Varför relativ fattigdom?

Jag har flera gånger på bloggen debatterat med personer till höger som inte anser att det är relevant att tala om relativ fattigdom, utan bara absolut. Ett skäl till det är att relativ fattigdom i högre utsträckning mäter ojämlikhet, och personer till höger tycker sällan att ojämlikhet är ett problem (tvärtom är det för många personer till höger något positivt). Ett annat skäl är att det ser dåligt ut i statistiken att den relativa fattigdomen ökat mycket kraftigt under den borgerliga regeringen. Idag skriver Lena Sommestad mycket läsvärt i DN (rekommenderas verkligen) om hur regeringen till och med förmått EU att ändra sitt fattigdomsbegrepp, i syfte att snygga till den svenska statistiken.

Till att börja med: Liberalismens fader, Adam Smith, hade inga problem med ett relativt fattigdomsbegrepp. Tvärtom – han förespråkade det, i bemärkelsen att han förespråkade att inte bara de allra mest basala mänskliga behoven skulle betraktas som nödvändiga. I sitt mest kända verk, The Wealth of nations, skriver han såhär:

”Med livets nödtorft menar jag inte enbart de varor som är oundgängligen nödvändiga för att man skall kunna uppehålla livet, utan vadhelst som landets vanor gör det otillbörligt för aktningsvärda personer, även ur de lägsta samhällsskikten, att vara utan.” (citerat i ”Utveckling som frihet” av Amartya Sen.)

Adam Smith exemplifierar sedan med linneskjortor och läderskor – saker som knappast är nödvändiga av naturen, men som enligt Smith (vid det tillfälle han skrev boken) blivit nödvändiga av kulturella skäl, även för personer ”ur de lägsta samhällsskikten”. Man kan alltså tolka Smith som att personer som inte hade möjlighet att skaffa läderskor och linneskjortor var relativt sett fattiga.

Det viktigaste skälet till att man bör använda ett relativt fattigdomsbegrepp är att det inte bara är absolut fattigdom som påverkar människor och deras livschanser. Det gäller i högsta grad även relativ fattigdom. Ojämlikhet i sig påverkar nämligen människor, deras hälsa, deras livslängd, deras livssituation. Men det finns också en annan aspekt av varför ett relativt fattigdomsbegrepp är viktigt: det synliggör att människors livschanser påverkas av var i inkomstfördelningen man befinner sig. Det gäller alla, inte bara de fattigaste. Det är inte så att det bara är de ”absolut fattiga” i ett samhälle som har sämre chanser till ett bra liv än alla andra. Även de som befinner sig strax ovanför dem har sämre livschanser, om än möjligen något mindre. Låt mig illustrera:

I diagrammet (som kommer härifrån) visas Stockholms läns befolkning indelad i fem inkomstgrupper, där kvintil 1 är den grupp med lägst inkomst, och kvintil 5 är den med högst inkomst. Det framgår att de allra fattigaste löper betydligt högre risk än de allra rikaste att vara långvarigt sjuka. Men diagrammet avslöjar betydligt mer än så: Det är inte så att det bara är de fattigaste som oftare är sjuka, medan alla andra ligger på samma nivå. Risken att drabbas av långvarig sjukdom krymper successivt ju högre upp i inkomstfördelningen man kommer. De små svarta strecken i diagrammet visar konfidensintervallen, av vilka framgår att samtliga kvintiler 1-4 är signifigant skiljda från risken hos den översta kvintilen. Kvintil 4 är vidare signifikant skild från kvintil 1 och 2, kvintil 3 är skild från kvintil 1, och kvintil 1 är signifikant skild från alla andra grupper. Etc.

Liknande samband finns även för självskattad hälsa. Eller, kanske än mer upprörande, för risken att dö:

(Bilden kommer från en artikel av Denny Vågerö.)

Varför det fungerar såhär har det ägnats mycket forskning åt. En av de mer kända studierna på detta område är den så kallade Whitehall-studien, som under flera årtionden genomfördes på anställda i den brittiska statsförvaltningen. Henrik Brändén skriver en mycket bra sammanfattning av studien:

”Syftet var att finna miljöfaktorer som påverkade risken för en rad sjukdomar, däribland hjärtinfarkt. Till undersökarnas stora förvåning visade det sig att alla välkända riskfaktorer (rökning, alkoholkonsumtion, lite motion, höga blodfetter, dåliga matvanor) spelade en tämligen liten roll för risken för olika sjukdomar när man jämförde med effekten av den position man hade i statsförvaltningens hierarki. Ju högre position man hade, desto lägre blev risken för de flesta sjukdomar man studerade.  Receptionister och vaktmästare hade exempelvis tre gånger högre risk för hjärtinfarkt än högre tjänstemän.

Till en början trodde många forskare att detta berodde på att folk på lägre positioner hade ohälsosammare livsföring. Så man började korrigera siffrorna för alla kända riskfaktorer. Men detta förändrade inte bilden nämnvärt:  Idrottande nyktra ickerökande vaktmästare visade sig ha högre risk för hjärtinfarkt än orörliga höga tjänstemän som rökte och drack mycket sprit.

Ingen med fast anställning i den brittiska statsförvaltningen lider av vare sig absolut fattigdom eller rädsla för arbetslöshet. Vad detta visar är därför att just den relativa sociala positionen spelar en stor roll för individens hälsa.”

Jag har sagt det förr, och jag säger det igen:

Hur kan någon vara nöjd innan skillnader i hälsa slår helt slumpmässigt i befolkningen? För egen del tycker jag att små inkomstskillnader är ett självändamål. Men man måste faktiskt inte ens hålla med om det för att ändå uppröras av att människors livslängd bestäms av deras utbildnings- och inkomstnivå. Jag kan inte se det på något annat sätt än att ett motarbetande av detta också automatiskt blir ett motarbetande av ojämlikhet. Man kan se det som en bieffekt, önskad eller oönskad. Det viktiga är att vi alla ska få vara så pass fria att vår hälsa inte bestäms av vår klasstillhörighet.

Hur som helst, detta är några av skälen till varför ett mått på relativ fattigdom är högst berättigat.

Fler som läst Lena Sommestad och reagerat: Annika Högberg | Kulturbloggen | Johan Westerholm | Kildén och Åsman | Peter Andersson | Rosa Lundmark | Peter Högberg | Alla smutsiga detaljer. Rekommenderar också Martin Villner som tar upp ännu fler områden där klass påverkar våra liv.

Andra bloggar om relativ fattigdom, absolut fattigdom, eu, adam smith, siffertrixande. Intressant och Netroots.

Annons