De som lämnas utanför – i rekordfart

Denna bild visar andelen under fattigdomsgränsen bland arbetslösa i åldrarna 18-64 år. Statistiken kommer från EU:s statistikdatabas Eurostat (Living conditions and welfare). Efter att ha legat ganska konstant runt 25 procent i flera år, ökade andelen arbetslösa fattiga kraftigt efter 2006 och ligger nu på 38 procent. Inget annat EU-land har utvecklats på motsvarande sätt. Tvärtom har de flesta länder legat still eller minskat andelen fattiga arbetslösa under denna tidsperiod. Bara Sverige sticker ut – och detta mitt under en högkonjunktur. Efter att under lång tid ha legat långt under EU:s genomsnitt, ligger vi nu mycket nära.

Fattigdomsgränsen går här vid en disponibel inkomst under 60 procent av landets medianinkomst. Enligt EU gick den svenska fattigdomsgränsen enligt detta sätt att räkna vid 9387 kronor i månaden år 2008. 4 av 10 arbetslösa  levde alltså under denna gräns år 2008.

Det är naturligtvis inte förvånande att det ser ut på det här sättet. Den borgerliga regeringen har dels sänkt ersättningen i a-kassan, och dels höjt medlemsavgiften, vilket fått till följd att många avslutat sitt medlemskap. Detta leder förstås till att allt fler arbetslösa står utan a-kassa. De tvingas i sista hand ansöka om socialbidrag istället, vilket i princip alltid innebär en lägre inkomst än a-kassan.

Men regeringens ekonomiska politik går inte bara ut över arbetslösa. Även sjukskrivna har drabbats av sänkta ersättningar. Tittar man på gruppen utan sysselsättning (det som i EU-statistiken kallas ”work intensity=0) så ser utvecklingen ut såhär (statistiken gäller för hushåll med hemmavarande barn):

Denna bild visar alltså andelen fattiga bland hushåll där man inte arbetat alls under det senaste året. Till denna grupp hör både arbetslösa, sjuka och personer som av andra skäl inte arbetar (dock enbart i åldrarna 18-64 år).

Som bilden visar har andelen ökat kraftigt sedan 2006. 64 procent av hushållen där man inte jobbar levde under fattigdomsgränsen 2008 – två år tidigare var andelen 49 procent. Detta kan inte förklaras med lågkonjunkturen eller en allmän, internationell trend: Tvärtom har bara ett fåtal länder i EU sett en liknande utveckling de senaste åren. Att andelen fattiga bland personer utan sysselsättning har ökat så snabbt innebär att Sverige nu ligger över genomsnittet för EU (som är 59 procent), och detta trots att Sverige hör till EU:s rikare länder. Till exempel ligger alla andra nordiska länder under genomsnittet för EU, och det gjorde även Sverige – fram till 2008.

Här är det på sin plats att återigen påpeka att denna statistik gäller hushåll med hemmavarande barn. Barn till föräldrar som inte har någon sysselsättning löper alltså mycket stor risk att växa upp i fattigdom.

Det är som sagt ingen slump att det ser ut såhär. Och det kan inte skyllas på lågkonjunkturen, eftersom andra länder i Europa inte har utvecklats på samma sätt. Denna utveckling är istället en följd av ytterst medvetna politiska beslut, som går ut på att skära ner på ersättningarna till folk som har det svårt, för att kunna sänka skatterna för folk som har det bra.

Imorgon presenteras regeringens vårproposition. Anders Borg har redan försökt hävda att den kommer att gynna låginkomsttagare – något jag har skrivit om tidigare. Jag tvivlar, men jag skulle verkligen hemskt gärna bli överbevisad. Som diagrammen här uppe visar finns det mycket att kompensera för. ”I ett rättvist Sverige lämnas ingen utanför”, är Moderaternas nya slogan. Ärligt talat, är inte det lite av ett hån mot alla de som befinner sig i staplarna här ovanför?

Här skriver jag om att SCB spår att de fattigaste blivit fattigare under mandatperioden, trots att alla andra blivit rikare. Här visar jag att den fattigaste tiondelen har en lägre månadsinkomst idag än 2002.

Katrin Stjernfeldt Jammeh skriver om hur Malmö blir först med att tillsätta en kommission mot sociala hälsoklyftor. Hurra! Å, nästan så jag vill flytta till Malmö… Cecilia Dalman Eek skriver om jämlikhet i GP. Eva-Lena Jansson och Peter Högberg och HBT-sossen om samma ämne. För ganska länge sedan debatterade Johan Sjölander och Johan Ingerö utförligt denna fråga på Sjölanders blogg – för den ideologiskt intresserade. Samma herrar har även debatterat det borgare ofta kallar det som vänstern kallar rättvisa, nämligen avundsjuka. Rekommenderas. Läs också gärna på Equality trust om varför mer ojämlika samhällen också har sämre social rörlighet. E24, SvD, AB.

Andra bloggar om , , , , , . Fler intressanta och rödgröna bloggar på Netroots.

26 kommentarer

Filed under Arbetsmarknad, Borgerligheten, Klyftor

26 responses to “De som lämnas utanför – i rekordfart

  1. Tack Marika

    Det här får mig att vilja jobba ännu hårdare valrörelsen….

  2. Adforum

    Ja, den är för djävlig. Statistiken alltså. Alliansens politik suger. Men vänta lite, kurvorna för ”andelen under fattigdomsgränsen bland arbetslösa” ser likadant ut för hela Europa för denna period. Kan detta bero på världskrisen? Nä, det måste ligga i alliansens oförmåga att styra…
    Pucko!

    • Marika

      Hej!

      Jag brukar rekommendera att man läser själva inlägget innan man kommenterar.

      Där skriver jag att kurvorna alltså INTE ser likadana ut för övriga Europa. Utvecklingen är INTE likadan i andra länder och den kan INTE förklaras med lågkonjunkturen (som för övrigt knappt hade börjat under perioden 2006-2008). I sjäva verket är det precis det som är poängen med inlägget. Kan du läsa?

      Det går också finfint att klicka på Eurostat-länken och ladda ner tabellerna själv för den som vill dubbelkolla.

  3. Tack för ett bra inlägg. Jag länkar upp dig så fler får ta del av det!!!!

  4. Bengt Nilsson

    Förb-at bra och kortfattat innehållsrik redogörelse!
    Måste spridas till alla vrår i hela landet!
    Jag börjar så ett frö därav idag!
    Skall bli kul att se Borg och Reinfeldts ordbajseribortförklaringar av detta när landets orädda, intervjuande journalistskara vågar konfrontera dessa högerikoner med dessa fakta!

    Bengt Nilsson, röd gråsosse
    Bengt Nilsson, röd gråsosse

  5. Pingback: Rättvisemoderaternas rätta ansikte « Katarina Nyberg Finn

  6. Roger

    Intressanta siffror, men säger de egentligen något annat än att regeringen har infört jobbskatteavdraget och därmed höjt den disponibla inkomsten för alla som jobbar (och därmed den genomsnittliga disponibla inkomsten)?

    Sedan kan man såklart tycka att jobbskatteavdraget är dåligt – men även opositionen anser väl att jobbskatteavdraget till största delen bör vara kvar?

    • Marika

      Jobbskatteavdraget spelar säkert roll, men för gruppen arbetslösa och sjuka spelar naturligtvis de sänkta ersättningarna stor roll.

      • Roger

        Jag är inte så säker på att sänkta ersättningar till några tusen personer har lika hög effekt som jobbskatteavdragen.

        Låt oss, och det är en försiktig beräkning, säga att jobbskatteavdraget har höjt den disponiblöa inkomsten med ca 1000kr så har den höjt EU:s ”fattigdomsgräns” (i Sverige) med 600kr. Dvs. de som förut låg på gränsen har hamnat under om deras disponibla inkomst har ökat med mindre än 7200kr/år.

        Detta får även stöd i tabellen ”At-risk-of-poverty threshold” (http://nui.epp.eurostat.ec.europa.eu/nui/submitViewTableAction.do?dvsc=11), där gränsen i Sverige har flyttats upp från 10638 €/år 2006 till 12178 €/år för 2008.

        En ”fattig” svensk kan år 2008 tjäna nästan 15% mer än 2006 och fortfarande vara ”fattig” i relativa termer. Det betyder inte att det är roligt eller lätt att ha inkomster på den nivån – men det är inte svält vi pratar om.

        Man kan också ställa det i relation till vad ”fattigdomsgränsen” är i andra EU-länder. I Tyskland och Frankrike är den 2008 ungefär som den var i Sverige 2006 (dvs 15% lägre än 2008) och i Rumänien är den knappt 1200 €/år. Dvs i Rumänien ska en ”fattig” svensk månadsinkomst räcka ett helt år.

        Det tycker jag ger lite perspektiv på tillvaron, och statistiken.

      • Marika

        Det handlar inte om svält men det har jag aldrig påstått. Visst har den disponibla inkomsten höjts – men det har den även gjort i andra länder, utan att andelen fattiga arbetslösa ökat. Det tycker jag ändå en viktigt poäng.

        ”Jag är inte så säker på att sänkta ersättningar till några tusen personer har lika hög effekt som jobbskatteavdragen” skriver du men det handlar om betydligt fler än ”några tusen”. Till att börja med har ungefär en halv miljon svenskar lämnat a-kassan. En del av dem har sedan blivit arbetslösa och tvingats ansöka om socialbidrag, som nästan alltid är lägre.

        A-kassan har ju en viss koppling till inkomsten vilket gör att om folks löner höjs så höjs även a-kassan (till ett tak), vilket förhindrar att gruppen arbetslösa fattiga hela tiden blir större om den disponibla inkomsten höjs.

        Det är inte bara några få som drabbas av sänkta ersättningar. Sjukpenningen har sänkts för alla, och taket i den har sänkts för alla.

        A-kassans tak för dagpenningen har sänkts för alla, och ersättningen har sänkts kraftigt från dag 200 (från 80 till 70 och så småningom 65 procent).

        Jag förnekar inte att jobbskatteavdraget spelar roll, men bagatellisera inte de sänkningar som har skett för ALLA som är arbetslösa eller sjuka.

        När i princip alla andra EU-länder legat still eller minskat andelen arbetslösa fattiga – varför skulle Sverige vara det enda land som går kraftigt i motsatt riktning? Det betyder att det har fattats särskilda beslut här. De besluten kan man gilla eller inte, det är en ideologisk fråga – men förneka inte att det är så det ser ut.

      • Roger

        Tabell 1.2 på sid 13 är intressant, där görs jämförelser mellan 91 och 07 med både absolut och relativt mått på ekonomisk svaghet.

        Den absoluta andelen utgör 2007 4,2% (av medianlönen 1991 uppjusterat med prisökningar) men den relativa utgör 12,2% (av medianlönen 2007).

        Det absoluta måttet har under perioden sjunkit med 3,2%, dvs. det är 3,2 procentenheter (av befolknignen) färre i gruppen 2007 än 1991, men 4,8 procentenheter fler om man använder det relativa måttet.

        Har de fattiga blivit fler eller färren än 1991? Ju mer man läser desto svårare blir det att formulera ett enkelt svar på den frågan.

      • Marika

        Nej, jag tycker inte att det är svårt. Men det är en rent ideologisk fråga – tycker man illa om växande klyftor eller inte? Jag tycker att jämlikhet har ett värde i sig. Därför är relativ fattigdom ett relevant begrepp för mig.

        Jag förstår invändningarna mot det relativa inkomstbegreppet, även om jag inte tycker att de är helt relevanta. Däremot har jag svårt att förstå varför regerinens val av absolut fattigdomsgräns – 60% av medianinkomsten 1991 – är relevant. Det är ju en lika godtycklig gräns som någon (folk svalt inte 1991 heller). Om man ändå vill tala om absolut fattigdom känns det betydligt mer relevant att kolla på socialbidragsnormen tex.

        Reallönerna har ökat oerhört kraftigt sedan 1991, pga en god tillväxt. För mig är det ett självklart mål att denna tillväxt ska komma alla till del. Jag kan inte acceptera att de som har det allra svårast ska få så mycket mindre av välståndsökningarna än andra. Därför är mitt svar också självklart: De fattiga har blivit fler. Men om du inte gillar det uttrycket måste du ändå hålla med om att det statistiken visar är att klyftorna har vuxit i samhället. Och det tycker jag är fel, fruktansvärt fel.

      • Marika

        Dessutom är det ju så att regeringens politik har medfört realinkomstsänkningar för de två lägsta decilerna, åtminstone i SCB:s prognoser för mandatperioden. Mer om det här:

        https://storstad.wordpress.com/2010/02/07/till-dem-som-havdar-att-klyftorna-inte-vaxer/

        och den nedersta decilen förlorade 554 kronor i månadsinkomst mellan 2007 och 2008 och har nu en lägre disponibel inkomst än 2002, trots att alla andra grupper ökat sina inkomster under denna period

        https://storstad.wordpress.com/2010/02/18/en-sjukt-smutsig-500-lapp/

        Så även om man inte har något problem med klyftor – gillar man en politik där låginkomsttagare de facto får det sämre?

  7. Pingback: Kalla fakta om den ökande fattigdomen « Ulrika Falk

  8. Roger

    Av den halva miljon som lämnat a-kassan så vet vi inte hur många som blivit arbetslösa. Det är i vart fall inte i närheten av någon halv miljon…

    Om den disponibla inkomsten höjs med ett jobbskatteavdrag så påverkar det inte de som går på a-kassa – eftersom de inte omfattas av jobbskatteavdraget.

    Men, för att ta det hela på en mer principiell nivå. Du gör en jämförelse som har ett metodproblem, nämligen att du jämför med en inkomstnivå som har förändrats kraftigt (15%). Fler skulle ha blivit fattiga i Sverige även om inte regeringen fattat något enda beslut alls om ersättningsnivåer i a-kassan och sjukförsäkringen.

    Frågan är då hur mycket av fattigdomsökningen som beror på att den disponibla medianinkomsten ökat (vilket du väl håller med om är bra, allt annat lika?) och hur mycket som beror på regeringens beslut (om a-kassa och sjukförsäkring).

    Jag ifrågasätter alltså inte om någon har fått det sämre (eller i sådan fall hur mycket). Jag undrar bara om den statistik du för fram verkligen ger stöd för det du påstår.

    • Marika

      Nej du har rätt om att ett jobbskatteavdrag inte påverkar a-kassan, men det har ju skett reallöneökningar under perioden också.

      Du har rätt så till vida att det inte går att säga något om hur mycket av fattigdomsökningarna som beror på enskilda politiska åtgärder. Det påstår jag inte heller.

      En förutsättning för jobbskatteavdraget är sänkta ersättningar. Lägre skatt måste betyda lägre utgifter. Så jag tycker inte att man generellt kan säga att höjda disponibla inkomster alltid är bra. Fördelningsprofilen är lika viktig för mig.

      Principiellt: Tror du att man kan sänka a-kassa och sjukpenning utan att de som lever på dessa ersättningar får sänkta inkomster?

      • Roger

        Nej, jag tror inte att man kan sänka ersättningsnivåer utan att de som får dessa ersättningar får sänkta inkomster. Det är ju direkt kopplat.

        Men, om den genomsnittliga disponibla inkomsten sänks under samma period (genom t.ex. skattehöjningar på arbete) kan paradoxalt nog färre bli ”fattiga” trots att fler får ont om pengar.

        Varför man bör vara försiktg med att använda relativa fattigdomsbegrepp.

        Vet du hur många individer som betraktas som fattiga i Sverige i dag, totalt? Jag hade svårt att få fram siffran ur databasen.

      • Marika

        Visst ska man vara medveten om problemen med ett relativt fattigdomsbegrepp. Bland annat därför tyckte jag att det var intressant att jämföra utveckling med andra EU-länder. Det sätter ju saker i ett annat perspektiv – om Sverige är ensamt om en viss utveckling så betyder det ju något.

        Det finns ju också problem med absoluta fattigdomsbegrepp och särskilt i ett rikt land som Sverige.

        Man ska vara medveten om de metodologiska aspekterna, men det får inte hindra en från att prata om själva sakfrågan, att vissa är fattiga även i Sverige – så ser iaf jag på saken.

        Jag har skrivit ett mer utförlig inlägg om just detta här, läs gärna

        https://storstad.wordpress.com/2010/02/03/fattigdom-i-sverige-statistiken/

        Om man går till regeringens siffror så var 12,2 procent av Sveriges befolkning ”ekonomiskt marginaliserade” år 2007, dvs hade en disp inkomst under 60% av medianen. Jag vet faktiskt inte om de räknar med hela befolkningen då eller vuxna, men om det är det förra blir det ju ungefär en miljon.

        Källa här, s. 30: http://www.regeringen.se/content/1/c6/13/17/16/c795879b.pdf

  9. Pingback: Klassklyftor medför hälsoklyftor « Röda Berget

  10. Det är märkligt att högerns försvarare tycker att det är ok att folk är fattiga i Sverige bara för att det finns fattigare människor någon annan stans. Samtidigt värnar man om de rika just för att människor någon annan stans tillåts vara ännu rikare. Håhåjaja!

    För övrigt är det inte så att vänstern har hittat på begreppen när det gäller relativ och absolut fattigdom. Men det är högern som gör att antalet individer i båda mätmetoderna ökar.

  11. Bengt Nilsson

    Och det jävligaste är att i det inhumana reinfeldtska höger-Sverige bestraffar man dessa fattiga arbetslösa genom att de får betala högre skatt på sitt försörjningsstöd än vad en motsvarande underbetald låglönearbetare gör på samma inkomst!

    Bengt Nilsson, röd gråsosse

  12. Pingback: Inget nytt under solen. « essbeck

  13. Pingback: Arbetslinjen mot bidragslinjen – Varför inte båda? « Jakob Lundgren

  14. Pingback: Arbetslinjen mot bidragslinjen – Varför inte båda? « Gröna ungdomar i Sundsvall

  15. Pingback: Barnfattigdomen ökar, regeringen köper majblommor. | Annarkia

  16. Pingback: Med blått ökar fattigdomen. Det behövs ett hjärta rött! | Högbergs Tankar

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut / Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut / Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut / Ändra )

Google+ photo

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut / Ändra )

Ansluter till %s