valrörelsen

Det sägs rätt ofta nuförtiden att ”siffrorna flyger omkring” i politiken, och kanske särskilt i valrörelsen. Jag gillar siffror, men visst är det lätt att luras med dem. Jag hör exempelvis ofta siffror från borgerligt håll som uppenbart används för att missleda. Därför tänkte jag nu reda ut några av dem:

Påstående: Statsskulden ökade under den senaste S-regeringen (alltså är S dåliga på att sköta ekonomin)

Sanning: Jo, det stämmer att statsskulden ökade i absoluta tal mellan 2002 och 2006. Men det är inte ett speciellt intressant mått. Statsskulden uttryckt i en slumpmässigt vald valuta säger ingenting – den måste jämföras med något för att man ska förstå om den är stor eller liten, ett problem eller inte. Statsskulden är ju exempelvis skyhögt mycket högre idag än för hundra år sedan, men det beror ju främst på att ekonomin vuxit sedan dess. Liksom levnadsstandarden.

Rimligare är att kolla vad som hänt med statsskulden som andel av BNP. I nedanstående diagram visas denna utveckling i Sverige sedan 1950. För skojs skull har jag markerat de perioder då Sverige haft en borgerlig regering.

(Statistik från Riksgälden). Av denna bild framgår bland annat att under de socialdemokratiska regeringarna 1994-2006 så sjönk statsskulden från nästan 80 procent av BNP, till ca 40 procent. Jämfört med många andra europeiska länder är det en fantastisk utveckling, som kommer sig av en kraftfull och ansvarstagande ekonomisk politik under lång tid. Av bilden framgår också med all önskvärd tydlighet att det i princip enbart är under borgerligt regeringsinnehav som statsskulden växer. I början av innevarande mandatperiod sjönk den visserligen, men är nu på väg uppåt igen.

Den här bilden visar jag inte för att jag vill hävda att borgare är dömda att för alltid föra en dålig ekonomisk politik. Eller för att hävda att de djupare lågkonjunkturer Sverige drabbats av de senaste decennierna enbart skulle vara en viss regerings fel. Ekonomi, och politik, är inte så enkelt. Jag tycker att den nuvarande borgerliga regeringen gjort ett ganska bra jobb med att mota de senaste årens kris, ur ett strikt statsfinansiellt perspektiv (däremot tycker jag inte man hanterat exempelvis arbetslösheten lika bra, mer om det senare). Det är uppenbart att man lärt sig läxan från tidigare borgerliga regeringsmisslyckanden och faktiskt lyckats hålla budgetdisciplinen. Så det är alltså inte här min poäng ligger. Jag vill bara visa att S är rätt duktiga på det här med ekonomi. Samt bemöta det missförstånd som uppenbarligen snurrar runt där ute i stugorna om att statsskulden skulle ha ökat under den senaste s-regeringen.

Påstående: Sysselsättningen har ökat med 110.000 personer sedan den borgerliga regeringen tog över.

Sanning: Det stämmer förvisso, men återigen, det är helt poänglöst att tala om sysselsättning i absoluta tal på det sättet. Eftersom man då inte tar hänsyn till att befolkningen vuxit med betydligt mer än 110.000 under samma period. För att kunna jämföra sysselsättningsnivåer måste man relatera antalet till något. Standard är att det görs till den arbetsföra befolkningens storlek. Resultatet brukar kallas sysselsättningsgrad eller förvärvsfrekvens. Och när man gör det visar det sig att sysselsättningen idag och det senaste året har varit lägre än vad den varit någon gång sedan åtminstone 2001.

(Bild från SCB). Här nånstans börjar vi komma in på varför jag tycker att regeringen inte skött arbetslöshetsfrågan bra. Det finns oändligt mycket man hade kunnat göra för att stimulera tillväxten av fler jobb, men det har man valt att inte göra. Och därför ser också utvecklingen i Sverige på jobbfronten sämre ut än för EU i genomsnitt:

(Statistik från Eurostat). Sysselsättningsgraden har minskat mer i Sverige (röd stapel, minus 1,9 procentenheter) mellan fjärde kvartalet 2006 och fjärde kvartalet 2009 än i EU i genomsnitt (gul stapel, minus 0,4 procentenheter). Och detta trots att alla andra länder i EU också drabbats av finanskrisen. Uppenbarligen har den bemötts på olika sätt i de olika länderna, med olika goda resultat. Den svenska regeringens hantering imponerar inte.

[Uppdatering] Eftersom vissa har undrat varför jag visar skillnaden mellan fjärde kvartalen 2006 och 2009 har jag också tagit fram uppgifter på första kvartalet 2007 jämfört med första kvartalet 2010. Mönstret ser exakt likadant ut – sysselsättningen har tappat mer i Sverige (-1,7 procentenheter) än i EU i genomsnitt (-0,8 procentenheter). Första kvartalet 2010 är den senaste statistik som finns, och man kan inte jämföra denna siffra med fjärde kvartalet 2006 eftersom det finns säsongsvariationer. Man måste alltså jämföra lika med lika. För en enkel illustration av att sysselsättningen regelmässigt varierar med säsongen, se det andra diagrammet i denna post (röd linje). För den som ändå misstänker att jag döljer något kan jag meddela att en jämförelse mellan fjärde kvartalet 2006 och första kvartalet 2010 är ännu sämre för Sveriges del: -2,2 procentenheter för Sverige, -1,1 procentenheter för EU i genomsnitt. Om jag hade velat slå på stora trumman hade jag naturligtvis använt dessa siffror, men det känns inte hederligt. Frågor på det? 

För övrigt rekommenderar jag Vänsterekonomernas bloggserie om den borgerliga jobbpolitiken, nu senast om människosyn och övertro på skattesänkningar. Jag läser också Alliansfritt om att regeringen sin vana trogen föreslår nya, extremt dyra sätt att försöka skapa jobb på: sänkt restaurangmoms och nya jobb för 700.000 kronor styck. Man skulle kunna skapa fler jobb för samma summa genom att direktanställa dem i offentlig sektor… Gårdagens ekonomidebatt missade jag, men tydligen använde Anders Borg just det ohederliga argumentet om 100.000 nya jobb som jag beskriver här ovan. Helen Pettersson och Maja Sigfeldt skriver om debatten. Kulturbloggen skriver bra om Reinfeldt, allmänintresset och skattesänkningarna.

Andra bloggar om , , , . Intressant och Netroots.

33 kommentarer

Filed under Arbetsmarknad, Ekonomi

33 responses to “Användbara siffror i valrörelsen

  1. Pingback: Dagens Bloggtips: Marika gör siffror till politisk dynamit « Röda Berget

  2. Martin E

    Urtydlig statestik som visar att borgerligheten misslyckats kapitalt med vad de gått till val på. Att minska utanförskapet. Sysselsättningsgraden är den bästa mätaren på innaförskapet det vill säga de som har jobb och vill ha jobb. Sedan är det ju ett stort problem att arbetslösheten också har ökat mer i Sverige än i EU27.Trots att vi fortfarande har bäst statsfinanser.

  3. Anders

    Mycket bra blogg. Känner mig träffad av innehållet från debatten i en tidigare blogg. Har lite funderingar till resonemanget jag gärna diskuterar.

    Från riksgälden:
    ”Riksgälden lånar pengar åt staten när det är underskott i statens budget och amorterar på statsskulden när det är överskott.”

    Detta gör att minskning resp ökning av statsskulden visar om det är överskott eller underskott i statliga finanser. Ökar lånet innebär det att vi lånar pengar för att finansiera utgifterna. När vi har överskott kan pengarna användas till att betala av skulden eller investera. Här får avkastning i investeringar ställas mot minskade räntekostnader. Oavsett hur BNP utvecklas visar dock statsskulden om det är underskott eller överskott i finanserna. I förhållande till BNP ser vi också hur stort problem statsskulden är (avbetalningsmässigt) samt kan jämföra med andra länder. Frågan jag ställer mig är varför ökade statsskulden under förra mandatperioden trots att vi hade bra BNP tillväxt och relativt låg arbetslöshet? Eller i andra ord varför behövde vi låna pengar när det gick bra för Sverige? Kanske lånade man för att investera i något som ger bättre avkastning än den ökade räntekostnaden. Jag vet inte, upplys mig gärna.

    Låt mig spekulera lite utan att anklaga någon för något. Vad händer med siffrorna som presenteras av Marika ovan om man lånar pengar och sen anställer folk i den offentliga sektorn för dessa. Vi får ökad statsskuld, vi får ökad sysselsättning och vi får ökad BNP. Hur skulle detta visas i graferna? Givetvis är det kraftigt förenklat och absoluta tal behövs för att kunna räkna fram något. Jag är medveten om hur resonemanget kan framstå, men vill ändå leka med tanken.

  4. Jag har inget att invända mot dina huvudargument. Men frågan är om inte den stora tragedin i den svenska politiken är att sossar och moderater är så eniga om vad ”ett ganska bra jobb med att mota de senaste årens kris, ur ett strikt statsfinansiellt perspektiv” egentligen betyder.

    Jag tycker som Krugman att det offras alldeles för mycket människor för att blidka osynliga marknadsgudar, se t.ex. http://www.nytimes.com/2010/08/20/opinion/20krugman.html?_r=1 eller http://www.nytimes.com/2010/06/18/opinion/18krugman.html.

    En politik som orsakar arbetslöshet kan inte vara ens statsekonomiskt sund, eftersom den slösar med resurser. Här är jag inte bara enig med Krugman utan också med Wigforss, http://www.folkrorelser.nu/rorelsemapp/dokument/wigforss.html.

  5. Fast statsskulden i relation till BNP ger ju inte nödvändigtvis en rättvisande bild. Särskilt inte om man ske ge sig till att utvärdera ekonomisk politik, vilket vi uppenbarligen ska. Det mest uppenbara torde vara andra hälften av 80-talet när en synnerligen modest sänkning av statsskulden i stället blir en väldigt stor sänkning på grund av att vi var inne i en överhettning som slutade med krasch.

    Man kan till och med tänka sig att statsskulden i relation till BNP borde ha minskat ännu mer, om regeringen fört en mer hållbar ekonomisk politik och inte fortsatt att öka utgifterna.

    Men statsskulds-perspektivet är numera ändå ganska ointressant, eftersom vi har ett helt annat budgetpolitiskt ramverk som de flesta partierna står bakom. Om det ändå käbblas om det i dagsläget så kan man räkna med att det är i politiskt syfte, vilket jag också tycker framgår av ditt inlägg (”…lärt sig läxan från tidigare borgerliga regeringsmisslyckanden och faktiskt lyckats hålla budgetdisciplinen.”)

  6. Christian

    Hej Marika,

    Du missar lite poängen, sverige har ingen statsskuld och har i princip inte haft det sedan början av 90-talet.

  7. Pingback: En kort lunchblogg. « PeoWagstrom's Weblog

  8. Pingback: När Svenskan skriver om historien « Röda Berget

  9. Daniel

    Vore ju löjeväckande att hävda att S inte har budgetdisciplin. Göran Persson må ha gjort ett litet snopet utträde från politiken men det som hans regeringar åstadkommit i form av utgiftstak och medverkande till ett självfinansierat pensionssytem ska nog alla svenska skattebetalare vara mycket tacksamma över. Hade dessa förslag inte kommit från en S-regering hade de troligtvis inte varit genomförbara.

    Trots budgetdisciplin verkar dock S sakna alla visioner om hur jobb och tillväxt genereras. Deras valrörelse handlar endast om hur ersättningar ska öka och om att skapa jobb i offenlig sektor. Sveriges lilla klick rika (och de rödgröna förväxlar alltid höginkomsttagare med rika) räcker tyvärr inte till för att finansiera välfärden oavsett hur höga (löne)skatter man belastar dom med.

    Utveckling på jobbfronten kunde säkert sett bättre ut om man förstatligat SAAB och anställt varsin personlig butler till Stockholms samtliga kollektivtrafikresenärer men den stora anledningen är att BNP föll med gigantiska 4,9% 2009. Precis som i likaledes exportberoende Finland innebär det en katastrof på jobbmarknaden. Framstår ju som helt meningslöst att som du gör jämföra utvecklingen i Sverige och Finland med den i länder som Luxemburg och sen underkänna regeringens jobb. Eller hävdar du med utgångspunkt i din graf att Grekland som, enligt Paul Krugman, står inför en oundviklig statsbankrutt har ”hanterat” finanskrisen bättre än Sverige?

    • Marika

      S har en massa förslag för att skapa jobb. I den rödgröna överenskommelsen finns 100.000 nya jobb och utbildningsplatser:

      * fler anställda i kommuner och landsting (efter kraftiga nedskärningar under mandatperioden)
      * Utökat ROT och investeringsstöd för husbyggen, nåt som både skapar jobb och bygger hus
      * Storsatsning på infrastruktur, bla höghastighetsbanor och annan järnväg (skapar både jobb och förbättrar transporter plus klimatet)
      * Sänkta skatter för småföretag
      * Ny riskkapitalfond för att öka innovationerna (genom extra utdelning från Vattenfall)
      * Skattereduktion för den som anställer en ung arbetslös.

      Faktiskt inte en enda punkt som handlar om ”hur ersättningar ska öka”, som du skriver.

      Detta kan ställas mot en allians som vill skapa jobb för 700.000 kr styck (genom sänkt restaurangmoms), vilket alltså är betydligt dyrare än att direktanställa dessa personer i offentlig sektor. Tidigare har man sänkt arbetsgivaravgiften med 1 procentenhet, något som kostar 7,5 miljarder men ger max 3000 nya jobb, enligt Anders Borg själv. Alltså: varje nytt jobb kostar 2,5 miljoner kronor. Och skatteintäkterna minskar samtidigt kraftigt, vilket naturligtvis får konsekvenser för välfärden.

  10. Pingback: Kryssa Linnéa Swedenmark och rösta S den 19:e september! | Moa Wikén

  11. Pingback: Köps politiker? Välkommen till verkligheten… « reflektioner och speglingar II…

  12. Pingback: ”Jobbskatteavdraget” – ett sensationellt dyrt sätt att skapa jobb | Oansvariga Borg – En fara för Sverige

  13. lasse

    I förhållande till BNP ser vi också hur stort problem statsskulden är (avbetalningsmässigt) samt kan jämföra med andra länder. Frågan jag ställer mig är varför ökade statsskulden under förra mandatperioden trots att vi hade bra BNP tillväxt och relativt låg arbetslöshet?

    När länder jämförs används offentliga sektorns finanser inte statens, som är en del av offentlig sektor. Staten fungerar typ som ett nav i offentlig sektor och om där är underskott eller överkott är inte speciellt relevant. Detta med att fokusera på just statens affärer var något som kom i svang när den högern vädrad morgonluft med den nyliberala revolutionen i slutet av 70-talet, man hittade en del där man kunde peka på underskott. Det finns inga avbetalningsmässiga problem med statskulden, den är i huvudsak i vår egen valuta och det mesta av ev. positioner i utländska valuta är av rent taktiska skäl inte för att vi skulle behöva låna från utlandet. Vi har sen ungefär 1997 balans mellan finansiella fodringar och skulder i de offentliga affärerna och sen ett antal år tillbaks finansiellt överskott.

    Enligt vårpropositionen såg offentlig sektors bruttoskuld ut så här sen 2005
    2005 1396
    2006 1331
    2007 1253
    2008 1208
    2009 1294

    Finansiell nettoskuld, minustecken innebär att det är en sk negativ skuld, i dagligt tal ett finansiellt överskott.
    2005 -55
    2006 -410
    2007 -536
    2008 -380
    2009 -487

    Procent av BNP
    2005 -2
    2006 -14,1
    2007 -17,5
    2008 -12,1
    2009 -15,9

    Det sk finansiella sparandet i offentlig sektor per år
    2005 55
    2006 70
    2007 116
    2008 78
    2009 -25

    -25 innebar -0,5% relativt BNP.

    År 2001 och 2002 hade vi den lägsta arbetslösheten de senaste 18 åren, 4% i årsmedel. Detta var märkligt nog en svacka i konjunkturen, 2002 och 2003 var där drygt dubbelt så stort underskott i offentlig sektor som 2009, vilket är mer än rimligt om det är lågkonjunktur. Men det konstiga är att sen när det blir internationell högkonjunktur från 2003 till och med 2007 ökar vår arbetslöshet markant. Det sammanfaller som av en händelse med kraftfullt sk offentligt sparande som naturligtvis fungerar åtstramande på ekonomin när man drar in mer från medborgarna än som pytsas tillbaks. I slutet av 2006 prognostiserade våra ekonomiska spåmän/kvinnor på KI att år 2010 skulle det sk sparandet uppgå till närmare 1000 miljarder. Så mycket kan man lita på dessa spåmän, tror de slaktar en get nere i KI:s katakomber och läser i inälvorna.

    Nu blev det dock inte så, det kom en global finanskris emellan som nu världens sparande och åtstramande regimer försöker få eld på igen efter bästa förmåga. Man kan också notera i sparsamhetssiffrorna att det ”fattas” drygt 200 miljarder mellan 2007 och 2008, förmodligen pengar till de hejvilt spekulerande bankerna som hade stor fest i det de baltiska nyliberal utopierna, en del värdeminskning på placeringarna kan nog inte heller uteslutas.

  14. Pingback: Politisk blogg för Mattias Lönnqvist i Sundbyberg

  15. Maxi

    Apropå ohederliga/slarviga borgerliga siffror så hävdade Carl B Hamilton(fp) i svt-ekonomidebattens första inlägg att en metallarbetare eller sjuksköterska fått en årslön[sic!] i skattesänkning genom jobbskatteavdraget. För säkerhets skull sa han det två gånger. Ingen i oppositionen reagerade, inte debattledarna, och jag har inte sett någon nämna det på nätet heller. Kolla själva på svt play.

  16. asdf

    Se på fasen, Grekland hade en bättre siffra än genomsnittet på det däringa diagrammet. Det kan kanske bero på att den grekiska staten ”tar ansvar” (detta Valterssons/Östros/Anderssons favorituttryck) och anställer hälften av folket. Q409 känns som ett tag sen också, men det ignorerar ju positiva siffror från maj och framåt. Felslut i frågan om statsskulden:BNP behandlas utförligt ovan. Handlar den här bloggen månne bara om att förvränga statistik och leta samband i diagram under en aura av förment vetenskaplighet?

    • Marika

      Man måste jämföra lika med lika. Eftersom det finns säsongsvariationer är det inte rättvisande att jämföra Q4 med tex Q1. Och Q4 är en rimlig utgångspunkt eftersom det var då som regeringen tog över. Oavsett tidpunkt så är det viktiga med diagrammet jämförelsen med övriga europeiska länder.

      ”Handlar den här bloggen månne bara om att förvränga statistik och leta samband i diagram under en aura av förment vetenskaplighet?”

      Nej.

      • asdf

        Noterar att Q409 också är den allra sämsta siffra Sverige uppnåt under de fyra åren. Är det kanske därför det är rimligt att använda den när e.g. Q110 finns?

        Perioderna markerade i statsskuld:BNP-diagrammet sammanfaller väl med stora kriser – stagflation i västvärlden, bankkris respektive finanskris.

        Såhär är det va; när debattörer som generellt sett bara använder sig av retorik, e.g. Esbati, Peter Andersson etc. börjar referera till dig som någon sorts källa till argumenten, kommer du att bli mycket mer granskad. Samma sak skedde med ”Jämlikhetsanden” – när Mona börjar prata om boken som någon sorts bevis för att den egna politiken är mer rätt på ett eller annat sätt måste den nyvalda bibeln granskas. Både i granskningen av ”Jämlikhetsanden” och dina poster förefaller statistikurvalet vara mycket snävt plockat och friserat för att passa argumenten.

        Jag misstänker att du igenom dina uppenbart ärliga försök att belägga dina argument med siffror försöker särskilja dig från övriga debattörer. All heder åt dig därför, men se då också till att undvika de lättaste fällorna. Det går att granska utfallet av politik opartiskt och det finns många bloggande nationalekonomer som gör just detta. Ta debatten med dem och gör det snyggt så finns mycket att vinna. Att bara agera understöd åt partimegafoner med märkliga sifferurval höjer inte megafonerna till en högre nivå, utan det sänker dig till deras.

      • Marika

        Tack för klappen på huvudet. Jag är inte opolitisk och försöker inte vara det (att jag inte tror att någon någonsin kan vara opolitisk är en annan sak, även om man själv påstår sig vara det). Däremot försöker jag alltid vara saklig. Sen kan ju personer som du alltid svepande hävda att jag inte är det. Tja, inte mycket jag kan göra åt den saken. Varje läsare får själv göra bedömningen om de kan lita på mig eller inte. Det går också utmärkt väl att gå tillbaka till originalkällorna som jag alltid länkar till.

        Ang resonemanget om vilka kvartal man ska jämföra missar du uppenbarligen poängen. Kolla i andra diagrammet i posten här ovanför så ser du vad jag menar med säsongsvariation (röd linje) och varför man måste jämföra lika med lika.

      • asdf

        …jag är medveten om vad säsongsvariationer är. Det jag angrep var ditt påstående att Q406 vs Q409 är den bästa och rimligaste jämförelsen när det finns nyare siffror som kan användas med andra argument. Q406 v Q409 är de perioder som ger dig största möjliga fördel i argumentationen. Det _är_ ovetenskapligt av dig att inte åtminstone notera att det finns nyare siffror som visar på annorlunda – Q701 v Q1001 får Sverige att se bättre ut.

      • Marika

        Det skulle vara lättare att ta dig på allvar om du talade sanning.

        Se min uppdatering ovan: En jämförelse mellan 2010Q1 och 2006Q4 är för tusan ännu sämre för Sverige! Och lika illa för 2007Q1-2010Q1.

    • lasse

      Självklart beror det på att Grekland hade större underskott då, det stimulerade ekonomin mer. Man kan också notera att hushållssektorn i Grekland är lågt skuldsatt i motsats till länder där man har en ”sparsam” offentlig sektor. Det finns ett bokföringstekniskt samband där. I Sverige är hushållen relativt BNP lika skuldsatta som i Spanien, Portugal och Irland.

      Mindre än 40% av alla bostadslån har sen 2000 gått till köp av bostad resten är tullande på bostadssparbössan med den ”ständiga” värdestegrings-påfyllningen. Man kan notera i den senaste kv. 2 rapporten om BNP utvecklingen (som Borg och Östros var så euforiska över) att det enskilt största i hushållens konsumtionsökning var köp av ny bil, en inte oäven spekulation om detta skulle vara att detta ”välstånd” kommer från tullande på bostadssparbössan. Det enskilt största totalt i BNP ökningen var lager, en engångssak som beror på att företagen blixtsnabbt tömde sina lager när krisen slog till och nu fyller på dem, lager är totalt sett annars en närmast försumbar post i BNP.

  17. Anders

    För att se bra ut i siffrorna som presenteras ovan skulle kanske alliansen inte betalat av statsskulden med 250 miljarder (eller 100 miljarder om vi bortser från utförsäljningar). Istället skulle pengarna lagts på nya jobb inom offentliga sektorn. Hade man då kunnat dra slutsatsen att arbetslinjen var en framgång?

    Ställer detta i relation till att socialdemokraterna lovar 100 000 nya jobb, lärlingsplatser o.dyl. för 7,5 miljarder nästa mandatperiod, så 100 miljarder borde räcka rätt långt.

    Överdrivet och lekmannamässigt resonemang (förmodligen provokativt också), men jag kan ändå inte släppa tanken.

    • Marika

      Jag tycker inte att man bara kan satsa på att anställa i offentlig sektor, även om det också behövs. I kristider är det viktigt att man använder offentliga medel till större investeringar, som tex infrastruktur och annan byggverksamhet. Sådant skapar många jobb och får snurr på ekonomin igen. Detta har regeringen enligt min mening varit alldeles för snål med. En hel del av de jobb de rödgröna föreslår och som du nämner kommer direkt från förslag på att tex bygga ut järnvägen, satsa på höghastighetsbanor och utöka ROT-avdraget.

      • Anders

        Exakt vilka jobb som man skulle investera i var inte min poäng. Jag står undrande till varför regeringen valt att minska statsskulden istället för att skapa jobb. Läste även i jobbmanifestet att man har som mål att ytterligare minska statsskulden i relation till BNP. Utbyggnad av järnväg etc finansieras av skattepengar (även om entrepenören är privat) så utgiftsmässigt för staten står det väl i relation till offentliga jobb.

        Är det viktigare att skapa jobb finansierade av skattemedel eller sänka statsskulden (relativt BNP eller absolut)? Jag upplever det som det finns en trade-off däremellan. Av regeringens politik att döma har de prioriterat avbetalning av statsskulden.

        I kristider är det viktigt att stimulera ekonomin som du säger och då BNP minskar i kristider görs detta ofta genom lån. I stark konjunktur kan man istället avbetala på statsskulden för att skapa bättre förutsättningar i kris. De senaste 8 åren verkar precis det motsatta ha skett. Ökad belåning i stark konjunktur och minskad belåning i svag konjunktur. Ställer man statsskuld mot BNP framgår inte detta.

        Kanske kan du klargöra för mig hur detta kommer sig. Som du märker ställer jag mig lite skeptisk till att enbart titta på statsskuld i förhållande till BNP.

    • lasse

      Marknaden vill ha statsskuld, marknaden vill att skattebetalarna ska bistå dem med dessa säkra papper att placera i. Priserna är på rekordnivåer i USA och andra ställen, efterfrågan pressar ner räntan när det inte finns någon real ekonomi att placera i..

      Amerikanska skuldpapper är en absolut nödvändighet för att dollarns ska kunna vara reservvaluta, om Euron har pretentioner på att vara reservvaluta måste det finnas euroskuldsedlar som det går att placera i, rent teoretiskt gör det Euron omöjlig som reservvaluta om EU inte skulle ha någon statskuld.

      Det populäraste för värdens rika elit att placera sina tillgångar i under krisen har varit just säkra statspapper, det kräver förstås en suverän stat vilket de enskilda euroländerna inte är.

      Bond markets require larger budget deficits

  18. lasse

    Att stimulera ekonomin via offentliga satsningar/konsumtion har enligt de festa det minsta sk ”läckaget”, mindre försvinner i import och dött finansiellt sparande. Näst bäst ur den aspekten är att öka konsumtionsutrymmet för de som konsumerar hela eller det mesta av sin inkomst.

    Om man är EU anhängare borde importläckaget spela mindre roll, snarare tvärtom eftersom eurokrisländernas fundamentala problem är handelsobalanserna i EU, EU ländernas handel är ungefär till 2/3 inom unionen. Alltså fundamentet till Piigs krisen är att en del länder bedriver en merkantilistisk politik som kräver att någon annan sätter sig i skuld.

    Den svaga återhämtning av den globala ekonomin som varit har till 1/3 berott på kinas stora och kraftfulla stimulans av sin ekonomi. Den svenska med obefintlig stimulans har snarast varit en av bromsklossarna.

    OECD boss Angel Gurria delivered a speech on March 23, 2010:
    China’s economy has outperformed all expectations, both over the long haul and, more recently, during the global Great Recession. China bounced back promptly thanks to the effective monetary and fiscal stimulus. Chinese demand is helping to support the global recovery. Actually, one third of the world’s growth this year will be attributable to China’s double-digit expansion, which will ease slightly next year, as the gradual withdrawal of monetary and fiscal stimulus outweighs the impact of stronger external demand.

    Storleken av den stimulans som behövs i ett land angavs av IMF förra året i summeringen/konklutionen i ”The Size of the Fiscal Expansion: An Analysis for the Largest Countries”:
    The magnitude of the overall fiscal expansion – discretionary and nondiscretionary components – should depend on the size of the output gap that each country faces in the absence of fiscal support … [and] … The fiscal expansion in a particular country should be larger if multipliers are lower.

  19. lenasommestad

    Instämmer om behovet av stimulans genom offentliga investeringar. En viktig aspekt i detta är också behovet av omställning för att möta klimatkrisen. Flera länder, däribland Sydkorea, Indien, Kina och USA har satsat kraftfullt på detta under krisen – ”en Green New Deal”. I Sverige och EU, däremot, har de gröna investeringsstimulanserna varit nästan obefintliga. Sverige bär som EU-ordförande under hösten 2009 ett stort ansvar för de svaga insatserna i EU.

  20. Pingback: Welfare eller warfare, det avgör Du! | Annarkia

  21. Marika, skulle du kunna ge den exakta länken till den här eurostat-statistiken? Den länk du har går till hundratals olika serier.

  22. Pingback: Bara sju länder har större minskning av sysselsättningsgraden än Sverige i EU | Anna Vikström

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut / Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut / Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut / Ändra )

Google+ photo

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut / Ändra )

Ansluter till %s