Medelklassen bor inte i storstan

När moderater och borgerliga ledarsidor anklagar Socialdemokraterna för att vår politik missgynnar storstäderna, så menar de egentligen att vår politik missgynnar höginkomsttagare.

(Det har jag skrivit mer om tidigare.)

Då glömmer man både en och två saker. Ett: Det stämmer att höginkomsttagare är överrepresenterade i Stockholm, men det är betydligt färre som nämner att även låginkomsttagare är överrepresenterade i huvudstaden. Två: Det finns fler storstäder än Stockholm i Sverige. Åtminstone två till, sist jag kollade. Och tar man med inkomstfördelningen i dessa städer, så framträder en annan bild.

Folkhälsoinstitutet, varifrån jag har hämtat statistiken till ovanstående bild, drar gränsen för höginkomsttagare vid den 80:e percentilen, dvs den inkomst som de 20 procent rikaste i landet har. Gränsen för låginkomsttagare går vid inkomsten som de fattigaste 20 procenten har. Kollar man hur storstadsborna sorterar sig enligt den skala så framträder flera intressanta saker:

1. Låginkomsttagare är överrepresenterade i samtliga tre storstäder, jämfört med Sverige totalt.

2. Höginkomsttagare är tydligt överrepresenterade i Stockholm och något överrepresenterade i Göteborg, men klart underrepresenterade i Malmö.

3. Det som förenar de tre storstäderna när det gäller inkomstfördelningen är att ”mitten” – medelklassen, kanske – är underrepresenterad. I det inkomstspann ”i mitten” där 60 procent av svenskarna befinner sig, där befinner sig bara ca 47 procent av stockholmarna, 49 procent av Malmöborna och 53 procent av göteborgarna. Det sätter onekligen somliga politikers desperata jakt på medelklassen i delvis nytt ljus…

Självklart finns medelklassen även i en stad som Stockholm. Men verkligheten för Stockholms medelklass beskrivs påfallande sällan särskilt rättvisande. Eller som Helene Hellmark Knutsson (socialdemokratisk landstingsrådskandidat i Stockholms län) träffsäkert sa på ett seminarium om Det andra Stockholm för några veckor sedan:  ”Det som i media beskrivs som ‘medelklassen i Stockholm’ handlar om det översta skiktet, de som har de högsta lönerna och den livsstil som hänger ihop med det. Men det är ju inte det livet som de flesta i ‘medelklassen’ lever.”

Medelklassen i Stockholm tjänar 25 000 – 30 000 kronor i månaden, jobbar som lärare, banktjänstemän eller säljare, har ofta osäkra anställningar och pressade scheman och har svårt att få ihop vardagen när de inte får dagisplats. Exempelvis. Däremot använder de ytterst sällan hushållsnära tjänster, och ingen av dem tjänar över 40 000 kronor i månaden.

Storstäderna är uppenbart mer polariserade än landet i övrigt. Här bor de rikaste, men också de fattigaste. Och visst, jag tror att det innebär andra förutsättningar för socialdemokratin än på andra håll. Det är svårare att förena intressena hos grupper som står mycket långt ifrån varandra. Men jag är övertygad om att det går. Jag tror också att resultatet av utformandet av en socialdemokratisk politik för storstaden blir bättre om man är medveten om att det som kännetecknar storstaden är just polarisering, snarare än att fixera sig vid att det bor så många höginkomsttagare där.

Rekommenderas i övrigt: Aron Etzlers mycket bra ledare om att smutskastningen av Mona Sahlin fungerar – om den inte bemöts. En viktigt poäng är att valrörelsen inte nödvändigtvis behöver bli särskilt smutsig – skitjobbet är till stora delar redan gjort. Och det har haft effekt – bilden av att Mona Sahlin är en dålig politiker är redan satt. Att det skett i delvis organiserad form framgår av att bland annat en moderat kommunpolitiker nyss avslöjats med att sprida förtal av Sahlin. Om detta skriver bland annat Calle Fridén och Peter Andersson och Viktor Tullgren. Idag läser jag också att JO riktar kritik mot Täbys avknoppning av Tibble gymnasium samt fnissar lite åt att CUF:s arbetsförmedling lockat hela fem arbetssökande och inte lyckats förmedla ett enda jobb. Liksom Jytte Guteland vill jag tacka CUF för denna eleganta illustration av att en privatiserad arbetsförmedling nog inte är en särskilt bra idé.  

Andra bloggar om , , . Intressant och Netroots.

10 kommentarer

Filed under Klyftor, Storstaden

10 responses to “Medelklassen bor inte i storstan

  1. Pingback: Tweets that mention Medelklassen bor inte i storstan « Storstad -- Topsy.com

  2. Christian

    Hej!

    En liten randanmärkning – Malmös extremt höga andel låginkomsttagare beror delvis på att det finns cirka 11 000 malmöbor som pendlar till Danmark. Eftersom de betalar inkomstskatt i Danmark så räknas de som nollinkomsttagare i svensk inkomststatistik och klassas således som låginkomsttagare.

    /Christian

  3. Beholder

    Det var spännade läsning. diagramen visade tydligt att de fattiga är fler både i göteborg och malmö. Frågan är väl då varför siffrorna ser så dåliga ut för Rödgröna i storstäderna.

    • Marika

      … och i Stockholm. Siffrorna torde dessutom vara en underskattning åtminstone för Stockholms räkning eftersom prisnivån är högre här, men gränsen går vid inkomsten hos 20 percentilen i riket.

      En del av förklaringen ligger väl i att många av de fattigaste inte röstar. Sen spelar det nog också roll att det finns en diskurs i storstaden som är borgerlig. Det är den bilden som hela tiden bekräftas i media etc.

      Sen har vi väl inte varit tillräckligt bra på många sätt. Det som är problem i storstäderna är på många sätt ”nya” saker, sånt som inte gått att lösa genom traditionell socialdemokratisk politik. Utslagning, segregation etc.

      Ja och sen stämmer det ju inte riktigt att det går dåligt för de rödgröna i storstäderna… miljöpartiet har väl de flesta av sina väljare här, och åtminstone i Stockholm är vänsterpartiet traditionellt större än på riks. Det parti det går kasst för är mitt eget.

      • Marika

        … men socialdemokraterna går trots allt hyfsat i Gbg och Malmö (även om det ffa handlar om kommunalt, särskilt i Gbg). Man glömmer lätt att det är rödgröna majoriteter i två av tre svenska storstäder. Det säger också mycket om vilken diskurs som råder, att det glöms bort alltså.

  4. philip mauritzsson

    Ett mycket bra blogginlägg, som vanligt. Men en randanmärkning om Sahlin grejen: moderaten refererade ju till det som politisk satir, och det ligger onekligen en hel del i det. Hade någon överhuvudtaget höjt på ögonbrynen om brevet haft en tydlig avsändare av typen Nya Söndagsnisse Strix?

    • Marika

      Varje enskilt fall av smutskastning kan alltid kallas satir. Problemet för mig är helheten, inte de enskilda delarna. Det förekommer smutskastning mot alla politiker, det är inte det som är poängen (även om jag naturligtvis hellre skulle se en politisk debatt där sådant inte förekom alls).

      Det är bara ett exempel, en droppe i havet.

  5. Beholder

    Jag tycker det är ganska dåliga siffror för rödgröna när de inte längre är i majoritet i någon av mätningarna. Sossarna visar sämre resultat än de någonsin gjort i ett modernt val typ. Det är inte så att sverige går riktigt bra och arbetslösheten är typ 3%. Dock är det svårt att kämpa mot den eviga högerpropagandan. Men känns inte ens som Mona har försökt. Kolla bara på utanförskapssiffran som användes av alliansen innan valet. Försvan samma dag som de vann valet och sossarna har inte försökt använda det som ett vapen. Enda jag har sett är när Dn tog upp det i en kort artikel. Mona är för feg. Gör en högersväng när en ordentlig vänstersväng behövs. Sedan den här blockpolitiken är ett riktigt jävla misstag. Jag har nog aldrig träffat en person som faktiskt gillar Mona. Den enda jag hört som sagt något bra om henne är en folkpartist. Men hans betyg var typ, hennes retorik låter som hon är kvar i ssu. Annars gör hon väl ett hyfsat jobb. Jag är helt enkelt inte nöjd med ledningen. Den känslan är nog ganska utbredd bland gräsrötter och väljare.

    • Marika

      ang utanförskapet: o, du skulle bara veta hur mycket SAP har försökt använda det för att slå på moderaterna! Ffa genom att beställa diverse utredningar på hur mycket det har ökat sedan valet 2006:

      http://www.s-buzz.se/2010/03/utanforskapet-vaxer.html

      om du inte har hört något om detta så beror det på media, inte på SAP…

      Och att Mona Sahlin är impopulär: jag vet att det finns en sådan utbredd föreställning. Det har blivit en sanning. Men fråga dig: varifrån kommer denna sanning?

      När Sahlin tillträdde 2007 hade hon höga popularitetssiffror. Det är det nästan ingen som kommer ihåg idag.

      Det är resultatet av en konsekvent genomförd smutskastningskampanj som gör att folk i allmänhet uppfattar att hon är impopulär. En lyckad sådan.

      Sahlin har ett starkt stöd internt. Många som inte gillar henne har inga speciella skäl till det, det är bara en ”sanning”.

      Var misstänksam mot varifrån denna sanning kommer, och läs gärna Etzlers ledare som jag hänvisar till ovan.

  6. Beholder

    Jag har varit sosse hela mitt liv i princip. Sen den dagen Mona shalin blev påtänkt som partiledare funderade jag på vafan det är frågan om. Jag hade känslan från start att Mona fick posten för att Anna Lindh blivit mördad och Margot inte vill lämna eu och inga andra kivnnor kunde tänka sig posten. Då hade sap redan målat in sig i hörnet att det var tvunget att vara en kvinnlig partiledare istället för den bästa personen för posten. (jag räknar Margot som i princip den bästa som kunde tagit över efter Göran Kände av de äldre och helt okänd bland yngre. Därför nytt och fräscht. Sedan har dock hon sänkt sig i mina ögon speciellt genom spektaklet med eugrundlagen och lissabonfördraget.)

    Jag gick starx efter hennes tillträdande ut ur partiet. Blir uppringd av en kommunpolitiker som frågar mig vad det är som hänt. Jag berättar hur jag tyckte det är. Förjävligt med Mona som partiledare och ytterligare högersvängar. Nu även idiotisk blockpolitik. Han höll med mig om allt. Antingen ljög han mig rakt upp i ansiktet eller så var han bara snäll och höll med. Men jag fick känslan av att Mona inte är poppis bland gräsrötter.

    Jag vet hur svensk media är och håller väldigt sällan med deras ledare politiska kommentatorer. Trots detta har jag problem att lyssna på Mona. hon känns gnällig och jag får ont i huvet när jag lyssnar på henne, till det så verkar hon osäker och har inga nya politiska ider. Trampar vidare i vi ska förvalta Sverige, vi skall inte föra in Sverige i framtiden.
    Om nu inte sap kommer fram i etablerad media och kan sprida sin syn på världen kanske det var en jävligt dum ide att sälja ut aftonbladet och hela tiden springa till DN och försöka få ut sin syn på saker och ting genom dem. Det borde inte vara okänt för partitoppen att allt som publiceras av sap kommer att totalsågas av DN folket. Troligen är inte särskilt stor del av DN läsare folk som röstar på sap i vilket fall.

    Det kanske är dags för politikerna att komma ner från sina höga hästar och sluta prata till folket och försöka prata med folket. Politikerföraktet är utbrett och växande trots allt. Det är en sån stor sörja i mitten att det är svårt att urskilja olika partiers åsikter. När saker som rut och rot blir stora stridsfrågor ett år innan valet när vi har 9 procents arbetslöshet, då har sap misslyckats med att få ut sitt budskap och kommer få svårt att vinna ett val när Mona står sig väldigt slätt mot Fredrik i ett personval. Speciellt med hela den svenska mediamakten mot sig.

    Kanske lite förvirrat inlägg. Men hoppas poängen går fram. Jag har aldrig gillat Mona och hon är ett tacksamt offer för Carl Rove.

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut / Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut / Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut / Ändra )

Google+ photo

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut / Ändra )

Ansluter till %s